”Vi har mycket att lära av varandra”
Cecila Thörblom har ansvar för att utveckla Duvboskolans internationaliseringsarbete. När hon fick möjlighet att åka till Kenya på en studieresa tog hon chansen. Och fick uppleva ett av livets mest oförglömliga ögonblick.
- Ålder: 43 år.
- Jobbar som: Lärare i årskurs 4–5 på Duvboskolan, Sundbyberg.
- Drivkraft i läraryrket: Att se eleverna utvecklas och få vara delaktig i deras sociala och kunskapsmässiga utveckling.
- Aktuell med: Var en av 5 lärare som deltog i en studieresa till Kenya i våras, arrangerad av organisationen ProjectTree, inom projektet GoGrow. Resan finansierades av hennes skola.
”Förra året var min klass framgångsrik i schack och även om jag såg alla möjliga positiva effekter med spelandet så kunde jag aldrig drömma om att jag skulle få dela med mig av dem på ett barnhem i Nakuru i Kenya.
När jag fick möjlighet att åka på en utbildningsresa till Kenya nappade jag direkt. Jag såg min chans att skaffa ny kunskap och nya erfarenheter om ett lands kultur, människornas levnadsförhållanden, skolsystem, undervisning och lärande. Ju mer kunskap jag har som lärare, desto lättare är det att inspirera, engagera och bidra till bestående kunskaper.
Jag involverade mina elever från första stund och det var ett lätt val att välja ämne till workshopen jag åtog mig att hålla i Kenya. Mina femteklassare spelade in en instruktionsfilm på engelska och Stockholms schackförbund sponsrade med schackspel, demonstrationsbräde och affischer.
Det kändes nervöst innan jag ställde mig upp och pratade till ett femtiotal kenyanska barn som aldrig tidigare hört talas om schack. Men någon timme senare infann sig lyckokänslan när det spelades schack i varenda vrå. Varenda unge verkade ha förstått vad spelet går ut på. Det är helt klart ett av livets mest oförglömliga minnen.
Jag har i uppdrag att utveckla Duvboskolans internationaliseringsarbete, det ser jag som en rolig utmaning. Jag lever med en övertygelse om att människor som lever under helt olika förhållanden har mycket att lära av varandra. Jag kände därför en stor ödmjukhet inför Kenya och de människor jag träffade på plats.
Ett av mina mål var att hitta en skola som vill utbyta erfarenheter med skolor i andra länder och lyckades inleda ett samarbete med Phyllis Memorial Childrens Home and School i Nakuru. Första utbytet blir att skicka ”Månadens schackuppgifter” till dem, så att de kan utveckla sitt spel.
En viktig lärdom jag tog med mig är hur viktig rätten till utbildning är. Den som vi tar som så självklar hemma. Genom en fungerande skola kan en person faktiskt förändra sitt livsöde. En annan lärdom är att det finns hopp – hopp om ett liv bortom misär och hopp om en bättre framtid för barnen i slummen.
Men det krävs att någon bryr sig – och det är så enkelt att denna någon kan vara jag. Inte för alla, men för någon eller några. Den kunskapen vill jag förmedla till min ledning, mina kollegor och mina och alla skolans elever.”