”Vi kan inte luta oss tillbaka”

Att Sverige haft sämst resultatutveckling av alla OECD-länder sedan millennieskiftet skakade om vår redan stukade kunskapsnation i december och snart var jakten på syndabockar i full gång.

I det högljudda bruset försökte skolmyndigheterna lyfta fram ljusglimtar, med pressmeddelanden som ”Många i årskurs 6 fick högsta provbetyg i engelska”. Genomslagskraften blev inte lika stor, men det finns gott om statistik som visar att svenska elever har goda kunskaper i just engelska.

Nära 97 procent av eleverna i årskurs 9 nådde kunskapsmålen i de nationella proven i engelska förra läsåret, att jämföra med 83 procent i matematik.

I den stora språkstudien ESLC placerade sig svenska niondeklassare i Europatopp i engelska. 66 procent av de 3 000 medverkande svenska eleverna presterade på högsta nivå i läsförståelse och 77 procent i hörförståelse.

Verkligheten är mer komplex än vad de glädjande siffrorna visar, påpekar Gun Lundberg, som har arbetat 20 år som lärare i engelska och nu är universitetslektor på lärarutbildningen vid Umeå universitet.

Hon säger att svenska elever har ett stort försprång i engelska tack vare att språken är närbesläktade.

– Med tanke på de övriga länderna i studien så kan resultatet hänföras till ”language distance” och engelsk exponering på fritiden. Det betyder inte att skolans engelskundervisning är i topp. Skolinspektionen har inspekterat engelskämnet och kommit till andra slutsatser, säger Gun Lundberg och fortsätter:

– Även om spanska elever börjar med engelska mycket tidigare än de svenska eleverna så hinner de inte ikapp eftersom spanska och engelska ligger så pass långt ifrån varandra. Finska elever kämpar enormt med engelskan av samma anledning. Våra elever borde alltså vara betydligt bättre än de faktiskt är i dag, men om man tittar på timplanen för engelska så har nio år i grundskolan endast totalt 480 timmar. Svenskämnet har tre gånger så mycket och matematik nästan lika mycket som svenskan efter den nya påspädningen i höstas.

Engelska är ständigt närvarande för svenska barn och ungdomar, vilket bidrar till ett bra uttal och att det upplevs som meningsfullt att lära sig språket, som hörs i musik, dataspel, filmer och tv-serier. Enligt den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 sa nära hälften av eleverna i årskurs 9 att de lär sig engelska utanför skolan.

Den intensiva exponeringen via medier gynnar elevernas språkutveckling på ett sätt som skolan inte har tid eller möjlighet att åstadkomma, menar Gun Lundberg.

– Detta blir mycket tydligt om man ser på resultaten för nationella provet i årskurs 6 i fjol. 22 procent av eleverna fick A i engelska när det gäller reception; att lyssna/förstå och läsa/förstå – alltså de kompetenser som de övar under fritiden. Utan denna exponering skulle vi inte ha så pass bra resultat som vi har.

Samtidigt befinner sig en stor grupp elever i andra änden av betygsskalan. 19 procent av sjätteklassarna fick E eller F i reception och 24 procent E eller F i muntlig förmåga på fjolårets nationella prov.

– Varför hjälper inte vardagens engelskexponering dessa elever? frågar sig Gun Lundberg och påpekar att lärarna har en mycket viktig roll för att ge eleverna djupare kunskaper i ämnet.

– Vi kan inte luta oss tillbaka med goda resultat i toppen av betygsskalan och basunera ut att svenska elever är så duktiga i engelska, eftersom det får till följd att skolorna inte ser någon anledning till att höja timantalet, vidareutbilda lärarna och lägga pengar på bra undervisningsmaterial i engelska, så som skön- och facklitteratur för ämnesintegrering. Kommunerna satsar allt krut på utveckling av matematik och naturvetenskap numera. Engelskan lever ett undanskymt liv och lärarna får aldrig någon fortbildning om de inte själva kämpar med att både jobba och läsa en lärarlyftskurs vid sidan om, vilket många inte orkar.

Hon konstaterar att många lärare, speciellt i årskurserna 1–6, helt saknar utbildning i engelska.

– I speciallärarutbildningen ingår inte en enda timme engelska, trots att speciallärarna ska hjälpa eleverna att nå målen i engelska. Lärarutbildningen fick obligatorisk engelska för programmen F–3 och 4–6 först år 2011 efter att ha varit utan sedan 1987. Om vi inte satsar på en vidareutveckling av engelska i skolan så kommer vi att fortsätta ha ett A-lag och ett B-lag av elever och dessutom kommer vi snart att bli omsprungna av många andra länder som satsar stenhårt på engelska nu.