Annons

Hög tid att begrava myten om dåliga lärarstudenter

När jag i helgen träffade studenter från andra fakulteter hamnade jag i en diskussion med en student som läser ungefär lika länge som jag gör. Jag läser 5 ½ år och vederbörande läser 5 år. När studenter möts faller det sig ganska naturligt att diskutera sin utbildning. Vi båda kom med kritiska synpunkter på våra utbildningar och vi hade ungefär samma ingång med snarlika förbättringsförslag.

En av sakerna som vi var överens om var att kvaliteten på våra respektive utbildningar är bristfällig. Vi båda ansåg att det ställs för låga krav på vilka som bedriver undervisningen och hur väl den är förankrad i den senaste forskningen.

En annan viktig aspekt gällande kvaliteten på utbildningen är vilka krav som ställs på oss studenter. Vi var båda överens om att vi studenter måste utmanas mer för att höja nivån så att vi når vår fulla potential.

Det var anmärkningsvärt hur överens vi var i vår kritik gentemot våra utbildningar, trots att vi går helt olika program. När det gällde orsaken till problemen var vi dock inte överens: när lärarutbildningen diskuterades riktades kritiken mot studenterna istället för mot institutionen. Vederbörande menade att lärarstudenter inte var särskilt ambitiösa eller särskilt studiemotiverade, snarare ville hen påstå att det fanns så många dåliga lärarstudenter och lärare att det var oroväckande.

Jag finner det svårt att diskutera lärarstudenter i termer av bra och dåliga, då problemen snarare återfinns på en institutionell nivå.

Finns det verkligen studenter som utan varken motivation eller ambition tillbringar fem år på en utbildning och skuldsätter sig för stora belopp? För att sedan gå ut i ett yrke som den inte skulle göra ett vidare bra jobb på? Jag betvivlar det starkt. Lärare är generellt mycket motiverade och ambitiösa, som trots yrkets urholkade status och låga löner väljer att varje dag gå till ett klassrum för att göra det som vi förenas av: Glädjen i att undervisa.

Efter ett tag hävdade vederbörande att lärarutbildningen var såpass undermålig att i princip vem som helst klarar av den. Om det nu är sant, hur kan det då vara så att det är studenter med låga betyg som hoppar av lärarutbildningen i en hög utsträckning (UKÄ 2017).

Återigen, vederbörande och jag delade kritik om vår utbildning. Inledningsvis var vi båda överens om detta gällande båda våra utbildningar. Men hens utbildning ifrågasätts inte såsom lärarutbildningen och därför blev det inte tal om att hen behövde försvara studenterna på sin utbildning då kritiken aldrig hamnade på studenterna. Det var precis som att det var givet att studenterna på den utbildningen var studiemotiverade eftersom deras intag är högre och yrkesstatus likaså, trots att utbildningarna är lika långa.

I mina ögon är lärarutbildningen bra. När jag var ute på min första praktik kände jag mig som Bambi på is. Det var tillfällen som jag gick hem och tog mig en ordentlig funderare på huruvida jag valt rätt yrke. Under min senaste praktik fick jag personligen erfara hur enormt mycket man utvecklas av att vistas i klassrummets verklighet. Det gav mig hopp om att jag kommer bli en skicklig lärare en dag.

Jag är den första att medge att lärarutbildningen måste utvecklas. Vi måste garanteras en bättre utbildning genom att höja kvaliteten. Med det sagt har jag inte påstått att lärarstudenter är dåliga, omotiverade eller saknar ambition. Nej, vi lärarstudenter är hjältar som utbildar oss i ett så otacksamt yrke.

Det är hög tid att begrava myten om dåliga lärarstudenter.

Reagera på inlägget: