Annons

Bra med VFU på flera skolor

Det behöver inte vara stora saker. Men det kan också vara det. Det där som man inte riktigt kan sätta fingret på, men som ändå känns ytterst påtagligt. Det där som man känner av omedelbart då man sätter sin fot i en skolas lokaler – det där som sitter i väggarna.
 
Totalt sett finns förstås mängder med tecken och variabler och sätt att mäta. Hur ser eleverna ut? (Positiva eller negativa?) Hur ser lärarna ut? (Pigga eller slitna?) Är det stökigt i korridorerna? Ler personalen mot varandra? Hur talar elever om personalen? Hur är klassrumsklimatet? Och så vidare. Vissa aspekter kan förvisso variera en del på en och samma skola, till exempel mellan olika klasser. Ändå tonar gärna en bild fram, eller kanske snarare en känsla, som man på något vis förknippar med en skola. Den behöver inte nödvändigtvis vara helt positiv eller negativ, svart eller vit. Men den har en distinkt nyans.
 
På Uppsala universitet finns en tanke om att lärarstudenter som gör sin verksamhetsförlagda utbildning, det vill säga praktik, ska göra denna på olika skolor. Det betyder att om man har tre praktikperioder under sin utbildning, får man normalt sett arbeta på tre olika skolor under dessa perioder. Det här kan intuitivt kännas märkligt; vore det inte bättre att få lära känna kolleger och elever på en och samma skola? Att ständigt komma till nya skolor innebär alltid en viss inkörningsperiod och några (eller många!) vilsna dagar då man ska lära sig att hitta, lära känna folk, komma in i rutiner, osv. Först därefter kan man på allvar komma in i ett normalt arbetssätt. Med korta VFU-perioder kan det betyda någon enstaka vecka innan man slutar igen.
 
Men med viss erfarenhet av systemet kan jag konstatera att det ligger något i tanken att man ska få se olika skolor. Då får man testa olika sätt att arbeta, man får se olika sätt att organisera en skola, och man får känna på hur atmosfären skiljer sig åt mellan skolor. Risken är annars att man blir hemmablind och tar det som man är vad vid för allmänt gällande.
 
Det kan vara värt att påpeka värdet av att få göra praktik på rätt nivå. Jag vet att det finns lärarstudenter i landet som gjort varenda VFU under hela utbildningstiden på fel nivå, vilket vanligen innebär en lägre nivå än den som man vill undervisa på, t.ex. högstadiet istället för gymnasiet. Det är idiotiskt och skrämmer bort personer från lärarutbildningen. Lärarrollerna skiljer sig åt mellan olika stadier oavsett vad praktiksamordnare eller politiker fått för sig. Förhoppningsvis är den avarten av VFU-systemet på väg bort.
 
Att tvingas praktisera på olika skolor är i grunden alltså positivt. Det är bra att testa olika sätt att arbeta innan man blir gammal och omedgörlig, och det är bra att få se hur stämningen skiljer sig åt mellan skolor. Nu är förvisso inte arbetsmarknaden sådan för nyexade lärare att man kan knalla in på vilken skola man vill efter examen och få fast anställning, åtminstone inte för oss som är lagda åt de samhällsvetenskapliga och språkliga områdena. Men att ha sett ett och annat innan man kommer ut är inte dumt. Bara den som fått erfara att det finns alternativ, är fullt medveten om att de faktiskt existerar.

/Håkan

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer