Annons

Vad ska man säga om dessa de senaste skolvallöftena?

Låt oss börja med att definiera några saker som är svensk grundskolas stora problem. 

Det ena är att resultaten sjunker mer för de lågpresterande eleverna inom läsning, som framgår av nedanstående bild från Pisa 2012. Till vänster befinner sig de elever som presterar sämre och till höger de som presterar bättre. Den svenska nedgången i Pisa beror framförallt på att de sämre blivit allt sämre.

Det andra, som antagligen hänger ihop med det första, är att skillnaderna mellan skolor ökar, här illustrerat genom mellanskolvariationen i Pisa 2012.

En av de mest obehagliga bilderna av den segregation som pågår är följande från Skolverkets likvärdighetsrapport som visar hur andelen skolor där det är mer än 20 procent som inte får behörighet till gymnasiet ökar dramatiskt.

Denna segregation späds på av det fria skolvalet. Ett sätt att åskådliggöra det är genom att se vilka elever som går till friskolor. På bilden nedan som är framtagen av Jonas Vlachos syns hur friskolor skummar grädden (gräddan?) i skolsystemet.

Man kan också ur en bild som jag fått från Skolverket se tydligt hur detta visar sig i betygsstatistiken. De blå ringarna är de kommunala skolorna och de gröna de fristående. På grund av den segregerande effekten av valet kan man se hur de kommunala grundskolorna blir förlorarna i systemet. Om kommunerna kompenserar för denna ”white flight” utan socioekonomisk viktning blir resultatet också att mer pengar automatiskt går åt höger i systemet till ytterligare vinster eller marknadsföring.

Det finns också gott om både svensk och internationell forskning som visar på segregation som en effekt av skolval**

En del av den här statistiken har fått Skolverket att skriva till regeringen att skolmarknaden är ett ”genuint dilemma” och att det nu krävs ”krafttag” både på nationell och lokal nivå för att återställa likvärdigheten i skolsystemet.

Men vad säger då regeringen efter att ha haft makten i åtta år?

Innan vi tittar på det kan vi påminna oss om ett uttalande från Jan Björklund till sossarna vid tiden för maktövertagandet: 

”Under de senaste sex åren har Thomas Östros varit utbildningsminister och chef för utbildningsdepartementet. Under dessa sex år har krisen fördjupats. [...] Östros kommer att få finna sig i att bli bedömd inte efter vilka avsikter han kan tänkas ha haft, utan efter vilka resultat han har uppnått."
- Jan Björklund, Göteborgsposten 28/9 2004.

Följande lilla valaffisch är ju också bra att ha i minnet:

Men vad säger regeringen nu? Jo, att det är sossarnas fel att det är som det är – ridå.

Att säga det efter att ha suttit vid makten i 8 år är, ja vad ska man säga? Kan inte någon politiker** någon gång erkänna att de har haft fel, någon gång? Eller i alla fall att de missförstod problemets allvar?

Det är också lite oklart vad de menar med att det är sossarnas fel. Menar de skolpolitiken från 1940-talet, 1960-talet eller 1990-talet? För om de menar det senaste har en borgerlig regering faktiskt ansvar för både en av läroplansreformerna samt friskolereformen, så då blir det lite konstigt. Inte minst om man betänker att både grundskolans och gymnasieskolans senaste reformer bygger på Leif Davidssons av sossarna tillsatta utredning.

Betyg i fyran?
Vad vill man då göra nu efter att för några veckor sedan ha gjort en kovändning och tagit sossarnas idé om mindre klasser (som är problematisk i sig)? Jo, man vill införa betyg från årskurs fyra.

Det betygssystem som de själva har klubbat anger uppnåendemål i årskurs tre, sex och nio. Vad menar de att betygen i årskurs fyra ska mäta? Ska alla ha F? (Detsamma gäller egentligen betygen i 7:an och 8:an, vilket man inte problematiserat tillräckligt mycket).

Det finns ingen forskning som visar att betyg påverkar resultaten i skolan. Å andra sidan är de sällan skadliga heller. Men som metod att komma åt en galopperande segregation, olikvärdighet och minskande resultat för svaga elever är det ytterst tveksamma åtgärder om inte resultaten används för att på ett kraftfullt sätt flytta resurser dit där de behövs. Men några sådana reformer om nationell likvärdighet ser vi inte skymten av.

Centralt rättade nationella prov?
Man vill också införa centralt och anonymt rättade nationella prov. Det finns ingen forskning som visar att nationella prov rättade så ger en mer rättvisande bild av elever eller resultat än om de rättas av läraren. Dessutom faller flera syften som de nationella proven har i dag vid ett sådant förfarande, nämligen att vara ett sätt för staten att förtydliga innehåll och verka formativt på undervisningen.

Här behövs snarare en ordentlig diskussion om vad vi egentligen ska ha nationella prov till. Just nu fyller de en mångfald, ibland motverkande, syften: individuell bedömning, normering av bedömning, normering av kunskapsnivåer, utvärdering på skol- och klassnivå, marknadsföringsinstrument, underlag för skolval etc.

Det finns dessutom just nu en stor skillnad mellan svårighetsgraden på proven mellan åren som egentligen borde ge en stor försiktighet vid den vikt man lägger vid dem.

Men ett beslut i den här riktningen anser jag är en tydlig signal om att man inte litar på lärarkåren, och det kommer inte att leda till bättre kunskapsresultat, ökad likvärdighet eller minskad segregation.

Diagnostiskt test i årskurs ett däremot är en reform som jag tror är både nödvändig och viktig. Men bara om den kopplas till möjligheter att verkligen få stöd. Återigen visar sig något som är oerhört vanligt i svensk politik – man tappar systemperspektivet.

Hur kommer det sig att ingen av de föreslagna reformerna på något sätt kan tänkas komma tillrätta med svensk skolas verkliga problem? Antagligen eftersom det skulle innebära en analys och en på den verkliga situationen baserad politik, en som skulle ställa mycket svåra frågor om ansvar för den uppkomna situationen hos partier i den sittande regeringen. Men man spelar hellre det politiska spelet än man gör något åt situationen.

En av huvudslutsatserna i regeringens egna utredning om kommunaliseringen visar, som jag nämnde i mitt förra blogginlägg, att framtida reformer måste ske tillsammans med lärarna. Vad ser vi av det i regeringens nya utspel? Den av samma regering tillsatta utredningen av Per Thullberg visar också att svensk skolpolitik (till skillnad från andra länder) sällan är ordentligt utredd i förväg och ännu mer sällan är utvärderad i efterhand. 

När kommer utvärderingarna av skolmarknaden: skolvalet, elevpengssystemet och vinsterna?

När ska någon på allvar börja ropa att kejsaren är naken?

/Per

* Kom på att Miljöpartiet faktiskt har bett om ursäkt för sin delaktighet i att skapa friskolesystemet vi har.

** Här är en lista med några referenser som visar hur skolval ger segregation:

Allodi, Mara (2013) Simple-minded Accountability measures Create Failing Schools in Disadvantaged Contexts: a cas study of a Swedish junior high school. Policy futures in Education. Vol. 11 No. 4. 331-363

Andersson et al. (2010) Ethnic segregation and performance inequality in the Swedish school system: a regional perspective.Environment and Planning A 2010, volume 42, pages 2674-2686;

Bifulco & Ladd (2007) School choice, racial segregation, and test-score gaps: Evidence from North Carolina's charter school program. Journal of Policy Analysis and Management. Vol. 26:1.

Fiske & Ladd (2000) When Schools Compete, A Cautionary Tale. Brookings Institution Press. Washington D.C.

Frankenberg et al. (2011). Choice without equity: Charter school segregation. Education Policy Analysis Archives Vol 19 No1 2

Kallstenius, J. 2010. De mångkulturella innerstadsskolorna Om skolval, segregation och utbildningsstrategier i Stockholm. Acta Universitatis Stockholiensis. Stockholm Studies in Sociology New series 49.

Karsten, S mfl.  (2003) School Choice and Ethnic Segregation. Educational Policy 2003 17: 452

Lankford & Wyckoff (2006) The Effect of School Choice and Residential Location on the Racial Segregation of Students. Improving School Accountability. Vol.14, Advances in Applied Microeconomics pp.185 - 239.

Musset, P. (2012), School Choice and Equity: Current Policies in OECD Countries and a Literature Review, OECD Education Working Papers, No. 66, OECD Publishing. http://dx.doi.org/10.1787/5k9fq23507vc-en

Trumberg Anders (2011): Den delade skolan. Segregationsprocesser i det svenska skolsystemet [Divided schools. Processes of segregation in the Swedish school system], Örebro studies in Human Geography 6, 325pp.

*Waslander & Thrupp (1995). Choice, competition and segregation: an empirical analysis of a New Zealand secondary school market, 1990‐93. Journal of Education Policy. Vol. 10, Iss. 1.

Wondratschek et al. (2013) The short- and long-term effects of school choice on student outcomes: evidence from a school choice reform in Sweden. Working paper. IFAU.

Östh et al. (2012) School Choice and Increasing Performance Difference: A Counterfactual Approach. Urban Stud 2013 50: 407

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer