”Vi lär oss om vår egen plats i världen”

Låt oss slå fast att all undervisning i den svenska obligatoriska skolan ska vara ickekonfessionell. I dagens moderna och öppna svenska skola möts elever med olika bakgrund och olika religiösa uppfattningar.
De har rätt till en undervisning som ger dem kunskaper i alla religioner och åskådningar. Varje elev har rätt till sin tro – eller icketro. I skolan, liksom i övriga samhället är religionen en privatsak. Elever ska aldrig behöva ta avstånd från religion eller bekänna sig till en annan tro eller behöva dölja sin tro/icketro.
Men efter att utbildningsminister Jan Björklund (FP) presenterade beslutet att kristendomen ska behålla sin särställning inom ämnet religionskunskap har kritik först fram och oroade röster höjts. Jag kan delvis förstå dem. Vi som upplevt psalmläsning och morgonböner, tycker kanske inte att detta är vad en modern skola behöver.

Lärarnas röst inte hörts

Skolverket förslag från i våras på en ny kursplan i religionskunskap innebar att texter om kristendomens betydelse hade lyfts bort. I veckan meddelande utbildningsministern att regeringen inte anser att de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika. I de nya kursplaner som beslutats ges därför kristendomen fortsatt särskild uppmärksamhet. En del menar att beslutet är en flirt med främlingsrädsla och att det uttrycker ett försök att skydda svenska värderingar.
Tyvärr har inte lärarnas röst hörts, men de bör höras i denna diskussion. Som religions-, historie- och samhällslärare ligger frågan mig varmt om hjärtat. Och efter samråd med mina kollegor i förbundsstyrelsen är Lärarnas Riksförbund eniga i denna fråga.
Liksom läraren drar ner en väggkarta, eller projicerar densamma på väggen, under geografilektion, så är det Sverige i centrum omgivet av de nordiska grannländerna och med övriga Europa söderut. Vi lär oss om vår egen plats i världen. Vi fokuserar inte på Kina eller USA.
Vi menar att det är naturligt att kristendomen ska ha en särställning inom undervisningen i svensk skola. Det är lika naturligt som att vi i inom historieundervisning läser särskilt mycket om Sveriges historia. Eller att litteraturkunskapen ger en särställning för svenska författare.

Haft stort inflytande

Det är nödvändigt för att vi ska förstå oss själva och varför vårt samhälle utvecklats som det gjort. Vad man än kan tycka om det så har kristendomen, alltsedan Ansgars dagar, haft stort inflytande på Sveriges historia, på gott och ont.
Kunskapen om kristendomen– som även kan förmedlas inom ramen för exempelvis historia och samhällskunskap – är nödvändig för den som vill förstå dagens samhälle och kultur. Som företrädare för landets lärare vill jag gärna understryka det inte handlar om att den kristna religionen är bättre, utan att det beror på det stora inflytande som särskilt kristendomen har haft i vårt land och i vår del av världen.
Vi kan exempelvis inte besöka ett konstmuseum och förstå konstverken om vi inte förstår den bibliska historien och de religiösa symbolerna. Vi måste ha en kunskap om kontexten för att rätt förstå delarna.
Den som går i Sixtinska kapellet i Rom måste ha en förtrogenhet med kristendomen för att förstå vad han eller hon ser. På samma sätt som när vi går in i en kyrka i Sverige någorlunda ska kunna tolka och förstå bilderna och utsmyckningen krävs det en kunskap i den kristna läran.
Detsamma gäller för att kunna förstå litteraturen. Ett exempel finns för den som läser August Strindbergs omstridda och uppmärksammades självbiografiska roman ”Tjänstekvinnans son”, vars titel anspelar på Första Moseboken 21:9 och 21:10.

Förstår andras världsbild

”Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta; och hon sade till Abraham: ”Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.” De två drivs ut i öknen men räddas av en uppsprungen källa.
Där slutar den bibliska berättelsen om Hagar och Ismael. Och där börjar islams historia då Ismael, eller Ismail är Abrahams (Ibrahims) förstfödde son och en utvald profet och Guds budbärare. Den som kan förstå relationen mellan bröderna Ismael och Isak kan också bättre förstå vår egen religiösa bakgrund och banden till judendomen och islam.
Samtidigt förstår vi den religiösa sagan och världsbilden som också finns i de andra världsreligionerna. Dessutom begriper vi bättre vad Strindberg kände och ville skildra med sin roman.
Det är befogat att vi i Sverige har särskilt fokus på den religion som påverkat oss mer än andra.
Dock värnar jag, och vi lärare, skolans sekulära ickekonfessionella grund. Undervisningen ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Den ska vara stringent och ge eleverna kunskaper för såväl en yrkesverksamhet, som för livet. Men jag menar att religionen – tron – är och ska förbli en privatsak i ett modernt och tolerant samhälle.

METTA FJELKNER, ordförande Lärarnas Riksförbund.