UKÄ:s utredning oroar studenterna

En orolig och upprörd lärarstudent kom emot mig på centralstationen. Hon tog tag i min arm, tittade allvarligt på mig och utbrast: ”Åsa, den lärarutbildning jag går på har underkänts av UKÄ (Universitetskanslersämbetet). Det känns alldeles förfärligt! Vill någon överhuvudtaget anställa mig när jag är klar?”

Det blev ett långt samtal om upplevelsen av att den lärarutbildning man studerar vid inte är godkänd och samtalet handlade om vad detta egentligen betyder för alla berörda lärarstudenter i utbildningen, men mest för framtida möjligheter att få tjänst som lärare.

Det är brist på information till lärosätenas egna studenter om resultaten av UKÄ:s utvärdering, men framför allt vad resultaten betyder. Varje lärosäte som underkänns bör naturligtvis informera de studenter som går på lärarprogrammen om vad syftet är med utbildningsutvärderingarna och hur resultatet tas emot på lärosätet. Vad undersöker UKÄ egentligen och varför undersöker man just det som man undersöker? Det behöver tydliggöras.

Enligt universitetskanslern så ska utvärderingssystemet vara mer heltäckande än tidigare. UKÄ studerar bland annat om studenterna får med sig tillräckligt med forskningsmetoder (?) och en förmåga till kritiskt tänkande. Kanslern förklarar att lärarutbildningen ska vila på vetenskaplig grund. Det har den gjort sedan lärarhögskolestadgan 1968. Därför måste, enligt kanslern, lärarstudenterna ha med sig ett forskande arbetssätt.

Samtidigt lyfter han fram att det är viktigt att inte tappa relationen till beprövad erfarenhet. Det handlar i första hand om bristen på disputerade lärare på lärarprogrammen. Det finns inte alltid den efterfrågade kompetensen att tillgå, eftersom lärarutbildningsforskning inte prioriterats i medelstilldelning. Det som också saknas är erfarenhet av såväl skola som lärarutbildning för många lärarutbildare, men det är inget som UKÄ lyfter fram som ett problem. Det finns sätt att lösa detta, enligt kanslern, då man förstärker utbildningen med lärare från fältet. Självklart behöver lärarutbildare erfarenhet av skola och lärarutbildning.

Utvärdering har blivit något av ett ledord i offentliga verksamheter, såväl i Sverige som i andra västländer. Resultat och kvalitet skall mätas, bedömas och även redovisas i en aldrig tidigare skådad omfattning. Offentligt också. Staten utvärderar för att staten förväntas utvärdera. Alla deltar i en allmänt utbredd utvärderingskultur, där alla gör som alla andra. Det här skulle exempelvis inte förekomma i grannlandet Finland. Där finns förtroende för lärarutbildningarna och man skulle aldrig hänga ut sina lärarutbildningar på det sätt som görs i Sverige.

Studenterna behöver förstå att utbildningsutvärderingarna dels är en kvalitetskontroll, dels anses vara en katalysator för lärosätenas egen utveckling av lärarutbildningen. De behöver också känna till vilka bedömningsgrunder som studeras och vilka examensmål i högskoleförordningen som utvärderas. De behöver också veta hur UKÄ går tillväga, men framför allt vad utvärderingarna betyder för dem personligen och deras utbildning.

Det är inte säkert att lärosätets egna lärarstudenter kommer i kontakt med själva utvärderingen. Bedömargrupperna som besöker lärosätena träffar möjligen de studenter som deltar i själva arbetet på lärosätet.  Lärosätet bör presentera sin självvärdering och framför allt berätta vilka ämnessakkunniga, arbetslivsföreträdare och studentrepresentanter som hälsar på och hur själva arbetet går till.

Eftersom resultaten i stort sett redan är kända innan, bland lärarutbildningarna, kanske lärosätena har trott att motivet har varit att jämförelserna skulle leda till att resurstilldelningen förändrades. Inga mer pengar, ingen förändring av resursfördelning, inga organisationsförändringar, ingen ny kunskap till verksamheten.

UKÄ meddelar också att utvärderingsresultaten får hanteras på lärosätena som då förväntas utveckla lärarutbildningarna lokalt! Samtidigt meddelas från utbildningsdepartementet att en ny lärarreform är på väg, efter januariöverenskommelsen.

Det kommer en reform i Sverige ungefär vart tionde år. En lärarutbildningsreform hinner absolut inte implementeras, innan nästa reform aviseras. Även om lärarkårens kompetens är en viktig och långsiktig långsiktig fråga, så tar det väldigt lång tid innan förbättringar i lärarutbildningen sätter avtryck.