Annons

Anna Ekström kan vara en chans till ett verkligt lyft för svensk skola

Anna Ekström som gymnasieminister? Det kan utan tvekan vara en chans till ett verkligt lyft för svensk skola. Det är väldigt skönt att politikerna väljer att ta någon som har stor kunskap och erfarenhet. Vi har annars lite för stort inslag av lekmannavälde i den svenska skolan på alla nivåer. Politiken ska naturligtvis fatta beslut men de måste vila på gedigen kunskap. Sådan kommer Anna Ekström att tillföra. Hon har inte bara skummat ett partiprogram eller sammanfattningar av olika rapporter presenterade av en politisk sekreterare. Hon har själv varit ansvarig för innehållet i en mängd rapporter om svenska skolan och vet hur situationen är. I detalj.

Det jag har beundrat hos henne ända sedan jag första gången träffade henne som nytillträdd generaldirektör för Skolverket är hennes kombinationen av kunskap, integritet och empati. Lyssna på några you-tube klipp med henne ska du se att hon alltid står stadigt på fakta men också står stadigt i grundläggande värderingar som hon tillåter bli synliga och är en viktig del av hennes argumentation. Att det råkar vara värderingar som stämmer med svensk grund- och skollag gör det inte sämre. Anna Ekström tillhör dem som förmår vara chef, byråkrat, ledare och människa på samma gång.

Miljöpartiet har, inte minst på sociala media, den senaste varit ett lovligt byte för nedsättande kommentarer. Detta avspeglas också i media idag där man menar att till exempel Fridolin skulle ha svårt att glänsa vid sidan av Anna Ekström. Jag tror inte det. Jag tillhör dem som uppfattar Fridolin som mycket smartare än de flesta tror. Han är faktiskt också en minister som själv läser rapporter och som har pratat med oerhört många människor i Sverige om skola sin första tid som minister. I den bästa av mina världar kan det tvärtom bli en mycket produktiv trojka i ledningen för utbildningsdepartementet. Men det får tiden utvisa. Men nästa år är det verkligen upp till bevis när Skolkommissionen ska lämnas sitt betänkande.

Smolket i glädjebägaren är naturligtvis vad som ska hända med Skolkommissionen och Skolverket. Anna Ekström har gjort ett väldigt bra arbete i bägge. Myndigheten, nu med ett kommande friare uppdrag är en central aktör för svensk skola vars betydelse inte kommer att minska. Det är oerhört viktigt vem som leder det verket på grund av det. Blir det en teknokrat som fjärmar staten från lärarna eller en skicklig chef som förmår samla upp lärare och skolledare i Sverige och stödja skolhuvudmännen till handling och utveckling?

Värsta oron är kanske Skolkommissionen där jag uppfattar att Anna Ekström har gjort storverk tillsammans med sin stab. Men på samma gång kommer hon som minister naturligtvis kunna följa arbetet på nära håll vilket är en stor fördel i regeringsarbetet. Men vem ska ta upp hennes mantel där? Det arbetet är oerhört viktigt för svensk skolas framtid och får inte slarvas bort eller hamna mellan stolarna.

Men till sist, Grattis Anna och grattis svensk skola till ett väldigt bra val av minister!

Reagera på inlägget:

Frosseri i negativa skolnyheter

Skolan är i fokus hela året, men ju närmare läsårsstart vi kommer, desto mer aggressiv och negativ debatten blir mera aggressiv och negativ blir debatten.

Jag har roat mig med att samla pressklipp några år kring skolstarten. Det är i stort sett enbart negativa artiklar.  De positiva inslagen saknas. Varje år, samma sak.

I skottgluggen står elever, lärarstudenter, lärare, skolledare, huvudmän och skolpolitiker. Så här är det inte i våra nordiska grannländer.

Det är viktigt för skolans huvudmän, chefer och lärare att se och förhålla sig till detta återkommande fenomen. Ansvariga och berörda kan annars lätt slås ned av den många gånger också hätska debatten.

Man behöver faktiskt inte bry sig om allt som skrivs.

Man behöver inte ens läsa artiklarna.

Media efterlyser negativa nyheter. Inte positiva nyheter. Sådana är absolut inte av intresse. Jag vet det av erfarenhet, sedan många år tillbaka. Om man meddelar skandaler till media då får man omedelbart gehör. De goda exemplen, de idoga strävanden som görs i skolan för att förbättra verksamheten är inte av allmänt intresse som det heter. Vad skrivs det då om?

Lärarbristen är möjligen märkbar under sommarlovet, men veckorna innan skolstarten accelererar eländet och då får vi veta att det är över 5 000 lärartjänster som fortfarande inte tillsatta. Katastrof för de elever som ska börja skolan. Katastrof för skolan.

Bristen på legitimerade lärare i kommunerna går det säkert också att göra en negativ publicering kring. Den 1 juli 2016 trädde visserligen en förordning i kraft som innebär att en lärare i bristämnen utan legitimation (med vissa undantag) kan anställas i skolan under högst två år. Men det löser inte alls alla problem.

Sedan har man dragit in en lärares legitimation. Detta är av intresse för media.

Vi väntar också på nyheter om söktalen till lärarutbildningen: Räcker inte antalen sökande till negativ publicitet kan man säkert fokusera på hur dåliga förkunskaper lärarstudenterna har. Lärarutbildningarna hängs ut lite nu och då för låga antagningspoäng. Att andra utbildningar har likadana krav på förkunskaper intresserar inte media.

Testresultat på exempelvis PISA-undersökningen kan säkert också dammas av igen och göras till ett nytt eländes elände. Eleverna som går ut åk 9 är också verkligen ett tacksamt objekt att kritisera. Resultaten har visserligen blivit något bättre, men det behöver man inte skriva om.  Grundskolans resultat är alltjämt mycket dåliga.

Skolledare får sig naturligtvis också sin beskärda del av media. De slutar exempelvis efter kort tjänstgöringstid. De har inte pedagogisk legitimitet.

Skolpolitiker är den grupp som oftast klarar sig bäst i mediadrevet. Men det är inte säkert. Politiker kan också själva kritisera skolans elever, lärare och skolledare, utan att inse att det är de själva som gett ramarna för verksamheten. Detaljerade åtgärdsprogram om högt och lågt presenteras gärna inför terminsstarten.

Ett förslag till alla berörda:

Skriv en kom-i-ihåg-lapp och sätt upp den väl synlig. ”Strunta gladeligen i mediedebatten inför skolstarten!”

Reagera på inlägget:

Det pågår en desperat jakt efter oss lärare där ute

– Är du nöjd med ditt nuvarande jobb eller kan du tänka dig att jobba på vår skola? Vi har fina lokaler och snälla elever. Det är sällan slagsmål och du kommer få bra betalt.

Under sommarlovet har både jag själv, vänner och kollegor blivit uppringda av mer eller mindre desperata rektorer som söker efter personal med ljus och lykta. Rektorer verkar göra vad som helst för att åtminstone ha en fysisk person framför eleverna när terminen drar igång om ett par veckor. Så många av mina vänner och kollegor som faktiskt byter jobb inför detta läsår har jag aldrig tidigare varit med om. I år har det, under våren och sommaren, varit ett lärarnas silly season och transferfönstret har varit vidöppet!

Konkurrensen om legitimerade lärare är stenhård och lärarbristen har slagit till med full kraft. I skrivande stund (2/8) får jag via Platsbanken 2 924 träffar på lediga jobb som grundskollärare och 577 gymnasielärare. Socialsekreterare, som också anses vara ett bristyrke, ger 1 460 träffar.

Rekryteringen har också nått nya höjder som lärare inte är vana vid. Det rings, skickas mail, skrivs i facebookgrupper och skickas meddelande på facebook och twitter. De rektorer som tror att de kan rekrytera endast genom att låta annonsen finnas på Platsbanken blir utan tvekan sist på bollen och får ofta noll sökande till sina tjänster. Det verkar dock finnas någon form av hederskodex bland rektorerna. De raggar inte folk inom samma kommun – i alla fall inte inom samma område. Där verkar gränsen gå. Däremot hör jag många rektorer säga: “Men jag kan ju inte hindra mina anställda från att locka hit lärare de känner, även om det är grannskolan”. Så hur är det med rekryteringsmoralen? Kan rektor ens ha någon moral i detta läge? Jag avundas verkligen inte rektorerna. Hur ska de kunna ha semester och koppla av när de vet att flera klasser står utan lärare till hösten? Ett flertal som jag pratat med har fått avbryta sin semester för att försöka ro rekryteringen i hamn.

Risken blir att rektor blir så desperat efter personal att det missas att tas referenser och att nästan vem som helst anställs. Det kan få långtgående konsekvenser. Det är absolut inte så att vem som helst kan hoppa in och lära barn läsa och skriva, men det begriper vi nog alla?

Att vara lärare har idag blivit något som många 19-20-åringar gör i väntan på att utbilda sig “på riktigt”. Jag förstår att obehörig personal anställs då det faktiskt inte finns legitimerade lärare att få tag på. Men det gör att arbetsbelastningen på oss andra ökar, då vi måste handleda och hjälpa dem med arbetet och ansvara för betygsättningen. Här måste befintlig personal få nedsättning i tid för att detta ska kunna genomföras. Det är inte rimligt att handledningen läggs utanpå allt annat arbete.

Det är av yttersta vikt att det satsas på de lärare som väljer att vara kvar på sin arbetsplats. Många lärare som erbjudits ett nytt jobb har gått tillbaka till sin arbetsplats och sagt att de kan tänka sig att stanna kvar om arbetsgivaren på den befintliga skolan kan matcha den nya lönen. Hittills har jag aldrig hört att någon rektor betalt sin lärare för att faktiskt stanna kvar. Händer det? Att få högre lön på ett nytt jobb är så klart bra, men verkligen inte allt. En dräglig arbetsmiljö där du får uppskattning är minst lika viktigt. En arbetsmiljö där slagsmål inte är vardagsmat och det finns ett fungerande elevhälsoarbete som kan avlasta läraren är också av vikt. En skola utan ett fungerande elevhälsoteam är ett sjunkande skepp. En arbetsmiljö där du har förutsättningar att bedriva en fullgod undervisning är det viktigaste. Jag har sett exempel på lärare som blev hotade och slagna, lärare som inte hade möbler till sina elever förrän runt novemberlovet, whiteboarden var monterad så att läraren endast kunde se halva klassen om hen stod och skrev på tavlan, lärare som inte fick köpa in tryckta böcker då alla pengar gått till digitala läromedel. Detta trots ett icke fungerande nätverk. Listan kan göras lång på idiotsaker som inte ska behöva ske i svensk skola 2016. Inte konstigt att man väljer att byta jobb under sådana förutsättningar. Förutsättningar som många gånger är ganska enkla att lösa om man bara vill. Rektor måste dock få förutsättningar att göra den miljön fungerande av politiker, som i sin tur måste inse att rektors arbetsmiljö är orimlig. Rektor är bakbunden av kravet på att till varje pris hålla budget.

Det blir många måsten i texten, men nu måste verkligen kommunerna inse att de är tvungna att se till att arbetsmiljön är bra. Frågan jag ställer mig är om kommunerna verkligen klarar detta uppdrag?

Läsåret 2016/17 måste bli året då politiker både nationellt och ute i kommunerna inser att de måste satsa på att behålla sina lärare och rektorer. Det måste bli året då vi gemensamt kämpar för en fungerande arbetsmiljö och då kanske kan locka tillbaka några av alla de lärare som faktiskt valt att lämna läraryrket. 2016/17 måste bli året då politikerna lyfter blicken och inser att de måste ta ett helhetsgrepp om svensk skola. Det tog tydligen lite mer än 100 dagar att fixa till den…

/ Sara

Reagera på inlägget:

Vissa studenter ska hoppa av lärarutbildningen

Fler kvinnor än män studerar på högskolan. Andelen kvinnor och män bland studenterna har legat på ungefär samma nivå under läsåren 2002/03–2012/13, på omkring 60 procent kvinnor och 40 procent män. På lärarutbildningen är andelen män dock väsentligt mycket lägre.

UKÄ har studerat lärarutbildningarna och resultatet av studien visar att många lärarstudenter slutar innan examen. Det är nästan var fjärde lärarstudent. Störst är avhoppen bland männen. Det är en oroande utveckling med tanke på att det finns en obalans mellan könen i utbildningen. Männens avhopp är mycket större än kvinnornas, framför allt i lärarutbildningar som riktar sig mot yngre barn som förskola och fritidshem. Det är om detta som den här bloggen handlar.

Det är svårt att svara på varför, men det har funnits en del pedofilfall och män kanske känner sig misstänkliggjorda, menar UKÄ:s utredare. Detta får visst stöd av forskare också, exempelvis Mia Heikiläs resultat som presenterades på radio i P1 häromdagen.  På förskollärarutbildningen, en traditionellt "kvinnodominerad" inriktning, slutade hela 26 procent av de manliga studenterna, mot bara 16 procent av kvinnorna. Ännu större är avhoppen bland de som utbildar sig till ämneslärare för årskurs 7–9 där hela 41 procent av de manliga studenterna slutar.

Min uppfattning är att vissa studenter ska hoppa av, inte minst med tanke på antagningssystemet. Många studenter har diffusa begrepp om vad yrket innebär och upptäcker kanske detta under utbildningen att läraryrket inte var något för dem. Dessa studenter ska givetvis hoppa av och ägna sig åt något annat. Det är inte dessa studenter som samhället ska sörja. Jag har aldrig som lärarutbildare försökt att övertala någon student som vill avsluta utbildningen i förtid, att stanna kvar. Avhopp från lärarutbildningarna har det alltid varit och kommer alltid att bli. Många ungdomar har inte ens läraryrket som sitt förstahandsval och då slutar de om de kommer in på en annan utbildning. Ett annat skäl till avhopp kan vara att de känner när de kommer ut på praktiken att läraryrket inte är något för dem.

Krisen i skolan har fördjupats och bristen på utbildade lärare är stor. Problemet med avhoppen i dag är att det borde utbildas många flera lärare för att klara lärarbristen. UKÄ räknar med 8 000 fler per år för att täcka behovet i en framtid. Tidiga avhopp är allra störst bland de som studerar till ämneslärare med inriktning mot årskurs 7–9 och gymnasiet. Här slutade nästan två av fem studenter eller hela 38 procent, respektive 29 procent i ett tidigt skede. Även bland studenter som läser till grundskolelärare i årskurs 4–9, väljer 27 procent att hoppa av, allt enligt UKÄ:s studie.

Avhoppen mellan lärarutbildningarna varierar och har alltid varierat. I UKÄ:s undersökning tittade man på terminen då studenterna först registrerades på en lärarutbildning och den terminen de senast stod registrerade. Utefter detta gjordes en bedömning av hur troligt det var att en student hoppat av i förtid. I den gamla lärarutbildningen var examensfrekvensen 65 procent, men det är för tidigt att säga hur många som kommer ta examen i den nya utbildningen. Examinationsgraden är låg i den gamla lärarutbildningen. Studenter som läser till ämneslärare via kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) hoppar av i lägre utsträckning än de som läser ordinarie program. Det är intressant att fundera över. UKÄ undersöker hur stor andel av de som påbörjade en lärarutbildning höstterminen 2012 senast var registrerade och därmed hur troligt det är att de slutat i förtid. Resultatet visade att nästan var fjärde student, 23 procent, hoppar av redan första året.

Vi har en enorm lärarbrist framför oss och borde ha en situation där det är köer till lärarutbildningarna. Det hjälper inte att riksdag och regering beslutar om ökat antal platser, om inte några vill gå utbildningen. Man måste komma åt grundproblemen, lärarna måste få högre löner och arbetsvillkoren måste bli bättre.

Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, säger att det finns flera åtgärder regeringen arbetar med. Bland annat satsas tre miljarder kronor på lärarnas löner per år, som en del i projektet nationell samling. Vi måste göra ämneslärarutbildningen mer attraktiv och det ska vi diskutera med andra parter som lärarfacken, universitet och skolor vilka förändringar som måste till. Dessutom är det viktigt att skapa högre kvalitet på utbildningarna med mer lärarledd tid, säger hon. Det behövs mer resurser till lärarutbildningen för att säkerställa kvaliteten till exempel har antalet lärarledda timmar minskat de senaste åren.

Reagera på inlägget:

Kära skolledare: Gör inte om samma misstag som med förstelärarna

Förstelärarreformen har varit ett faktum under ett par års tid med, som bekant, ytterst varierande resultat. Vissa skolor har haft väldigt stor nytta av sina förstelärare medan andra skolor knappt vet vem som är det. Många artiklar har skrivits om förstelärarreformen, och jag har själv bloggat om den tidigare.

Statskontoret har på uppdrag av regeringen gjort en utvärdering av reformens implementering, den finns som pdf här.

Kritiken mot reformen har varit och är högljudd. I skolans värld sitter det i väggarna att alla är lika duktiga och att alla ska premieras lika. Om du läser detta och arbetar inom näringslivet eller någon annan bransch höjer du säkert på ögonbrynen och tycker att det är mycket konstigt. I andra branscher eller på företag är det inte ett dugg konstigt att du får en bonus om du gör ett bra jobb och är skicklig på det du gör. I skolans värld är det nästan tabu att prata om att lärare är olika skickliga på sitt jobb. Det kommer därför att vara en otrolig utmaning för de skolledare som nu står inför att fördela de pengar som regeringen tillfört i det så kallade lärarlönelyftet.

Regeringens tanke med lärarlönelyftet är att det ska öka yrkets attraktionskraft:

"Regeringen kommer därför att investera 3 miljarder på årsbasis i ett lärarlönelyft. Syftet är att öka läraryrkets attraktionskraft och därigenom resultaten i skolan. Lärarlönelyftet ska gå till särskilt skickliga lärare och kan ge runt 60 000 lärare en lönehöjning. Besluten om höjd lön fattas lokalt. Skolhuvudmännen kan rekvirera ett genomsnitt om 3000 kr i månaden för dessa lärare som sedan fördelas lokalt.” (regeringen.se)

Intentionen från regeringens sida är god, men återigen hörs kritiska röster i lärarleden. ”Alla lärare ska ha höjd lön”, ”Nu blir det inte bara förstelärare. Det blir andrelärare också och resten av oss blir för alltid sistelärare”.

Så kära skolledare, gör nu inte samma misstag som många av er gjorde när ni tillsatte förstelärarna. Låt nu processen vara transparent och tänk hur ni skulle gjort om det var era elever och betyg. Ni ger ju inte betyg till elever utan underlag hoppas jag? Eleverna vet oftast vilket betyg de ska få och varför. De vet också vad de behöver utveckla för att nå vidare och utvecklas optimalt. På samma sätt behöver ni ha tydliga medarbetarsamtal där ni vågar säga som det är. Jag har hört flera skolledare säga att förstelärarna inte ska vara med i lönelyftet, men det står faktiskt ingenstans att dessa ska exkluderas. Om försteläraren kvalar in under de framtagna kriterierna är det självklart att hen också är aktuell.

Regeringen har tagit fram kriterier som ska vara uppfyllda för att du som lärare ska komma ifråga för löneökningen:

 • Läraren ska arbeta med undervisning eller med uppgifter som hör till undervisningen

 • Läraren ska vara särskilt kvalificerad för verksamheten och den undervisning som bedrivs

 • Läraren ska ha visat intresse för och god förmåga att utveckla undervisningen på egen hand och tillsammans med kollegor

Dessutom ska ett eller flera av följande kriterier uppfyllas:

• Ta särskilt ansvar för att utveckla undervisningen genom kollegialt lärande i former som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

• Med stöd av formell utbildning på avancerad nivå utöver lärarexamen förbättra undervisningens innehåll, metoder och arbetssätt

• Ta särskilt ansvar för att stödja lärarstudenter och kollegor som är nya i yrket eller genom att ta särskilt ansvar för att utveckla ämnen eller ämnesövergripande områden

• Ta särskilt ansvar för särskilt komplicerade undervisningssituationer  (regeringen.se)

De tre översta kriterierna tror jag att de flesta lärare kvalar in på. Svårare blir det med de fyra andra kriterierna. Där räcker det att endast en av de fyra punkterna är uppfyllda, men den stora knäckfrågan för mig är vad en ”särskilt komplicerad undervisningssituation” är för något? Är det att undervisa 28 elever i engelska där några är nyanlända och inte kan ett enda ord engelska och i samma grupp sitter elever som har A utan att blinka? Eller är det att klara av att undervisa 4 elever med svåra diagnoser? Svårt att definiera tycker jag.

Det är heller inte helt enkelt att definiera vad särskilt ansvar för att utveckla undervisningen genom kollegialt lärande är. Är det att ni i ämneslaget besökt varandras klassrum? Är det att ni strukturerat delar med er av era erfarenheter på skolan? Eller är det att ni leder ett förändringsarbete på skolan?

Så kära skolledare, hjälps åt att ta fram exempel så att det är tydligt för lärarna vad ni anser att en särskilt komplicerad undervisningssituation är eller vad särskilt ansvar för undervisningen genom kollegialt lärande innebär. Sitt inte och vänta på att någon annan ska ta fram exempel utan gå själv först i ledet.

Gå samman med andra skolledare i era nätverk och bygg upp en bank med olika exempel som ni kan använda er av för att kunna vara tydliga och konkreta. Låt era lärare hjälpas åt att ta fram exempel och infoga dessa i exempelbanken. Därefter kan lärarna arbeta individuellt med självskattning. Förhoppningsvis framträder då en tydlig och konkret bild över vad som krävs för just den lärarens utveckling. Det blir inga överraskningar kring vilka som kommer ifråga för lärarlönelyftet och det minskar tjafset i kollegiet.

Det är en svår uppgift ni har framför er och ni har redan en pressad arbetssituation.  Hoppas att ni organiserar er så att ni inte sitter ensamma med uppdraget. Lika väl som vi lärare tar hjälp i det utvidgade kollegiet behöver ni skolledare göra det. Utan stabila skolledare som har klart för sig vart vi lärare och elever ska sker ingen skolutveckling och vi har mycket svårare att utföra vårt jobb.

Så kära skolledare gå samman! Hjälp varandra och gör inte om de misstag som skedde när förstelärarna tillsattes.

Lycka till!

  

Reagera på inlägget:

Sidor