”Undersökningarna har blivit ammunition”
Gång på gång läser vi om hur svenska elever dalar i Pisa, Timss och Pirls – men ger det en rättvisande bild? Mats Björnsson, före detta ämnesråd på utbildningsdepartementet, beskriver skolundersökningars betydelse.
– Det räcker givetvis inte med PISA, TIMSS och PIRLS för att bedöma svenskt skolväsende. Det behövs också en nationell utvärdering utifrån den svenska läroplanen. Sådan utvärdering behöver vara både kvantitativt och kvalitativt orienterad och spänna över alla ämnen och kunskapsdomäner som skolan omfattar. PISA kan ge en viktig indikation om svenska elevers kunskaper och hur de utvecklas, men den sortens studier ger bara ett av många svar på hur det står till.
– Det PISA avser att göra, att i ett prov mäta kunskap och kompetens inom ett ämnesområde, det gör PISA bra såvitt man kan bedöma. Det är inte testet som är problematiskt, det är hur resultat används och tolkas.
Är det bra att jämföra skolor internationellt?
– Tanken med att komma igång med internationella kunskapsjämförelser på 1960-talet var att få gediget forsknings- och analysunderlag. Nu har de mer blivit ammunition i nationella krisdebatter om skolan och en del i det politiskt-mediala landskap som formar skoldiskussionen. Jämförelser i sig är inte något negativt, det kan vara mycket lärorikt, men hur man använder jämförelserna är det avgörande.
– Det har också gjorts jämförelser av skolsystem på annat sätt under många år och det är internationellt samordnad statistik, som visar kostnader, utbildningsnivå, andel i olika ålder som studerar, skillnader i system, regler, finansiering och så vidare. ”Education at a Glance” ges ut varje år av OECD och innehåller över hundra sådana jämförelser. Men jag vill säga att de inte alltid är så lättolkade. Statistik kan vara knepigt och det gäller inte minst när man ska jämföra så, ibland, olika fenomen som skolsystem.
Finns det några särskilda jämförelser i ”Education at a Glance” som du tycker borde uppmärksammas mer, varför?
– Det är långtifrån ointressant hur det livslånga lärandet ser ut, hur finansieringen av skolan ser ut och hur utbildning kopplas mot arbetsmarknad. Sådana indikatorer och många fler finns i ”Education at a Glance”. Nu har PISA närmast kidnappat all diskussion om skolan, som om den studien var det yttersta svaret på tillståndet i ett lands skolväsende. Till viss del kan det ha att göra med att det tidigare inte fanns några indikationer på ”kunskapsresultat” bland länders elever. Men sannolikt har också PISA-debatten att göra med såväl ekonomisk konkurrens mellan länder som globalisering – och en del nationell prestige.
PISA-undersökningarna fick kritik för några år sedan, bland annat på grund av att resultaten kan tolkas på många olika sätt, och att rankningen därför inte går att lita på, var den kritiken befogad?
– Det som kom upp som metodologisk kritik för en tid sedan handlade om tekniken med roterande design och den så kallade imputering som sker, det vill säga systemet producerar svar på uppgifter som en elev inte svarat på. Det sker för att kunna testa en större del av ett ämne eller kunskapsdomän. Den kritiken har tystnat och inget tyder idag på att det är en allvarlig metodologisk kritik. Att många länder ligger samlade med få medelpoängs skillnad på testerna är ju sant, så att med måttliga upp- eller nedgångar så kan man röra sig i ”rankingen” en hel del. Det kan ha rätt stor betydelse för debatten, och symboliskt, även om mycket litet hänt. Återigen, hur dessa siffror och rankingar nyttjas, är problematiskt.