Annons

Hög intelligens hos lärarstudenterna är att föredra

Äntligen! Så kan man sammanfatta min reaktion när Socialdemokraterna gick ut och aviserade att man vill skapa ordentliga intagningskrav till lärarprogrammet. Det duger inte att fortsätta dagens situation, där lågpresterande studenter börjar på utbildningen därför att det råkar finnas tomma platser där.
 
Det är den sittande regeringen som har satt frågan om intagningskrav på agendan, men tyvärr gjorde regeringen två riktiga fel när man bestämde om nya regler. För det första satte man kravet på högskoleprovsresultat till 0,5, vilket innebär att det bara är de allra lägst presterande som inte kommer in. För det andra införde man inte några krav för dem som söker via gymnasiebetyg. Därför blir den troliga effekten att personer i framtiden kommer att komma in med ännu lägre gymnasiebetyg än idag, om inte systemet ändras. Man kan inte bara höja kraven för ena gruppen. Det är heller ingen vits att skapa nya platser på lärarutbildningen, som man vill, när platser redan står tomma.
 
Socialdemokraterna säger nu att man vill ha en gräns på högskoleprovet som är satt till 0,9, och en gräns för gymnasiebetyg som är satt till 14,0. Varför då just dessa gränser? Jo, därför att de, enligt Socialdemokraterna, motsvarar genomsnitten för högskoleprov och betygsresultat. Dessutom har studenterna som skriver 0,9 på provet ett betygssnitt på cirka 14,0. Argumentet till gränserna bygger på sunt förnuft – att lärare åtminstone ska ha högre kunskaper än genomsnittet. Och det naturliga i ett samhälle borde förstås vara att de bästa i varje generation blir nästa generations lärare, så att kunskaperna kommer så många till del som möjligt.
 
På presskonferensen förklarade man att kraven kan leda till att något färre antas till utbildningen på kort sikt, men att det tillsammans med förslagen för att stärka läraryrkets attraktivitet kommer att höja söktrycket på lång sikt. Det finns fog för det här resonemanget. Något som exempelvis gör läkarprogrammet till en högstatusutbildning är inte bara den framtida lönen, utan också vetskapen om att man där får studera med de bästa studenterna i landet. På det viset skapas en positiv spiral uppåt eftersom denna vetskap i sig bidrar till att dra till sig eliten. Lärarutbildningen har däremot fastnat i en nedåtgående spiral, där kännedom om yrkets villkor samt att ”vem som helst” kommer in på utbildningen gör att personer med höga betyg väljer bort den.
 
Det borde vara en självklarhet att det ska krävas höga resultat för att komma in på lärarprogrammet. Trots detta kritiseras ibland den tanken. Vissa menar att det inte är kunskaper som avgör hur bra man är som lärare, utan hur väl man kan lära ut. Det är ett bakvänt resonemang. Lärare måste ha både höga kunskaper och undervisningsskicklighet, och man blir knappast en bättre lärare av låga betyg (!). Allt annat lika är givetvis höga kunskaper bland lärarkåren att föredra framför låga. Hög intelligens är att föredra framför låg. Detta kan omöjligen vara kontroversiella tankar. Den som vill komma in på programmet och inte har resultaten som krävs kan alltid läsa upp betygen. En högkvalificerad lärarkår med goda villkor ger högt söktryck till utbildningen. Det är dit vi ska!
 
Lärarstudenternas kunskaper har sjunkit under lång tid. Skulle det vara en fortsatt önskvärd utveckling?

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer

Annons
Annons
Annons