Annons

Den fina gränsen mellan nyfikenhet och obehag

Jag läste en intressant artikel av Maria Carling i Svenska Dagbladet i morse, "Hjärnan förändras av kronisk stress". Artikeln handlade om en ny psykologisk studie, visserligen utförd på möss, men vars resultat ändå är intressant att fundera över ur ett skol- och samhällsperspektiv.

Forskningsstudien visade att när mössen utsattes för en lagom stor utmaning, som att få en boll att leka med, så frisatte den nyfikna leken en molekyl som hette CRF. CRF ger en känsla av att må bra och gör att man gång på gång återvänder till aktiviteten, beteendet förstärks.

När möss fick samma utmaning, en boll att leka med, efter att ha stressats hårt i tre dagar utlöstes inget CRF och mössen undvek istället bollen. Stimulansen som tidigare skapat upptäckarlust och gett en känsla av belöning skapade motsatta känslor. Effekten höll dessutom i sig i tre månader ...

Självklart är det omöjligt att veta om experimentets effekter på möss har någon likhet med effekten på människor. Men det väcker ändå en del funderingar om lärares och elevers arbetssituation och situationen i samhället i stort.

Många lärare i Sverige har mycket mer arbete att utföra än de har tid avsatt för det. Många elever upplever att arbetsbördan i skolan och särskilt i gymnasiet är hög. Alla människor är också olika och en uppgift eller en viss total mängd av uppgifter som är lagom för en person kan vara stressande för en annan och uttråkande för en tredje. Många upplever även att den allmänna takten i samhället ökat, allt snurrar fortare och fortare, allt mer ska hinnas med både på jobbet och privat. Inte minst digitalt.

Tänk om vi kunde försöka skapa ett samhälle och en skola som åtminstone siktar på att uppgifterna och den totala mängden uppgifter ska vara lagom utmanande, stimulera nyfikenhet, upptäckarlusta och glädje (för såväl lärare som elever). Att det kan bli en balans mellan utmaningar och avkopplande aktiviteter som passar varje person. Att återinföra estetisk verksamhet på gymnasiet och utöka tiden för fysisk aktivitet och rörelse skulle kunna bidra till detta.

Det är värt att tänka på att det som kan väcka nyfikenhet, upptäckarlust och glädje; under stressiga förhållanden eller på fel nivå eller i för hög dos; istället kan väcka obehag. Vad händer om en elev lever under stress i hemmet eller på fritiden och sedan utsätts för lagom stimulerande utmaningar i skolan? Ja, när det gäller möss så verkar det i alla fall som att vi vet.

Skolan är en del av samhället, för att nå lyckade resultat behöver vi självklart arbeta både direkt med skolan och med samhället i stort.

Vi är alla olika, men visst är allting roligare, inte minst att vara lärare, i lagom dos.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer