”Vad roligt att du vill börja hos oss på NTI Vetenskapsgymnasiet i Stockholm. Vi ser fram emot att ta emot våra nya elever i årskurs 1 i augusti 2021.” Så inleds ett brev från gymnasieskolan i Stockholm och som skickats ut till blivande gymnasister.  Alltså elever i årskurs 9, oftast 15-åringar.

NTI Vetenskapsgymnasiet är dock inte ensamma med att skicka ut, det som jag kommer att kalla vilseledande information.

Från den kommunala gymnasieskolan, Thorildsplans gymnasium, skickades ett mejl till blivande gymnasister som inleds med: ”Vad roligt att du valt just oss som gymnasieskola till hösten.” Breven avslutas på liknande sätt: ”Vi ser fram emot att tillsammans med dig få vara en del av din resa mot nya utmaningar, kunskaper och vill göra dina tre gymnasieår till något riktigt bra.” respektive ”vi ser fram emot att träffa dig i augusti.”

Jag som arbetar i grundskolan och dagligen träffar elever i årskurs nio som är mitt uppe i valet till gymnasiet får se den direkta konsekvensen av att vissa gymnasieskolor väljer att skicka ut vilseledande information. Elever kommer till mig, överlyckliga och glada för att de har blivit ”antagna” till den gymnasieskola de helst vill gå på. Jag förstår direkt att det är något som inte stämmer eftersom även elever, som vid det senaste terminsbetyget, saknade behörighet till det sökta programmet också får detta brev. Jag ber alltid eleven att ta med brevet eller visa mejlet med informationen så att jag kan läsa det med egna ögon och hjälpa eleverna att tolka informationen.

Det går sedan åt otaliga timmar att förklara för elever att de faktiskt inte blivit antagna till någon gymnasieskola ännu och att slutbeskedet kommer först i juli. ”Men det står ju att de ser fram emot att träffa mig i augusti?” Ja, det gör ju det. En olycklig, men antagligen högst medveten formulering. Eleverna reagerar olika när jag förklarar och hjälper dem tolka informationen som de fått. Känslorna är många, ledsamhet, besvikenhet eller irritation.

Hela vårterminen jobbar jag med att informera om de viktiga datumen som gäller för gymnasievalet. Bland annat datumet för slutantagningen. Det datum Gymnasieantagningen satt som datum då eleverna ska få veta vilket gymnasium de blivit antagna till. Därför blir det oerhört olyckligt och kontraproduktivt när vissa gymnasieskolor skickar ut brev med vilseledande information och som eleverna enkelt kan tolka som ett antagningsbesked.

Den vilseledande informationen som skickas ut kan såklart även få konsekvenser på lång sikt. Det vore inte konstigt om eleverna tolkar informationen som ett antagningsbesked. Om elever inte synar informationen i sömmarna eller har vuxna som kan hjälpa dem att tolka informationen, ser jag att det finns en överhängande risk att de lever i tron om att de har en plats på gymnasieskolan, som skickar ut informationen, till hösten.

En allvarlig konsekvens kan bli att eleverna känner sig säkra i gymnasievalet, de kanske tappar motivation till den sista tiden i grundskolan eller väljer att inte lägga in garderingsval i sin ansökan. Den värsta tänkbara konsekvensen, som jag kan se det, är såklart att eleverna står utan gymnasieplats till hösten. Den vilseledande informationen kan alltså få konsekvenser på kort och lång sikt för både individ och samhälle.

Jag har förståelse för att gymnasieskolorna konkurrerar om eleverna och att alla skolor vill fylla sina lediga platser, men det här är inte rätt sätt. Det här är det absolut sista våra elever i nian behöver. Gymnasievalet enkom är energikrävande nog och eleverna har förutom valet till gymnasiet tillräckligt mycket annat att tänka på den sista tiden i högstadiet. Varken eleverna eller jag som karriärvägledare har lust eller ork att lägga värdefull tid och energi på detta. Gymnasieskolor måste omedelbart sluta att skicka ut vilseledande information. Skärpning.

Brevet från NTI Vetenskapsgymnasiet i Stockholm, som skickades till elever i årskurs 9.
Brevet från NTI Vetenskapsgymnasiet i Stockholm, som skickades till elever i årskurs 9.
Kommentera

Det pratas ofta om stärkt vägledning för eleverna i grundskolan, vilket visserligen verkligen behövs. Men det är en särskild målgrupp jag skulle vilka belysa lite extra, som ibland kanske är i mer behov av vägledning och stöd än eleverna.

Som vägledare i grundskolan möter jag ofta elever som är osäkra kring sin framtid och som behöver hjälp och stöttning i en period i livet som innefattar stora val. Elever som står inför sitt gymnasieval utsätts för en mängd yttre påverkansfaktorer.

En stor påverkansfaktor är faktiskt det egna hemmet. Jag kan se att det inte är helt ovanligt att elevernas val reproducerar vårdnadshavarnas utbildningsvägar. När jag pratar med vårdnadshavare märker jag även att deras förhållningssätt till gymnasiet och dess olika program i flera fall styr eleverna mot de teoretiska programmen, också kallade högskoleförberedande program.

Jag hör ofta ”vet du inte vad du ska välja, så välj ett brett program så du håller alla dörrar öppna” eller ”vill du studera vidare, välj inte ett yrkesprogram, då kan du inte studera på högskolan efteråt”.

Inget av det är naturligtvis sant. Men vem börjar inte tveka på sitt val om de hör att vissa val ”stänger dörrar” eller att man ”inte kan studera vidare”. Det här är ett osunt förhållningssätt till gymnasievalet och har sannolikt sin grund i bristfälliga eller ouppdaterade kunskaper kring dagens gymnasieskola. 

En rapport från Region Kronoberg visar att vårdnadshavare spelar en viktig roll i gymnasievalet och att det finns en risk att deras syn på de olika gymnasieprogrammen och vad de leder till är förlegad. I rapporten rekommenderar man att man arbetar riktat mot vårdnadshavare för att nå ut med information om gymnasiet och vad de olika utbildningsvalen innebär för framtiden. 

Att vårdnadshavare spelar en viktig roll i de ungas gymnasieval har även James Dresch och Anders Lovén kommit fram till i en studie, där det framgår att nästan hälften av de tillfrågade unga uppger att vuxna i deras närhet haft en stor betydelse för deras val. Detta går att läsa mer om i Lisbeth Lundahls bok, ”Att bana vägen för framtiden” (kapitel 3, Vägen efter grundskolan).

Samtidigt som vi behöver stärka vägledningen för våra unga så att de får reflektera kring sig själva, sina styrkor, intressen och potential i relation till framtida utbildning och yrkesliv, så måste vi rikta ett större fokus mot de personer som av naturliga skäl är personer som unga har hög tillit till och lyssnar till när det gäller råd kring livet och framtiden, nämligen vårdnadshavarna.

Vårdnadshavare kan påverka unga som står inför sitt gymnasieval både direkt och indirekt bland annat genom hur man talar om gymnasiet och uttalade och outtalade förväntningar. Tiderna förändras och när de som är vuxna idag skulle välja gymnasiet såg det helt annorlunda ut och det behöver vi vara ödmjuka inför, men samtidigt är det oerhört viktigt att vi lyckas upplysa om hur det ser ut i dagens verklighet.

Att gymnasieskolan ser annorlunda ut idag och att valet till gymnasiet är komplext. Det är inte hållbart att elever som är osäkra på vad de ska välja för gymnasieprogram ska få höra att de bör välja till exempel ett naturvetenskapligt eller samhällsvetenskapligt program för att ”hålla alla dörrar öppna”. Det är inte hållbart dels för att det inte är sant, dels för att det på sikt kan få konsekvenser för såväl individ som samhälle.

För mig blir det tydligt att vägledningen måste stärkas. Både för de unga, men även för deras vårdnadshavare, så att gymnasievalet ska bli så välinformerat och underbyggt som möjligt och utgå från de ungas intressen, potential och vilja.

Det är 15-åringarna som ska välja till gymnasiet, studera och ta examen. Ingen annan. Vuxna i deras närhet är oerhört viktiga personer och det är viktigt att vi hittar strategier för att ge vårdnadshavare mer och bättre information om de olika gymnasieprogrammen och möjligheterna efter utbildningen samt stöd inför gymnasievalet, då deras råd betyder mycket för de unga.

Kommentera

Det är måndag morgon. Det är fortfarande ganska kyligt ute, vilket kanske inte är så konstigt i februari. Jag står tillsammans med två andra killar från skolan. Snart blir vi insläppta genom en sidodörr. Bakom stora garageportar står bilarna redo. Vi blir presenterade för vår handledare. Snart blir vi visade till ett klädförråd. Vi väljer ut ett passande larmställ. Eller ja, i alla fall jackorna till ett larmställ. En svag doft av rök letar sig in i min näsa. Jackan är några storlekar för stor, men den sitter ändå ganska bra. Den här veckan för jag testa på det många drömmer om som barn och även vuxna. Vi går ut i vagnhallen. Där står de röda bilarna på rad. På ryggen framför mig står det ”Räddningstjänsten” på min egen rygg står det ”Brandkåren Attunda”. Det är första dagen på min första prao-period. Det är allra första gången jag kommer i närkontakt med arbetslivet. Veckan hos Brandkåren Attunda gav mig oerhört många erfarenheter. Erfarenheter jag knappast hade kunnat anskaffa mig genom studiebesök eller yrkesbesök på skolan. När jag gick i grundskolan fick vi också besök av yrkesverksamma, vi fick gå på studiebesök och vi fick göra prao två gånger och en internprao i skolköket. Jag minns att internpraon var det värsta, mest för att alla klasskompisar stod och pikade en där jag sköljde av deras disk. Praon var det bästa, då fick komma ut i arbetslivet, testa på och anskaffa mig mängder av kunskap. Allt detta tillsammans har gett mig ovärderliga erfarenheter. Något jag vill kunna erbjuda mina elever också. Prao går inte att ersätta. Det är något speciellt och jag är positiv till att riksdagen klubbat igenom lagändringen, som medför att prao åter blir ett obligatoriskt inslag i grundskolan. 

Praogruppen.
Praogruppen.

Förra året gav min rektor mig i uppgift att undersöka om det var möjligt att återinföra prao som en del av skolans verksamhet. Detta var innan regeringen annonserade om ett nytt förslag om att göra prao obligatorisk igen. Hur som helst var det ett uppdrag jag gladeligen högg tänderna i, för jag minns själv mina två prao-perioder väldigt tydligt. De gav mig tidiga och ovärderliga arbetslivserfarenheter. Något jag blev fast besluten att erbjuda även mina elever. Men arbetet med prao kräver mycket. Det ska administreras, hittas prao-platser, samverkas med näringslivet och lärarlaget. För att prao ska bli en värdefull verksamhet behöver alla involveras. Jag började undersöka möjligheterna och vilka resurser vi hade på skolan och i närsamhället. Jag kartlade närområdet, hur många näringsidkare finns det i området, vilka är lämpliga prao-platser och vilka är det inte? Hur ser variationen av arbetsgivare och branscher ut? Ganska snabbt kom jag fram till att det fanns bra underlag för att återinföra prao på skolan.

Redan från början var jag tydlig med att det inte var ett lass jag varken kan eller tänker dra själv. Inga konstigheter. Studie- och yrkesvägledaren är ingen prao-administratör och det blir extra viktigt att betona nu när prao blir en obligatorisk verksamhet i höst. Grundtanken var att mina elever själva skulle söka prao-platser, vilket de gjorde med bravur, men det är alltid bra att ha några extra platser på lager, så jag skrev ihop ett brev till näringsidkarna i närområdet. Jag gick runt och träffade representanter på potentiella prao-platser. På bara en runda i närsamhället fick jag 17 positiva svar. Inte nödvändigtvis en garanterad prao-plats, men inte heller en stängd dörr. Jag fick även tre svar där arbetsgivarna avböjde att bli prao-plats.

Under hösten gick vi ut till vårdnadshavare och elever att hela årskurs 8 ska genomföra prao under vårterminen. Och med det så var bollen i rullning. Eleverna började söka efter arbetsplatser. prao-lappar trillade in. Eleverna hittade alla möjliga arbetsplatser. Försvarsmakten, advokatfirma, Scania, butiker av olika slag, skolor och förskolor, bara för att nämna några av arbetsplatserna. Årets prao blev verkligen ett samarbete mellan skola och arbetslivet, precis som det ska vara. För prao bör ses som en angelägenhet för alla, skola, arbetsliv, hemmet och andra berörda instanser, särskilt med tanke på kommande lagändring. Finns det branscher som har svårigheter med kompetensförsörjningen i kommunen? Javisst! Redan där har vi ett gäng prao-platser. Visa vad just ert yrke innebär, bredda våra ungdomars bild av olika yrken. Hjälp dem förstå vad er bransch arbetar med, så kanske ni har era framtida kollegor, just där, framför er.

Men för att göra prao till en värdefull verksamhet för alla parter behöver vi definiera ett tydligt syfte och mål med verksamheten. Varför ska prao finnas som en del av skolverksamheten? Ta dig tid, skolledare, politiker, studie- och yrkesvägledare, näringslivsrepresentanter, ja alla som är inblandade på ett eller annat sätt, ta dig tid att fundera på den frågeställningen. Vilka ämnen ska integreras med prao? Det är en vanligt förekommande fråga, alla ämnen såklart! Alla ämnen kan integreras med prao, tänk stort, tänk utanför boxen. Ta hjälp av studie- och yrkesvägledare, yrkesverksamma eller annan relevant person i din närhet.

Kommentera
David Spak
David Spak

David Spak arbetar som studie- och yrkesvägledare på en F–9-skola. Han har ett stort intresse och engagemang för vägledning i yngre åldrar, och anser att kontinuerlig vägledning redan från förskoleklass är ett viktigt inslag för att utveckla elevernas valkompetens.

Han jobbar också för att utveckla den generella vägledningen där vägledningen blir ett naturligt inslag i den ordinarie undervisningen, stärkt samverkan och samarbete mellan skolans personal kring vägledningsuppdraget samt en stärkt koppling mellan skolan och arbetslivet.

Arkiv

Välj år/månad

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm