”Vi rektorer borde prata mer om hemmasittare”

”Mina tankar, lite tips och erfarenheter vill jag gärna dela med er i förhoppning att det kan inspirera fler att dela med sig av sina tips och att jag kanske kan hjälpa någon med mina idéer.”

Så inleder Sirkka Persson, rektor på en F-9-skola i Södertälje, ett inlägg om hemmasittare på sin blogg. Där skriver hon kritiskt om såväl rektorskollegor som lärare och andra inom skolan som ser på hemmasittare som skolkare som helt enkelt struntar i skolan, och skjuter problemet ifrån sig.

– Så enkelt är det inte. Och jag tycker att man måste äga problemet som yrkesman. Vissa elever har inte ens föräldrar att räkna med, och dessutom är det de facto vårt ansvar enligt lagen, säger hon.

Du skriver i bloggen att hemmasittare är något av det svåraste ni har att handskas med. Varför är det så svårt?

– När eleven inte är i skolan är det svårt att bygga på relationen. Oftast är det relationen som gör att det funkar – att man kan lirka in eleven i klassrummet och så vidare. När det gått så långt att de väljer att vara hemma är det ofta svårt. Resan på vägen dit ser olika ut för varje individ.

Så vad gör ni för att undvika att hamna där?

– Om inte det relationella funkar så spelar det ingen roll – en lärare kan vara hur duktig som helst men det hjälper inte. Då tänker jag att då måste jag agera som arbetsgivare. Finns det någon annan vuxen som eleven känner större förtroende för? Då får man byta mentorskap. Sen har vi resurspersoner, som väldigt sällan är legitimerade lärare men kommer från den sociala sfären: Beteendevetare, barnskötare, någon som har fokus på det relationella. Vi har även en skolvärdinna som bara finns där för eleverna. Ibland får hon vara länken mellan lärare och elev.

– Vi pratar om att ”alla elever har särskilda behov” så stödmaterial finns alltid tillgängligt för alla. Det ska inte vara någon stor sak när någon behöver stöd. Sen har vi en mindre studiegrupp när det verkligen blir svårt.

Inkludering till varje pris gör mig galen

I sin blogg beskriver och visar Sirkka Persson hur de har installerat kamerautrustning i ett klassrum för att kunna bedriva fjärr- och distansundervisning, så att hemmasittare kan fortsätta ta del av undervisningen även om de inte är på plats i skolan.

Riskerar man inte att permanenta ett hemmasittar-beteende genom att erbjuda den typen av lösning?

– Vi tar inte till det här förrän vi prövat allt annat, det är väldigt ovanligt. Och vi har hittills fått alla våra elever att komma tillbaka tillslut. Man kan aldrig ersätta full undervisning i klassrummet med en film, mycket av undervisningen sker ju i interaktionen. Men vissa elever tycker att det är lättare att upprätthålla en relation via en chatt. Då kan det vara en väg, och sedan kan den komma in till skolan före och efter de andra eleverna och visa upp vad de gjort och lärt sig. Då får de ändå en skolgång, även om den inte ser likadan ut som för de andra, säger Sirkka Persson.

Jag tycker att lärare är ganska bra nu för tiden på att dela med sig

Hon tycker att inkluderingstanken har gått för långt i dagens skola, och att det drabbar eleverna.

– Det ska vara till varje pris, och det gör mig galen. Det är eleverna vi offrar när vi fokuserar för mycket på det ekonomiska. Jag tror att om rektorer ska orka, måste vi komma dit att rektorer får möjlighet att göra det som behövs på sin skola utifrån lokala förhållanden. I vårt fall kände vi att ”nu måste vi få till det här”. Då får man avstå något annat. Vi fick till exempel avstå några datorer till mellanstadiet för att ha råd med den tekniska utrustningen.

I din blogg så inbjuder du andra skolor att kontakta er för att utbyta erfarenheter. Har ni sådana pågående samarbeten eller utbyten?

– Nej. Jag tycker att lärare är ganska bra nu för tiden på att dela med sig. Men skolledare verkar ha svårare. Det är en hård press på skolledare och många hinner nog inte. Men jag tror att alla skulle tjäna på det. Man blir stark av det, dels av att tala om vad man är bra på, och sedan måste vi prata om det som faktiskt fungerar i skolan. Inte bara fokusera på det dåliga.