Annons

Bra läge för skolpolitiker att förbättra utifrån forskningen

Det har aldrig varit ett bättre läge än nu för svenska skolpolitiker att ta ett gemensamt grepp för att förbättra skolan – utifrån vetenskapliga fakta om vad som faktiskt fungerar.

Forskning finns (till och med lättillgänglig sådan) och skulle utan större svårighet gå att tillämpa i en vanlig skola där man vill att fler elever ska utvecklas, intellektuellt och självförtroendemässigt. Kontakt mellan forskare och skolledare, samt handledning av enskilda lärare, skulle kunna förbättra resultaten avsevärt.

Inlärning är en social process men också en biologisk. Oavsett hur vi undervisar så måste målsättningen vara att kunskapen ska hamna i långtidsminnet. Annars blir den till liten eller ingen nytta för eleven. Utifrån den litteratur jag själv har tagit del av (och här kan Paul Kelleys Making Minds nämnas som ett utmärkt exempel) kan följande frågor framhållas som särskilt viktiga:

Skolans starttider och schemaläggning
När vaknar den mänskliga hjärnan? När är det mest lämpligt, rent biologiskt, för en tonåring att börja lära sig saker? Forskning tyder på att tonåringar presterar bättre om de får sova längre på morgnarna; de har så att säga en annan rytm. Hur kan skolans verksamhet anpassas till detta? Vilka ämnen ska ligga före respektive efter lunch?

Lektionernas struktur
Hur långa ska lektionspassen vara för att eleverna ska få ut optimalt mycket av dem? När behöver en hjärna (i synnerhet en tonårshjärna) pauser för att kunna ta till sig kunskap? Forskning tyder på att den verkliga inlärningen inte sker när man studerar utan när hjärnan får vila och de minnen (synaptiska kedjor av nervceller) som skapats får växa till sig i lugn och ro. Och hur kan repetition, till exempel i form av övningsprov, bli en integrerad del av undervisningen? Repetition är, som vi vet, A och O.

Lektionernas innehåll
Om vi tänker oss att lärande är adaption till omgivningen – vad är det då som eleverna faktiskt behöver? Hur kan vi anpassa skolans traditionella ämnen till ett mobilt datasamhälle? Att utveckla färdigheter, till exempel i att skriva enligt viss instruktion, läsa enligt en viss instruktion, redovisa enligt en viss instruktion, har aldrig varit viktigare än i dag (när fakta är något relativt och ständigt tillgängligt). Om färdighetsträning kunde lyftas på prioritetsstegen i den svenska skolan, skulle vi ha alla förutsättningar att nå bättre resultat.

/Hans Teke

Reagera på inlägget:

Ta vara på "the testing effect"

Vilket är det bästa sättet att repetera kunskap med eleverna så att de faktiskt kommer ihåg den?
I en stor engelsk metastudie från 2013 (Dunlosky et al.) sammanvägs resultaten av mer än 120 psykologiska artiklar om inlärning. Författarna konstaterar att det finns två inlärningstekniker som har visat sig vara sammantaget bäst om avsikten är att förbättra elevers studieresultat.

Den första är att göra övningsprov, det vill säga: läraren ger eleverna ett prov i övningssyfte inför en kommande examination. Att detta förbättrar inlärningen har dokumenterats i hundratals studier. Det är tydligt att man lär sig bättre om man själv drar fram något ur minnet, än om någon annan påminner en.

Det har att göra med de associationsbanor som man skapar när man tar fram det aktuella minnet, och som gör det lättare att återfinna minnet i framtiden.

Den andra är att sprida ut inlärningstillfällena över tid, antingen man gör ett prov eller repeterar på annat sätt. Här har vi dels ”the spacing effect”, som visar på fördelarna med själva spridningen. Men vi har också så kallade ”lag effects”, som visar att det är bättre med längre uppehåll (lags) mellan inlärningstillfällena än korta.

Faktiskt verkar det vara så att ju mer ett minne har hunnit ”sjunka undan”, desto stabilare blir det när man väl återetablerar det. Naturligtvis under förutsättning att inlärningen var någorlunda effektiv den första gången.

Hur kan då en lärare använda sig av detta?

Ja, man bör veta att ett övningsprov ökar sannolikheten för att eleverna ska klara det examinerande provet (eller inlämningsuppgiften). Man bör också veta att ett övningsprov som ligger efter det examinerande provet – och här kan man vänta upp till 30 dagar – ökar sannolikheten för att eleverna ska fortsätta att minnas det de lärt sig. Och för att läraren därmed ska kunna använda sig av detta när han eller hon bygger på, går vidare och fördjupar.

Det är inte utan anledning som ”the spacing effect” också kallas för ”the testing effect”.

 

 

Reagera på inlägget:

Dra nytta av "the spacing effect"

Att repetition, och repetition igen, behövs för att något ska gå in i huvudet vet var och en som sysslar med reklam och marknadsföring.

Inte nog med det, repetitionen måste ske med ett visst intervall. Och det som inte kan konkurrera med övrigt utbud blir snabbt glömt.

Men hur är det inom skolan? Tas det tillräcklig hänsyn till detta? Är man medveten om vad det innebär i positiv mening: att repetition, ledd av skickliga lärare, faktiskt skulle kunna öka elevernas måluppfyllelse?

Jag gissar att många lärare, av rädsla för att verka tjatiga, avhåller sig från att repetera det de just har sagt. Men forskningen talar sitt tydliga språk: det är genom att kunskap repeteras (alternativt appellerar till känslor) som den hamnar i långtidsminnet. Och repetitionen måste ske utspritt. Att förlägga repetitionen till en enda kväll, den då man läser till provet, ger mycket kortsiktiga vinster.

Om däremot läraren, på olika sätt, har repeterat kunskapen med eleverna under flera lektioner, ökar inte bara sannolikheten för att eleverna ska klara provet. Kunskapen stannar kvar i minnet en längre tid och det blir lättare för läraren att återknyta till det som eleverna tidigare har lärt sig.

Att man med utspridd repetition kan lära sig saker varaktigt har varit känt av psykologer i över hundra år. Det kallas för ”the spacing effect” och beskrivs på ett utmärkt sätt av Torkel Klingberg i "Den lärande hjärnan".

Det är lite sorgligt att den här kunskapen inte används mer än vad den gör, där den som bäst behövs. Men med rätt handledning skulle såväl rektorer som lärare och elever kunna dra nytta av den.

/Hans Teke

Reagera på inlägget:

Vissa metoder är effektivare än andra

Finns det rätt och fel när det gäller undervisning och lärande? Det beror på vad vi menar anser jag.
Om vi talar om de mål vi har med skolans verksamhet – och det faktum att vi tar hand om våra unga under en ansenlig del av deras uppväxt – så finns det värderingar som alla kan vara giltiga, beroende på vilken utgångspunkt man har och hur man ser på samhället i stort.

Om vi däremot talar om de medel som vi använder för att uppnå ett mål som vi är överens om, menar jag att det finns rätt och fel. Det finns metoder som i forskning har visat sig vara effektivare än andra.

Att finna dessa metoder och förmedla dem som en gåva till alla som arbetar inom skolan är enligt mig den viktigaste uppgift som vi utbildningsforskare har.  Det betyder inte att metoderna alltid är lätta att implementera. Men finns det en klar tanke, finns det en förutsättning.

Syftet med den här bloggen är att förmedla de forskningsrön som kan underlätta arbetet för lärare och elever i klassrummet. I den mån jag är partisk i mitt urval har det att göra med den dröm som jag närde under mina 10 år som gymnasielärare: att ge eleverna kunskaper som de tar med sig ut i det verkliga livet.

Reagera på inlägget:
Annons
Annons
Annons