Våga prata om genus

– Tjejer är mer mogna, därför tar de skolan på mer allvar, säger en elev.

– Killar har fullt upp med sport. De har inte tid med läxor och sånt, tillägger en annan.

Det blir genast fniss och surr i rummet när frågan om betygsgapet mellan killar och tjejer kommer på tal i klass 8C på Svaneskolan i Lund. Eleverna saknar varken insikt om problemet eller idéer om orsakerna.

Matte- och NO-läraren Björn Svensson lyssnar intresserat. Han har själv ägnat en stor del av sina femton år inom läraryrket åt genusfrågor och har bland annat skrivit rapporter för Skolverket och gjort handledningsböcker för lärare i Malmö stad. Han menar att betygsklyftorna framför allt handlar om vad killar respektive tjejer förväntas prestera i skolan. De förmodade resultaten blir självuppfyllande.

– Jag tror att tjejernas betyg är en spegling av de förväntningar vi har på dem. De ska vara skötsamma och plikttrogna och duktiga flickor allihop. De förväntningarna finns inte alls på killarna och då kan vi inte heller vänta oss att de ska infrias, säger Björn Svensson.

– Betygsskillnaderna är ett stort problem. Det är alarmerande att skillnaderna ökar, de senaste åren har utvecklingen gått bakåt. Det är inte bara ett skolproblem, det handlar om värderingar som skapas och finns i samhället, men vi måste agera i skolan. Vi kan inte blunda för det här problemet.

På Svaneskolan skiljde det i våras över 40 snittpoäng mellan pojkar och flickor i avgångsklasserna. Björn Svensson menar att den bristande implementeringen av det nya betygssystemet riskerar att befästa eller öka skillnaderna.

– Lärarna har inte haft tillräckligt med tid att implementera det nya betygssystemet, det har saknats resurser i form av tid och stöd att göra det ordentligt. Då tenderar skillnader som fanns tidigare att förstärkas.

Runt 2006–2007 talades det mycket om genuspedagoger i Sverige och det gjordes även satsningar för att öka lärarnas kunskap i jämställdhetsfrågor. Sedan dess har frågan prioriterats ned på den skolpolitiska dagordningen.

– Jag har till exempel inte hört genuspedagogik nämnas en enda gång i samband med diskussionen om förstelärartjänster. Det tycker jag visar tydligt att det inte längre är fokus på de här frågorna i skolan. Det är synd! Hade man fortsatt att satsa på genuspedagoger för sju år sedan så hade vi haft helt andra resultat i dag.

För att vända trenden måste genusfrågorna prioriteras och lärarna ges tid att fokusera på dem i klassrummet. Och arbetet måste ske kontinuerligt. Det är inte fel med exempelvis temadagar, men sådana punktinsatser måste kombineras med ett återkommande arbete i den dagliga undervisningen, menar Björn Svensson.

Vinnarna med en sådan ordning är inte bara eleverna själva utan även samhället i stort.

– För mig är jämställdhet en framgångsfaktor. Det ger varje organisation, företag eller skola en konkurrensfördel. Därför borde det ligga i politikernas intresse att satsa på de här frågorna, men tyvärr har det inte skett.

Men trots alla problem, trots det ökande betygsgapet och trots genusfrågans aningen slumrande tillvaro så är Björn Svensson optimist.

– Rent allmänt är det ju så att eleverna i dag har en helt annan medvetenhet kring genusfrågor och kan slänga sig med begrepp som jag själv aldrig hade hört talas om i deras ålder. Det ger tillförsikt inför framtiden. Jag tror att saker och ting kommer att bli väldigt mycket bättre på genusområdet i framtiden, det finns egentligen inget annat alternativ. Könsroller, brist på jämställdhet och stereotyper tillhör det förgångna.