Med relativt enkla medel kan gymnasieskolans yrkesprogram generera studenter med en grundläggande högskolebehörighet. Något som togs bort 2011, vilket medfört ett minskat antal sökande till yrkesprogrammen. För att få en grundläggande högskolebehörighet från ett yrkesprogram i dagsläget behöver eleverna vara noga med att se till så att de får läsa svenska 2 och 3 samt engelska 6.

Jag är övertygad om att det här är ett steg som både elever och vårdnadshavare kan uppleva som både jobbigt, förvirrande och försvårande när det kommer till valet av gymnasieprogram och skola. Jag märker att yrkesprogram väljs bort till förmån för högskoleförberedande program och en anledning till det upplever jag är just att eleverna upplever en osäkerhet kring om och hur de får eller kan få en grundläggande högskolebehörighet från yrkesprogrammen.

Därför ser jag väldigt positivt på det förslag som regeringen lägger fram till Riksdagen, vilket Anna Ekström berättar om för SVT. Förslaget innebär att alla nationella gymnasieprogram ska ge en grundläggande högskolebehörighet. Det skulle även möjliggöra för fler elever att även kunna anskaffa sig särskilt behörighet redan under gymnasietiden.

”Fler elever skulle kunna nå sina drömmar och mål”

Som karriärvägledare träffar jag också många företrädare för yrkesbranscher och i samtal med dem blir det uppenbart att de är oroade över kommande kompetensförsörjning, vilket inte är så konstigt då det är relativt få elever som söker till yrkesprogram, även om lokala och regionala variationer förekommer.

I Sverige råder det idag en stor brist på arbetskraft inom hantverksyrken och yrken som generellt kräver praktiska färdigheter. Svenskt näringsliv presenterade i våras en rapport som visar på att det saknas 18 000 studerande på gymnasiets yrkesprogram i förhållande till det förväntade kompetensförsörjningsbehovet, något SVT rapporterar om.

Regeringens förslag om att alla nationella gymnasieprogram ska bli högskoleförberedande tror jag definitivt kan bidra till att fler elever ser yrkesprogrammen som realistiska alternativ.

Det skulle gynna kompetensförsörjningsbehoven och jag tror även att fler elever skulle kunna nå sina drömmar och mål. I förslaget från regeringen ska elever, istället för att behöva lägga till behörighetsgivande kurser, kunna välja att ta bort dessa.

Om förslaget blir verklighet skulle det sannolikt bli enklare för mig som karriärvägledare att både vägleda och informera inför gymnasievalet och eleverna skulle välja mellan 18 nationella program, inte mellan sex högskoleförberedande och tolv yrkesförberedande, som det är uppdelat idag. Vid gymnasievalet skulle alltså fokus kunna förskjutas från högskoleförberedande eller inte till elevernas faktiska intressen.

Kommentera

Coronapandemin har tagit ett nytt grepp om vårt samhälle. Sverige har infört skärpta rekommendationer och riktlinjer att förhålla sig till. Många är oroliga och jag som vägledare är nog inte ensam om att sälla mig till kategorin oroliga. 

Vägledare träffar ofta mängder av individer dagligen. Nu under hösten står till exempel niondeklassare inför det kommande gymnasievalet och vägledare i grundskolan träffar således väldigt många olika individer varje dag i enskilda samtal. 

Samtidigt träffar vägledare i andra verksamheter, så som SFI, stöd och matchning, vuxenutbildning, folkhögskola, universitet och högskola med flera, många olika individer dagligen. Vägledningssamtalen utförs inte sällan på kontor med lite utrymme. 

En annan del av en vägledares yrkesutövning är att delta på möten. Vi deltar i många möten, som genomförs i allt ifrån små och trånga konferensrum till lite mer luftigare utrymmen, men som kanske fortfarande saknar möjlighet till att hålla önskvärt avstånd till andra deltagare.  

Enligt en ny rapport från Folkhälsomyndigheten löper studie- och yrkesvägledare den näst högsta risken att diagnostiseras med covid-19. Störst risk löper rektor vid förskola, grundskola och gymnasieskola. 

I rapporten, som gjorts för att få en ökad kunskap om förekomsten av covid-19 i olika yrkesgrupper inom skolan, har Folkhälsomyndigheten samkört persondata från anmälningar med bekräftad covid-19 med register över yrkesklassificering vid SCB. Folkhälsomyndigheten slår fast att barn fortsatt utgör en liten andel av de rapporterade covid-19-fallen i Sverige och att skolan och kontakten med barngrupper inte utgör någon särskild riskmiljö för smittspridning. 

Statsepidemiolog Anders Tegnell poängterar dock att det finns skillnader mellan olika yrkesgrupper och att skillnaderna kan bero på flera olika saker. Däribland hur många och nära kontakter man har i sin yrkesroll. Som studie- och yrkesvägledare har man väldigt många olika och nära kontakter i sin yrkesutövning och därför är det kanske inte är så konstigt att vi är en yrkesgrupp i skolan som löper en relativt högre risk att diagnostiseras med covid-19. 

Folkhälsomyndigheten skriver på sin hemsida att det är angeläget att skolorna fortsätter att hållas öppna. Utbildningsminister Anna Ekström är av liknande åsikt och vid en presskonferens under torsdagen meddelade hon att hon vill att skolorna ska vara öppna så länge det är möjligt. 

Men Ekström betonar också på presskonferensen att skolan inte bara är en plats för lärande för eleverna, utan också en arbetsplats för lärare och annan skolpersonal. Hon poängterar att lärare och annan skolpersonal SKA kunna arbeta hemifrån när de inte måste vara på plats. På presskonferens sa Ekström även att hon inte vill behöva ta del av historier där skolpersonal behövt genomföra möten i trånga utrymmen, som kunnat genomföras digitalt.

Ett stort ansvar vilar på arbetsgivarnas axlar och jag har förståelse för att det sannolikt inte är helt lätt att ta stora och viktiga beslut i den här frågan, men arbetsgivarna behöver ta vägledares oro på allvar och se över vilka situationer som absolut kräver fysisk närvaro av studie- och yrkesvägledare och vilka situationer som inte kräver det. Mycket av det en studie- och yrkesvägledare arbetar med kan ske på distans. Till exempel möten med kollegor, vårdnadshavare och näringslivet. 

Arbetsgivare bör stämma av med studie- och yrkesvägledarna hur de ser på sin arbetssituation och vad de anser kan ske på distans med bibehållen kvalitet och likvärdighet. Det finns goda exempel på vägledare som genomför både individuella vägledningssamtal, lektioner och informationstillfällen via digitala hjälpmedel och får stöd och förutsättningar för det av sin arbetsgivare. 

Medan distansarbetet för vägledare fungerar bra på en del skolor finns det vägledarkollegor som vittnar om att arbetsgivare inte tillåter dem att arbeta med något på distans, utan ställer in en flaska handsprit på rummet och nöjer sig med det, en del får inte ens handsprit, utan får bekosta det själva. Det här anser jag vara under all kritik med tanke på det exceptionella samhällsläget vi lever i. 

Varje arbetsgivare måste ta sitt ansvar och möjliggöra för vägledare att kunna arbeta på distans när fysisk närvaro inte är ett absolut måste. Tillsammans kan vi minska antalet resande i kollektivtrafiken, minska antalet fysiska möten mellan personer och därmed också minska smittspridningen. Vägledning kan ske på distans, och bör ske på distans i den mån det är möjligt, inte minst i skuggan av en pandemi. 

Kommentera

I veckan öppnade gymnasievalet för landets niondeklassare. Hösten har präglats av nervositet, betygshets och betygsstress. Vilken är den bästa skolan? Vilken skola kräver högst betyg för antagning? Oroliga elever har sökt vägledning hos mig. Vissa elever har sökt vägledning flera gånger i veckan. En del elever har jag behövt arbeta uppsökande mot. Vikten av en god och kvalitativ vägledning blir påtaglig, men nu ska vi inte prata om vikten av vägledning. För det verkar ändå inte nå fram till beslutsfattare.

Nu ska vi prata om att gymnasievalet inte handlar om att komma in på gymnasiet. Nåväl, det gör det ju till viss del såklart, men lika viktigt som det är att ha tillräckliga poäng till det gymnasieprogram och inriktning man vill gå, lika viktigt är det att man tar sig ut på andra sidan. Därför är det av största vikt att elever får hjälp och vägledning att göra ett gymnasieval som motsvarar deras mål och ambitioner samt matchar deras intressen, önskemål och förmågor i så stor utsträckning som möjligt.

Så många som en tredjedel av gymnasieeleverna tar inte examen, skriver både SCB och Lärarnas Riksförbund. 100 655 elever lämnade gymnasiet våren 2018. Av dessa fick endast 66 378 gymnasieexamen, skriver Lärarnas Riksförbund. 

Det innebär att 34 277 elever inte klarade sin gymnasieexamen. En gymnasieexamen är ofta vägen in i arbetslivet. Utan en gymnasieexamen har man förlorat en viktig entrébiljett. Utan en gymnasieexamen saknar man ofta reella chanser att få ett jobb. Istället får många leva med oro över framtiden, utan gymnasieexamen, utan jobb. Det här ökar risken för socialt utanförskap och får enorma konsekvenser för samhället och åsamkar oerhört personligt lidande för individen.

Enligt SCB anger ungdomarna själva att skoltrötthet är den i särklass största anledningen till att de inte fullföljer gymnasiet. Därför är det viktigt att vi arbetar för att främja skolnärvaro och elevernas motivation och förebygga skoltrötthet, problematisk skolfrånvaro redan i grundskolan. 

Det är viktigt att vi tidigt pratar med våra unga om att det inte bara handlar om att ta sig in på ett gymnasieprogram, utan att det även handlar om att orka ta sig igenom hela programmet och anskaffa sig en gymnasieexamen.

Skolavhopp kostar samhället många miljarder kronor årligen och det finns stora ekonomiska vinster i att öka genomströmningen i gymnasieskolan och förebygga skolavhopp. Skandias stiftelse, Idéer för livet, presenterar i en rapport en total samhällsförlust av 53 miljarder kronor per årskull till följd av avsaknaden av gymnasieutbildning. Mer om hur man gjort den beräkningen går att läsa i den länkade rapporten. 

Studie- och yrkesvägledare har en viktig stödjande roll i elevernas gymnasieval och vi kan både vägleda och informera eleverna så att valet till gymnasieskolan blir välinformerat genomtänkt och välgrundat. En vägledning av hög kvalitet kan förebygga avhopp från gymnasieskolan och jag är övertygad om att det leder till stora samhällsekonomiska vinster och en ökad livskvalité.

Kommentera

Låt oss diskutera kvalité i studie- och yrkesvägledning, orimligt stor arbetsbelastning och välmående. Enligt skollagen har alla elever i alla skolformer, utom förskolan och förskoleklassen, rätt till studie- och yrkesvägledning. Vidare står det att studie- och yrkesvägledningen ska utgå från elevernas behov. Hur detta sedan tolkas och konkretiseras är upp till varje huvudman. Resultatet? En studie- och yrkesvägledning av svajande kvalité och på många håll inte likvärdig över huvudtaget. När jag skrollar runt bland jobbannonser så möts jag, inte sällan, av tjänster på 40% eller där i krokarna.

Jag vet att flera skolor i Stockholmsområdet har tjänster på 10% och för inte så länge sedan såg jag en annons från en skola med nästan 1000 elever i södra Stockholm som sökte en vägledare på 50%. Dessa små tjänster innebär en helt horribel arbetsbelastning för studie- och yrkesvägledare. Jag har kollegor med ständig huvudvärk, som är stressade till tusen, kollegor som blir utmattade, ja utbrända. De jobbar så de springer ända in i kaklet och blir sjukskrivna. Är det värt det? Sjukskrivningarna i Sverige har sedan 2010 ökat kraftigt och detta kostar samhället flera miljarder kronor årligen, visar en rapport från Vision. Har vi råd med att inte ta hand om personalen? Studie- och yrkesvägledare är också bara människor, vi är inga robotar. Vi kan utföra mycket, men vi kan inte trolla med knäna. Dessutom finns det oftast bara en av oss på arbetsplatsen.

I olika SYV-forum på Internet läggs det upp jobbannonser med helt oacceptabla premisser. Upplägg som jag bara häpnar över. Jag vill vara tydlig från början med att jag vet att det finns individer som varken kan eller vill arbeta heltid och att mindre tjänster är det bästa alternativet utifrån individens situation. Det har jag stor respekt för. Syftet med det här inlägget är snarare att belysa de orimliga arbetsförhållanden som råder för många studie- och yrkesvägledare i vårt land.  Där spelar små tjänster en huvudroll. Små tjänster där man förväntas göra lika mycket som på stora tjänster.

Jag vill med det här inlägget visa på att det finns huvudmän och även skolledare runt om i landet som inte tar ansvar för studie- och yrkesvägledningen och som kanske inte ens vet vad uppdraget studie- och yrkesvägledning innebär i praktiken. I längden drabbar det eleverna. Det drabbar alltid eleverna. Jag skulle nästan vilja säga att dessa huvudmän och skolledare inte tar ansvar för sina elever. För det handlar faktiskt om att ta ansvar för att tillgodose elevernas rätt till studie- och yrkesvägledning, så eleverna kan göra väl grundade val av framtida studier och yrkesinriktning som inte begränsas av kön, social eller kulturell bakgrund. Det handlar inte minst även om att värna om den anställde studie- och yrkesvägledarens välmående. För ingen vill arbeta med orimligt hög arbetsbelastning. Därför måste man se över små tjänster och prioritera, justera och anpassa arbetsuppgifterna så att arbetsbelastningen blir rimlig.

Utbildningsutskottet har nyligen genomfört en uppföljning som visar att arbetet med studie- och yrkesvägledningen är bristfällig på många skolor. Detta presenteras i en ny rapport. I en enkät från utskottet, som skickades till rektorer i grund- och gymnasieskolan framkommer det att det finns brister i såväl statens som skolornas styrning av studie- och yrkesvägledningen. Uppföljningen som utskottet gjort visar på att elevernas behov av studie- och yrkesvägledning ökat, bland annat till följd av valalternativen när det kommer till studier och yrken har blivit fler. Uppföljningen visar också på att kunskaperna om skolans vägledningsuppdrag varierar och i många fall är dessa kunskaper begränsade hos huvudmän och rektorer.

Samtidigt som jag läser om vad uppföljningen kommit fram till sitter jag med flera jobbannonser framför mig som erbjuder allt ifrån 20% till 60% stora tjänster, inte för att jag söker nytt jobb, utan för att jag är förundrad över hur stor arbetsbelastning författarna bakom annonserna tror att en studie- och yrkesvägledare klarar av. En annons erbjuder en tjänst på 40%. Den sökande förväntas ha hand om nästan 900 elever i högstadiet fördelat på två olika skolor. Nästan 900 elever får alltså möjligheten att träffa sin vägledare endast en dag i veckan. Jag skulle säga att det är näst intill omöjligt, om inte omöjligt, att bedriva en kvalitativ studie- och yrkesvägledning med en så stor mängd elever på endast en dag i veckan, i enlighet med de riktlinjer som ges i bland annat Lgr11, allmänna råd från Skolverket samt kvalitetsrapporten (2013) från Skolinspektionen. Den jobbannonsen jag läser gör sällskap med flera andra jobbannonser där man söker studie- och yrkesvägledare till små tjänster, med orimligt hög arbetsbelastning.

