När ska beslutsfattare, huvudmän och chefer förstå vikten av ett tidigt, systematiskt och kontinuerligt arbete med skola-arbetsliv? Många studier visar på att ungas yrkesaspirationer begränsas av inte minst könsstereotyper och socioekonomisk bakgrund utan även av att barn redan i tidig ålder gör avgränsningar i sina yrkesambitioner. En ny rapport från OECD visar att barns yrkesaspirationer grundar sig i könsstereotyper. Utöver det står det även att läsa i rapporten att föräldrar är en stor påverkansfaktor för barnen i deras yrkesaspirationer.

I den internationella studien ”Drawing the future” uppger mindre än 1% av barnen som deltog att de hört talas om det jobb de drömmer om att arbeta med, genom en yrkesverksam som besökt skolan. Studien, som också kommer fram till att barn redan vid sju års ålder gör begränsningar i sina framtida yrkesval, visar tydligt på vikten av tidig studie- och yrkesvägledning. Vikten av att barn får möjlighet att träffa yrkesverksamma under sin skoltid, för att bredda deras handlingshorisonter, blir väsentlig. Unga personer behöver bekanta sig med och få mer information om fler yrken och branscher. Därför är det viktigt att man börjar arbetet med skola-arbetsliv redan i grundskolans lägre årskurser och att arbetet är kontinuerligt och systematiskt, vilket även Skolinspektionen trycker på.

Studien fastställer också att det är först under de senaste åren som beslutsfattare faktiskt tagit barns tidiga yrkesaspirationer och karriärföreställningar på allvar. Men det är inte direkt några nya slutsatser att barn redan i tidig ålder gör begränsningar i sina yrkesaspirationer och att barns uppfattningar om vissa yrken och karriärer kan cementeras i ung ålder. En vägledningsteori, som den amerikanska professorn i pedagogisk psykologi vid University of Delaware, Linda Gottfredson, står bakom visar på att barn vid 6-8 års ålder blir medvetna om arbetsroller och att de tilldelar dessa kön. Flertalet studier har under de senaste decennierna kommit fram liknande slutsatser.

Studierna har betonat att barns ambitioner ofta formas och begränsas av könsstereotyper, socioekonomisk bakgrund och framför allt vad och vilka yrken de känner till. Ny forskning visar också på att flickor vid sex års ålder börjar associera smarthet med män. Detta kan på sikt påverka ungas motivation och ansträngningar i skolan.

I skollagen står det väldigt tydligt att alla elever i alla skolformer utom förskolan och förskoleklass ska ha tillgång till vägledning (Skollag 2010:800 2 kap. 29 §). I läroplanen för grundskolan framhävs det också att skolan ska arbeta för att motverka att elevernas studie- och yrkesval begränsas av kön, social eller kulturell bakgrund är det viktigt att vi börjar arbeta tidigt med skola-arbetsliv, med andra ord studie- och yrkesvägledning.

Hur många studier och rapporter ska det krävas innan beslutsfattare, huvudmän och chefer inser vikten av tidig vägledning och skapar förutsättningar och arenor för att detta ska bli genomförbart? Ett systematiskt och kontinuerligt skola-arbetslivsarbete som börjar redan i årskurs ett, för att säkerställa en verksamhet där både skollagen och de riktlinjer som finns i de nationella styrdokumenten kan följas.

Det pratas ofta om stärkt vägledning för eleverna i grundskolan, vilket visserligen verkligen behövs. Men det är en särskild målgrupp jag skulle vilka belysa lite extra, som ibland kanske är i mer behov av vägledning och stöd än eleverna.

Som vägledare i grundskolan möter jag ofta elever som är osäkra kring sin framtid och som behöver hjälp och stöttning i en period i livet som innefattar stora val. Elever som står inför sitt gymnasieval utsätts för en mängd yttre påverkansfaktorer.

En stor påverkansfaktor är faktiskt det egna hemmet. Jag kan se att det inte är helt ovanligt att elevernas val reproducerar vårdnadshavarnas utbildningsvägar. När jag pratar med vårdnadshavare märker jag även att deras förhållningssätt till gymnasiet och dess olika program i flera fall styr eleverna mot de teoretiska programmen, också kallade högskoleförberedande program.

Jag hör ofta ”vet du inte vad du ska välja, så välj ett brett program så du håller alla dörrar öppna” eller ”vill du studera vidare, välj inte ett yrkesprogram, då kan du inte studera på högskolan efteråt”.

Inget av det är naturligtvis sant. Men vem börjar inte tveka på sitt val om de hör att vissa val ”stänger dörrar” eller att man ”inte kan studera vidare”. Det här är ett osunt förhållningssätt till gymnasievalet och har sannolikt sin grund i bristfälliga eller ouppdaterade kunskaper kring dagens gymnasieskola. 

En rapport från Region Kronoberg visar att vårdnadshavare spelar en viktig roll i gymnasievalet och att det finns en risk att deras syn på de olika gymnasieprogrammen och vad de leder till är förlegad. I rapporten rekommenderar man att man arbetar riktat mot vårdnadshavare för att nå ut med information om gymnasiet och vad de olika utbildningsvalen innebär för framtiden. 

Att vårdnadshavare spelar en viktig roll i de ungas gymnasieval har även James Dresch och Anders Lovén kommit fram till i en studie, där det framgår att nästan hälften av de tillfrågade unga uppger att vuxna i deras närhet haft en stor betydelse för deras val. Detta går att läsa mer om i Lisbeth Lundahls bok, ”Att bana vägen för framtiden” (kapitel 3, Vägen efter grundskolan).

Samtidigt som vi behöver stärka vägledningen för våra unga så att de får reflektera kring sig själva, sina styrkor, intressen och potential i relation till framtida utbildning och yrkesliv, så måste vi rikta ett större fokus mot de personer som av naturliga skäl är personer som unga har hög tillit till och lyssnar till när det gäller råd kring livet och framtiden, nämligen vårdnadshavarna.

Vårdnadshavare kan påverka unga som står inför sitt gymnasieval både direkt och indirekt bland annat genom hur man talar om gymnasiet och uttalade och outtalade förväntningar. Tiderna förändras och när de som är vuxna idag skulle välja gymnasiet såg det helt annorlunda ut och det behöver vi vara ödmjuka inför, men samtidigt är det oerhört viktigt att vi lyckas upplysa om hur det ser ut i dagens verklighet.

Att gymnasieskolan ser annorlunda ut idag och att valet till gymnasiet är komplext. Det är inte hållbart att elever som är osäkra på vad de ska välja för gymnasieprogram ska få höra att de bör välja till exempel ett naturvetenskapligt eller samhällsvetenskapligt program för att ”hålla alla dörrar öppna”. Det är inte hållbart dels för att det inte är sant, dels för att det på sikt kan få konsekvenser för såväl individ som samhälle.

För mig blir det tydligt att vägledningen måste stärkas. Både för de unga, men även för deras vårdnadshavare, så att gymnasievalet ska bli så välinformerat och underbyggt som möjligt och utgå från de ungas intressen, potential och vilja.

Det är 15-åringarna som ska välja till gymnasiet, studera och ta examen. Ingen annan. Vuxna i deras närhet är oerhört viktiga personer och det är viktigt att vi hittar strategier för att ge vårdnadshavare mer och bättre information om de olika gymnasieprogrammen och möjligheterna efter utbildningen samt stöd inför gymnasievalet, då deras råd betyder mycket för de unga.

Studie- och yrkesvägledare. Ett bristyrke, eller kanske snarare ett framtidsyrke. För bristyrken är ju framtidsyrken. Men för en blomstrande framtid krävs det ju också arbetstillfällen.

Nyligen blev studie- och yrkesvägledare kategoriserat som ett bristyrke av Saco. Tittar man på Arbetsförmedlingens prognoser så råder det i de allra flesta delar av landet liten eller mycket liten konkurrens om studie- och yrkesvägledarjobben, vilket också är en tydlig indikator på att det råder brist på studie- och yrkesvägledare. Samtidigt kan man hitta ynka 31 utannonserade tjänster via Platsbanken. Hur går det ihop? Ett bristyrke utan arbetstillfällen.

Skollagen är tydlig. Alla elever i alla skolformer utom förskolan och förskoleklassen ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses (Skollag 2010:800 2 kap. 29 §). För att anställas utan tidsbegränsning krävs en utbildning avsedd för sådan verksamhet, helt enkelt en studie- och yrkesvägledarexamen (skollag 2010:800 2 kap. 30 §). Om man inte har en adekvat utbildning får man anställas ett år i taget.

Det här är en av orsakerna, enligt min mening, till det låga antalet utannonserade tjänster trots statusen ”bristyrke”. Jag anser att skollagen ger för stora friheter att uppfylla kraven för studie- och yrkesvägledning. Så som lagen är utformad idag menar jag att huvudmän medvetet eller omedvetet kan sätta elevernas rätt till adekvat och kvalitativ vägledning ur spel. Möjligheten att kunna anställa en obehörig vägledare äventyrar vägledningen för elever. En behörig studie- och yrkesvägledare har en treårig universitetsutbildning i ryggsäcken, något en obehörig saknar. Vi som är behöriga har läst vägledningsteorier och har fått mycket praktisk övning i yrket. Vi är experter inom vårt område.

Med dagens lagstiftning kan en lärare, elevassistent eller vaktmästare, ja egentligen vem som helst arbeta med studie- och yrkesvägledande arbetsuppgifter. Så kan det inte fortsätta. Vem som helst kan inte arbeta som vägledare och bör inte få arbeta som vägledare. Så som jag tolkar skollagen ska tjänster, som i dagsläget besitts av obehöriga vägledare, annonseras ut efter ett år, men jag är nästan helt säker på att huvudmän och skolledare fuskar kring detta och låter anställningen fortsätta. Det skulle innebära att man medvetet bryter mot skollagen. Det blir såklart billigare, men på sikt får bristande studie- och yrkesvägledning samhällsekonomiska konsekvenser.

En annan orsak till att det finns så få utannonserade tjänster tror jag är att många studie- och yrkesvägledare sliter på horribla tjänster med ett högt elevantal och orimlig arbetsbelastning. Många vägledare idag arbetar på flera skolor och ansvarar för långt över 500 elever på en heltidstjänst. När man läser utannonserade tjänster ser man inte sällan deltidstjänster med lika hög arbetsbelastning som en heltidstjänst. Skulle man anställa på rimliga tjänster skulle sannolikt behovet av studie- och yrkesvägledare öka med det dubbla. Istället för att satsa väljer man att rationalisera bort och ”effektivisera” och det tillåter ju skollagen med dess luddiga formuleringar.

Jag anser att det krävs en skärpning i skollagen vad gäller behörighet. Man ska inte kunna anställas utan behörighet, men även jag ser det orimliga i att detta skulle kunna bli verklighet på kort sikt, då det krävs att fler studie- och yrkesvägledare examineras än vad som är möjligt med dagens tre lärosäten.

På sikt behövs det dock en skärpning av skollagen, för att säkerställa kvalitén på vägledningen. För att minska studie- och yrkesvägledares arbetsbörda behöver huvudmannen och skolledare skapa rimliga och hållbara tjänster, vilket också skulle möjliggöra för fler anställningar. Men det är såklart en budgetfråga. Och för att lösa det krävs det att skolan drivs med en budget som satsar på skolan istället för att göra nedskärningar och lägga effektiviseringskrav.

Men tills dess att något av ovanstående sker är och förblir studie- och yrkesvägledare ett bristyrke utan arbetstillfällen.

Arbetet med studie- och yrkesvägledning är en angelägenhet för hela skolan och bör integreras i undervisningen. Därför inledde jag i januari ett större projekt i årskurs 6 tillsammans med skolans bildlärare.

Projektet gick under temat ”Självkännedom – Insikt och framsikt”. Fem klasser har varit delaktiga i projektet och varje klass har fått 16 lektioner vardera att arbeta med projektet. Totalt har projektet genererat 55 timmar studie- och yrkesvägledning. På Källtorpskolan, där jag arbetar, är årskurs 6 de yngsta eleverna och det är här vägledning ska börja.

Jag har valt att lägga mycket av min tid under vårterminen på detta projekt, då jag vill ägna så mycket tid som möjligt med skolans yngsta elever. För mig är det här ett långsiktigt arbete som lägger en stabil grogrund för elevernas valkompetens. Det är hos skolans yngsta elever som jag kan bygga upp tillitsfulla relationer och ge dem en bra start i arbetet med att utveckla sin valkompetens. För att utveckla en valkompetens krävs det att man har en god självkännedom. Hela detta projekt handlar uteslutande om självkännedom.

Eleverna får arbeta med ett koncept som jag kallar ”Framtidskarta”. Det är ett koncept som jag utvecklat med inspiration från en kollega i Södertälje, som började med konceptet ”Drömkarta” bland sina yngre elever.

I konceptet ”Framtidskarta” får eleverna teckna ett självporträtt, utifrån bildkonstens alla regler, fundera kring sina styrkor och egenskaper, saker de vill utveckla hos sig själva och sina drömmar om framtiden. Det är viktigt att drömma och i arbetet begränsas inte eleverna av att behöva drömma om yrken, utan de får drömma om precis vad som helst. Boende, familj, hobbys, resor, ja vad som helst.

Nyligen placerade bildläraren ut alla elevers bilder på golvet i bildsalen. Under en eftermiddag ägnade vi oss åt bedömning och betygssättning. Projektet bedöms och betygssätts i ämnet bild, då jag valt att helt integrera projektet i bildämnet denna gång.

Projektet uppfyller det centrala innehållet i läroplanen och kan således utgöra ett mycket bra betygsunderlag. Den här vårterminen har mina elever i årskurs 6 fått 55 timmar studie- och yrkesvägledning och det är bara början.

Det är inte svårt att integrera studie- och yrkesvägledning i den ordinarie undervisningen. Vi vägledaren behöver planera våra aktiviteter med kopplingar till läroplanen och det centrala innehållet. Vi behöver samplanera med lärare. Vi måste bygga en samsyn kring skolans studie- och yrkesvägledningsuppdrag, för alla i skolan arbetar mot samma mål.

Det här är vägledning i framkant. Låt oss fortsätta utveckla detta!

Äntligen har den kommit. Utredningen ”Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle” (SOU 2019:4). Utredningen ger flera förslag för att stärka och utveckla landets studie- och yrkesvägledning, vilken man också föreslår ett namnbyte för, till karriärvägledning.

Som studie- och yrkesvägledare är jag väldigt positiv till att utredningen äntligen är klar och har lämnats över till vår nytillträdda utbildningsminister Anna Ekström. Jag har stora förväntningar och förhoppningar på att regeringen nu kommer satsa och genomföra konkreta åtgärder för att stärka och utveckla landets studie- och yrkesvägledning, från grundskola till vuxenutbildning. Mitt hjärta klappar självklart lite extra för grundskola, då det är här jag tillbringar mina dagar.

Jag ställer mig positiv till flera av de förslag som lagts fram i utredningen. Äntligen känns det som man lyfter studie- och yrkesvägledningen i landet. Våra unga behöver professionell vägledning, som är likvärdig och håller hög kvalité, för att de ska kunna göra väl grundade val av utbildning och framtida yrkesinriktning. Det behöver akut utbildas nya härliga studie- och yrkesvägledare, något som utredningen också framhäver.

”Framtidsval” – 80 timmar obligatorisk studie- och yrkesvägledning

Något som väckt många åsikter är förslaget om 80 timmar obligatorisk studie- och yrkesvägledning i högstadiet, som föreslås få namnet ”Framtidsval”. Utredningen föreslår att det är vi studie- och yrkesvägledare som ska leda och undervisa i ”Framtidsval”. Jag välkomnar initiativet med ”Framtidsval”, eftersom jag tror att det kan vara avgörande för att ännu tydligare lyfta fram vikten av studie- och yrkesvägledning.

Jag är övertygad om att det här är en viktig pusselbit för att kunna erbjuda likvärdig studie- och yrkesvägledning för landets elever, men trots min positiva inställning så gnager en oro inom mig. Dels finns det en problematik kring studie- och yrkesvägledares förutsättningar att ha tid för 80 timmars undervisning, dels är de allra flesta studie- och yrkesvägledarna inte tillräckligt utbildade i pedagogik. Dessutom måste man tänka på att 80 timmar gäller för alla som går i åk 7–9 och har man fem paralleller så springer timmarna snabbt iväg, 80×5=400 timmar. Vissa vägledare har tio paralleller eller till och med fler.

För att kunna genomföra ”Framtidsval” behöver vårt uppdrag preciseras och det krävs att det frigörs tid i våra tjänster. Många vägledare går på knäna som det är idag. Inte minst eftersom prao återigen blivit ett obligatoriskt inslag och att flera huvudmän och skolledare inte tar sitt ansvar och helt sonika har lämpat över allt ansvar för prao till en studie- och yrkesvägledare. ”Framtidsval” kan komma att slå hårt på en redan tungt belastad yrkesgrupp. Studie- och yrkesvägledares arbetsbelastning tycks öka från år till år och med ”Framtidsval” som kanske står för dörren snart kan det innebära dödsstöten för många studie- och yrkesvägledare.

Många av oss arbetar bara deltid och då finns det inget utrymme att leda ”Framtidsval” och undervisa 80 timmar i högstadiet. Det är otroligt viktigt att huvudmän och skolledare tar sitt ansvar och organiserar studie- och yrkesvägledningen så att vi får goda förutsättningar att göra vårt arbete.

Det är en konst att undervisa och skapa en pedagogisk lärmiljö

För många vägledare tror jag det är främmande att helt plötsligt kanske behöva stå inför en grupp elever, oavsett storlek, och undervisa. Vi är studie- och yrkesvägledare, vi är inte pedagoger. Hur skapar man bra pedagogiska miljöer och hur undervisar man på ett bra sätt, som är intresseväckande och givande?

Många studie- och yrkesvägledare är inte bekväma med att undervisa. Det är lite därför vi utbildade oss till just studie- och yrkesvägledare. Annars hade vi kunnat utbilda oss till lärare direkt.

Vägledare arbetar i huvudsak med individuell och generell vägledning samt information. Inte lektioner på egen hand. När jag gick studie- och yrkesvägledarutbildningen fanns det inte särskilt mycket inslag av lektionsundervisning. Långt ifrån tillräckligt för att jag egentligen ska kunna stå och undervisa, även om jag tycker det är fantastiskt roligt att hålla i lektioner där vi har ett tydligt fokus på studie- och yrkesvägledning.

De flesta av mina lektioner har jag samplanerat med en lärare. Det behövs för att skapa en god pedagogisk lärmiljö, eftersom jag inte fått tillräcklig utbildning i varken didaktik eller pedagogik under mina utbildningsår till studie- och yrkesvägledare. Jag och mina lärarkollegor slår ihop vår expertis och gör något superbra av det. Ensam är inte stark, särskilt inte om man saknar adekvat utbildning.

Så när landets vägledare i grundskolan snart kanske står inför att på egen hand undervisa på högstadiet, tror jag många är obekväma i sin nya påtvingade roll. Det är bra att vi får tid i schemat, eftersom många av oss skallat oss blodiga för att ens få fem minuter med våra elever, men vi har alla olika förutsättningar att hinna med undervisning. Dessutom behöver vi få planeringstid för att genomföra en lektion på ett genomtänkt sätt kräver planering.

Ska vi bli undervisande studie- och yrkesvägledare så behöver vi utbildning i pedagogik. Jag tillhör en av de årskullarna som fick en fil.kand. i pedagogik tillsammans med min yrkesexamen, men de inslag av pedagogik vi fick under utbildningen är inte tillräckliga för att pedagogiskt skapa en god lärmiljö.

För att rusta framtida vägledare att kunna leda ”Framtidsval” behöver det införas många fler pedagogiska inslag i syv-utbildningen, men vi studie- och yrkesvägledare som redan har gått syv-utbildningen och är behöriga vägledare behöver vidareutbildas och få konkreta pedagogiska verktyg för att ”Framtidsval” ska bli en värdefull och ivrande undervisning. Annars ser jag en osäker framtid med ”Framtidsval”.