Granskning

”Vem frågar hur eleverna mår i själen?”

Det psykologiska perspektivet saknas ofta i elevhälsan arbete.  
– Man gör inte de förebyggande insatser som skulle kunna hindra att eleverna drabbas av psykisk ohälsa, säger Anna Blom, Skolinspektionen.

Om granskningen

Rapporten finns att läsa här

25 skolor har granskats, kommunala och fristående.

Granskningen gäller årskurs 6 – 9.

3000 elever besvarade enkäten.

Skolinspektionen besökte skolorna och genomförde intervjuer med rektor, elevhälsans personal samt mentorer. Man har också granskat skolornas egen dokumentation över elevhälsans arbete.

Om elevhälsan

Varje skolas verksamhet ska innefatta elevhälsa, och elevhälsan ska främst arbeta förebyggande och hälsofrämjande.

Elevhälsans arbetsuppgifter inkluderar en medverkan i att utforma skolmiljön så att den blir trygg och hälsosam för eleverna, såväl psykiskt som fysiskt. Viktigt är också att detta arbete utgår från behoven hos eleverna inom den aktuella skolenheten.

Elevhälsan ska, enligt skollagen, främst arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Granskningar av elevhälsans arbete har dock visat att det är det individuellt inriktade, åtgärdande arbetet som prioriteras. Nu har Skolinspektionen gjort en kvalitetsgranskning av elevhälsans arbete på 25 skolor i årskurs 6 – 9.

– Det åtgärdande arbetet, alltså insatser när elever är illa ute, fungerar och det är där skolan lägger sina resurser. Men det förebyggande arbetet, som ska göra att eleverna inte hamnar där, det brister, säger granskningens projektledare Anna Blom.

Därför ville Skolinspektionen titta närmare på elevhälsans arbete och vilket hälsofrämjande och förebyggande arbete som faktiskt görs.  

– Vi vet att psykisk ohälsa bland unga ökar. Det funkar inte att bara släcka bränder. Man måste ge eleverna verktyg och kunskap om hur man till exempel kan hantera stress. Det krävs kunskap om psykisk hälsa för att veta hur man ska upprätthålla den, men just detta brister, säger Anna Blom.

En utgångspunkt i granskningen är en enkät som besvarades av skolornas elever med frågor om deras behov, om skolsituationen och om hur de trivs och mår. Samt om eleverna kände till elevhälsan.

– Många utryckte att de är stressade och ängsliga. Det bekräftar en generell bild som finns. Men många elever kände inte till elevhälsan.

Istället säger många elever att de vänder sig till lärare eller föräldrar.

– Det vet inte att de kan vända sig till elevhälsan. Skolsköterska har de träffat men skolpsykologen är osynlig i skolorna. Det är en brist att de inte vänder sig till den person som genom sin profession borde kunna mest om det psykiska måendet.

Skollagen anger att skolsköterska, kurator, specialpedagog och psykolog ska ingå i elevhälsans arbete. Anna Blom säger att det vanliga är att de tre första kategorierna finns på skolorna och används i det förebyggande arbetet. Psykologens kompetens köps in vid behov.

– En generell brist vi ser är att psykologen inte används i det förebyggande arbetet. Det gör att man kanske missar de omständigheter som gör att eleverna mår dåligt rent psykiskt.

Kurator tittar på kamratrelationer, normer och värden, Skolsköterskan pratar om sömn, vikt och motion och specialpedagogens arbete handlar inlärningssvårigheter.

– Men vem frågar hur eleverna mår i själen? Man missar det psykologiska perspektivet och därför gör man inte de förebyggande insatser som skulle kunna stärka eleverna att stå emot påfrestningar och hindra att de drabbas av psykisk ohälsa. Eleverna behöver verktyg att klara detta innan det gått så långt att åtgärderna behöver sättas in.

Att det förebyggande och hälsofrämjande arbetet brister, kan inte det bero på att tiden slukas av det åtgärdande arbetet, som ju också måste göras?

– Delvis handlar det om det. Men det handlar också om att ta sig den tiden. Man måste backa och titta på vilka behov eleverna har och hur man ska jobba för att minska behovet av det åtgärdande arbetet. Den tiden måste man ta sig.

Ligger det här arbetet bara på elevhälsan?

– Vi har börjat pratar allt mer om skolans elevhälsoarbete, snarar än elevhälsans arbete. Det är en uppgift för hela skolan. Det kan till exempel handla om att få in ett elevhälsoperspektiv i det systematiska kvalitetsarbetet.

Skolorna gör redan en del, visar granskningen. Man anordnar hälsofrämjande aktiviteter som skoljoggar, körsång och man informerar om riskerna med droger, för att ta några exempel. 

– Men det utvärderas inte. Därför är det svårt att veta om insatserna har effekt, skolorna följer inte upp det, säger Anna Blom och tillägger.

– Och att ha en närvarande psykolog skulle vara ett stöd även för lärarna. Så att de kan få kunskap om hur de ser tidiga tecken på att en elev börjar må dåligt och kan ställa rätt frågor till eleverna om hur de mår. Att ha de psykologiska glasögonen på, det är det vi är ute efter. Det perspektivet är inte med i arbetet som det ser ut idag. 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm