Hur förklara att de undervisas av en mycket sämre värderad lärare

Nu vill väl alla prata om tidiga betyg (som jag tycker är en ickefråga) och bedömningsstöd i årskurs ett (som jag tycker är jättebra) men låt oss istället dröja en stund vid en annan för professionen väldigt viktig fråga: den svenska lönebildningsmodellen.

Svensk skola är ju unik på så många sätt nu. Vi är det land som fallit mest av alla länder i alla Pisa-mätningar. Vi har ett unikt decentraliserat skolsystem, där vi också snart är helt ensamma i vår combo med fritt skolval, nästan fri etableringsrätt, vinstintressen och skolpengssystem. Vi är också det land där flest lärare vill byta jobb och där lärare anser att deras yrke har lägst status i undersökningen Talis.

En annan sak vi är unika på, men som inte diskuteras så mycket, är vår lönebildningsmodell för lärare. Jag nämnde den lite kort här i bloggen den 8/8.

Jag är inte helt säker på att det jag skriver nu kommer att ha lämna några som helst spår hos dig som läser det. Vissa saker är en läsekrets helt enkelt inte mogen för. Och det är inte menat på något sätt nedsättande, det är bara kognitionspsykologi. När man presenteras för något vars referensramar ligger långt utanför ens vardag är det inte lätt att ta till sig det.

(Det är det som även gör att ingen hör när någon person tidigt i ett möte säger en bra lösning på ett problem. När hela gruppen har vänt och vridit på problemet ett tag så är det inte sällan någon annan som säger samma sak och alla tycker det är bra och den sistnämnda får äran av att kommit på en bra idé. Det finns en kvinnlig näringslivschef som har beskrivit hur hon, när hon tidigt i möten får en bra idé, sjunger tyst för sig själv: ”Lilla snigel akta dig, akta dig…”. Detta för att påminna sig om att vara tyst till dess hennes (manliga) kollegor är mogna för hennes lösning… Men detta var en utvikning från ämnet… 🙂 Tillbaka!)

Jag var häromdagen på ett seminarium med Johan Wennström som handlade om hur läraryrkets status underminerats både från vänster och höger. Jag kan rekommendera hans lilla bok När vänstern och högern kidnappade lärarprofessionen.

En av de saker jag reagerade starkast på var inte det han sade om läraryrkets status, utan när han i början av seminariet lyfte frågan om vilken signal samhället skickar ut när man har individuell och prestationsbaserad lönesättning av lärare.

I dag kan tack vara förstelärareformen den situationen uppstå att i klass A sitter en skara elever och undervisas av en lärare vars undervisning av skolledning (och huvudman) anses vara värd 25 000 kronor i månaden. I klass B undervisas en annan skara elever av en lärare vars undervisning värderas till 40 000 kronor i månaden.

Hur i all sina dar förklarar huvudman och rektor för föräldrarna i klass A att de ska undervisas av en så mycket sämre värderad lärare? Om vi översätter det till kirurger. Om man ger dem betalt efter hur lyckade operationer de gör. Vem ska opereras av kirurg A och vem av kirurg B?

Att det ska vara så här verkar fackföreningar och hela samhället köpt utan en verklig diskussion kring vad det innebär för lärarkåren och för likvärdigheten i skolan. Det är fascinerande att så här ser man inte på de här frågorna i alla andra länder. För Sverige är unikt med sin modell med individuell lokal lönesättning i allmänhet och inom läraryrket i synnerhet.

OECD ser också problem med den svenska modellen. De skriver i en rapport (OECD Reviews of Evaluation and Assessment in Education: SWEDEN, 2011) bland annat att avsaknaden av en mer formellt konstruerad karriärstege gör att skolledare inte gärna använder sig av verktyget som det är tänkt att fungera. De skriver också:

”Det verkar inte finnas en karriärväg för effektiva lärare. Rollen som arbetslagsledare betraktas inte som ett stort steg i karriären och inga andra sådana finns. Det finns ingen karriärstruktur på nationell nivå och det finns få möjligheter till befordran, större erkännande och mer ansvar.

…En annan risk är att lärarna värderas enligt lokala bestämmelser och har individuella karriärer och löner som är helt beroende av lokala beslut. Lärarna är därför helt beroende av den lokala förmågan och viljan för att få en meningsfull karriär som innebär att de ges möjlighet att förbättra sin praktik, där deras professionella utveckling erkänns och kan få större ansvar samtidigt som de utvecklas i yrket. Villkor för karriärutveckling varierar avsevärt mellan skolor och kommuner. Lärarna saknar även möjlighet att få extern eller oberoende validering av deras undervisningskompetens och att denna validering används i skolans förhandlingar om löneökningar. Bristen på extern validering kan också göra lärares rörlighet över kommuner och skolor svårare.”

I en annan rapport  (OECD Reviews of Evaluation and Assessment in Education Synergies for Better Learning – an International Perspective on Evaluation and Assessment, 2013) skriver de:

”I ett antal länder undergräver avsaknaden av karriärmöjligheter för effektiva lärare den rollen som lärarutvärdering skulle kunna ha. Skolor och lärare kommer sannolikt att gynnas av en karriärstruktur för lärare, vilket bör omfatta ett antal viktiga steg. De olika stegen i karriären bör knytas till tydliga roller och ansvar i skolan i samband med fastställda nivåer av expertis. Tillträdet till var och en av de viktiga stegen skulle kunna förknippas med formella processer av bedömning genom ett system av lärarcertifiering.”

OECD pekar alltså på avsaknaden av formella nationella meritsteg i Sverige som gör den professionen mer oberoende av en enskild rektors godtycke. Och en karriärstege som bygger på regler som professionen varit med om att bestämma och som bygger på nya roller för den som kliver uppåt i stegen. Så här gör man i de flesta länder och så gjorde vi en gång i Sverige.

Det går nämligen till exempel mycket lättare att motivera för föräldern i klass A att läraren i klass B har 15 000 kronor mer för den läraren har ansvar för att se till att all undervisning håller hög klass och är aktiv i ämnets och undervisningens utveckling för alla på skolan.

Nu har vi haft individuell lönesättning av lärare i ett par decennier och jag tror de flesta är eniga om att det inte har gett vad de som införde systemet önskade. När det nu inte har gjort det verkar mantrat ändå fortsättningsvis vara att ”lönespridningen inte är stor nog”. Det är lite som den övervintrade 68-vänsterns mantra om att den sanna socialismen inte var realiserad ännu.

Det är ett konstigt argument. Jag har skrivit om det tidigare. Det finns inga evidens för att prestationsbaserad lön skapar bättre lärande. Men för att göra det här NPM-inspirerade systemet ännu mer prestationsbaserat skapade svenska staten nyss ännu större belöningspott för lärare i förstelärarreformen. Det intressanta med den är att den inte innehåller några formella kriterier eller förändrade arbetsuppgifter utan bara denna skrivning:

”Legitimerad lärare enligt 2 kap. 16 § skollagen (2010:800), enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 16 b § andra stycket skollagen eller enligt 27 kap. 4 § skollagen, genom dokumentation kan redovisa minst fyra års väl vitsordat arbete med undervisning inom ramen för en eller flera anställningar inom skolväsendet, har visat särskilt god förmåga att förbättra elevernas studieresultat och ett starkt intresse för att utveckla undervisningen, och
även i övrigt av huvudmannen bedöms som särskilt kvalificerad för undervisning och uppgifter som hör till undervisningen.”

Det handlar alltså om att belöna duktiga lärare. Och reformen innehåller inget av det som OECD efterlyser. Det finns heller inget system för att säkerställa att de lärare som i ett sådant här system tydligt utpekas som ”andrelärare” har en möjlighet att förbättra sig och vad som krävs för det.

Och då kommer vi tillbaka till det exempel som Johan Wennström gav. Vad är det för likvärdighet i ett system där våra barn undervisas av lärare som på grund av en bedömning av lärarskicklighet belönas 15 000 kronor i månaden olika? Tyder inte det på en mycket allvarlig brist i ett skolsystem?

Kanske vi också här någonstans hittar en delförklaring till den brist som vi också hittar i Talis att svenska lärares kompetensutveckling och möjlighet till kollegial utveckling och återkoppling ligger i botten? (jag skrev om detta här)

I Sverige har vi inte valt vägen att höja kompetensen, här tror vi istället på (lokalt godtyckligt fastställda) ekonomiska incitament?

Jag menar inte att man inte kan ha en individuell lönesättning på marginalen. Om det roar rektorer att belöna, om de tror att de har en makt genom dessa små löneförändringar så ok. Jag vet också att det finns huvudmän som skapat system för försteärare som liknar ett steg i en karriärstrappa av den sort OECD efterlyser (jag har skrivit om förstelärare här bland annat).

Men detta bör om inte ersättas så åtminstone kompletteras (där detta blir den huvudsakliga komponenten!) med en ordentlig nationellt bestämd lönetrappa; en trappa med flera steg som bygger på gemensamma, tillsammans med professionen framtagna, kriterier. Kriterier med tydligt fokus på formella meriter och där varje steg innebär ett större ansvar. Det skulle stärka kåren.

Detta är ett viktigt steg för att återställa lärarprofessionen. Jag tror också att vi till slut kommer att landa där när våra svulstiga experiment med New Public Management har tagit slut (det finns tecken på det) och när tron på ekonomiska incitament (typ gamla ackordsarbeten) för professioner med egentligen hög etisk standard har bedarrat och när konsekvenserna av en oreglerad skola har blivit uppenbar också för de som bestämmer.

Men jag är fullt medveten om att jag troligtvis inte kommer att bli lyssnad på, eller sannspådd förrän om kanske tio år eller så… Det känns lite jobbigt för professionen behöver åtgärder snabbt. Men de åtgärderna behöver till skillnad från tidigare regeringars reformfyrverkeri diskuteras och utredas.

Skolpolitik har i Sverige nu för mycket varit som en båtfärd med en ideologiskt förinställd kompass, där vad man kan se, professionellas varningar och sjökortet har ignorerats.

Därför anser jag att vi behöver en verklig svensk skolkommission – och att en sådan bör tillsättas ASAP.