Annons

Dra nytta av "the spacing effect"

Att repetition, och repetition igen, behövs för att något ska gå in i huvudet vet var och en som sysslar med reklam och marknadsföring.

Inte nog med det, repetitionen måste ske med ett visst intervall. Och det som inte kan konkurrera med övrigt utbud blir snabbt glömt.

Men hur är det inom skolan? Tas det tillräcklig hänsyn till detta? Är man medveten om vad det innebär i positiv mening: att repetition, ledd av skickliga lärare, faktiskt skulle kunna öka elevernas måluppfyllelse?

Jag gissar att många lärare, av rädsla för att verka tjatiga, avhåller sig från att repetera det de just har sagt. Men forskningen talar sitt tydliga språk: det är genom att kunskap repeteras (alternativt appellerar till känslor) som den hamnar i långtidsminnet. Och repetitionen måste ske utspritt. Att förlägga repetitionen till en enda kväll, den då man läser till provet, ger mycket kortsiktiga vinster.

Om däremot läraren, på olika sätt, har repeterat kunskapen med eleverna under flera lektioner, ökar inte bara sannolikheten för att eleverna ska klara provet. Kunskapen stannar kvar i minnet en längre tid och det blir lättare för läraren att återknyta till det som eleverna tidigare har lärt sig.

Att man med utspridd repetition kan lära sig saker varaktigt har varit känt av psykologer i över hundra år. Det kallas för ”the spacing effect” och beskrivs på ett utmärkt sätt av Torkel Klingberg i "Den lärande hjärnan".

Det är lite sorgligt att den här kunskapen inte används mer än vad den gör, där den som bäst behövs. Men med rätt handledning skulle såväl rektorer som lärare och elever kunna dra nytta av den.

/Hans Teke

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer