debatt_foraldrar

”Om inte föräldrarna vinner barnen så gör ingen annan vuxen myndighet det heller”, skriver debattören Peter Östling.

Debatt

”Vi behöver inte hårdare tag i skolan – utan tydligare tag hemifrån”

Debatt ”Det är dags att på djupet rannsaka föräldrarollen för att ge skolan den chans den förtjänar och den auktoritet den behöver”, skriver debattören Peter Östling.

Föräldraskap handlar inte om att dölja sin osäkerhet bakom materialistiska irrvägar och trender på sociala medier. Det handlar inte om att köpa barnet snabb egocentrerad tillfredsställelse! Det handlar mer om motsatsen. Att begränsa den ytligheten, sätta normer och styra, bygga ett väsen som inte bara är luststyrt, ett väsen som senare taktar med skolan och vuxenvärlden. Inte krockar. Det är det som föräldraskapet handlar om, det som är uppfostran. En klassisk funktion!

Den bristande respekten bottnar i att vi i välståndsutvecklingen har förlorat greppet över barnens nyckfulla vilja. ”Paddan” introduceras mycket tidigt och med den en värld fylld av passiviserande, asocialiserande och vanebildande quick-fix. Något senare blir mobiltelefonen gemensam nämnare i skolan, parat med värdegrunder om trivsel och frihet samt specialkost, snarare än lärande och prestation.

Detta motverkar huvuduppdraget för skolan och förstärker de problem som vi valt att kalla bristande respekt. Ett problem som föräldrarna legitimerar genom egen ständig uppkoppling på sociala medier samtidigt med alltför hängiven och lyhörd omsorg kring barnet. Lilla hen hämtas tidigare för att det ska ges en ny upplevelse, och liksom befrias från den betungade ordningen och ansträngningen. De har ju så långa dagar nu för tiden!  

Barn ska få vara barn, det är så tufft nu för tiden, man duger som man är och ska göra det man vill och ha kul. Vi ojar oss om barnen ofta utan sådan anledning och letar fel som inte finns. Detta leder självfallet till fel.

Det har aldrig varit bättre att vara barn i Sverige än nu. Men greppet saknas. Ett grepp som från början omfattar läran av att inordna sig och respektera regler, roller och auktoriteter – som den kommande skolan och läraren! Skolan ska inte ta över en otacksam kamp av bristande grepp och uppfostran, och kundförväntningar om kul. Skolan har ett annat uppdrag – att lära, ett viktigt sådant, som bygger på att greppet redan är kopplat.

Föräldrar är skyldiga att ge skolan en repände som håller.

Det är inte hårdare tag i skolan – utan tydligare tag hemifrån som behövs. En grundläggande respekt. Något barnen ska ha med sig då de börjar skolan och något som ska förstärkas av föräldrarna under hela uppväxttiden. Först då kan andra institutioner och auktoriteter få det vi kallar för respekt, för om inte föräldrarna vinner barnen så gör ingen annan vuxen myndighet det heller.

Det är fullt möjligt att förena styrning, prestation och krav med genomtänkt mänsklig värme. Att vara barn på individnivå till lags hela tiden är ogenomtänkt sådan värme där man ofta sedan köper sig bort från alla de målkonflikter som uppstår. Hur ska skolan kunna ta över i en sådan ände?

Föräldrar är skyldiga att ge skolan en repände som håller. De är skyldiga sina barn det. Barn, särskilt pojkar, mår i grunden bra av ordnade och fodrande strukturer. Strukturer som inte aktivt frågar efter vad de envar vill hela tiden utan tvärtom, som tydliggör vad vi ska och vad som därmed krävs av envar. Barn söker inte tillrättavisning, konflikt eller brusten respekt. De utmanar om miljön är felaktig, ramen saknas, ej är accepterad eller otydlig. Och skolan kan inte styra ett barn som inte vill (ej accepterar) när det fått och får som det vill hemma.  

Linjen av lite arbete, lite kontinuitet, lite ansträngning, lite väntan och behovskontroll samt förmågan att stå tillbaka med sin egen vilja för andras. Den linjen av disciplin. Den måste dras upp hemifrån. Det är ett krävande och ständigt arbete. Att tänka efter, att säga nej, att visa vägen.

Att missa denna linje är inte att vara en god förälder, det är att inte agera som förälder och göra skolans uppdrag, med eller utan fostrande inslag, till en omöjlighet. Man blir inte lycklig över att bli förälder, man blir förälder av att bli förälder!

Peter Östling.
Peter Östling.

Vi har inte tappat greppet – vi har gett bort det till den grad att föräldrar nu mer söker respekt från barnen. Föräldrar agerar leverantörer åt barnen samt kravställare till skolor man väljer och betalande kunder till föreningsliv. Detta leder bort från barnets egenansvar och förstärker dess suveräna särställning som krävande slutkund. Då barnet så upptäcker att den egna viljan inte står i centrum i en skola som faktiskt har ett större uppdrag, uppstår självfallet problem. Problem som mamma eller pappa inte sällan hanterar genom att som en konsumentombudsman ifrågasätta skolan varmed man istället förstärker grundproblemet.

Det är dags att på djupet och på riktigt rannsaka föräldrarollen för att ge skolan den chans den förtjänar och den auktoritet den behöver. Bara mer resurser till skolan eller hårdare tag är symptombehandling och populistisk signalpolitik, varmed obalansen i ekvationen faktiskt riskerar att förvärras.

Peter Östling, 5-barnsförälder, tidigare lärarvikarie, idrottsledare, officer, sociolog och ekonom

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm