Annons

Det här behövs för att förbättra VFU:n

Nu har UKÄ följt upp den verksamhetsförlagda delen av utbildningen till förskollärare och lärare. Alla lärosäten med examenstillstånd för förskollärare, grundskolelärare och ämneslärare är med i uppföljningen. Yrkeslärarna omfattas inte av uppdraget. De är återigen utanför övriga lärarutbildningar. Det får mig att reagera.  Deras VFU är lika viktig som andras VFU.

I den här bloggen diskuterar jag uppföljningen kritiskt. Fick vi veta något som vi inte visste förut? Knappast, är mitt svar. Det finns i princip inget nytt i rapporten. Det mesta vet vi sedan förut, men det finns andra saker som behöver åtgärdas och som inte syns i rapporten från uppföljningen. Förläng praktiken, ordna med fler bra praktikplatser, tydliggör handledarnas roll och uppdrag och ge mer undervisning till blivande lärare hur de ska lära ut sitt ämne.

UKÄ:s uppdrag var att följa hur VFU har utvecklats efter att de nya examensordningarna för förskollärarna, grundskolelärarna och ämneslärarna trädde i kraft i januari 2011. Det är uppföljning efter kort tid. UKÄ har en positiv förväntan på aktörernas förändringstakt. Inget fel i det. Kvaliteten anses vara avsevärt mycket bättre än vad som tidigare påvisats. Lärosätena har redan åtgärdat vissa brister, men UKÄ gör rekommendationer till alla aktörer i VFU.

Regeringen får hemläxa av UKÄ att göra om ersättningssystemet med ett system som liknar vårdutbildningarnas.  Det är bra, eftersom olikheterna i arvoderingsrutiner stört alla handledare. Det behövs ett handledarlyft också, menar UKÄ, för handledarutbildning. Det borde ha sagts mycket mera om innehållet i handledarutbildningen. Det kan vara i stort sett vilket innehåll som helst idag. Det behöver styras upp mot professionen handledare och aktiviteten handledning. Det är också en sammanblandning med handledning och mentorskap. Sedan tycker UKÄ att lärarlyftet II ska permanentas för att få fler behöriga lärare. Enligt lärare i skolan är det bristande stöd från kommunerna, som gör att Lärarlyftets pengar inte nyttjas fullt ut. Det är ett problem som måste lösas. Det är inte enbart att permanenta Lärarlyftet II.

Lärosätena får också hemläxa. UKÄ framför tydliga krav på handledarutbildning för VFU-handledare. Det har varit mycket dåligt utbud vid många lärosäten, men nu ska det alltså bli bättre. När skolöverstyrelsen var huvudman för lärarutbildningen för länge sedan gavs det ut en skrift med riktlinjer. Dagens styrsystem behöver inte centrala riktlinjer, men om det ska bli en likvärdig lärarutbildning så kunde centrala riktlinjer vara på sin plats. Det finns också krav på kvalitetssäkring av examinationen av VFU. Det behöver också styras upp. Bedömningen av lärarstudenters VFU är långt ifrån rättssäker idag. Grunderna för underkännanden är alltjämt som nattgammal is.

Skolorna får också hemläxa att ge lärare som går handledarutbildning bättre villkor. De ska gå på betald arbetstid. De ska också kunna delta i andra kompetenshöjande aktiviteter som lärosätena erbjuder. Vilka kompetenshöjande aktiviteter är det i lärosätenas utbud?

Om VFU:n ska bli bra hänger på den enskilde handledaren och de förutsättningar hon/han har fått för att genomföra sitt viktiga uppdrag. I dag finns inga som helst garantier för att lärarstudenten hamnar hos en behörig, skicklig lärare som har tid och lust att handleda och som får arvode för sitt arbete.

Reagera på inlägget:

Vi behöver inte fler riktlinjer för att sätta betyg

Nu ska snart höstterminens betyg vara klara och för första gången får enbart legitimerade lärare avge betyg. Legitimerade lärare ska hjälpa och stödja icke legitimerade lärare i betygssättningen och signera betygslängder. Många skolledare och många lärare vittnar om svårigheter av skilda slag. En fråga är hur det egentligen ska gå till, rent praktiskt, när en legitimerad lärare stöder en icke legitimerad lärare i betygssättningen?

Många lärare och skolledare efterlyser centrala riktlinjer för betygssättningsstöd med legitimerade lärare. De menar också att det saknas tid för bedömningsprocessen. I den här bloggen talar jag mot flera centrala riktlinjer från Skolverket och uttalar stöd för ett lokalt, självständigt, rättssäkert och obyråkratiskt hanterande av betygen. 

Alla lärare har satt betyg tidigare. Det enda som skiljer efter 1 juli 2015 är att en icke legitimerad lärare får stöd av en legitimerad lärare att sätta betyg. Vem vinner på att märkvärdiggöra den processen, kan man undra? Vi har ett styrsystem som innebär att det finns en frihet att tänka själv och skapa egna rutiner. Anta den möjligheten! Det kan aldrig någonsin bli riktigt rättvist. Betyg är, hur man än beter sig, godtyckliga och subjektiva. Lärare tolkar betygssystemet olika och det är den enskilda läraren som avgör hur tillförlitlig kunskapsbedömningen blir.

Vi har vant oss vid att våra regeringar har styrt Skolverket hårt och Skolverket har fått mängder av detaljerade uppdrag, som det varit svårt att fullgöra och det har gjort Skolverket osjälvständigt. Många insatser från Skolverket bygger inte ens på reella behov. Källa till detta påstående är en rapport från Statskontoret.

Hur kan man efterfråga fler riktlinjer kring betygssättning? undrar jag. Det finns ett stort frirum här som kan utnyttjas. Det finns också erfarenheter från högre utbildning att använda sig av.

Högskolan har ett system med examinatorer, som man kan jämföra med och inspireras av. Enskilda lärare avger inte betyg i högre utbildning, utan det gör en särskild utsedd examinator. Examinator ska inte vara samma person som kursansvarig eller en undervisande lärare. Hur examinatorerna arbetar varierar. En del examinatorer tar lätt på sina uppdrag och skriver i princip på betygslistorna, och då har undervisande lärare eller kursansvarig redan avgivit betygsförslagen. Andra examinatorer tar mera allvarligt på sitt uppdrag och går in och studerar lärandemål, tar ett delat ansvar för examinationen och avger sedan betygen självständigt, efter samråd med kursansvarig och undervisande lärare. Det är två helt skilda sätt men det finns naturligtvis alla möjliga mellanformer.

Det är märkligt att det efterfrågas centrala riktlinjer för hur det ska gå till när legitimerade lärare sätter betyg. Betyg är myndighetsutövning och det är självklart noga med hur det görs, men vi har kompetenta skolledare och professionella lärare som kan tänka själva och skapa bra rutiner för betygssättningen lokalt. Flera riktlinjer behövs inte.

Reagera på inlägget:

Pragmatiska chefer behåller icke legitimerade lärare

Först något om legitimationsreformen: Den 1 juli 2015 skulle alla examinerade lärare i Sverige ha haft lärarlegitimation, för att kunna fullgöra sitt yrke till alla delar, men många huvudmän har idag inte ens hälften av sina lärare legitimerade. Lärarlegitimationsreformen kräver att alla lärare skall ha lärarlegitimation, för att få en tillsvidareanställning, få undervisa och sätta betyg. Lärarna måste då vara behöriga i sina undervisningsämnen.

Kraven för att bli legitimerad lärare: För att få lärarlegitimation krävs att läraren har lärarexamen.  Tidigare skulle man ha fullgjort introduktionsåret och ”betygssatts” av rektor/förskolechef, men reformen modifierades, tack och lov, får man säga. Det finns lärare som inte har någon lärarexamen. Då gäller ett annat regelsystem. Det är lång tjänstgöring. Har man undervisat länge, kan man ändå få sin lärarlegitimation men handläggningstiderna kan vara ända upp till 1,5 år. Förödande för den enskilde läraren och för verksamheten i skolan.

Hela grundtanken med reformen är, trots allt, att öka kvaliteten i skolan och höja statusen i läraryrket. Om reformen inte fungerar som det är tänkt är det naturligtvis väldigt problematiskt.

Vilka problem blev det med införandet av legitimationen: Har då alla lärare fått sin legitimation i tid? Nej, det är långa köer och det borde man från regeringen kunnat förutse. Planeringen och genomförandet av legitimationsreformen har varit och är under all kritik. Den kunde ha införts på ett helt annat sätt, exempelvis kunde legitimationen ha införts successivt, med början för nyexaminerade och låtit resterande lärarkår vänta.  Det här trista läget gör att flera röster höjts för att avskaffa ”legitimationseländet”.  Det är fullt förståeligt, även om det vore ytterst olyckligt.

Vad vill jag då säga egentligen: Min blogg syftar till att applådera ett vällovligt och pragmatiskt förhållningssätt hos huvudmännens chefer i en näst intill omöjlig situation och dessutom kritisera införandeplaneringen av reformen.  Jag vill också säga: Heder åt alla chefer som tänker själva och agerar självständigt för elevernas bästa. Hur kunde man tro att det ens var möjligt att man skulle byta ut icke legitimerade lärare och få legitimerade, kan man undra? Vilken kunskap fanns om situationen i Sverige? Andelen obehöriga lärare är stor i hela landet. Procentsatsen obehöriga varierar från ett län till ett annat.  Om man försöker att uppskatta hur många som är obehöriga på riksplan så sägs att var fjärde lärare idag är obehörig. Det finns dock olika procenttal i omlopp.

Pragmatiskt förhållningssätt hos chefer: Om man väljer att säga upp en lärare utan legitimation, är sannolikheten inte så stor att man kan anställa en legitimerad lärare. Det logiska blir då att rektorer och förskolechefer inte säger upp icke legitimerade lärare. De behåller dem ändå och då blir det problem med betygssättningen om en icke legitimerad lärare undervisar. Lärare som saknar legitimation får inte sätta betyg och då får andra legitimerade lärare betygssätta elever som de inte undervisat. I praktiken kan det betyda att lärare tvingas betygssätta i ämnen som de inte alls är behöriga i.

Om det inte finns någon lärare inom huvudmannens skola/förskola som uppfyller kraven på legitimation och ämnesbehörighet, eller om det finns något annat vägande särskilt skäl med hänsyn till eleverna, får en annan lärare undervisa i ett ämne under högst ett år i taget.  Vilken ryckighet medverkar inte detta till. En sådan lärare ska vara lämplig att undervisa i ämnet och ha en utbildning som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar den utbildning som är behörighetsgivande. Om den undervisande läraren har legitimation får han eller hon sätta betyg självständig, även om behörighet att undervisa i ämnet saknas.

Sammanfattningsvis:

Många lärare hann inte få sin lärarlegitimation före den 1 juli 2015 och många huvudmän menar att lärare ändå kan fortsätta sin anställning, trots att man inte har fått sin legitimation. Det är kanske att betrakta som civil olydnad, men säkerligen bra för elever och för verksamheten.  Det värsta som kan hända är att man får en anmälan på sig. Inte så farligt, för då får man veta vad som egentligen gäller. Heder åt pragmatiska chefer.

Reagera på inlägget:

Vi måste satsa på de estetiska ämnena!

Skolans uppdrag att arbeta med estetik, kultur och skapande handlar både om att se till att alla elever får kännedom om samhällets kulturutbud och om att använda estetiska uttryckssätt. Ett skapande arbetssätt förstärker dessutom elevernas lärande. Satsningen på en skapande skola handlar om att kulturella och konstnärliga uttryck långsiktigt integreras i grundskolan, med utgångspunkt i skolans uppdrag, enligt gällande läroplan. Bildämnet ses som ett viktigt verktyg i lärprocessen i en skapande skola.

Detta inlägg handlar om att skapande ämnen (bild, musik, drama) borde ha en självskriven, framträdande och tydlig roll i lärarutbildningen. Lärarkompetensen måste med nödvändighet innehålla de skapande, de kulturella samt de konstnärliga ämnena. Jag är kritisk till den dåliga kopplingen mellan skolans uppdrag, lärarnas grundutbildning och den professionella yrkeskompetensen

Bildämnet idag är viktigt för vi omges hela tiden och överallt av alla möjliga slags bilder. Det skapas bilder omkring oss, det berättas med bilder, vi får värja oss från bilder, vi får själva använda bilder och skapa egna bilder. Kort sagt, vi lever i ett bildsamhälle och då måste skolan också hänga med. I vårt moderna samhälle så handlar det mycket om att binda ihop det estetiska med det tekniska och det praktiska. Det finns exempelvis inte en mobiltelefon utan att estetik och teknik kopplas ihop.

Snart är det dags för elever i svenska skolor att få höstterminens betyg och för första gången är det nu många elever som inte får sitt betyg i bild satt av den lärare man haft under terminen. Nästan hälften av landets alla bildlärare saknar den legitimation som numera krävs för att sätta betyg. Och det här skapar osäkerhet för eleverna. Hur kunde det bli så här då? Vad är egentligen orsakerna?

Många högskolor erbjuder inte alls de estetiska ämnen som exempelvis bild på lärarprogrammet. De har inte kompetens för bildämnet. Lärarutbildningarna måste dimensioneras utifrån behovet i skolan - idag är det väldigt få blivande lärare som väljer estetisk fördjupning trots stort behov av bildlärare i skolan. Det finns inte utbildning i bildämnet på alla lärosäten med lärarutbildning i Sverige. Det finns lärosäten som utbildar lärare idag som är helt renons på estetiska perspektiv. Idag kan man exempelvis inte läsa bild på lärarutbildningarna i Borås och Halmstad.  Högskolan i Jönköping, Högskolan i Trollhättan, Universiteten i Karlstad och i Linköping erbjuder bara en bildkurs till studenterna i höst.

På sikt kommer den här situationen att utarma bildämnet. Om man jämför lärarutbildningarna med satsningarna på tekniska utbildningarna så kan man konstatera att modern teknik exempelvis mobiltelefoni inte fungerar utan ett estetiskt tänkande. Lärosätena erbjuder naturligtvis sina utbildningar utifrån vad de har egen kompetens för och egen examensrätt för och där det eventuellt finns ett intresse för de estetiska ämnena finns exempelvis bildämnet.

Det finns en försvinnande liten koppling till hur det faktiskt ser ut på arbetsmarknaden idag. Det är en väldigt allvarlig utveckling. Den viktigaste faktorn som får konsekvenser är om en annan lärare sätter betyg, för det skapar osäkerhet. Det är viktigt för elever att veta vem som sätter betyg och hur det går till när betygen sätts.

Nästan hälften av alla bildlärare i svenska skolor har inte lärarlegitimation och därför har regeringen nu förlängt lärarlyftet som ger en möjlighet att komplettera sin utbildning samtidigt som man arbetar fram till 2018. Det är en bra början, men det behövs en översyn omgående av lärarutbildningen med avseende på de estetiska ämnena.

Reagera på inlägget:

65+ är guld värda när lärarbristen växer

Den rådande och kraftigt accelererande lärarbristen gör att 65+ plussare kan räkna med att uppvaktas av rektorer som inte har legitimerade lärare att tillgå. Detta besvärliga läge gör att det blir naturligt för seniora lärare att få erbjudande om att fortsätta sin yrkesverksamhet i skolan. Naturligtvis är det ingen hållbar långsiktig lösning på skolans rekryteringsproblem, men det är viktigt att friska och vitala seniorer som gör ett bra jobb i skolan kan få fortsätta och göra en viktig samhällsinsats. Den tes jag driver är att det borde var möjligt att arbeta högt upp i året, om man vill arbeta och arbetsgivare tycker att man gör ett bra arbete.

Jag är övertygad om att ett roligt och stimulerande arbete håller äldre personer friskare och mera vitala. Givetvis måste arbetsvillkoren ses över. Det måste vara möjligt att arbeta deltid och på i övrigt bra villkor. Delade tjänster, exempelvis. Flexibilitet behövs i anställningsvillkoren. Nu har inte skolan varit känd för någon större flexibilitet, men den kan naturligtvis bli. Men vi behöver också bli kvitt de fördomar som finns mot senior arbetskraft.

Det är exempelvis viktigt att det inte framställs som något slags tvång att ta in seniorer. Som DN skrev om lärarbristen” Skolan tvingas ta in pensionärer” på startsidan och sedan inne i artikeln ” Nu tvingas skolorna ta in pensionärer och obehöriga vikarier.” Så talar man om seniora lärare.  Detta uttalade är nedsättande mot seniora kolleger.

De flesta studier visar att sambandet mellan arbetsförmåga och ålder generellt sett inte är särskilt starkt. Det visar bland annat Pensionsåldersutredningens sammanställning av olika forskningsresultat. Däremot kan det vara stora skillnader mellan olika individer. Det gäller både äldre och yngre. Äldre har alltså inte med nödvändighet sämre arbetsförmåga. Åldern är inte heller avgörande för förmågan att lära sig något nytt. Det är personliga egenskaper som livskontroll, motivation och uppfinningsförmåga som är avgörande för förmågan att lära. Forskning pekar på att skillnaderna i inlärningsförmåga är större mellan individer, än mellan åldersgrupper. Lärande som handlar om minne och vissa minnesfunktioner försämras med åldern, andra funktioner är mer opåverkade.

Anställning av seniora kolleger ställer också båda lärarfacken sig bakom. De båda lärarfacken betonar också att seniora lärare nu har ett mycket bra förhandlingsläge. Förra året var hela 2.200 lärare i grundskolan äldre än 65 år eller 2,5 % av anställda. I gymnasieskolan är det 3,4 % som är äldre än 65 år (Skolverket).  Antalet seniora lärare kommer förmodligen att öka. Regeringen och allianspartierna ställer sig bakom detta också, inte minst för att skolan ska klara av att ta hand om alla nyanlända flyktingbarn. Internationellt, exempelvis i USA, är det en självklarhet att använda senior arbetskraft i hela skolväsendet och i högre utbildning.  Det gäller även i många andra länder. De seniora lärarna har kommit för att stanna i den svenska skolan.

Reagera på inlägget:

Sidor

Annons
Annons
Annons