”Världen har kommit till vår by”

Många av barnen har ingen elektricitet hemma, några bor i byar dit enda kommunikationen är en hjälpligt upptrampad kostig. Men sedan i höstas kan eleverna i skolan Kusugchen i Bhutan chatta med jämnåriga i hela världen.
– Världen har kommit till vår lilla by, säger skolans rektor Kuenzang Thinley stolt. Jordbrukslandet Bhutan, beläget mellan Kina och Indien, på Himalayas sluttningar, har i århundraden varit nästan helt isolerat från omvärlden. Landet är otillgängligt med höga berg ocg djupa dalar.
I Bhutan finns det bara en flygplats och inte ett enda trafikljus. TV-sändningar kom igång så sent som 1999 och det finns knappt 25 000 persondatorer i hela landet. Men viljan att lära sig är enorm och när rektor Thinley tillfrågades om han ville delta i biståndsprojektet One Laptop Per Child (OLPC), en dator per barn, så behövde han ingen lång betänketid. Det var en chans att ”ta klivet in i det 21:a århundradet”, som han beskriver det. Och hans elever är minst lika entusiastiska.
– Min mamma började gråta när jag tog hem datorn första gången, berättar tioårige Letho Gyamtsho.
Man kan höra en knappnål falla i klassrummet när trettio par ögon stirrar intensivt på de små datorskärmarna. Det trådlösa nätverket håller fortfarande på att trimmas in. Problemet är att alla, inklusive lärarna, är noviser.

Kräver tålamod

För några månader sedan var det ingen här som någonsin suttit vid en dator. Nu ska man hantera nätverk, programvara, routrar och allt annat som homo internetus får i sig med vällingen i mer utvecklade länder. Trots att det bara är några plusgrader ute och inte mycket varmare inne i skolan så rinner en svettdroppe ner längs kinden på den ansvarige läraren. Han stönar högljutt när nätverket hänger sig ännu en gång. Att koppla ihop ett trådlöst nätverk med en långsam modemuppkoppling över ett hjälpligt fungerande telefonnät kräver ett tålamod utöver det vanliga. Skolbarnen tar väntan med jämnmod. Går det inte att chatta med Australien så kan man spela spel eller fila lite på någon uppsats.
– Det finns så mycket man kan göra med en dator, säger elvaårige Sonan Dorij och visar mig mappen där han samlar information om sin idol Michael Jackson.
Bänkgrannen Pema Choden kör i gång ett memoryspel. Datorerna är enklast tänkbara bärbara datorer, utan varken avancerade Blu-rayspelare eller andra finesser, inte ens en simpel dvd-spelare. Det är en dator  med ett enkelt ordbehandlingsprogram samt webbläsare och mejlprogram – allt som behövs för att också den mest okunnige snabbt ska kunna ta sig ut p åde digitala motorvägarna. Tshoki Tandin väntar ivrigt på att internetuppkopplingen ska fungera igen, så att hon kan ge sig ut och söka efter mer information till sitt läsprojekt kring miljöfrågor. Blir det tid över tänker hon gå in på någon av de chattar hon just upptäckt.
Att världen öppnar sig för barnen i Bhutan anses mest vara av godo, men en del lärare och föräldrar bekymrar sig för de faror som hotar ute på nätet. När de styrande i Bhutan släppte in kabel-tv-kanalerna 202 ökade brottsligheten markant. Och kabel-tv förbjöds några år senare, just med hänvisning till det skadliga inflytande den hade på Bhutans ungdomar. Med internet anses riskerna vara ännu större eftersom nätet är helt oreglerat.
– Vi har diskuterat farorna med eleverna och sagt åt dem att vara försiktiga när de chattar med personer de inte känner, säger rektor Kuenzang Thinley.
Tshoki Tandin flikar in:
– Jo, jag vet att det finns fula gubbar som är ute på internet, men jag har inte stött på någon hittills. Om man tänker på vad man gör och inte använder sitt riktiga namn så är det nog ingen fara.

Inte råd med bibliotek

Rektor Thinley lägger till att fördelarna med internet trots allt överväger nackdelarna.
– Information går att söka i realtid. Eleverna kan läsa tidningar och uppslagsverk som ständigt uppdateras. Det är ovärderligt, i synnerhet för oss som inte har råd att ha ett ordentligt bibliotek.
Eleven Sonan tittar uppfordrande på mig och säger:
– Visst du att Michael Jackson bara var fem år när han gjorde sin första skiva? Wow, det är ju yngre än min lillebror.
Sedan får jag agera levande uppslagsverk en stund och svara på frågor om Sverige. Som tur är för mig strejkar internetuppkopplingen och mina rudimentära svar om det svenska skolväsendet (hur många timmar matematik och datorkunskap man har i femman) får stå oemotsagda.
– Du kan vara säker på en sak, avslutar rektor Thinley. Så snart uppkopplingen fungerar igen kommer de vara experter på svensk grundskola.