Annons

Vi ska använda vår styrka – och bli ännu starkare

Lärarnas Riksförbund har haft kongress. Under fyra intensiva dagar har ombud från hela landet varit samlade för att bestämma förbundets framtida färdriktning.

För mig som nyvald ordförande var kongressen en omtumlande upplevelse. Nu är det jag som ska stå vid rodret och leda LR. Men LR är mer än dess ordförande. Det är 90 000 medlemmar som tillsammans verkar i skolan för att ge det uppväxande släktet utbildning och fostran som samhällsmedborgare – vad kan vara viktigare för en demokrati?

Kongressen gav klart besked – vi lärare och studie- och yrkesvägledare är beredda, men förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb måste bli bättre!

Lärarbristen är mångomvittnad och alla frågar desperat efter hur bristen kan avhjälpas. Ingen ska behöva famla efter svar. För några år sedan ställde tidningen Skolvärlden frågan till personer som upphört att vara lärare och de gav ett tydligt och rungande besked. Lönerna måste upp och arbetsmiljön måste bli bättre! Det är också budskapet från LR:s kongress.

Den löneuppvärdering som vi kan se en början på måste fortsätta och på vissa håll måste den även chockstarta. Det behövs ytterligare lönesteg för att kunna attrahera personer att välja läraryrket. Lärarnas Riksförbunds medlemmar blir inte nöjda förrän alla arbetsgivare har öppnat plånboken rejält.

Såväl lärare som elever förtjänar en bättre arbetsmiljö i skolan. Vi vuxna i skolan har ett stort ansvar för att skapa en optimal inlärningssituation för eleverna, men vi måste mötas av förståelse för vårt yrkes särart och ges möjligheter att fritt kunna utöva det. 

Min vision är att skolan ska vara en institution för såväl bildning som utbildning. Här ska eleverna ge och få respekt från engagerade och legitimerade lärare som har goda villkor att utföra sitt uppdrag.

Det finns en förutsättning som måste ändras radikalt, och på den punkten håller 81 procent av Sveriges befolkning med Lärarnas Riksförbund. Beskedet är, oavsett partisympati, att staten måste ta ett ansvar för skolans finansiering. Det entydiga beskedet ger även LR:s kongress.

Ett nytt, modernt huvudmannaskap med statlig finansiering och tydliga, statliga regleringar är den enda vägen att gå för att skapa en likvärdig skola.

Jag tar nu över stafettpinnen från Bo Jansson som ledare för Lärarnas Riksförbund. Det återstår ett antal etapper innan vi är nöjda, och de fyra år vi har fram till nästa ordinarie kongress kommer inte att räcka till för att åstadkomma allt vad vi vill. Men det är ett starkt Lärarnas Riksförbund som lämnade kongressen. Vi kommer att använda vår styrka till att åstadkomma förändringar, och till att bli ännu starkare.

Det sägs att världens finaste yrke är att vara lärare. Då måste jag ha fått världens finaste uppdrag – att vara ordförande för Lärarnas Riksförbund.

Ledare Skolvärlden #5 2016
Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Reagera på inlägget:

Jag är stolt över vårt arbete – men kampen fortsätter

I takt med att Sverige blir allt mer beroende av omvärlden och världen allt mer globaliserad ökar också behovet och betydelsen av att kunna flera språk. Om Sverige ska vara konkurrenskraftigt, om företagen ska växa, om vi ska bygga broar mellan människor från olika kulturer och öka vår förståelse för andra nationer räcker det inte enbart med engelska. 

Paradoxalt nog tycks utvecklingen av språkkunskaperna i Sverige gå åt rakt motsatt håll – mot färre språk. Förutom i engelska, sjunker språkkunskaperna och språkens status i den svenska skolan och andelen elever som läser andra främmande språk än engelska minskar i allt snabbare takt. Samtidigt finns det oerhört få som vill utbilda sig till lärare i moderna språk. Att endast en handfull personer årligen vill söka sig till lärarutbildningen i ämnen som franska, tyska och spanska är något som vi måste uppmärksamma och börja bekymra oss om. 

Det är hög tid att sätta igång en diskussion om inte det borde bli obligatoriskt att läsa ytterligare ett främmande språk i grundskolan – och dessutom börja tidigare. Något radikalt annorlunda måste göras om vi vill rädda flerspråkigheten i Sverige. 

Läs gärna mer om mina tankar om språkundervisningens utmaningar i senaste numret av Skolvärlden.

I denna, min sista ledare i Skolvärlden, skulle jag givetvis också vilja blicka tillbaka och summera tiden som ordförande i Lärarnas Riksförbund. Att med några rader kunna sammanfatta allt är förstås omöjligt. Jag nöjer mig med att säga att det har varit en fantastisk, lärorik och givande resa som jag gärna hade fortsatt många år till. Men jag är övertygad om att ha fattat ett riktigt beslut och att det nu är dags för nya krafter att träda fram. 

Jag är mycket glad över att ha fått företräda Lärarnas Riksförbund och jag känner mig stolt över det arbete vi har gjort tillsammans. Vår främsta uppgift under åtskilliga år har varit att få Sveriges beslutsfattare att förstå det vi insåg för länge sedan – nödvändigheten av högre löner och bättre arbetsvillkor för lärare och studie- och yrkesvägledare, och att skolan behöver en tydlig nationell styrning och finansiering. 

I denna kamp har det varit många år av motvind, men de senaste åren har visat tydligt att vindarna håller på att vända och allt fler börjar dela vår problembild.

Men är vi nöjda? Nej, knappast. Det finns mycket arbete kvar innan våra medlemmar är rätt värderade och har rätt förutsättningar. Men förbundet har ett bra läge och får friskt bränsle av att veta att motvinden har mojnat och att skolan toppar regeringens prioriteringar. 

Det gäller att vi förvaltar det väl och fortsätter kämpa så att det också ger resultat.

Ledare Skolvärlden #4 2016
Bo Jansson, ordförande Lärarnas Riksförbund

Reagera på inlägget:

Det är hög tid att renodla läraryrket

Bra lektioner kräver ordentliga förberedelser, det vet vi lärare och alla känner nog igen den frustration som man upplever när man inte hunnit med. Lärarnas tid för planering har krympt med åren och har aldrig varit så knapp som den är i dag. Jag tänker bland annat på en undersökning som visade att en lärare på grundskolan inte har mer än en kvart per lektion att planera och följa upp. Det är naturligtvis på tok för lite när en lärare vill bedriva högkvalitativ undervisning som ska möta alla elevers förutsättningar och behov.

Dagens lärare tvingas till för mycket annat än att fokusera på sin undervisning. Lärarna har blivit skolans tusenkonstnärer som förväntas fungera som vaktmästare, städare, kuratorer och administratörer samtidigt som de ska se till att varje elev når sin fulla potential. Arbets­belastningen har ökat så mycket att allt fler lärare lämnar eller funderar på att lämna yrket. Samtidigt har det skett en mycket oroande utveckling i svenska elevers kunskapsresultat. Att låta lärarna fokusera på sitt huvuduppdrag är därmed en ytterst angelägen investering som både elever, lärare och hela Sverige kommer att vinna på.  

Därför har Lärarnas Riks­förbund föreslagit införandet av en ny yrkes­kategori i skolan, lärar­assistenter. 
I stället för det resurs­slöseri som det innebär att diverse icke-undervisningsrelaterade kringuppgifter läggs på lärare, kan dessa arbetsuppgifter utföras av annan personal i skolan. Kommer detta på plats, frigörs värdefull tid för lärarna att fokusera på undervisningen.

Nej, detta ska inte ses som en möjlighet att försöka lösa lärarbristen genom att öka lärarnas undervisningstid. Det är en viktig utgångspunkt. Om administrativa eller andra uppgifter ersätts med fler klasser, grupper och lektioner, har inte lärar­kåren vunnit något i form av minskad arbetsbelastning. Ska vi på riktigt öka lärar­yrkets attraktivitet och motverka lärarbristen på längre sikt går det inte att ta till nödlösningar som har en motsatt effekt – som ökad undervisningstid eller legitimationspaus som föreslogs häromveckan.
Det som måste till är rimliga arbets­villkor.

Med en ny yrkesgrupp i skolan skulle lärarna kunna få en långsiktigt hållbar arbetsmiljö som skapar förutsättningar för hög kvalitet i huvuduppdraget. Rätt formad skulle en sådan satsning vara, utöver konkurrenskraftiga löner, den enskilt viktigaste delen för att öka läraryrkets attraktivitet. Samtidigt som det gläder mig att många är positiva till idén och att den också fått genklang hos både regering och opposition, är jag också otålig. Nu krävs det snabb handling. Vi har inte råd att vänta längre, om vi på allvar vill vända kunskapsutvecklingen i den svenska skolan.

Ledare Skolvärlden #3 2016
Bo Jansson, ordförande Lärarnas Riksförbund

 

Reagera på inlägget:

Sidor

Annons
Annons
Annons