Annons

Därför måste syv börja redan med sexåringar

Nollan. Förskoleklass. Sexårs. Kärt barn har många namn. Eller vad säger man? På min skola kallas det nollan, eller förskoleklass hos vissa. Jag antar att det är lite flexibelt. Kalla det vad man vill.

Det är torsdag kväll. Klockan börjar närma sig 17.30. På skolan börjar människor samlas. Inte elever, utan föräldrar till elever. Mammor och pappor. Regnet hänger i luften, det är så där varmt, kvavt och lite dimmigt ute. Tänk om vädret bara kunde bestämma sig. Det är ju så man får huvudvärk.

Rektor, biträdande rektor, skolpsykolog, skolsköterska, rörelsepedagog och så jag då, studie- och yrkesvägledaren, går genom korridorerna till första klassrummet. Dörren står på glänt, ett sorl hörs inifrån. Någon häller upp kaffe i en plastmugg, det är sånt som hör föräldramöten till. Ikväll har föräldrar till våra elever i förskoleklass samlats. Nollan. Förskoleklass. När närvarande i elevhälsan ska presentera sig säger jag kort mitt namn och titel, ”David Spak, studie- och yrkesvägledare”. Det är roligt att stå framför nyfikna föräldrar och berätta om studie- och yrkesvägledning. Jag är tacksam för att jag fick inbjudan för några veckor sedan.

”Vad gör en studie- och yrkesvägledare med förskoleklasselever?”

Frågan är relevant. Jag är inte förvånad att frågan dök upp, för det är inte en självklarhet att studie- och yrkesvägledaren är med på föräldramöten i förskoleklass.

”I förskoleklass arbetar vi med att prata om jobb, vad ni föräldrar jobbar med, vad det finns för jobb i samhället, vi ritar, pratar drömmar, går yrkespromenader, gör studiebesök och mycket mer.”

Förvånade, men nöjda blickar. En nickning här och ett hummande där. Glad att få berätta om mitt arbete med studie- och yrkesvägledare i förskoleklass. För det är här det börjar. Amerikanska forskare har i en ny studie kommit fram till att det är vid sex års ålder flickor börjar associera smarthet med män, snarare än kvinnor. Studien visar alltså att det är vid sex års ålder stereotyper riskerar att påverka flickors val i livet.

Att forskarna kommit fram till det här resultatet kanske inte förvånar mig särskilt mycket. Det är ju trots allt det som Linda Gottfredsons teori om individens egna begränsningar och kompromisser, handlar om. Teorin menar till exempel att barn redan vid 3–5 års ålder blir medvetna om att vuxna har roller i världen och de inser att de småningom också kommer att bli vuxna. Det som nästan går att applicera direkt från Gottfredsons teori, på forskarnas studie är det, är att barn i 6–8 års ålder börjar bli mer medvetna om arbetsroller och de börjar tilldela dem specifika kön. Så applicerar man Gottfredsons teori på forskarnas resultat kan man se likheter. Så det är här det måste börja.

Det är i förskoleklass det studie- och yrkesvägledande arbetet måste börja. Om inte tidigare.

Reagera på inlägget:

Studie- och yrkesvägledning är inte lika med studie- och yrkesvägledaren

Studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar. Hur ofta har ni inte hört det? Och ni som inte har det, så är det faktiskt.

För studie- och yrkesvägledning är inte likställt med studie- och yrkesvägledaren, även om många i vårt avlånga land tror det. Allt ifrån skolledare till skolpersonal, till huvudmän och politiker.

Jag säger inte att alla tror det, för så är det absolut inte, men många. Jag baserar mitt ”många” på vad jag har hört från kollegor och vad jag kan läsa mig till i diverse SYV-nätverk på sociala medier. En hel del SYV-tjänster är små och på små SYV-tjänster är det svårt att arbeta kvalitativt. Och kvalitativt arbete grundar sig i en tanke, ett syfte och således ofta en plan för arbetet.

I studie- och yrkesvägledarsvängar brukar detta kallas SYV-plan. Varje fristående huvudman borde ha en SYV-samordnare oavsett om man har en skola, fem skolor eller fyrtiotre skolor, som tillsammans med studie- och yrkesvägledarna kan arbeta fram en SYV-plan och samordna studie- och yrkesvägledningen. Varje kommun borde ha en SYV-samordnare för de kommunala skolorna, med nyss nämnda arbetsuppgifter. Större kommuner med fler skolor borde ha flera.

Det är mycket som borde finnas, om du frågar mig, men ibland får man ta små steg. Små steg i det stora sammanhanget, men kanske stora steg i det lilla sammanhanget. Det stora sammanhanget skulle kunna vara en kommun och det lilla sammanhanget skulle kunna vara ens arbetsplats i den kommunen. Den enskilda studie- och yrkesvägledaren kan sannolikt inte ensam påverka en hel kommuns arbete, men ofta kan man påverka arbetet på sin arbetsplats.

På min skola fanns det redan en SYV-plan när jag började, men jag har reviderat den och nu är det dags att implementera den i verksamheten. För att implementera det bra behöver jag ha alla med mig på tåget. Så istället för att jag, eller skolledare, eller någon annan ska hiva fram en bibba papper och säga; ”Här är SYV-planen. Nu ska vi jobba utifrån den!”, så förberedde jag en presentation om den vida och snäva vägledningen, lite styrdokument och utdrag ur SYV-planen. Skolans enhetsledare och skolledare samlades och jag berättade hur vi tillsammans ska arbeta enligt SYV-planen. För arbetet kan inte göras enskilt av mig, skolledare, lärare eller någon annan anställd på skolan. Vi måste arbeta tillsammans.

Således en dag i förra veckan, en av de där soliga dagarna, samlades skolans enhetsledare tillsammans med skolledningen i ett klassrum på skolan. Ett klassrum högst upp i byggnaden, så man kom helt svettig med kaffekoppen i ena handen och datorn i andra. Hur som helst. Kopplade upp datorn och började; ”Nu kommer jag med en sådan här mastig sak igen (viftar med skolans plan för studie- och yrkesvägledning), så jag har tagit med lite go’fika också.”

Efter att ha hivat fram ett par burkar med hembakta mazariner återgick jag till presentationen. På tavlan visades en bild på en pedagog och två barn i, gissningsvis, årskurs 1 eller kanske till och med förskoleklass tillsammans med rubriken ”Studie- och yrkesvägledning – hela skolans ansvar”. För det har vi ju nu lärt oss, vi som orkat läsa inlägget ända hit (med glimten i ögat).

Bilden på de yngre barnen tillsammans med texten valde jag såklart medvetet, för att provocera fram en reaktion. Jag kan inte säga med säkerhet att någon i personalgruppen framför mig såg särskilt förvånand ut, men några lyfte säkert på ögonbrynet i smyg. Men efter att ha dragit igenom en snabbis om att barn redan vid sex års ålder börjar begränsa sig i sina yrkesval, kan jag lova att fler än en lyfte på ögonbrynet. Ja, kanske inte av  förvåning, utan kanske lite av en dold förtvivlan, eller både och. Jag gick vidare med att berätta om studie- och yrkesvägledning i vid och snäv bemärkelse. Förklarade att studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar och att vi gemensamt ska jobba för att tillgodose elevernas rätt till och behov av studie- och yrkesvägledning.

So far, so good. Inget konstigt i det. Personalgruppen var med mig på tåget. Skönt, ibland kan man få motfrågor vid det momentet. Men jag kände på mig att jag lagt upp presentationen på ett bra sätt. Skönt att det också mottogs väl.

Vidare nu. Presentationen bjöd på lite uttdrag ur skollagen. Alltid bra med lite styrdokument att luta sig mot. ”Utan att medvetet trampa någon på tårna, vågar jag mig på att säga, att i princip allt vi gör i skolan utgår från skollagen”. Medhåll. Skönt. Andades ut. Gick vidare till mer konkreta saker.

Exempel på studie- och yrkesvägledande aktiviteter och självklart uttdrag ur skolans egen plan för studie- och yrkesvägledning. Avslutade med att skicka med enhetsledarna uppgiften att titta igenom aktiviteterna i de olika årskurserna och återkoppla till mig, så planen är helt uppdaterad lagom till läsårets start. Eller ja, strax efter dess start i alla fall.

Nu är jag och skolans enhetsledare och skolledning överens. Studie- och yrkesvägledning är inte likställt med studie- och yrkesvägledaren. På det här området arbetar vi tillsammans. Tillsammans för att tillgodose elevernas rätt till och behov av studie- och yrkesvägledning. Ett kvalitetsarbete, helt i enlighet med styrdokumenten.

Reagera på inlägget:

Vad gör egentligen en syvare på sommaren?

Semestern är slut, men inte sommaren. Faktum är att det nästan känns som sommaren kommit nu. För någon sommar känns det inte som det varit i Sverige i år. De här varma sommarkvällarna, var tog de vägen?

Hur som helst. Det är full rörelse i skolan, trots att eleverna inte börjat ännu. Det ska flyttas saker från ena klassrummet till det andra och just det, studie- och yrkesvägledaren ska flyttas. Och inte bara jag, utan hela högstadiet. Vi har fått nya lokaler vid Gullmarsplan. Men fram tills inflyttningen huserar jag i den gamla skolbyggnaden.

Det är bara några dagar kvar till skolstart. Jag är utan kontor i och med den stundande flytten, men det gör inget. Jag springer runt på olika möten som rör elevhälsoteamet och trygghetsgruppen på skolan. För i år ska jag leda trygghetsarbetet på högstadiet.

När jag skriver detta sitter jag på mitt gamla kontor. Det ekar tomt. Den här terminen ska kontoret övertas av en lärarkollega, eftersom jag flyttar min huvudsakliga anställning till den nya skoleneheten.

Jag tittar på klockan, det är snart dags för nästa möte. Jag sparar elevpresentationen jag just arbetat med, stänger ner datorn. Det är fem minuter kvar tills mötet ska börja, så jag sätter mig ned och sluter ögonen. Tänker på sommaren. Jag har hunnit med ganska mycket arbete, men vad gör egentligen en studie- och yrkesvägledare på sommaren? Den frågan är det många som ställt till mig och när jag tänker tillbaka på min sommar, så inser jag att jag har haft fullt upp. De första dagarna efter att eleverna slutat så tog jag omhand om allt kringarbete kring gymnasievalet och knöt ihop säcken, jag passade även på att skriva en "att göra"-lista. 

En kompis sa till mig "du kan väl inte ha så mycket att göra?". Jo tjena, det trodde jag också, tills jag gjorde min ”att göra”-lista. Listan som aldrig ser ett slut.

Avsluta vårens gymnasieantagning, vilket jag redan nämnt, kontakta elever och vårdnadshavare vid behov, förbereda höstterminen, träffa kollegor för att byta erfarenheter och få inspiration, gå igenom elevlistor och slutbetyg, planera prao och SYV-lektioner, revidera SYV-planen, uppdatera årshjulet, skapa nya rutiner, läsa på teorier och eventuella nya beslut från riksdag och regering.

Listan kan göras lång och ja, helt ärligt, vill man kan man göra så den aldrig tar slut. Sommarens arbete bestod bland annat av att göra presentationer inför höstens föräldramöten och klasspresentationer. Tänk att något så enkelt kan ta så lång tid. Känns som jag suttit och fnulat hur länge som helst på samma presentationer, hoppade efter ett tag över till nästa och sitter nu med den tredje. Att alternera lite kanske ökar produktiviteten, men efter ett tag kändes det som att kroppen gått in i semesterläge för tidigt.

Nu är jag tillbaka. Utanför fönstret lyser solen. Jag hör barnen på fritids skoja och ha kul. Jag sitter på mitt gamla kontor. Det ekar tomt. Jag ler för mig själv. Jag lyckades bocka av alla punkter på min lista.

Snart kommer nya och gamla elever. Jag är peppad. Jag är redo för en ny termin. Nu börjar årshjulet om på nytt. Nu kör vi!

Reagera på inlägget:

Så kan den nya syv-plattformen locka 15-åringarna

I en motion till riksdagen från Camilla Waltersson Grönvall (M) med flera, föreslås det att en nationell studie- och yrkesvägledningsplattform tas fram. Det tycker jag låter som en alldeles ypperlig idé och jag ser positivt på att man vill satsa på moderna verktyg. Jag förespråkar digitala verktyg och IKT i studie- och yrkesvägledning, eftersom jag menar att en kvalitativ studie- och yrkesvägledning i framkant innehåller just de digitala verktyg som finns tillgängliga i dagens samhälle. Riksdagen fattade beslut i frågan och i ett tillkännagivande uppmanar riksdagen regeringen att jobba för detta.

På syv-plattformen, som jag förstår det, ska det bland annat finnas svar om olika behörigheter och antagningsprocesser. Just de här frågorna går ju att finna svar på med en enkel sökning på internet och det finns en mängd olika sidor som ger svar på just detta. Om den här digitala plattformen blir verklighet så är min förhoppning att det verkligen blir en syv-plattform och att man jobbar med just tillgängligheten.

Till exempel hoppas jag att man, om inte från början så efter en tid, kan erbjuda även digitala vägledningssamtal i form av förslagsvis en chatt eller en videochatt. Jag välkomnar såklart en digital syv-plattform, men det krävs att man har ett tydligt syfte och en målgrupp samt att man utreder vem eller vilka som ska stå bakom plattformen och hur plattformen kan utvecklas så vi inte får ytterligare en hemsida i mängden med frågor och svar.

Jag upplever att ungdomar tycker det är svårt nog att hitta information i dagsläget, då det finns en stor mängd olika sidor med snarlik information. Det skulle också kunna vara en bidragande orsak till att ungdomar istället vänder sig till sin studie- och yrkesvägledare med frågor om till exempel behörighet.

Vilken är egentligen målgruppen? I motionen framgår det att föräldrar och elever enklare kan få hjälp att söka reda på fakta om utbildningsvägar. En plattform som riktar sig till föräldrar skiljer sig sannolikt enormt från en plattform som riktar sig till ungdomar. Det kan kanske vara bra att ha en primär målgrupp, förslagsvis ungdomarna, som plattformen riktar sig till och att man via en knapp på plattformen kan få information som riktar sig till en sekundär målgrupp, förslagsvis föräldrarna. 

Av det jag sett och uppfattat krävs det mycket jobb för att locka 15-åringar till en plattform – som inte är Snapchat eller Instagram, vill säga. För att få ungdomarna att självmant klicka in på den eventuellt kommande syv-plattformen krävs sannolikt en tilltalande layout med lättåtkomlig och relevant information. Förutom målgruppen tror jag att avsändaren är oerhört viktig, för att få plattformen välbesökt och trovärdig. Det gäller såklart också att plattformen underhålls regelbundet och uppdateras kontinuerligt.

Waltersson Grönvall, Moderaternas skolpolitiska talesperson, säger till Skolvärlden att det handlar om tillgänglighet och att använda moderna verktyg. Jag är helt med på att det ska användas moderna verktyg, men för att en sådan här satsning ska bli lyckad är jag helt övertygad om att det krävs ett grundligt förarbete innan man publicerar plattformen, för det är ingen idé att implementera teknik bara för teknikens skull.

Det måste finnas ett klart och tydligt syfte. På så sätt kan plattformen bli en värdefull resurs som komplement till den fysiska vägledningen.

Reagera på inlägget:

Hur mycket får det kosta att vända trenden för yrkesutbildningen?

Det har gått några månader av vårterminen. Påsken närmar sig med stormsteg. Eleverna har gått på påsklov och korridorerna ekar tomt. De har kämpat med nationella prov och jag sitter på mitt SYV-rum och funderar på vad 2017 kommer bli för år.

Jag tänker framför allt på att 2016 var yrkesutbildningens år. Jag tycker att det tråkigt nog känns som det var ett litet misslyckande från samarbetskonstellationen med regeringen, LO och Svenskt näringsliv, under namnet WorldSkills Sweden, vilka stod bakom satsningen för att göra 2016 till yrkesutbildningens år.

Hur många kände till yrkesutbildningens år när 2016 öppnade sina dörrar i januari? Jag, som studie- och yrkesvägledare, kände inte till det. Jag fick höra det ryktesvägen i början av november, med blott två månader kvar av 2016. Det känns ju lite konstigt måste jag säga.

Jag frågade givetvis mina kollegor om de kände till det, nästan ingen av de jag frågade kände till det med säkerhet, en del hade hört att det ryktades om det och de som kände till det hade fått reda på det ganska sent under 2016. Förra året vigdes alltså ett helt år till yrkesutbildningen i Sverige och regeringen, LO och Svenskt näringsliv, satsade över 30 miljoner kronor på en rad olika insatser i syfte att stärka de gymnasiala yrkesutbildningarna, men på något sätt har alltså yrkesutbildningens år gått förbi flera studie- och yrkesvägledare.

Där i november fick jag en mängd idéer på olika aktiviteter jag kunde genomföra med mina elever i samband med yrkesutbildningens år, men med så kort tid kvar av 2016 beslutade jag mig för lägga idéerna i malpåse då det inte fanns tid att planera och samplanera med lärarna. Snart skulle ju 2017 ta vid och årshjulet skulle starta om från början.

Men om inte så många kände till att det var yrkesutbildningens år kände nog desto fler till Euroskills 2016, yrkes-EM, som arrangerades i Göteborg. Euroskills 2016 var den första internationella yrkestävlingen som Sverige fått äran att arrangera. Uppdragsgivaren är WorldSkills Europe och i tävlingarna, som arrangeras jämna år, deltar runt 500 yrkesverksamma från cirka 27 länder.

En annan yrkestävling som genomförs är yrkes-SM, som är Sveriges största satsning för att öka intresset och rekryteringen till moderna yrkesutbildningar inom bygg, design , industri, IT, service- och vård- och tekniksektorn, skriver WorldSkills Sweden på sin hemsida. Det handlar om stora satsningar och yrkesutbildningens år hade en budget på över 30 miljoner kronor, men vad har det egentligen resulterat i?

Det ska nämnas att jag tycker att det är ett otroligt arbete som WorldSkills Sweden gör. Att arrangera tävlingar som yrkes-SM och priser som Årets yrkeslärare är något som bland annat synliggör och stärker landets yrkesutbildningar. Men trots dessa stora arrangemang och den relativt omfattande budgeten, så är resultatet lite nedslående. En uppföljningsmätning kring attityder till yrkesprogram gjord av Ungdomsbarometern visar att förändringarna i attityden till yrkesprogram hos elever i årskurs 9 är förhållandevis små. Ungdomsbarometern drar bland annat följande slutsats: ”Generellt är förändringarna på ett nationellt plan små mellan 2016 och 2017 och faller inom felmarginalen, vilket tyder på att yrkesutbildningens år haft begränsad effekt på attityderna bland elever i åk 9 nationellt.” Några andra siffror från Ungdomsbarometerns undersökning visar att andelen positiva till yrkesprogram har minskat från 61 procent 2016 till 58 procent 2017 samtidigt som antalet negativt inställda ökat från 5 procent 2016 till 11 procent 2017. Det är inte jättestora skillnader, men efter så stora satsningar är det ju lite nedslående att siffrorna är dystrare än året innan. 

Det är så klart svårt att vända en sjunkande trend över ett år, men ett steg mot att göra yrkesprogrammen mer attraktiva skulle kunna vara att återinföra att eleverna får grundläggande behörighet till högskola och universitet, men att man som elev kan välja att inte läsa de behörighetsgivande kurserna, svenska 2 och 3 samt engelska 6.

Det finns många ändar att rycka i och det finns inget rätt eller fel, men hur många kampanjer, med risk för att det ger begränsad effekt, ska man genomföra för att vända en sjunkande trend? Och hur mycket får det kosta?

Reagera på inlägget:
Annons
Annons
Annons