Lärarutbildningen inte bättre än lärarutbildarnas samlade kompetens

Lärarutbildningen blir inte bättre än den kompetens lärarutbildarna som undervisar på lärarprogrammet har. Lärarutbildningen behöver forskarutbildade, professionella och kunniga lärarutbildare, om det ska bli någon kvalitetshöjning för lärarprogrammet. Inte enbart nya styrdokument. Det är viktigt att understryka att det inte var bättre förr.

Lärarutbildningsreformer drivs igenom på löpande band. Nu senast talades det vackert om lågstadiesatsningen. Det är lovvärt. Höga ambitioner är bra. Det finns dock lärare i högre utbildning som inte har den blekaste aning om lågstadiets behov, det vill säga den verksamhet som de utbildar för.

De har ingen erfarenhet av vare sig förskola, skola eller lärarutbildning. Lärarutbildare kan vem som helst bli, när som helst. Det är djupt olyckligt.

I dag anställs universitetslektorer, det vill säga forskare, på alla lärosäten. Alla har inte forskat på relevanta problem för lärarutbildningen. Det enda som krävs är 10 veckors högskolepedagogisk utbildning för att få tjänstgöra på högskolan, enligt SUHF:s mål. Universitetsadjunkterna är ett utdöende skrå. De som kommer in i akademin på bara praktisk erfarenhet är väldigt få och de har krav på sig att kompetensutveckla sig, att gå forskarutbildning.

Lärarutbildningen på 1800-talet byggde på att man följde en lärare i arbetet och lärde sig yrket på ett mer hantverksmässigt sätt. Mästare – gesäll. Förebilda – efterbilda.  Folkskoleseminarierna hade egna övningsskolor och metodiklärarna var praktiskt arbetande lärare med hög legitimitet, eftersom de visade upp sin kompetens i arbetet. Lärare i teori vid seminarierna var i stort sett alla lärarutbildade. I lärarhögskolan anställdes lektorer, men de hade skoltjänstgöring och skaffade sig kunskap om skolan. Praktiken flyttades ut till skolor långt ifrån lärarhögskolan och det påverkade utbildningen mot en mera akademisk utbildning. I lärarhögskolan anställdes dock metodiklektorer som var duktiga lärare som headhuntades till metodiklektorsuppdrag.

När lärarutbildningen sedan blev en högskoleutbildning så började utarmningen av den praktiska lärarerfarenheten. Jag vet inte när lärarutbildarbeteckningen försvann. I dag är alla ”lärare på högskola/universitet med undervisning på lärarprogrammet”. Anställs man vid en högskola förutsätts man undervisa på en rad olika program eller kurser.

Jag minns när den första rena forskaren anställdes på en lärarhögskola. Då blev det ramaskri – hur kunde man anställa en som inte visste något om skola och lärarutbildning?

Vi klagade högljutt, men för helt döva öron. I dag anställer lärosäten lärare utan erfarenhet eller kompetens för skola och lärarutbildning utan att någon reagerar. Vid många högskolor är rekryterande chefer inte alls insatta i vilken kompetens man måste kräva av lärare med undervisning på lärarprogrammet. I dag kan man bli lärare för blivande lärare som genom ett trollslag.

Här behövs nytänkande. Om kvaliteten i lärarutbildningen ska öka, måste kraven på lärare i akademin förändras.

När jag började i högskolan 1971 gick jag en bra kurs för lärare i högre utbildning. Varför inte utveckla lärarutbildarkurser så att lärare som ska undervisa på lärarprogrammet åtminstone får det mest elementära med sig?

Blivande sjuksköterskor undervisas aldrig av lärare utan kunskap om fältet, men att undervisa blivande lärare utan någon som helst kunskap om fältet går alldeles utmärkt. Det här måste ändras. Blivande lärare har rätt till en forskarutbildad lärare med kunskaper om förskola, skola och lärarutbildning.

Det är dags för universitetskanslersämbetet att granska högskolor/universitet och studera högskolelärares kompetens för undervisning på lärarprogrammet. Det är möjligt i det nya kvalitetssystemet. Våra centrala beslutsfattare behöver titta ut i världen där det finns bra modeller att inspireras av.

Lärarstudenter har rätt till goda lärare. När jag började som lärarutbildare skulle man vara en god modell för våra lärarstudenter och det kostar inget att återinföra ett sådant tänkande. Det kan vara en början till en kvalitetshöjning.

Kommentera
morberg_710B
Åsa Morberg
  • Åsa Morberg är en didaktiker och flitigt anlitad föreläsare och debattör, som brinner för skola och lärarutbildning. Hon har under många år ägnat sig åt undervisning, forskning och administration vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle.
  • Hennes avhandling i pedagogik (1999) handlade om metodikämnet och docenturen bygger på forskning om nya lärares första tid.
  • Hon är författare och har publicerat många verk.Hon arbetar internationellt som  i ATEE, en europeisk organisation för lärarutbildningen, och  i WFATE, världsorganisationen för lärarutbildningar.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm