christer

”Våldsspiralen går att bryta”

Brutaliteten har gått ner i åldrarna och flickor slåss allt mer som pojkar. Men våldet i svenska skolor ökar inte totalt, enligt legitimerade psykologen Christer Olsson.
"Jag är mycket optimistisk inför våra möjligheter att bryta den uppåtgående våldsspiralen om vi hjälps åt", skriver han i sin debattartikel.

  • En 16-årig elev vid en skola i Vetlanda åtalas för försök till dråp, alternativt grov misshandel, sedan han vid ett bråk i matkön högg en jämnårig med kniv i magen och i bröstet.
  • En högstadieelev vid en skola i Munkfors har en längre tid utsatt elever och personal för hot och våld. Nu har skolan kallat in uniformerade Securitasvakter med batong för att patrullera och garantera ordningen på skolan.
  • En 16-årig flicka blev knivskuren av en tolvårig pojke vid en skola i Borås.
  • En flicka vid en skola i Uddevalla misshandlade en kamrat på en skoltoalett. Kamraten fick bland annat en fraktur på näsan.
  • Under slöjdlektionen vid en skola i Malmö satte den tioårige pojken en kniv mot halsen på en klasskamrat och hotade att döda henne.
  • På en skola i Mark blev en rektor slagen medvetslös, av en elev i sjätte klass.

Ovanstående är ett axplock av alla våldsdåd som inträffat på våra skolor under vårterminen 2010. Om jag dessutom skulle lyfta fram våld som utförts av skolelever på fritiden så hade jag kunnat skriva om mord och tortyrliknande handlingar mot andra människor.      
Är det som nu händer något nytt? Har våldet på våra skolor ökat? Efter att under många år ha följt de här frågorna i praktiken och genom undersökningar av olika slag, inte minst Brottsförebyggande rådets, slår jag fast följande:        

  • Våldet, räknat på antalet misshandelsfall, har inte ökat nämnvärt på våra skolor under det senaste decenniet Det har heller inte minskat.  
  • Våldet har blivit brutalare, sparkar liksom tillhyggen, som till exempel knivar, har blivit vanligare.
  • Brutaliteten har gått ned i åldrarna.
  • Flickor slåss alltmer på samma sätt som pojkar.      

Det här handlar om barn-skolelever-tonåringar, vilket inte skall förleda någon att tro att våldsproblematiken i vårt samhälle är störst i dessa åldrar. Men jag är övertygad om, att förändring av uppväxtvillkoren för de ungdomar som riskerar att utföra våldshandlingar, är det säkraste sättet för att på lång sikt att komma åt våldsproblemen i samhället. 
Därför måste vi sätta in all vår kraft mot våldet på alla plan. I första hand tillsammans med och bland våra barn och ungdomar. Det är viktigt att vi äldre lyssnar på de yngre, men ändå vågar vara vuxna som har kontroll och uppsikt över dem i en kärleksfull relation.
Ju mer vi gör för att förhindra enklare former av våld, desto större chans har vi att även förebygga det allvarligare våldet.

Blir övervakade

Svenska skolelever och skolpersonal blir alltmer filmade. På fem år har antalet skolor med tillstånd för kameraövervakning utomhus ökat från 82 till 509 (våren 2010). Denna uppgift finns att hämta på länsstyrelserna som skolorna måste vända sig till för att få kameratillstånd. För att använda kameror inomhus behövs inget tillstånd. Datainspektionen visar på en ökning av antalet inomhuskameror på skolor med mer än 150 procent sedan år 2005.
Om inte den uppåtgående våldsspiralen bryts så kommer vi, förutom kameraövervakning, inom en handfull år låta eleverna passera säkerhetskontroller innan de släpps in i skolans lokaler. Vi får arbeta med metalldetektorer, för att kontrollera elevskåp. Patrullerande vakter blir regel och inte undantag.
Nej, jag är inte speciellt pessimistisk, snarare realistisk. Däremot är jag mycket optimistisk inför våra möjligheter att bryta den uppåtgående våldsspiralen om vi hjälps åt.
Vi vet att familjen har en mycket stor betydelse för barns utveckling. Bra relationer inom familjen är en grundförutsättning för att barnet senare i livet ska lyckas skapa bra relationer till andra människor. Samtidigt vet vi att barn föds in i olika villkor. Alla barn får inte med automatik en möjlighet till goda föräldrabindningar.
Jag ser ingen annan lösning än att vuxna människor, i dessa barns närmiljö, hjälper till att bygga positiva sociala relationer. Det är klart att ett sådant engagemang kostar tid och arbete. Det finns inga genvägar. Men det kan mycket väl innebära något mycket positivt också för den som utför det.
Frågan är vad som läggs in i begreppet livskvalité. Skolans uppgift är att vara lärande och att utveckla barn i demokratiska värderingar. Den kan påverka elever i rätt riktning så att de senare i livet kan fatta bra beslut.

Känner sig maktlösa

Grunden för detta är att skolans psykosociala arbetsklimat fungerar. Många elever känner sig maktlösa. De har inget inflytande över sin situation. Då kan våld vara ett enkelt sätt att skaffa sig makt och uppmärksamhet.
När makthavare, oavsett politiskt block, talar om den svenska skolan, så ska den bli Europas bästa. Ibland världens bästa. Samtidigt har kommuner under de senaste åren sparat genom att minska på antalet skolkuratorer, speciallärare, skolvärdar och annan skolpersonal. Den personal som är kvar får en allt svårare arbetssituation.
Är Jan Björklund eller den som blir skolminister efter höstens val medveten om att dessa insparade medel på dagens konto kommer vi att få betala tiofalt, kanske hundrafalt, för i morgon, om vi inte ändrar inriktning och satsar på de elever som mest behöver det.
Jag drömmer om en skola där varje elev får ta ansvar för sina egna handlingar inom ramen för en ständigt pågående träning i konfliktlösning, som också innehåller personutveckling för skolpersonal och involvering av föräldrar. I min vision finns också en skola som ger varje elev uppmärksamhet, respekt och som har förmåga att förmedla framtidshopp till sina elever. Trots allt är det mer attraktivt att vara nyttig än att vara kriminell!

Christer Olsson, leg. psykolog, Ljungskile.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm