Vad händer med demokratin om landet splittras inifrån?

Som tonåring bestämde jag mig för att skriva mig genom livet – på ett eller annat sätt. 20 böcker och tusentals artiklar senare har jag fortfarande pennan i handen. I korta utflykter har jag rört mig över gränser och testat alternativ, som politik, TV och redaktionsledning. Jag har varit chef, informatör och konsult, men ränderna går inte ur, jag återfaller i min tidiga roll. Jag har utvecklats i ett hantverk och trivts varje dag, även när pennan ärrat mina fingrar.

Mitt tidiga beslut blev lyckat. I min omgivning finns vänner som lät beslut om yrkesinriktning växa fram och mogna i makligt tempo. En del väntade länge, andra lät sig påverkas av omständigheter och några förstod att utnyttja tillfällen.

Jag har lärt att ingen väg är bättre än den andra. För enskilda blir det ungefär lika bra oavsett väg till jobbet – slutligen blir vi ungefär lika duktiga och trivs i stort sett lika bra.

För de flesta ungdomar är övergången från skola till jobb inte särskilt dramatisk. Men för en grupp ökar problemen. Runt 120 000 unga står utanför svensk arbetsmarknad. Många av dem missade i grund- och gymnasieskolan och har inte haft en dag på jobb eller i utbildning på länge. Gruppens existens ställer några centrala frågor: Hur ska de få plats på arbetsmarknaden? Vad händer om de inte platsar? Hur många står utanför arbetsmarknaden om tio år om utvecklingen fortsätter? 200 000? Är de en halv miljon 2030? Hur hanterar ett samhälle en sådan börda? Å ena sidan bördan i utanförskapet? Å andra sidan bördan för alla som jobbar? Vad händer med vår demokrati och det sammanhållna samhället om landet glider isär, splittras och sätts under press inifrån? 

Frågor om arbetsmarknad och framtid har ökat i betydelse för mig under arbetet med Lärarnas Riksförbunds antologi ”Kompetens för framtiden – Så lyfter vi yrkesutbildningen”. Bokens författare levererar ett tydligt gemensamt budskap: En uppdaterad gymnasial yrkesutbildning ska bidra till att öka Sveriges kompetens och förmåga. Med ökad kunskap och förmåga ska Sverige också i framtiden tävla med de mest framgångsrika länderna om nya företag, uppfinningar, produkter och jobb. Det är vår väg mot välfärd och välstånd. 

Jag tror på det budskapet. Det är en rimlig väg med tanke på svensk välfärdshistoria. Men två grundläggande förutsättningar gäller om Sverige ska vara i topp.

Ett: Den som väljer en yrkesutbildning vill fullt ut lita på att valet är långsiktigt lönsamt. Det kan handla om ett jobb eller om att få läsa vidare på högskolan. Breda utgångar och ökade möjligheter avgör utbildningens status. Den som väljer en yrkesutbildning vill stå lika väl rustad som den med teoretisk bakgrund. Gymnasiets yrkesutbildning får inte vara ett andrahandsalternativ. 

Två: En ny yrkesutbildning måste bättre än dagens knyta an till, intressera och vara ett alternativ för de unga i gruppen utanför arbetsmarknaden. De behövs för Sveriges framtid. För samhället handlar det om att inte ge upp – utbildning är bästa metoden att förebygga och restaurera. 

Vi vet inte vart arbetsmarknaden tar vägen. Att kunskap och utbildning lönar sig i framtiden är dock ingen vågad gissning. Det är också min övertygelse att en konkurrensutsatt arbetsmarknad i ständig förändring mår bäst av arbetsplatser med många olika män-niskor med skilda erfarenheter och kompetenser. Olika infallsvinklar och sätt att tänka göder kreativiteten. Därför är det bra om vägarna till jobben skiljer, som de gjorde för mig och mina kompisar.

Christer Isaksson