Vi behöver lära elever demokratiska principer
Krönika Vi kan göra klassrummet till den sista bastionen för det fria ordet. Här är läraren ovärderlig, skriver rektor Johan Kant.
Ålder: 46 år.
Bor: Älvsjö.
Bakgrund: Arbetade tidigare som SO-lärare på Jordbromalmsskolan. Jobbar nu som biträdande rektor på Vikingaskolan i Haninge och driver skolbloggen johankant.wordpress.com.
Intressen: När jag är ledig lägger jag tiden på mina tre barn. Vi spelar gärna spel.
Läser: Nästan bara facklitteratur, men även gärna underhållande böcker som ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.
Drivkraft som lärare: Rättvisa. Att alla ska bli rättvist behandlade och att alla människor har rätt till kunskap.
Aktuell med: Sin bok ”Yrke: Lärare”.
Redan när jag jobbade som SO-lärare på Jordbromalmsskolan uppstod en situation där två flickor i årskurs 8 slog varandra så att blod flöt och glasögon rök. Bakgrunden var en konflikt i sociala medier som plockades med in i skolan. Då var ”nätet” ungt, i dag är alla elever mer eller mindre uppkopplade, många gånger dygnet runt som det verkar. Det är en värld som vi vuxna sällan har tillgång till. Emellanåt sker det mobbning i sociala medier som i bästa fall uppmärksammas av skolan och i värsta fall rullas upp i en kvällstidning eller domstol.
John Stuart Mill formulerade i den klassiska boken ”Om friheten” år 1858 fyra skäl till varför yttrandefriheten är avgörande för mänsklighetens framåtskridande:
- För det första kan man inte vara säker på att den åsikt som undertrycks är falsk.
- För det andra kan en nedtystad åsikt innehålla en del
- av sanningen, en del som är avgörande för att den officiella sanningen ska bli mer komplett.
- För det tredje skulle en förhärskande sanning även om den är helt sann utvecklas till en fördom om den icke fick ifrågasättas.
- För det fjärde skulle denna fördom utvecklas till ren bekännelse och tro och därmed kväva nya idéer och infallsvinklar om den inte fick ifrågasättas.
Så var går gränsen mellan yttrandefrihet och kränkningar? ”Luften är fri” och ”Vi lever i ett demokratiskt samhälle” säger en del elever för att rättfärdiga sina verbala uttryck. De må ha rätt i att luften är fri och att vi lever i en demokrati, men det finns begränsningar för vad som får sägas. Det är lätt att skriva något taskigt på nätet, något som kanske inte är lika lätt att uttrycka direkt till en fysisk person. Kränkningen är dock lika jobbig att få verbalt som digitalt för den som utsätts, så här råder ojämna förhållanden.
Vi kan inte förändra IT-utvecklingen eller vilka kamrater eleverna umgås med, men vi kan göra klassrummet till den sista bastionen för det fria ordet. Här är läraren ovärderlig. Oavsett lärarens egen kunskap om Kik, Facebook eller Instagram kan diskussioner hållas kring John Stuart Mills principer om det fria ordet. I dialogen lyfts olika åsikter och förhållningssätt gentemot andra människor fram, eventuella konsekvenser av ens handlande problematiseras tillsammans med läraren liksom hur eleven bör handla om man hamnar i en konfliktsituation, på nätet eller i verkliga livet. På så sätt kan vi utrusta eleverna med verktyg som hjälper dem att förhålla sig till andra människor och det som sker på nätet.
Demokratiskt värdegrundsarbete behöver gestaltas av läraren dagligen, inte i form av ett temaarbete eller ett arbetsområde inom samhällskunskapen. Alla som jobbar i skolan behöver ha detta förhållningssätt.
Men flickorna då? Vi löste konflikten genom att jag satte mig ner med dem och deras föräldrar. Skärmdumpar och utskrifter, bilder på djupa rivmärken och demolerade glasögon låg till grund för att i lugn dialog lösa situationen.
Konflikter möts vi dagligen av och ingen föds till mobbare.