”Vi experimenterar för mycket med barnen”

Nyss fyllda 80 är Bengt Göransson senioren i Skolvärldens panel. Junioren är Samir El-Sabini, ordförande för Sveriges elevkårer. Mittemellan finns Anna Forssell, pedagogikforskare vid Stockholms universitet och riksdagsledamoten och läraren Annika Eclund (KD).

Varför har resultaten försämrats?
ANNIKA ECLUND (AE): Det är en palett av orsaker. Men man har kastat in olika trender och koncept i skolan utan att veta att det verkligen fungerar. Vi experimenterar för mycket med barnen. På så sätt missar vi många barn som har det svårt. Det är ingen idé att springa runt och jobba i projekt när de inte ens lärt sig grunderna i att läsa och räkna.
ANNA FORSSELL (AF): Jag håller med om att det är alldeles för trendkänsligt i skolan. Titta på Finland, de har inte haft en skolreform på 40 år.
I Sverige började vi med new public management efter utländsk modell på 1980-talet. Vi såg redan då effekterna av vad som hände i Thatchers England och Reagans USA. Kontrollerna ökade, även proven och upp- följningarna. Men resultaten fortsatte att minska. Och det har de gjort för alla länder som gick på samma linje. Den finske forskaren Pasi Sahlberg menar att det beror på att man missat den kreativa delen med problemlösningar och initiativförmåga.
AE: Han har en poäng. Jag blev riktigt irriterad när utbildningsutskottets nye ordförande Tobias Tobé sa att man skulle ta bort de estetiska utbildningarna på gymnasiet för att de inte ger några jobb. Då skulle man ju lägga ner naturvetenskapliga programmet också. Det ger inget jobb direkt. Min dotter gick precis ut estetprogrammet. Hon gick inte där för att bli sångerska, utan för att utveckla sina karaktärsdrag och sin personlighet så att hon växer. Dessutom får hon behörighet till universitetsstudier.
BENGT GÖRANSSON (BG): Förr stod
det alltid på annonser på chefsjobb att man skulle ha god förmåga att utrycka sig i tal och skrift. Nu har vi en generaldirektör för Arbetsförmedlingen som anlitar Peter Settman för att skriva ett debattinlägg för 150 000 kronor som inte ens antas av Dagens Nyheter. Det är fullkomligt sjukt.
Det är en avintellektualisering, som även präglat skolan. När jag var ung SSU:are diskuterade vi innehållet i skolan. Men efter –68 har fokus legat på vem som har makten över skolan. Jag brukar beteckna det som 68-vänsterns sämsta bidrag.

Har inte lärarna ett ansvar?
SAMIR EL-SABINI (SES): Absolut. När jag gick på Hvitfeldtska gymnasiet, som anses vara en bra skola, såg vi på film åtta lektioner i rad. Vi såg Tarantinos ”Reservoir dogs” när vi skulle lära oss om kriminalitet. Är det kvalitativ undervisning? Ett stort problem är att varje klassrum är sin egen lilla värld. Det finns inget som helst samarbete, ingen gemensam planering. Skolan har dessutom väldigt många egna lösningar och ad hoc-beslut. Jag saknar en tydlig linje.
AF: Ja, är det inte märkligt efter att ha pratat om de här problemen i 30 år så är det fortfarande små egna universum.
AE: Det har nog alltid varit så att man har sin egen sfär och stänger dörren. Men utbildningsdepartementet satsar på coachande undervisning där man lär av varandra. Där finns projekt som jag tror fungerar.

Blir det bättre med legitimerade lärare?
AE: Absolut. Det som irriterat mig mest när jag jobbat som lärare är att vem som helst kan komma in från gatan och göra samma jobb i ett klassrum som jag som gått fem år på universitet. Då sänker man statusen.
AF: Ett problem är också att det räcker att ha en lärarutbildning för att undervisa i vilket ämne som helst. Man låter hellre en idrottslärare undervisa i svenska och SO för att hålla ihop ett arbetslag. Trygghet är viktigare än kunskap. När jag var nyexad lärare fick jag undervisa i allmän engelska, medan de välutbildade lärarna satt med de högpresterande eleverna. Det är en märklig skol- och elevsyn. Många lärare verkar inte vilja utsättas för utmaningar och har inget incitament för det heller. De flesta andra yrkeskategorier tycker ofta det är spännande med utmaningar.
BG: Jag försökte faktiskt ändra på det när jag var minister. Jag tyckte att duktiga lärare skulle kunna premieras med högre lön om de tog på sig svåra klasser. Men förslaget underkändes av de fackliga organisationerna. Istället har man gjort tvärtom.

Var det bättre förr?
BG: Både ja och nej. Men man måste medge att det i dag finns fler elever som kan mycket mer än någon annan generation tidigare. Och vi som tog studenten i den gamla skolan kan nog säga att det inte var så bra som en del låtsas. Dessutom har det funnits en nedvärdering av lärarna ända sedan Alva Myrdal. Hon menade att den nya skolan blir bra först då vi får nya lärare. Man har alltid trott att om
vi bara får en ny lärarutbildning så kommer vi att lösa problemen. En
av mina principer som minister var att man bara kan ändra och påverka skolan med lärarna, inte mot dem.

Rektorns roll är kanske viktigare än någonsin i nya läroplanen. Håller rektorerna måttet?

AF: Nej, jag blir väldigt överraskad när vi tar emot grupper till rektorsprogrammet där det finns folk som saknar högskoleutbildning överhuvudtaget. Det är knepigt när man säger att lärare ska legitimera sig när man samtidigt ställer lägre krav på en rektor.
SES: Chefskapet och ledarskapet
på svenska skolor är väldigt dåligt. Rektorer agerar på ett sätt som aldrig skulle accepteras på någon annan arbetsplats. Det gäller alltifrån internkommunikation till transparens. Jag har aldrig sett en arbetsplats som är så stängd som en skola.

Blir det bättre med fler betygssteg?
BG: Betygen blir inte mer rättvisa
för att man inför fler betygsgrader. Snarare tvärtom. Felmarginalen blir större. Det finns ett problem med betygen i sig. Den enda anledningen till betyg är egentligen som urval för högre studier.
AE: Jag, välkomnar fler betyg. Steget mellan G och VG är så stort att det skapar omotiverade elever, som inte tycker det är någon idé att försöka höja betyget. Fler steg kan ändra på det.
SES: De flesta elever tycker det är bra. Det beror på att de tycker att det finns en orättvisa i betygen. De tycker inte att de korrelerar mot någon verklighet.