Annons

Visst har vi en ökad skolsegregation!

Det har betydelse vilka kamrater man möter i klassrummet. Det är känt av alla: skolpolitiker, huvudmän, lärare, föräldrar och elever. Enligt lag har alla barn och unga i vårt land rätt till en likvärdig skola. Var man än bor och oavsett socioekonomisk bakgrund ska utbildningen hålla hög kvalitet. Kort sagt: Vi ska ha bra skolor till alla barn och unga. Utbildningssystemet ska kompensera för barn och ungas olika bakgrund och andra olikartade förutsättningar. Det är så det är tänkt. Skolverket sägs ha haft olika uppfattningar om likvärdigheten i den svenska skolan. Först några ord om detta.

Hur kan Skolverket mäta likvärdighet i skolsystemet? Beroende på vilka mått man använder får man olika resultat och olika bilder. Skolverkets bedömning av likvärdigheten bygger på olika slags indikatorer, som analyserats och diskuterats och detta sammantaget visar hur likvärdigheten är och hur utvecklingen egentligen ser ut. Skolverkets bedömningar bygger på nya resultat, från Skolverkets egna analyser, forskning och internationella kunskapsmätningar. Det framstår, förstås, som om Skolverket inte vet riktigt. Men alla andra intressenter vet att segregationen ökar och att utbildningen inte är likvärdig. Vad beror det på? Vad ska man göra åt detta?

Om skolan nu fortsättningsvis ska vara en sammanhållande kraft i ett demokratiskt och öppet samhälle är det nödvändigt att den fortsättningsvis också blir en mötesplats för elever med olika bakgrund och olika förutsättningar. Men skolans roll som mötesplats för elever med olika bakgrund och olika förutsättningar håller på att förlora sin roll. Det är problematiskt. Barn och unga som ska fostras till sociala medborgare och skolan har då en avgörande roll. Man kan lära sig saker överallt i samhället, men för att barn och unga ska bli sociala varelser är skolans roll unik.

Egentligen vet alla också vad som bidrar till goda förutsättningar för att skapa en bra skola. Detta helt oberoende av vad Skolverket presenterar för resultat.

En del av segregationen förklaras genom det fria skolvalet.  Det förstår vi alla. Elever med högutbildade föräldrar som tjänar bra och bor bra väljer skola. Elevernas socioekonomiska bakgrund och familjebakgrunden har avgörande betydelse för valet av skola.

Resultatskillnaderna som finns mellan skolor beror på ökad sortering av elever på olika skolor, dvs. en ökad skolsegregation.  Det fria skolvalet används främst av eliten för att undvika kontakt med mindre privilegierade grupper. Detta är orsaken till ökande resultatskillnader mellan skolor, enligt en forskningsstudie, Bo Malmberg, Stockholms Universitet. Vi har också en ökad boendesegregation i hela landet, framförallt utifrån medborgares bakgrund. Invandrare bor för sig och svenskar för sig. Elever med svensk bakgrund söker sig också bort från kommunala skolor där andelen elever med utländsk bakgrund är hög. Svagare elevgrupper, exempelvis nyanlända elever, riskerar att drabbas negativt, både vad gäller skolresultat och framtidsutsikter.

Lärarnas förväntningar på eleverna i klassrummet påverkas av den generella nivån i klassrummet. Starka elevgrupper har högre förväntningar på sig från lärare, än svaga elevgrupper. En annan risk med ökad skolsegregation är att erfarna och kunniga lärare och rektorer söker sig ifrån skolor med en ökande andel elever med svåra förutsättningar.

Kommunala och enskilda huvudmän måste sätta in rätt resurser i form av stöd, skickliga lärare och rektorer där de bäst behövs., dvs. i de problematiska miljöerna. Det kan kanske till en del kompensera för bristande likvärdighet.  Ökade ekonomiska resurser behövs också till de problematiska miljöerna. Man kan också styra var friskolor får tillåtelse att etableras. Det är hur som helst dags att börja agera och ta ansvar för att motverka de ökade skillnaderna och sträva efter en likvärdig skola inte bara i ord utan i handling, åtgärder och ställningstaganden.

Alla skolor ska vara bra skolor – dit måste vi komma, hller hur?

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer