Vitesprocesser förhalas i åratal
Efter tre år och två förlängda tidsfrister uppfyller Stockholm stad ändå inte Arbetsmiljöverkets krav – men några böter har inte betalats. Och den situationen är inte unik.
I nuvarande rutiner för Arbetsmiljöverkets inspektioner kan man läsa följande:
“Inspektören ska på begäran av arbetsgivaren pröva om svarstiden i inspektionsmeddelande respektive tidpunkten för bestämd uppföljningsinspektion i inspektionsmeddelande ska flyttas fram.”
Och i en kommentar till ovanstående:
”Det är viktigt att arbetsgivaren tydligt anger skälen för begärd förlängning. Förlängning föregås alltid av noggrann prövning av angivna skäl. Det innebär att rutinmässig förlängning inte får förekomma. En andra förlängning bör inte medges. I undantagsfall medges ytterligare förlängning efter det att frågan underställts beslutsfattarens prövning.”
Källa: Arbetsmiljöverket
– Jag upplever en påtaglig frustration från medlemmar och ombud, eftersom vi faktiskt har fått rätt och att arbetsgivaren ska vidta åtgärder. Men de kommer inte till stånd, dels för att arbetsgivaren inte vill, dels för att de juridiska processerna är så oerhört långa, säger Ragnar Sjölander, huvudskyddsombud för Lärarnas Riksförbund i Stockholm.
Det är i oktober 2012 som Ragnar Sjölander anmäler stadens utbildningsförvaltning till Arbetsmiljöverket. Bakom anmälan ligger lärarnas höga arbetsbelastning. Arbetsmiljöverket går på fackets linje och kräver åtgärder.
Under åren som följer presenterar förvaltningen otillräckliga åtgärdsförslag och begär förlängd svarstid vid två tillfällen – som båda godkänns. Men tillräckliga åtgärder genomförs aldrig. I december 2014 döms förvaltningen därför till att betala 700 000 kronor i vite. Domen överklagas till kammarrätten, men utbildningsförvaltningen får i februari 2015 avslag.
– Just nu har vi en pågående tillsyn med inspektion på Stockholms skolor. Vi ska ta ställning till hur förvaltningen jobbar i dag och hur de kommer till rätta med bristerna, säger Kerstin Waldenström, Arbetsmiljöverket, en av ärendets inspektörer.
Så man kan säga att ärendet börjar om på nytt?
– Ja, vitet står för sig. De hade inte uppfyllt kraven vid den tidpunkt vi tilldömde det. Men nu startas ett nytt ärende och vi måste ta ny ställning till det aktuella läget.
Och där är man i processen i dag. Något vite har ännu inte betalats och tillräckliga åtgärder har fortfarande inte genomförts.
– Barnet fyller till hösten tre år, säger Ragnar Sjölander och syftar då på ärendets längd.
– Det är nog en och annan lärare som gått in i väggen under tiden, fortsätter han.
Och arbetsbelastningen ute i skolorna är fortsatt hög. Det visar färska svar på de tilläggsfrågor som ställdes i samband med medarbetarenkäten för Stockholms Stad som genomfördes i hösten 2014, enligt Ragnar Sjölander.
Läget är näst intill detsamma när det gäller tre skolor under Karlstad-Hammarö gymnasieförvaltning, som i slutet av 2012 anmäldes av Cecilia Ericzon, huvudskyddsombud för Lärarnas Riksförbund i Karlstad. I två år har förvaltningen riskerat vite för hög arbetsbelastning. Tillräckliga åtgärder har inte genomförts och nyligen tilldömdes skolorna att betala 100 000 kronor vardera i vite, om inte åtgärder vidtagits innan sista augusti.
– De lämnade 2013 in en skrivbordsprodukt som vid en senare inspektion visade sig inte stämma överens med verkligheten. Och dessutom har de begärt förlängd svarstid fyra gånger. Det ser ut som att de använder förhalning som strategi, säger Cecilia Ericzon.
Enligt Arbetsmiljöverket kan arbetsgivaren begära prövning av framflyttad svarstid. För att få förlängd svarstid måste skälen vara rimliga – och en andra förlängning bör inte godkännas annat än i undantagsfall. Rutinmässig förlängning får inte förekomma.
Anna Rydbeck, sektionschef på Arbetsmiljöverket i Örebro, menar att ärenden om arbetsbelastning till sin natur har långa åtgärdstider.
– Arbetsbelastning är ofta frågor som har långa åtgärdstider till att börja med, och vi måste sätta en rimlig tid för åtgärd. Sedan är processerna långa, med underrättelser, beslut och ibland överklaganden.
Hon menar att en vanlig anledning till att begära förlängning är att arbetsgivaren inte hinner genomföra åtgärderna.
– Vi ser hellre att de får ytterligare en månad på sig, än att vi säger nej. Det finns inget egenvärde i att driva in vite.
Men förlängning av svarstid får inte vara rutinmässig. När blir det då rutinmässigt?
– Det skulle väl vara när det blir norm att vi förlänger. Att man har som rutin att godkänna varje förlängning. Och så är det ju inte nu.
Men är det så att ni hellre ger mer tid än driver in vite?
– Nej, det tycker jag absolut inte. Och när det görs förlängningar så gäller det oftast rätt korta sådana.
Om ni nu tilldömer betalning av vite, hjälper det lärarna på något sätt?
– Vite är ett sätt att trycka på så att åtgärderna blir gjorda. Det är det redskap vi har, men det är klart att det kanske inte räcker alla gånger.
Ingen hjälps alltså egentligen av att arbetsgivaren tvingas betala vite?
– Det är en bot som betalas för att man inte gör som man ska. Ett påtryckningsmedel. Men det är ju arbetsgivarna som har ett ansvar för att arbeta systematiskt med sitt arbetsmiljöarbete och slutligen politiker som ansvarar för att ge resurser och pengar för att de ska kunna göra det. Så det här är ett samhällsproblem. Om arbetsmiljöarbetet fungerade skulle vi inte behöva ställa krav.
Adam Jansson är projektledare för en allmän tillsyn på 2000 av landets grundskolor och gymnasier, som Arbetsmiljöverket genomför under drygt tre år. Han menar att beslut om förlängning av ett ärende måste vägas mot de risker som det kan innebära.
– Risken för olycksfall, sjukdom och ohälsa måste ställas i relation till vikten av att ge mer tid. Det kan vara bra att få mycket gjort, men att utsätta arbetstagarna för en risk under en längre tid, ja, det är en bedömning från fall till fall, säger han.