Annons

Bra läge för skolpolitiker att förbättra utifrån forskningen

Det har aldrig varit ett bättre läge än nu för svenska skolpolitiker att ta ett gemensamt grepp för att förbättra skolan – utifrån vetenskapliga fakta om vad som faktiskt fungerar.

Forskning finns (till och med lättillgänglig sådan) och skulle utan större svårighet gå att tillämpa i en vanlig skola där man vill att fler elever ska utvecklas, intellektuellt och självförtroendemässigt. Kontakt mellan forskare och skolledare, samt handledning av enskilda lärare, skulle kunna förbättra resultaten avsevärt.

Inlärning är en social process men också en biologisk. Oavsett hur vi undervisar så måste målsättningen vara att kunskapen ska hamna i långtidsminnet. Annars blir den till liten eller ingen nytta för eleven. Utifrån den litteratur jag själv har tagit del av (och här kan Paul Kelleys Making Minds nämnas som ett utmärkt exempel) kan följande frågor framhållas som särskilt viktiga:

Skolans starttider och schemaläggning
När vaknar den mänskliga hjärnan? När är det mest lämpligt, rent biologiskt, för en tonåring att börja lära sig saker? Forskning tyder på att tonåringar presterar bättre om de får sova längre på morgnarna; de har så att säga en annan rytm. Hur kan skolans verksamhet anpassas till detta? Vilka ämnen ska ligga före respektive efter lunch?

Lektionernas struktur
Hur långa ska lektionspassen vara för att eleverna ska få ut optimalt mycket av dem? När behöver en hjärna (i synnerhet en tonårshjärna) pauser för att kunna ta till sig kunskap? Forskning tyder på att den verkliga inlärningen inte sker när man studerar utan när hjärnan får vila och de minnen (synaptiska kedjor av nervceller) som skapats får växa till sig i lugn och ro. Och hur kan repetition, till exempel i form av övningsprov, bli en integrerad del av undervisningen? Repetition är, som vi vet, A och O.

Lektionernas innehåll
Om vi tänker oss att lärande är adaption till omgivningen – vad är det då som eleverna faktiskt behöver? Hur kan vi anpassa skolans traditionella ämnen till ett mobilt datasamhälle? Att utveckla färdigheter, till exempel i att skriva enligt viss instruktion, läsa enligt en viss instruktion, redovisa enligt en viss instruktion, har aldrig varit viktigare än i dag (när fakta är något relativt och ständigt tillgängligt). Om färdighetsträning kunde lyftas på prioritetsstegen i den svenska skolan, skulle vi ha alla förutsättningar att nå bättre resultat.

/Hans Teke

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer