Lina Axelsson Kihlblom är skolchef i Haninge kommun.
”Vi behöver mer kreativitet och mindre rädsla”
Ett par veckor in i september vet lärare vilka elever som inte kommer att nå kraven i läroplanen. Men schemat som är lagt i juni löper på.
I ”Våga leda skolan” föreslår Lina Axelsson Kihlblom snabba schemaförändringar för att hjälpa elever att klara målen.
Du kan vinna Lina Axelsson Kihlbloms bok ”Våga leda skolan” genom att svara på frågan ”Vad heter Lina Axelsson Kihlbloms debutbok?”
Gå in på länken här och skriv in ditt svar och din mejladress. Vi vill ha ditt svar senast 2 november.
* * *
Så vänder hon resultaten
- Kartlägg elevernas kunskaper och gör en prognos för eleven, klassen, hela skolan.
- Gör noggranna uppföljningar.
- Ständig dialog mellan rektor och lärare. Alla bör fråga sig ”Vad kan jag göra för att hjälpa dig att nå målen?”
- Schemaändringar under kort tid ger eleverna möjlighet att ta igen saknad kunskap.
- Högpresterande elever har förmåga att till exempel syssla med temaarbete under tiden.
Hon är nervös inför boklanseringen. Lina Axelsson Kihlblom har stressat från Haninge söder om Stockholm, in till intervjuplatsen i ett elevtomt skolbibliotek i innerstan. Hon kallar sig lantis eftersom hon var tvungen att ringa och fråga om vägen.
Den före detta superrektorn är numera skolchef i Haninge kommun och aktuell med en ny bok. Hon sitter också med i Skolkommissionen, regeringens arbetsgrupp vars uppgift är att komma med förslag som ska vända den svenska skolkrisen. I grunden är hon jurist, bland annat.
Men hon har ingen masterplan för sin karriär. Det bara blir. För lärarna i sin organisation, däremot, har hon planer.
Hon vill att lärare och rektorer ska göra tillfälliga ändringar i schemat.
– Man kan inte tro att en elev som har varit efter i många år ska hinna lära sig det de andra lär sig i klassrummet plus att reparera, det krävs jättemycket. Det krävs mer än en vanlig timplan. Framförallt så krävs det tydligare fokus under en kort tid. Man kanske tar tre veckor och bara läser det som det är brist på. För att kunna göra det här måste rektor och arbetslag ha superkoll på hur eleverna ligger till, förklarar hon.
Och det är rektorns roll att fråga läraren vad som behövs, och lärarens att fråga eleven.
– Som lärare kan man inte frånsäga sig ansvaret att vara en del av lösningen, och det är där jag efterlyser ett utökat samtal mellan lärare och rektorer. Hur kan rektorerna organisera så att lärarna får sitt? Det kan innebära att lärare får nya uppgifter under några veckor, konstaterar hon.
Och hur gör man då?
– I september skulle jag som rektor fråga ”Hur många elever i din klass är särbegåvade? Hur många är högpresterande? Hur många får godkända betyg men når kanske inte så mycket högre? Hur många är nära ett E och hur många har långt till ett E?” Och utifrån de siffrorna skapa en sorts profil för klassen, för årskursen och hela skolan, säger hon.
Profilerna kan man använda som underlag för vilka åtgärder som ska vidtas i varje klassrum.
– Det blir så väldigt tydligt att olika klassrum behöver olika lösningar. Och det krävs att vi ser alla elevgrupperna, även de duktiga eleverna, särbegåvade elever och hur man hanterar en elev som har lite kvar eller långt kvar, säger hon.
Efter det gigantiska pusslande som ligger till grunden för skolschemat kan Lina Axelsson Kihlbloms metod att göra radikala ändringar, om än så korta, verka förvånande. Kanske till och med besvärlig.
– Vi behöver mer kreativitet och mindre rädsla. En sak som skapar väldigt mycket rigiditet i systemet är rädslan att göra fel. Jag har aldrig träffat lärare eller rektorer som inte vill vara duktiga och göra allt för att följa regler. Och i det kan man förlora kreativiteten. Vad är timplanen värd om man inte kan räkna, inte kan skriva, inte kan engelska och man kommer inte in på gymnasiet? Då har skolan varit bättre på att följa regler än att följa eleven, säger hon.
Men för att få en schemaförändring, om än tillfällig, krävs en skolledning som lyssnar.
Vad händer om den saknas?
– Då skulle jag bli rebellisk och gå till arbetslaget och hitta på något tillsammans. Ett fungerande arbetslag – det är så kraftfullt, säger hon