Annons

Inkodning, konsolidering, framdragning - allt gynnas av Spaced Learning

Det är lätt att bli provocerad av Spaced Learning. Ett kunskapsmaterial förpackas hårt och systematiskt för att sedan, i klassisk förmedlingspedagogisk anda, presenteras för eleverna genom tre repetitioner, separerade av biologiskt motiverade pauser på 10 minuter. Som om eleverna vore råttor i en bur!

Liknelsen är faktiskt inte helt omotiverad, ty det var genom experiment med (bland annat) råttor som man upptäckte att många arter inkodar långtidsminnen i mycket korta tidsskalor. Skillnaden mellan oss och råttorna är dock att vi, i efterhand, kan problematisera det vi har lärt oss.

Fungerar det då? Ja, det verkar så.

All evidens som jag känner till där metoden har prövats under kontrollerade former, tyder på att den förbättrar inlärningen med avsevärda mått. Låt vara att det är klokt att söka efter det sätt att tillämpa metoden som passar bäst för det ämne som man undervisar i, om man vill dra nytta av dess fulla potential.  Den verkar särskilt lämpa sig för sammanfattningar och ämnesöversikter – när man vill visa hur saker och ting hänger ihop.

För att ett minne ska finnas kvar och vara användbart resten av livet, måste det 1) inkodas 2) konsolideras och 3) dras fram igen. Spaced Learning handlar om minnesinkodning. Genom att använda sig av repetitioner och pauser på ett tidsoptimalt sätt kan man få betydligt mer av lektionsinnehållet att inkodas i långtidsminnet, än vad som skulle varit fallet med vanlig undervisning.

I sömnen konsolideras sedan dessa minnen, det vill säga förstärks och organiseras, för att kunna ingå i ens mentala strukturer och på så sätt alltid (i någon form) finnas kvar i hjärnans stora arkiv. Det som inte blev inkodat i långtidsminnet är borta inom fem dagar. Sömnen är en mördare – och en räddare.

Vill man dessutom att det man har lärt sig ska vara lättillgängligt, som nyputsade verktyg i en låda, så måste man också ta det tredje steget: dra fram kunskapen ur minnet.

Det kan man göra på olika sätt, men det mest effektiva är att göra ett test. Vad som då händer är att man skapar associationsbanor i sin hjärna när man söker efter den kunskap som man har inkodat. Dessa kan man sedan använda sig av igen när minnet ska dras fram på nytt, och då går det mycket fortare. Detta kallas för ”the testing effect”, och det faktum att det är bra med utspridda testtillfällen (repetitionstillfällen) för att minnet ska bli starkt och lättillgängligt kallas för ”the spacing effect”.

Alltså: inkodning – konsolidering – framdragning. Den svenska skolan skulle kunna gynna och förbättra alla tre processerna genom att använda sig av Spaced Learning minst en gång per termin i varje ämne, låta bli att ha lektioner före klockan 10 på morgonen för gymnasieelever så att de får sova ut (de är inte lata, de har en annan biologisk rytm) samt repetera det eleverna lärt sig genom att lägga in övningsprov som inte är betygsgrundande.

Allt detta skulle, utifrån allt jag vet och all den forskning jag tagit del av, gynna eleverna både när det gäller kognitiv utveckling och kunskapstillväxt i form av högre betyg.

Här finns en svensk guide till Spaced Learning.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer