Annons

Jag är stolt över vårt arbete – men kampen fortsätter

I takt med att Sverige blir allt mer beroende av omvärlden och världen allt mer globaliserad ökar också behovet och betydelsen av att kunna flera språk. Om Sverige ska vara konkurrenskraftigt, om företagen ska växa, om vi ska bygga broar mellan människor från olika kulturer och öka vår förståelse för andra nationer räcker det inte enbart med engelska. 

Paradoxalt nog tycks utvecklingen av språkkunskaperna i Sverige gå åt rakt motsatt håll – mot färre språk. Förutom i engelska, sjunker språkkunskaperna och språkens status i den svenska skolan och andelen elever som läser andra främmande språk än engelska minskar i allt snabbare takt. Samtidigt finns det oerhört få som vill utbilda sig till lärare i moderna språk. Att endast en handfull personer årligen vill söka sig till lärarutbildningen i ämnen som franska, tyska och spanska är något som vi måste uppmärksamma och börja bekymra oss om. 

Det är hög tid att sätta igång en diskussion om inte det borde bli obligatoriskt att läsa ytterligare ett främmande språk i grundskolan – och dessutom börja tidigare. Något radikalt annorlunda måste göras om vi vill rädda flerspråkigheten i Sverige. 

Läs gärna mer om mina tankar om språkundervisningens utmaningar i senaste numret av Skolvärlden.

I denna, min sista ledare i Skolvärlden, skulle jag givetvis också vilja blicka tillbaka och summera tiden som ordförande i Lärarnas Riksförbund. Att med några rader kunna sammanfatta allt är förstås omöjligt. Jag nöjer mig med att säga att det har varit en fantastisk, lärorik och givande resa som jag gärna hade fortsatt många år till. Men jag är övertygad om att ha fattat ett riktigt beslut och att det nu är dags för nya krafter att träda fram. 

Jag är mycket glad över att ha fått företräda Lärarnas Riksförbund och jag känner mig stolt över det arbete vi har gjort tillsammans. Vår främsta uppgift under åtskilliga år har varit att få Sveriges beslutsfattare att förstå det vi insåg för länge sedan – nödvändigheten av högre löner och bättre arbetsvillkor för lärare och studie- och yrkesvägledare, och att skolan behöver en tydlig nationell styrning och finansiering. 

I denna kamp har det varit många år av motvind, men de senaste åren har visat tydligt att vindarna håller på att vända och allt fler börjar dela vår problembild.

Men är vi nöjda? Nej, knappast. Det finns mycket arbete kvar innan våra medlemmar är rätt värderade och har rätt förutsättningar. Men förbundet har ett bra läge och får friskt bränsle av att veta att motvinden har mojnat och att skolan toppar regeringens prioriteringar. 

Det gäller att vi förvaltar det väl och fortsätter kämpa så att det också ger resultat.

Ledare Skolvärlden #4 2016
Bo Jansson, ordförande Lärarnas Riksförbund

Reagera på inlägget:

Det är hög tid att renodla läraryrket

Bra lektioner kräver ordentliga förberedelser, det vet vi lärare och alla känner nog igen den frustration som man upplever när man inte hunnit med. Lärarnas tid för planering har krympt med åren och har aldrig varit så knapp som den är i dag. Jag tänker bland annat på en undersökning som visade att en lärare på grundskolan inte har mer än en kvart per lektion att planera och följa upp. Det är naturligtvis på tok för lite när en lärare vill bedriva högkvalitativ undervisning som ska möta alla elevers förutsättningar och behov.

Dagens lärare tvingas till för mycket annat än att fokusera på sin undervisning. Lärarna har blivit skolans tusenkonstnärer som förväntas fungera som vaktmästare, städare, kuratorer och administratörer samtidigt som de ska se till att varje elev når sin fulla potential. Arbets­belastningen har ökat så mycket att allt fler lärare lämnar eller funderar på att lämna yrket. Samtidigt har det skett en mycket oroande utveckling i svenska elevers kunskapsresultat. Att låta lärarna fokusera på sitt huvuduppdrag är därmed en ytterst angelägen investering som både elever, lärare och hela Sverige kommer att vinna på.  

Därför har Lärarnas Riks­förbund föreslagit införandet av en ny yrkes­kategori i skolan, lärar­assistenter. 
I stället för det resurs­slöseri som det innebär att diverse icke-undervisningsrelaterade kringuppgifter läggs på lärare, kan dessa arbetsuppgifter utföras av annan personal i skolan. Kommer detta på plats, frigörs värdefull tid för lärarna att fokusera på undervisningen.

Nej, detta ska inte ses som en möjlighet att försöka lösa lärarbristen genom att öka lärarnas undervisningstid. Det är en viktig utgångspunkt. Om administrativa eller andra uppgifter ersätts med fler klasser, grupper och lektioner, har inte lärar­kåren vunnit något i form av minskad arbetsbelastning. Ska vi på riktigt öka lärar­yrkets attraktivitet och motverka lärarbristen på längre sikt går det inte att ta till nödlösningar som har en motsatt effekt – som ökad undervisningstid eller legitimationspaus som föreslogs häromveckan.
Det som måste till är rimliga arbets­villkor.

Med en ny yrkesgrupp i skolan skulle lärarna kunna få en långsiktigt hållbar arbetsmiljö som skapar förutsättningar för hög kvalitet i huvuduppdraget. Rätt formad skulle en sådan satsning vara, utöver konkurrenskraftiga löner, den enskilt viktigaste delen för att öka läraryrkets attraktivitet. Samtidigt som det gläder mig att många är positiva till idén och att den också fått genklang hos både regering och opposition, är jag också otålig. Nu krävs det snabb handling. Vi har inte råd att vänta längre, om vi på allvar vill vända kunskapsutvecklingen i den svenska skolan.

Ledare Skolvärlden #3 2016
Bo Jansson, ordförande Lärarnas Riksförbund

 

Reagera på inlägget:

Sidor