”Verkligheten måste in i skolan”
Hon blev mordhotad när hon skrev att mobilen kan vara ett bra verktyg för eleverna i klassrummet.
– Drömskolan utgår från eleverna. Så är det inte i dag, säger Anne–Marie Körling, prisbelönt lärare och aktiv debattör.
Anne-Marie Körling, 51, är lärare årskurs 1–7, Edboskolan i Huddinge, arbetar med skolfrågor i kommunen, föreläser om
barns kompetens och lärarens förhållningssätt och hur skapa formativa bedömningar.
Fick Svenska Akademiens Svensklärarpris 2006 och Microsofts Innovativa Lärarpris 2007.
Läs mer på korlingsord.se
Lärare förvaltar inte den betydelse de utgör i barnens värld, menar Anne-Marie Körling.
– Vi måste skapa undervisning som utgår från elevernas kunskaper. Jag är rädd att skolan annars blir en fantasivärld, ungefär som i ett spel. Vi har en demokratisk uppgift att ge eleverna möjlighet att handskas med den föränderliga världen. Hennes bästa råd är att i samspelet med barn själv vara långsam, lyssnande och närvarande.
– En skola är inte ett rum utan närhet, att eleverna och jag gör något tillsammans. Jag, läraren, kan berätta något, men det kan eleverna också. Hon talar därför mycket om relationer och möten vi lär av:
– Vi människor är relations- och kunskapsbyggare. Och vi krockar med andra ibland men vi behöver krockarna. Ingen av oss går helt oberörd från ett samtal, säger hon och trycker på att vi måste ta mer hänsyn till att eleverna lär av varandra.
– Lärare måste också lära sig ställa nyckelfrågorna, som problematiserar. Som när jag pratade med en elev som googlat och fått tre miljoner träffar. Han hade inte funderat över mängden träffar innan jag frågade. Frågekunskapen måste ta mer plats i lärarutbildningen.
– I Sverige strävar vi också efter att skydda eleverna från verkligheten. Men viljan att lära överträffar all rädsla. Lärandet innebär i sig svårigheter, men de är en del av processen. Som när du lär dig cykla; du ramlar och ramlar tills du lär dig. Hon arbetar aktivt för utvecklingen i skolan och nätet är viktigt för henne:
– Du blir så ensam i skolmiljön och det är svårt att prova något nytt – om det ens är tillåtet. På nätet möter jag fler yrkesgrupper och de sociala medierna korsbefruktar varandra.
Skjut barnet från centrum
Ann-Marie vill förändra något av det mest grundläggande:
– Alla stora pedagoger har satt barnet i centrum. Jag skjuter barnet från centrum men med respekt. På det sättet behöver ingen känna sig obekväm. Det kan vara ensamt i centrum, för mycket fokus, i stället för att samspela kring ett uppdrag och uppgift. Det är samspela vi ska göra.
– Men du får inte sticka ut om du är lärare. När jag har fått utmärkelser för min undervisning har jag fått möta en tystnad. Det är som infrysning i dag, ett slags stagnation. Det är lika hemskt som utfrysning. Idéerna tillåts inte blomma ut. På kort sikt är Ann-Maries vision handfast:
– Kursplanen ska finnas i varje lärares ficka. Då kan vi erövra den och skapa närhet till eleverna. Anne-Marie har en privat vision. Hon vill se barnen flyga, och menar att vi behöver deras kreativitet för framtiden och att vi inte kommer att klara oss utan den.