Vägledning bedrivs i stora drag på två sätt, vägledning i snäv bemärkelse och vägledning i bred bemärkelse. Den snäva vägledningen, är kanske den de flesta förknippar med studie- och yrkesvägledare. Det är bland annat individuella samtal, föräldrainformation och att göra studiebesök med elever. Det skulle man möjligtvis hinna med på en liten tjänst, men så kommer den minst lika viktiga delen av en studie- och yrkesvägledares uppdrag, den breda studie- och yrkesvägledningen. Den kan till exempel handla om att arbeta mot skolans pedagoger när det kommer till studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar, arbeta med PRAO tillsammans med berörd personal, delta i elevhälsoteamets arbete på skolan, delta i olika projekt och utveckla kontakter med arbetslivet. Skolverket skapat en publikation med goda exempel på den breda vägledningen, som heter Studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar. Publikationen är väl värd att läsa, både för inspiration och för att kunna skapa sig en uppfattning om den breda studie- och yrkesvägledningen.

Att hinna med den breda studie- och yrkesvägledningen på en eller några dagar i veckan är helt ärligt orimligt. Jag tror jag får medhåll från de allra flesta av mina kollegor. Det kan såklart finnas legitima skäl för skolor och huvudmän att bara ha en studie- och yrkesvägledare på deltid, men jag läser allt för ofta annonser där arbetsbelastningen är helt orimlig i förhållande till storleken på tjänsten. När det kommer till små tjänster behöver man vara tydlig med arbetsuppgifterna och dessa måste justeras och anpassas till en rimlig nivå i relation till tjänsten. Men man behöver också som huvudman och skolledare utforma tjänsten så den är rimlig i förhållande till antalet elever och anpassad utifrån elevunderlaget.

Det talas ofta om hur viktigt det är med studie- och yrkesvägledning och att vägledningen behöver stärkas, men om man inte satsar på vägledning och studie- och yrkesvägledare så kommer inte vägledningen att stärkas. Bristen på satsningar visar tyvärr på att man trots allt inte tycker att studie- och yrkesvägledningen är så viktig. Ett tag trodde jag att vi gick mot fler och fler heltidstjänster för studie- och yrkesvägledare, men tydligen inte.

Den stora frågan är hur vi kan arbeta för att minska stress hos kollegor och främja välmående? Kanske är det dags för oss vägledare att helt enkelt sluta acceptera små tjänster, ställa högre krav på arbetsgivare och vara tydligare med vad uppdraget som studie- och yrkesvägledare innefattar?

Kommentera

Det är måndag morgon. Det är fortfarande ganska kyligt ute, vilket kanske inte är så konstigt i februari. Jag står tillsammans med två andra killar från skolan. Snart blir vi insläppta genom en sidodörr. Bakom stora garageportar står bilarna redo. Vi blir presenterade för vår handledare. Snart blir vi visade till ett klädförråd. Vi väljer ut ett passande larmställ. Eller ja, i alla fall jackorna till ett larmställ. En svag doft av rök letar sig in i min näsa. Jackan är några storlekar för stor, men den sitter ändå ganska bra. Den här veckan för jag testa på det många drömmer om som barn och även vuxna. Vi går ut i vagnhallen. Där står de röda bilarna på rad. På ryggen framför mig står det ”Räddningstjänsten” på min egen rygg står det ”Brandkåren Attunda”. Det är första dagen på min första prao-period. Det är allra första gången jag kommer i närkontakt med arbetslivet. Veckan hos Brandkåren Attunda gav mig oerhört många erfarenheter. Erfarenheter jag knappast hade kunnat anskaffa mig genom studiebesök eller yrkesbesök på skolan. När jag gick i grundskolan fick vi också besök av yrkesverksamma, vi fick gå på studiebesök och vi fick göra prao två gånger och en internprao i skolköket. Jag minns att internpraon var det värsta, mest för att alla klasskompisar stod och pikade en där jag sköljde av deras disk. Praon var det bästa, då fick komma ut i arbetslivet, testa på och anskaffa mig mängder av kunskap. Allt detta tillsammans har gett mig ovärderliga erfarenheter. Något jag vill kunna erbjuda mina elever också. Prao går inte att ersätta. Det är något speciellt och jag är positiv till att riksdagen klubbat igenom lagändringen, som medför att prao åter blir ett obligatoriskt inslag i grundskolan. 

Praogruppen.
Praogruppen.

Förra året gav min rektor mig i uppgift att undersöka om det var möjligt att återinföra prao som en del av skolans verksamhet. Detta var innan regeringen annonserade om ett nytt förslag om att göra prao obligatorisk igen. Hur som helst var det ett uppdrag jag gladeligen högg tänderna i, för jag minns själv mina två prao-perioder väldigt tydligt. De gav mig tidiga och ovärderliga arbetslivserfarenheter. Något jag blev fast besluten att erbjuda även mina elever. Men arbetet med prao kräver mycket. Det ska administreras, hittas prao-platser, samverkas med näringslivet och lärarlaget. För att prao ska bli en värdefull verksamhet behöver alla involveras. Jag började undersöka möjligheterna och vilka resurser vi hade på skolan och i närsamhället. Jag kartlade närområdet, hur många näringsidkare finns det i området, vilka är lämpliga prao-platser och vilka är det inte? Hur ser variationen av arbetsgivare och branscher ut? Ganska snabbt kom jag fram till att det fanns bra underlag för att återinföra prao på skolan.

Redan från början var jag tydlig med att det inte var ett lass jag varken kan eller tänker dra själv. Inga konstigheter. Studie- och yrkesvägledaren är ingen prao-administratör och det blir extra viktigt att betona nu när prao blir en obligatorisk verksamhet i höst. Grundtanken var att mina elever själva skulle söka prao-platser, vilket de gjorde med bravur, men det är alltid bra att ha några extra platser på lager, så jag skrev ihop ett brev till näringsidkarna i närområdet. Jag gick runt och träffade representanter på potentiella prao-platser. På bara en runda i närsamhället fick jag 17 positiva svar. Inte nödvändigtvis en garanterad prao-plats, men inte heller en stängd dörr. Jag fick även tre svar där arbetsgivarna avböjde att bli prao-plats.

Under hösten gick vi ut till vårdnadshavare och elever att hela årskurs 8 ska genomföra prao under vårterminen. Och med det så var bollen i rullning. Eleverna började söka efter arbetsplatser. prao-lappar trillade in. Eleverna hittade alla möjliga arbetsplatser. Försvarsmakten, advokatfirma, Scania, butiker av olika slag, skolor och förskolor, bara för att nämna några av arbetsplatserna. Årets prao blev verkligen ett samarbete mellan skola och arbetslivet, precis som det ska vara. För prao bör ses som en angelägenhet för alla, skola, arbetsliv, hemmet och andra berörda instanser, särskilt med tanke på kommande lagändring. Finns det branscher som har svårigheter med kompetensförsörjningen i kommunen? Javisst! Redan där har vi ett gäng prao-platser. Visa vad just ert yrke innebär, bredda våra ungdomars bild av olika yrken. Hjälp dem förstå vad er bransch arbetar med, så kanske ni har era framtida kollegor, just där, framför er.

Men för att göra prao till en värdefull verksamhet för alla parter behöver vi definiera ett tydligt syfte och mål med verksamheten. Varför ska prao finnas som en del av skolverksamheten? Ta dig tid, skolledare, politiker, studie- och yrkesvägledare, näringslivsrepresentanter, ja alla som är inblandade på ett eller annat sätt, ta dig tid att fundera på den frågeställningen. Vilka ämnen ska integreras med prao? Det är en vanligt förekommande fråga, alla ämnen såklart! Alla ämnen kan integreras med prao, tänk stort, tänk utanför boxen. Ta hjälp av studie- och yrkesvägledare, yrkesverksamma eller annan relevant person i din närhet.

Kommentera
David Spak
David Spak

David Spak arbetar som studie- och yrkesvägledare på en F–9-skola. Han har ett stort intresse och engagemang för vägledning i yngre åldrar, och anser att kontinuerlig vägledning redan från förskoleklass är ett viktigt inslag för att utveckla elevernas valkompetens.

Han jobbar också för att utveckla den generella vägledningen där vägledningen blir ett naturligt inslag i den ordinarie undervisningen, stärkt samverkan och samarbete mellan skolans personal kring vägledningsuppdraget samt en stärkt koppling mellan skolan och arbetslivet.

Arkiv

Välj år/månad

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm