Kommentar till OECD-analysen: Länder som har höga resultat har gjort ett val

Presskonferensen med Andreas Schleicher från OECD den 18 februari var väldigt intressant för den som lyssnade noga på vad han sade. Det intressanta var att han berättade mer än vad som står i den rapport som samtidigt släpptes.

I korthet sade han följande: Det går inte att hitta ett samband mellan skolresultat och resurser generellt, men det spelar stor roll hur resurserna används.

Han pekade sedan på ett antal skillnader mellan Sverige och några länder. Det han fokuserade på var betydelsen av höga lärarlöner, av att satsa på att lärare har tid att förbereda lektioner och tid att samarbeta kring att utveckla undervisning och att inte hålla på med en massa andra saker. Han pekade också på hur lärarkåren i högpresterande länder själva utvecklat sin undervisning och sågade några av de myter vi i Sverige har av undervisning i Asien.

Björklund menade i sin kommentar att Schleicher hade visat att Sverige i huvudsak var inne på rätt väg. Riktigt vad han avsåg då vet jag inte. Troligen karriärtjänsterna.

Annars är det nämligen ett par saker där Sverige inte alls är på rätt väg.

Andreas Schleicher var väldigt tydlig med att ansvarsutkrävande (accountability) och choice (skolval) system inte leder till goda resultat. Och att de länder som har sådana system och ändå bra resultat då har många system som stödjer och hjälper till med utveckling i och av skolor.

En sak som var väldigt tydlig och som borde stämma till eftertanke både bland socialdemokrater och bland lärarfacken är att han tydligt visade att några av de länder som har höga resultat har gjort ett val. De har satsat på lärarna, på att minska deras undervisningstid, öka förberedelsetid och kollegialt lärande, men då också ökat klasstorlekarna!

Det finns nämligen ingen möjlighet att vi kan ha råd med att både höja lärarlöner, minskad tjänstgöring i klass OCH samtidigt minska klasserna. (Detta är inte samma sak som att man inte kan ha ett regelverk för högsta klasstorlek etc. för olika åldrar).

Vi behöver ett stabilare och likvärdigt statligt finansieringssystem och vi behöver tydligare regler för lärares tjänstgöring och möjligheter till samarbete och höja deras löner för att locka fler till yrket.

Det är där reformer och arbete ska till.