Annons

Utveckla undervisningen och återprofessionalisera läraryrket med hjälp av forskning

Först en liten tillbakablick på trender i lärarfortbildningen .

På sextitalet var det trevliga sommarkurser, som var förlagda till attraktiva turistorter. På sjuttiotalet var det utbildningspaket från Skolöverstyrelsen, det kunde vara studiedagar och större kurspaket. Det var stora satsningar på teman som basfärdigheter i skolan, personallagsfortbildning, jämställdhet och internationell förståelse samt skogen i skolan. Under åttiotalet var det kurser inom högskolan. Under nittiotalet var det lokalt utvecklingsarbete, lärande organisationer och projektarbete. Sedan kom alla Skolverkskurserna, fristående kurser i olika lärarlyftsprojekt i alla möjliga och omöjliga ämnen och de erbjuds fortfarande, även om sökbilden inte alltid är god. Sedan kom en rad statliga beslut om forskning i skolan och nu är det alltså forskning som gäller för hela slanten. Eller hur är det egentligen?

Lärare ska forska har staten bestämt.  Om lärare forskar så blir skolan bättre, tror staten. Det tror faktiskt jag också.  Jag är nog alldeles säker på att det är så. Lärare ska kunna gå forskarutbildning på arbetstid, förskollärare till licentiatexamen, grundlärare till doktorsexamen och sedan ska man kunna få en lektorstjänst i förskolan eller skolan. De forskarutbildade lärarna ska få andra arbetsuppgifter, som ska ta vara på de nyförvärvade vetenskapliga kunskaperna.  Lärare ska vara kvar i sin lärarverksamhet och där slå ett slag för vetenskapligt arbete i skolans vardag.

Men nu är det så att ingen bekostar lärares forskarutbildning. Det finns kanske undantag som bekräftar regeln? Jag hade ett uppdrag från Högskolan i Gävle att arbeta med karriärplanering för två år sedan. Alla lärare som deltog i seminarierna ville fortsätta sina studier på forskarutbildningsnivå. Lärarfacken applåderade karriärplaneringsseminarierna, liksom enskilda entusiastiska lärare, men arbetsgivarna/huvudmännen gav kalla handen. Stopp och belägg. Vi har inte råd.

Vi gjorde upp karriärplaneringar för lärare som verkligen ville studera vidare. Vi gick igenom olika typer av utbildningar och alla allmänna högskoleexamina och gjorde upp planer på hur lärare skulle kunna söka till forskarutbildning. Inte en enda lärare fick stöd av sin huvudman. Det var trist för alla vi som tycker att lärare faktiskt ska kunna forska. Alltnog har jag fått tillbaka hoppet om att huvudmän kan stödja lärares karriärplanering mot forskarutbildning, efter att ha mött Mats Berglund, rektor för CFL i Sandviken.

Jag har fått ett fantastiskt roligt uppdrag att genomföra ett kompetensutvecklingsprojekt som gör att jag fått tillbaka tron på möjligheten för lärare att forska och att utvecklas i sin profession, samt att utveckla sin undervisning.

Skolledaren Mats Berglund har beställt en forskningscirkel för ett helt arbetslag.  Arbetslaget består av Ingela Astnell, Ingegerd Enlund, Therese Kjellberg, Annette Källström, Maria Larsson-Westin, Annika Sundkvist, Sara Hartung, och Ann-Helen Sjöberg har fått fria händer att lägga upp forskningscirkeln tillsammans med mig. Tiden som används är arbetslagstid. Vi träffas ungefär var tredje vecka. Ett övergripande syfte är att alla lärare ska få kunskaper om högre utbildning och om den egna karriärplaneringen. Var och en får individuellt stöd med sin CV, om man vill gå vidare till forskarutbildning. Vill man inte det, så får man stöd till annat projekt. Det handlar om att ta makten över sin egen kompetensutveckling, utifrån sin kompetensprofil. Det är så roligt att få vara med om detta - att återprofessionalisera läraryrket. Det behövs projekt för att utveckla undervisningen, för det är det projektet ytterst handlar om – utveckla undervisningen med hjälp av forskning.

Projektet handlar om yrkesperspektiv på vetenskaplighet. Vi diskuterar fram deras praktiska problem som de har valt för att gå vidare med för djupare vetenskapliga studier. Vi studerar vetenskapligt baserad litteratur och vi sammanställer referenslitteratur för deras vetenskapliga arbete.  Vi ska skriva vetenskapliga texter och då har arbetslaget valt att göra detta i form av akademiska essäer.  Det är en annan typ av vetenskaplig text än de många gånger stereotypa och mallartade examensarbeten som produceras i den svenska grundutbildningen/lärarfortbildningen. När kursen är avslutad ska alla ha skrivit en akademisk essä på 3-5 sidor och vi ska publicera dessa essäer som behandlar utvecklingen av undervisningen. När vi skiljs åt i höst ska alla ha fått stöd med utgångspunkt i sin CV om hur man kan gå vidare i sina högre studier. Man kanske inte vill gå forskarutbildning, men det finns andra alternativ.

Forskningscirkeln genomförs i dialog med deltagarna. Texterna kopieras i en rapport som underlag för en intressant och spännande redovisning. Det här projektet är ett långsiktigt projekt. Det ger varaktiga effekter och sker på arbetstid. Det tränar lärare i att granska och diskutera vetenskapligt baserad och lärare får ett prova på ett vetenskapligt arbete, en akademisk essä, som kan vidareutvecklas.

Det här projektet ger mig tillbaka min tro på att det går att skapa bra kompetensutvecklingsprojekt idag. Tänk om flera rektorer tänkte som Mats Berglund. Vilket lyft för lärare!

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer