Annons

Problemet är ett styrsystem som inte fungerar

Regeringen kommer med ett utspel om lärare i lågstadiet. Ja, men det är väl snällt och bra. Två miljarder mer till skolan. Vadå mer?

Hur mycket ger regeringen till skolan? Ja, det är det faktiskt ingen som kan säga eftersom finansieringen av skolan inte sköts av staten utan av kommunerna. Och det är här som jag blir lite trött på förslaget.

Det som är problemet med skolsystemet är att styrsystemet inte fungerar och det finns ett inbyggt grundläggande fel som uppstod i och med kommunaliseringen när den specialdestinerade finansieringen av skolan försvann.

Vi behöver inte mer av dubbelkommando i skolan, vi behöver en styrnings och finansieringsreform. Jag har gett ett exempel på hur det skulle kunna se ut här.

Och det stora problemet är likvärdigheten, inte generellt att vi har för stora klasser i lågstadiet. Lite data om det har jag redovisat här. I maj ska jag redovisa situationen kring likvärdighet i ett sammanhang och då hoppas jag kunna återkomma med en sammanställning som visar varför det är den viktigaste frågan.

Däremot är satsningen på specialpedagoger bra och kommer inte en minut för tidigt.

En annan sak som redovisade i veckan som gick var utredningen om rektorers arbetssituation och ställning i skolsystemet. Föga förvånande visade den att den inte var så bra. Utredningen mynnar ut i ett antal rekommendationer:

  • En statlig rekryteringsutbildning för blivande rektorer
            
  • En något justerad inriktning för befattningsutbildningen för rektorer, det så kallade rektorsprogrammet
  • En obligatorisk fördjupningsutbildning efter rektorsprogrammet
  • En utbildning för skolchefer
  • Utbildning av lärare om skolans styrsystem
  • Utbildning och dialog med förtroendevalda

Några av dessa har jag föreslagit tidigare, som till exempel utbildning av politiker och tjänstemän i kommunerna. Det är självklart att man om man ska bestämma om skolan ska ha tentat av skollagen och grundläggande delar i hur skolan är tänkt att fungera.

Men i övrigt undrar jag om inte utredningen är lite för timid. Den pratar mycket om att brist på tillit och att bygga förtroende. Men rätten till en bra utbildning kan inte bygga på att människor i 290 kommuner och ett otal friskolesystem är snälla och lyssnande utan på att det finns ett tydligt reglemente som personer i organisationerna kan använda sig av för att säkerställa att eleverna får det de har rätt till.

Jag vill också passa på att tacka alla er som skickade in svar på mitt upprop i ett tidigare blogginlägg. (Jag tar gärna emot fler berättelser för övrigt.). Det kom in ett antal väldigt välskrivna kommentarer. Vilka kloka människor det finns som har valt läraryrket!

Tyvärr verkade det dock inte som om lärarutbildningarna riktigt är i synk med dem. Med några lysande undantag redovisade de flesta en frustration över att lärarutbildningarna innehåller så lite användbar ämnesdidaktik och metodik. Jag kommer att behöva återvända till alla svaren och fundera över dem flera gånger under året.

Ett väldigt intressant svar var den nyblivne lärare som uttryckte att hen nu när hen gick matematiklyftet förstod hur bra ämnesdidaktisk utbildning skulle kunna fungera. Något att fundera över!

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer