Annons

Lärarbristen problem även för lärarstudenter

Runt om i landet finns det just nu flera lärarstudenter som är ute på VFU, verksamhetsförlagd utbildning. För en del är det första mötet med ”verkligheten” som det lite skämtsamt brukar kallas, det som kommer bli vår yrkesvardag. VFU:n ska vara blivande lärares chans att få pröva vingarna under en erfaren och yrkesskicklig lärares handledning, att få testa teorin i praktiken och få en chans att se hur undervisning, planering, bedömning och så vidare kan och bör göras. Men så fungerar VFU:n tyvärr inte för alla. Idag möter många lärarstudenter obehöriga, outbildade, sönderstressade eller rent av ovilliga lärare ute i landets skolor.

Efter att ha pratat med många lärarstudenter om deras VFU, och efter att tillsammans med LR Stud Växjö tidigare genomfört en undersökning om studenternas erfarenhet av VFU:n vet jag att det idag är slumpen som avgör om man får en bra utbildning eller ej. Så ska det naturligtvis inte vara. Lärarbristen gör att många studenter möter obehöriga eller outbildade lärare som handledare. Man kan fundera över det vettiga i att lära sig ett yrke av någon som inte har ens hälften så många högskolepoäng i ämnet som en själv. Risken blir att lärarstudenter får se exempel som går tvärt emot vad forskning och teori säger. Vilket ska man då tro på? Som ny och oerfaren är det svårt att ifrågasätta handledarens praktiska arbete utifrån det man tidigare lärt sig på utbildningen. Många studenter säger ingenting under sina veckor men återvänder till sina studier med känslan av att ha slösat bort flera veckor.

En del studenter möts dock av välutbildade, engagerade och skickliga lärare och får se goda exempel på hur teori och praktik kan fungera tillsammans, samtidigt som de får högklassig utbildning och ges en bättre möjlighet att utvecklas i sin kommande yrkesroll. Att detta är slumpen idag beror även på huvudmännen. De har idag ingen skyldighet att ge studenter en VFU-plats och står i maktöverläge gentemot lärarutbildningen på universitet och högskolor. Lärarutbildningen blir stående med mössan i hand och kan därmed inte ställa samma krav på att studenterna får utbildade och skickliga lärare. Huvudmännen verkar inte förstå att lärarstudenterna, vilka inte kommer ha en garanterat god praktisk utbildning, är de framtida lärare som just de kommer behöva i sina skolor. Här behövs en långsiktighet och en tydligare kvalitetsgaranti än vad som finns idag.

Men som alltid finns det ju ändå en ljusglimt vid horisonten. Även om vi lärarstudenter examineras utan att ha fått en gedigen praktisk utbildning, om vi så inte har en aning om vad vi ska göra när vi väl står i ett klassrum eller hur vi ska implementera forskning och teori i praktiken, så kommer vi i alla fall inte ha svårt att få jobb.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer