Annons

Tre företeelser på ikt-mässan BETT

Bara det glittrar så? Nej, bilden är faktiskt inte från BETT2014, den är från "grannmässan" i det stora mässkomplexet, en mässa som handlade om tivoliattraktioner. Det var fullt av snurrande och blinkande manicker och skyltar om "entertainment" när man kikade in, och såg ganska outhärdligt ut faktiskt. 
Ibland är det så det talas om IT i skolan också, som glitter och utanverk och blinkande lampor, underhållning i stället för utbildning. Och visst finns det sånt - men det finns ännu mer av väl genomtänkta och i ordets verkliga mening utmanande och uppmuntrande verktyg för lärande. I alla fall på BETT. I alla fall i år.

Jag har aldrig tidigare varit på BETT, och visste nog inte riktigt vad jag skulle vänta mig när jag kom dit. Det jag fann var ett enormt utbud av olika mer eller mindre - oftast mer - intressanta vinklingar på hur IT kan hjälpa till att utveckla och/eller synliggöra lärande. Jämfört med tidigare år var det, enligt dem som kunde jämföra, ovanligt "trendfritt" i år, det vill säga det var inte nån enskild företeelse som slog igenom "överallt". Men när jag gick runt på mässan - och runt gick jag, i nästan tre hela dagar - tyckte jag ändå att jag hittade tre företeelser som ofta återkom.

För det första var det många utställare som satsat på digitala verktyg eller hjälpmedel som är plattformsoberoende. Det verkar inte som om särskilt många tror på "den enda rätta lösningen", eller "det stora samlade konceptet" där alla elever i en skola - eller ens i en klass - har samma slags grundutrustning. Android eller iOs, smartphone, surfplatta eller dator... tja, ska det funka måste det funka med alla varianter. Och jag måste säga att jag upplevde detta som en stor befrielse och möjlighet. Det här sättet att tänka skapar utrymme för den flexibilitet som jag tror är helt nödvändig för en uthållig IT-utveckling.

För det andra var det i princip rätt lite fokus på själva manickerna - fokus låg på interaktionen. Det handlar inte om vilken pryl man har utan vad man gör med den. IT som medel, inte som mål. Hur vill du samarbeta med dina elever? Hur vill du att de ska samarbeta? Vad vill du att de ska kunna göra? Laborera, bygga och programmera, skriva bättre, interagera i klassrummet, olika slags responsverktyg... Vi måste sluta tala om maskinerna och tala om vad vi vill göra med dem!

Och för det tredje handlade så mycket om kollaborativt arbete. Tillsammans! lyder stridsropet - kunskapsutveckling där samarbete och "bygg på varandras arbete" är både drivkraft och målbild. 

På en vägg mitt på mässgolvet ritade ett gäng unga tecknare upp framtidsförutsägelser från mässdeltagarna - förväntningar, farhågor, somligt på skämt och det mesta på allvar. En härligt hoppfull vägg blev det till slut, och jag bär särskilt med mig bilden jordklotet där klassrum utan gränser skapar kunskap som sprids för lika rättigheter och möjligheter. Worldwide. Och jag är en del av det!

/Katarina

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer