Annons

Examenspremie väger lätt jämfört med 40 års arbetsvillkor

Bristen på behöriga lärare inom vissa ämnen är allvarlig, och som LR har varnat för riskerar vissa ämnen att utrotas om inget görs för att få fram behöriga lärare. Det här gäller till exempel kemi. Med ett fåtal sökande per år kommer vem som helst in på lärarutbildningen, vilket innebär att det krävs stora insatser. Utmaningen är inte bara att få något fler att bli lärare – det krävs att betydligt fler börjar söka. Det kan aldrig vara tillräckligt att det finns tillräckligt antal sökande för att fylla de lärarjobb som finns, eftersom det endast är med många sökande som det sker ett urval. Därför måste söktrycket upp rejält för alla lärarkategorier mot de högre elevåldrarna.

Med examenspremie och förenklade vägar in i läraryrket för disputerade vill Jan Björklund locka naturvetare tillbaka till skolan. Hur stor effekt detta kommer att få är svårt att säga. En lärares yrkesidentitet är intimt förknippad med de ämnen som man undervisar i, så få lärarstudenter lär byta helt till ma/no-inriktning för att få en examenspremie. Men man kan tänka sig att vissa studenter läser till ett ämne som matte för att få premie och för att enklare få jobb. Det kan vara en god investering redan idag. En del naturvetare kanske också kan fås att lockas till lärarutbildningen, vilket vore det bästa. Lärare ska helst brinna för sina ämnen, inte läsa dem av ekonomiska skäl. En civilingenjör lär förvisso inte byta bana för ett få en examenspremie. Det är ändå troligt att de senaste årens reformer sammantaget kommer att öka lärarutbildningens söktryck. Jag tänker då till exempel främst på karriärreformen, men också till exempel på lärarlegitimationen, och på att det nu återigen är mer ämnesfördjupning under utbildningen. Men mer behöver göras.

Det är bra att den akuta bristen på lärarstudenter inom matte och naturämnen uppmärksammas, men det är en myt att bara naturvetare skulle sakna ekonomiska incitament att bli lärare. Situationen är likartad för samhällsvetare. Samhället har förändrats, och vanliga tjänstemannajobb har under lång tid förbättrat sin lönenivå jämfört med lärarens, i synnerhet med tanke på att det är enklare att göra karriär och nå högavlönade chefspositioner utanför skolans värld. Den genomsnittliga gymnasielärarlönen ligger långt under vad en samhällsvetare som gör karriär kan tjäna. Nog är det väl märkligt att offentligt anställda generalister till samhällsvetare ofta tjänar mer än specialistutbildade samhällslärare som har längre utbildning?

Att som student sadla om från samhällsvetare till lärare ses idag som en ”fin” insats för samhället men som ett kliv nedåt, eftersom lönen blir lägre och arbetssituationen otacksam. Så kan vi inte ha det. Det finns många samhällsvetare som skulle ta överväga att jobba i skolan om inte skillnaderna vore så stora.

Den verkliga elefanten i rummet är lärarnas allmänna arbetssituation och lönenivå. På sikt kan bara problemen lösas genom att hela kåren lyfts, inte genom punktinsatser för de ämneskategorier där det snart inte finns några lärare. För att locka toppstudenter till lärarbanan måste yrket kännas lockande på lång sikt. I jämförelse med 40 års arbetsvillkor väger en examenspremie lätt.

/Håkan

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer