Annons

Vem kan avgöra vad som är bra läromedel?

Semestern är slut och nytt läsår väntar. Jag har ganska små barn och känner, i ärlighetens namn, att det ska bli skönt att slippa fixa mat och ständigt hitta på nya aktiviteter. Jag är redo för ett nytt år. Dessutom har vi spännande saker på gång på min skola, såväl läslyft som implementering av FN-skola. Aktiviteter som förvisso innebär en stor insats, men som förhoppningsvis ger resultat. 

Det är dock inte semester eller FN-skola detta inlägg ska handla om. För några dagar sedan damp nämligen det senaste numret av Skolvärden ned i min brevlåda. Tidningen blev liggande på bänken i köket ganska länge, men idag köpte jag walkie talkies till barnen (eller egentligen till mig, men barnen lade beslag på dem) och i och med denna nya spännande lek passade jag på att hoppa ned i badet för att lösa korsordet. Det är ett sådant korsord som jag längtar efter, eftersom det är precis lagom svårt. Faktum är att jag mötte skaparen ”Bertil Blues” en gång på en lokal pub här i Umeå, och blev lite starstruck. Jag älskar alltså det korsordet. 

Läromedel för jämlikhet 

Det var dock inte korsordet jag fastnade för denna gång när jag låg i badet, samtidigt som två agenter sprang runt och pratade en i taget i sina (mina) sprakande radios. Det var Emil Hedmans artikel om forskaren Tim Oates, där Oates diskuterade läromedel för jämlikhet. Jag funderar ganska ofta över läromedel. En stor del av det jag funderar över handlar förvisso om läromedlet kom ihåg att kvinnor också existerar, men jag funderar även ganska ofta över andra aspekter. 

När jag gick lärarutbildningen, alldeles i början av 2000-talet, ansågs det fult att använda läromedel. Hamnade man på en praktikplats där läraren ”följde läroboken” (det vill säga använde sig av dess texter och övningar istället för att hitta på egna) var man snabb på att, inför lektorer och klasskamrater, beklaga sig över denna brist på didaktisk kompetens. Istället skulle vi hitta på allt själva. Och det kastades diverse övningar och artiklar på eleverna till höger och vänster. I min tidiga lärarkarriär var nog den ena lektionen snurrigare än den andra. Jag gjorde OH-blad med kartor långt in på småtimmarna, ritade serier och sökte djupt i databaser efter artiklar. Förarbetet var onekligen rigoröst. Till dess jag upptäckte läromedel. Och ärligt talat så älskar jag läromedel. 

Jag funderar väldigt mycket på läromedel. Bilderna är från när jag fick möjlighet att tala om dessa tankar inför slff 

Ett bra läromedel bidrar till att skapa jämlikhet, inspiration och struktur. Jag ritar inte längre serier eller lägger ut massvis av artiklar. Jag satsar på att använda läromedel jag tycker är bra och sedan komplettera lite med utvalda digitala källor och några få egensnickrade övningar. Att hitta bra läromedel är dock något som tar väldigt lång tid, vilket även nämns i Hedmans artikel. I mitt historielärarlag satt vi länge och jämförde och diskuterade när vi skulle genomgå den dyra och sällsynta processen av läromedelsbyte. En av jämförelsepunkterna var just genusperspektivet och i ärlighetens namn ramlade ingen av oss direkt av stolen av lycka över de många och djuplodade kvinnliga perspektiven. Eller ens namngivna kvinnor. Även om vissa böcker var bättre än andra. 

Vem kan garantera ett bra läromedel? 

Artikeln i Skolvärlden behandlar vad som egentligen kan garantera riktigt bra läromedel. Är det den statliga granskningen, som förkortar urvalsprocessen och ska fungera för kvalitetssäkring? Eller är det lärarna som själva ska välja ut det bästa, så det blir ett naturligt urval där de bästa böckerna överlever? Mitt svar på detta är: jag vet inte. Vem är det som ska avgöra vad som till exempel är ett bra stoff? Vi saknar både kvinnor och minoritetsfolk i de flesta av våra läromedel. Men vem är det som kan garantera att dessa får vara med i och med en statlig granskning? Visst, ett enhetligt läromedel kan ge ett likvärdigt pedagogiskt upplägg, men kan det garantera en hög kvalitet på stoffet? Vad är ens en hög kvalitet på stoffet? Och enligt vem? 

En ganska vanlig åsikt är att läromedel är sekundärt, det är lärarnas goda kompetens som ska lyfta undervisningen. Och så kanske det är. Men jag gillar bra läromedel. Jag gillar förvisso att söka spännande artiklar i databaser och hitta på egna övningar (ibland konstruerar jag även lite egna korsord), men jag gillar inte att hela min förtroendearbetstid, plus halva natten präglas av detta. Jag tycker om när läromedelet innehåller bra uppgifter, spännande frågor och en tydlig bedömningshänvisning. Jag tycker om när stoffet är bra, enligt mig, ur mitt perspektiv. För vem är egentligen den som är bäst lämpad att avgöra vad som ska stå i boken? Vågar man lita på de statliga granskarna? Vågar man lita på historielärarna? Vågar man lita på förläggarna och läromedelsförfattarna? Vem ska man egentligen tro på när, tro på när det är såhär. 

Vikten av diskussion 

Allt jag vet är att det finns guldkorn att plocka ut. Men det tar jättelång tid. Jag vet dessutom att allt är subjektivt och att det som är bra och kvalitativt för en, antagligen inte är det för en annan. Och där tycker jag att diskussionen om likvärdighet blir både spännande och extremt komplex. Och viktig. En diskussion där det nog är lättare att ställa frågorna än att ge svaren. Men även om vi inte har svaren, så är det nog viktigt att vi kan ställa frågorna. Kanske kan även vi lärare, med hjälp av walkie talkies från våra egna klassrum, med våra egna perspektiv lyssna på varandra, tala en i taget och på så vis diskutera. Även om vi inte kommer överens. Kanske är det poängen, att vi inte ska komma till konsensus. Kanske är poängen att vi ska berika varandra, lyssna till varandra och inspirera varandra. Kanske måste inte alla frågor besvaras med tydliga svar. 

Och med det sagt: Välkomna tillbaka till ett nytt läsår. Ett mångfacetterat läs år, ur mitt perspektiv. Enligt mig.

Reagera på inlägget:

Därför ska lärare samarbeta med institutioner utanför skolan

Det är med risk för att låta snobbig jag talar om vikten av bildning. Ordet kan för många klinga lite väl förnämt. Men medveten om denna risk talar jag ofta hur bildning nästan är en förutsättning för demokrati. Bildning är dessutom bra att ha i många olika situationer. Som när du ska lösa söndagskrysset, titta på frågesport på tv eller kanske imponera på svärföräldrarna. Men bildning handlar också om att kunna sköta sin ekonomi, kunna delta i den politiska debatten, fungera med andra på en arbetsplats. Kunna våga och ha självförtroende att kasta sig ut i världen.

Den obligatoriska skolan gjorde att skriv- och läskunnighet blev tillgängligt för alla. Bildkälla: Libris.

Skolan som brygga

Många barn får med sig bildning hemifrån. Eller från sitt umgänge. De behöver inte primärt skolan för att lära sig om de demokratiska värdena, om alla människors lika rättigheter och om sina egna skyldigheter gentemot samhället. Många barn fostras till aktiva, kritiskt tänkande medborgare oavsett om skolan gör sitt eller inte. Men många barn gör det inte. Därför är skolan en så viktig brygga. Det är viktigt att den är lika för alla och att de kan förbereda alla barn, oavsett bakgrund, på livet. Det är viktigt för alla människors lika möjlighet att kunna ta beslut över sina egna liv samtidigt som man har full respekt för andras. Bildning är viktigt för fortlevnaden av vår demokrati. 

Som lärare i skolan, oavsett ämne, är detta ytterst närvarande. Vi undervisar, vi fostrar. Vi ordnar, till många elevers stora fasa, med grupparbeten och tvingar dem dessutom lära sig saker de inte är ett dugg intresserade av. Vi lär dem samarbete, ger dem förutsättningar att klara livet. Vi tar konflikterna och vi visar medmänsklighet. Skolan är en plats där eleverna växer upp. Vi visar dem vad som krävs.

Skolan som nyckel 

Bildning kan omfatta många saker. Det handlar inte bara om att läsa Södergran och Strindberg, att lösa ekvationer eller ha koll på periodiska systemet. För mig handlar bildning om att ha verktyg för att möta världen utanför. Förståelse för olikheter, kunskap om nuet samt möjlighet att kritiskt granska. Ett sätt att nå detta är genom litteratur som vidgar världsbilden och matematik som ökar analysförmågan. Självklart går även bildning att nå på många andra sätt. Men för mig, som lärare, är skolan nyckeln för de flesta. 

Skolan är obligatorisk i många år. Den ska vara tillgänglig och ska finnas till för alla. Det är nog den viktigaste folkbildande institution vi har och dess tillgänglighet är något vi ska värna om. Dess likvärdighet är dessutom något vi ska kämpa för. Det finns dock många andra folkbildande institutioner i samhället, t.ex. bibliotek och museum. För många, inte alla, upplevs dock bibliotek, men kanske framförallt, museum som något otillgängligt. Något som är till för vissa utvalda intellektuella som gillar att ha tråkigt. Därför upplever jag att det som lärare är väldigt viktigt att kunna samarbeta med dessa andra samhällsinstitutioner. För att göra dem tillgängliga även för ungdomar.

Midgårdsskolans utställning ”Kända kvinnor” på Kvinnohistoriskt Museum. Bildkälla: Bildkälla: anitamedia.blogg.se

Skolan som medborgarskapande 

På min skola återkommer vårt samarbete med kvinnohistoriskt museum för andra gången nästa läsår. Vi är många lärare, på flera program som har massvis med idéer. Eleverna ska på något vis få jobba med något kvinnohistoriskt tema. Detta ska på något vis sedan synas på muséet. Förra gången vi genomförde detta samarbeta blev det en utställning mycket större än vi hade kunnat hoppas på. 

Genom att samarbeta mellan olika program så som Samhällsprogrammet, Filmprogrammet och Estet Media kan vi jobba på djupet med såväl innehåll som presentationsform. Vinsterna med samarbetet är att eleverna måste jobba tillsammans mot ett gemensamt mål, mot en deadline som inte går att skjuta på samt att deras arbete syns i samhället. Eleverna tar plats i det offentliga rummet och får bli medskapare. Detta skapar tillgänglighet. Att gå på museum nästa gång kanske inte känns lika främmande. 

Stora ord som bildning och demokrati är något som vi lärare arbetar konkret med varje dag. De finns i de små uppgifterna, i de viktiga samtalen, i de snabba genomgångarna. Men jag vill också slå ett slag för skolans samarbeten med institutioner utanför skolan. Gå på visningar, visa hur biblioteken fungerar. Men våga också samarbeta. Ta reda på hur ni kan bidra till varandras verksamheter. Eleverna kommer att få med sig viktiga kunskaper för livet. Kunskaper om samarbeten, om ämnesområden de kanske inte kommer åt annars, om deadlines som inte går att skjuta upp. Kanske kommer de att bli stolta och lyckas eller kanske får de lära sig den viktiga läxan att de kanske inte lyckas, men förstår varför. 

Skolan för individen och gruppen 

Skoldebatten handlar ofta om de faktiska ämneskunskaper som eleverna ska få med sig. Det är en jätteviktig debatt och ett jätteviktigt ämne. Vi ska dock inte heller glömma bort all den sociala bildning som eleverna får i skolan, genom aktivt deltagande, genom grupparbeten, genom att sitta och lyssna, kritiskt granska, tänka som ett lag och tänka som en individ. Själv upplever jag att den sociala bildningen och kunskaper i skolämnena går hand i hand. De två områdena behöver varandra. I Gy11 står det att läsa: ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”.

Poängen jag försöker driva är kanske svår att missa. Kanske är jag till och med lite tjatig. Men jag vill slå ett slag för bildning och demokrati. Och för samarbeten.

Reagera på inlägget:

Kvinnor, mansnormer – och undervisning om krig

För oss lärare i kursen Historia 1b blir ofta världskrigen ett slags märkligt vårtecken. Förhoppningsvis har vi kring sportlovet börjat med första världskriget. Då hinner vi med mellankrigstiden och andra världskriget innan påsk och kan slutligen beröra kalla kriget innan terminen är slut.

Våren handlar väldigt mycket om krig. Den präglas av krigsstrategier, politiska ideologier, spänningar, demokratisering, avdemokratisering, kopplingar till nutida samhällsutveckling, brott mot mänskligheten, föreläsningar av förintelseöverlevare, ett Europa i förändring, kylan som uppstår när Sovjet och USA har terrorbalans. Och chocken som uppstod när Sovjet föll, utifrån vad som uppdagades. 

Våren är således kanske inte de goda nyheternas tid, men det är den tid då jag upplever att eleverna verkligen vaknar till. De ställer frågorna som kräver eftertanke och den sista pusselbiten faller ofta på plats. Våren är tiden då polletterna trillar ned och eleverna verkligen förstår att vi som människor spelar roll. Att demokrati är svårt och att de krig som pågår idag kommer att ha svallvågar som krusar sig mot strandlinjen en lång tid framöver. 

Jag älskar våren. Inte bara för ljuset, krokus, alla lov och helgdagar, utan även på grund av detta. Jag får knyta ihop säcken. 

Men våren är även en tid då vi glömmer bort kvinnorna. Männens krig blir så centrala. De manliga ledarna så många. Ibland kommer jag på mig själv med att en månad har passerat och jag har inte en enda gång pratat om kvinnorna. När vi pratar om soldaterna, om antalet döda i strid, om fångvaktarna, doktorerna som gör experiment och om diktatorerna. Då pratar vi om männen. De allra flesta är ju män och det förstår ju eleverna utan att vi behöver förtydliga det. Det manliga perspektivet är inbakat i vårt traditionella sätt att beröra krigen. 

Men vad gjorde kvinnorna då? I detta inlägg tänkte jag beröra några snabba nedslag att göra när du undervisar om världskrigen. Eller bara väcka en tanke om mansnormer i undervisningen överlag. Faktum är att ganska många ämnesområden riskerar att lätt utelämna kvinnor – om vi inte medvetet synliggör dem. 

Första Världskriget skapade möjlighet för kvinnor i England att arbeta som poliser. Bildkälla: Wikimedia Commons  Första världskriget USA och Europa 

Det är dyrt och svårt att vara i krig. Det kostar liv, pengar och lidande. I länderna som deltar präglas tillvaron av svält och fattigdom. När männen är i krig får kvinnorna som är kvar dra ett tungt lass. På grund av militära blockader dör till exempel många kvinnor, äldre och barn i Tyskland av undernäring. Läget var förvisso bättre i England och Frankrike, men även där ransonerades mat och de som var kvar fick kämpa för att få samhället att gå runt. 

Utöver detta fick många kvinnor tillträde till att arbeta inom fler yrken. Yrken som tidigare hade varit reserverade för män. Speciellt inom industrin. Villkoren var bättre än vad de upplevt innan och detta kommer att bidra till att kvinnor får ökat inflytande i samhället. På en bredare front. Vissa av mina elever brukar resonera kring hur detta kanske också bidrar till kvinnlig rösträtt. 

Andra världskriget USA och Storbritannien 

”Never was so much owed by so many to so few” sade Churchill i ett bevingat citat riktat mot de engelska stridspiloterna. Eftersom även kvinnor arbetade som piloter fanns dock möjligheten att skydda England mot en invasion. Kvinnliga piloter i England kunde t.ex. arbeta genom ATA, Air Transport Auxiliary med att transportera flygplan och mediciner. 

Kvinnor inom flygvapnet spelade även en central roll i USA genom WASP, Women Airforce Service Pilots. Kvinnor testflög planen och förflyttade planen mellan de olika baserna. De kvinnliga piloterna kunde ofta flyga många olika sorters plan, vilket kräver stor skicklighet. Det är på grund av dessa kvinnor som de manliga piloterna kunde frigöras i syfte att flyga i det ordinarie flygvapnet. 

Dessa kvinnor får inga historiska tal riktade till sig. De kommer inte heller att få omnämnanden inom det militära och när kriget är slut blir de arbetslösa eftersom kvinnor inte får anställning i deras område. Men låt oss i alla fall prata om dem i vår undervisning. 

 

Ruinkvinnorna bygger upp Tyskland efter Andra Världskriget. Erkännande: Bundesarchiv, Bild 183-H30060 / CC-BY-SA 3.0. Bildkälla: Wikimedia Commons

Andra världskrigets slut – Tyskland 

De flesta männen hade stupat eller var i fångenskap. Tyskland låg i ruiner. Om några år kommer Tyskland att få ett ekonomiskt uppsving. Men först måste det röjas. Det gör ruinkvinnorna, eller Trümmerfrauen som de kommer att kallas. De är kvinnor i vuxen och arbetsför ålder som både beordras och ställer upp frivilligt för att bygga upp Tyskland igen. Dessa kvinnor har det tunga och farliga jobbet att röja sönderbombade hus och bygga upp nya. Att kvinnor ibland betraktas som kanonmat blir tydligt när dessa kvinnor aldrig uppmärksammas för det stora och farliga arbete de gör för Tyskland. 

Att kvinnor betraktas som kanonmat blir också tydligt när vi talar om sexuellt våld i samband med krig. Krig leder ofta till massvåldtäkter. Detta drabbades även de tyska kvinnorna av. I segerruset kommer Sovjets och de allierades styrkor att lämna en generation traumatiserade kvinnor bakom sig. Våldtäkterna blir en hämnd mot de tyska männens grymheter. Tankesättet att genom att våldta en kvinna så förnedrar man hennes man, kom att utsätta gissningsvis 860 000 tyska kvinnor. Tusentals barn föds i kölvattnet av detta. 

Andra världskriget – USA 

Att kvinnor förvärvsarbetar när männen är i krig vet vi sedan första världskriget. När jag, som barn, låg snorig i soffan och hostade visades denna film: A League of Their Own. Med Madonna. Men alltså, hur bra är inte den filmen?! När männen var i krig, då fick kvinnor möjlighet att sporta på elitnivå. Och deras ligor blir plötsligt stora. Det är intressant! Följ gärna upp det genom att prata om synen på herr- och damsport idag!  

Kalla kriget – Afghanistan 

Kvinnor i Afghanistan påverkas i allra högsta grad av Kalla Kriget. Malala Yousafzai är en av dagens frihetskämpar. Bildkälla: Wikimedia CommonsNågra elever hade häromdagen sagt till min kollega ”Kan vi inte läsa om något som spelar roll för oss nu”. De höll på med kalla kriget. Är det något som spelar roll för oss nu är det ju kalla kriget. Som av en händelse var det även den lektionen de skulle gå igenom konflikten i Afghanistan. Själv brukar jag inleda den konflikten med att visa bilder på kvinnliga läkarstudenter på 70-talet i Afghanistan, som då var ett land på väg att moderniseras. Kungen uppmuntrade kvinnor att såväl utbilda sig som organisera sig. Sedan kom Sovjet. Sedan kom USA. Det förs gerillakrig och små grupper tränas och beväpnas. Det ena leder till det andra och idag är bilden av de kvinnliga läkarstudenterna långt bort.

Sen passar vi på att prata om Malala Youzafsai, en ung flicka från Pakistan som kämpar för flickors rätt att gå i skolan. Detta leder till att hon blir skjuten i huvudet av talibaner. Idag är hon världens yngsta som någonsin mottagit Nobels fredspris. Det spelar roll för oss idag. 

Kvinnliga soldater 

När vi pratar om soldater i världskrigen så pratar vi, kanske utan att tänka på det, oftast om män. Ser vi en krigsfilm som ska gestalta dessa krig så visar de allt som oftast också män som soldater. Denna bild går dock att nyansera. Ta Röda Armen som exempel. Det tjänstgjorde en halv miljon kvinnor i denna. Kvinnorna arbetade ofta på fältsjukhus och i stödförband. Men många deltog i fronten som t.ex. prickskyttar och piloter. Värt att notera är att dessa ofta sedan försköts från samhället eftersom de inte passade in i det stalinistiska kvinnoidealet. 

Kvinnor har under historien deltagit i krig, av samma motiv som män. Har de inte tillåtits delta finns oräkneliga exempel på kvinnor som klätt ut sig till män för att få tillgång till striderna. Under andra världskriget, i så väl Frankrike som Storbritannien kan vi se massvis med kvinnliga sjukvårdare vid fronterna. Men vi kan också se kvinnliga fallskärmshoppare och radiotelegrafister. Vi kan, tillsammans med eleverna, dra slutsatserna att det aldrig bara är män. Även om de är i majoritet vid fronterna. Vi har en skyldighet att lyfta fram kvinnor som aktörer och inte bara som offer. Det finns kvinnor som slåss för det onda och kvinnor som slåss för det goda. Lite som det finns människor allt mest i mänsklighetens historia. 

Manlig norm 

Ibland kan vi lärare tänka att vi inte låter representation av det ena eller det andra könet prägla vår undervisning. Men ganska ofta, och inte minst när vi talar om krig, är den manliga normen inarbetad. Den är så närvarande att det är män du och dina elever kommer att se framför er när ni föreställer er soldaterna vid fronten. Då kan det vara värt att ta upp det faktum att det finns också massvis med kvinnor. 

Ibland kan vi lärare vara så fokuserade på själva händelsen att vi inte tänker på dess konsekvenser. Det är dock ofta i konsekvenserna vi hittar nyanserna och djupet. För att verkligen förstå krig är det viktigt att vi också synliggör hur människor drabbas av det. I annat fall riskerar krigen bli något väldigt abstrakt. Ge krigen en mänsklig prägel genom att prata om de som blir kvar i hemlandet. Öka elevernas förståelse för sin omvärld genom att också prata om hur dessa människor drabbas.

Reagera på inlägget:

Därför kan jag inte sluta tänka på Cecilia Vasa

Jag kan inte sluta tänka på henne. Ända sedan jag ramlade över henne i höstas är hon med mig överallt. Hon är en sådan gåta. Förfärlig i sina förhållningssätt, men av samma anledning även fascinerande. Hon är nog på inget vis en förebild, men ändå en person som verkligen gjorde uppror mot sin tids normer. Ställtiden är i alla fall igång (jag har väldigt lång sådan) och varje gång jag motionerar, duschar, lagar mat, städar eller ska sova så planerar jag för momentet ”Tonårsuppror i historien”. Där kommer hon att spela en ytterst central roll.

Tidigare blogginlägg har handlat om behovet av representation, det intersektionella perspektivet. Som lärare handlar detta även om att komma eleverna nära. Under hela deras skoltid fokuserar många ämnen, kanske i synnerhet de samhällsvetenskapliga, på vad vuxna gör. Vad de vuxna ställer till med för oreda och orättvisa, och vad de vuxna gör för att ställa till rätta andra vuxnas oreda och orättvisa.

UNGAS PERSPEKTIV

Ungdomars representation i undervisningen och skolböckerna är nog även den ganska dålig. För historieundervisningen handlar det nog också om att det rent historiskt är ett ganska flyktigt begrepp. Ungdomskulturen ”uppfanns” i mitten av 1900-talet och kom att prägla åren mellan barndom och vuxenliv. Nu kan man tycka att åren då man är ungdom har blivit allt fler. Ungdomstiden är lång. Och det är absolut en tid i livet som utmärker sig på olika sätt.

Som ungdomar har vi ett behov, och ett uppdrag, att definiera oss som egna individer. Vi definierar oss gentemot vuxenvärlden; våra föräldrar, de vuxna i skolan. Gentemot vuxna förebilder. Vi skaffar en egen musiksmak, egna åsikter, ett eget språk och egna intressen. Vi vill stå på egna ben. Ibland sker denna resa med buller och bång, ibland lite mer i smyg. Men den sker. Detta leder till att ungdomar bidrar till mycket positiv utveckling. Ta exemplet kring hur många nyord de bidrar med. Ungdomar är inte heller fast i de vuxnas normsystem, vilket leder till att de utmanar vår ibland bristande syn på rättvisa och jämlikhet. Hade vi inte haft en ungdomskultur hade samhällsutvecklingen, om inte stannat av, så i alla fall gått väldigt mycket långsammare.

Jag vill genomföra ett moment som kan handla om just denna tid i livet, då unga definierar sig som egna individer. När unga väljer en annan väg än de vuxna förebilderna runt dem gjorde. Tonårsupproret. Och det är där hon kommer in. Hon som nu varit med mig så länge. Lite som en följeslagare jag både gillar och ogillar. Hon som jag är så enormt nyfiken på.

Cecilia Vasa är tonårsupproret personifierad. Bildkälla: Wikimedia commons

CECILIA VASA f. 1540

Margareta Eriksdotter Leijonhufvud och Gustav Vasa är föräldrar till denna svenska prinsessa; Cecilia Vasa. Den mytomspunne och kanske skidåkande kungen, hade fullt upp med att sprida protestantismen i Sverige när Cecilia växte upp. Cecilia hade dock annat för sig än att hänge sig åt sin fars förehavanden.

Stilig greve på rummet

Cecilia ville krama ur det bästa ur livet. Hon missade aldrig en fest och är omskriven som en oerhörd skönhet. Tonårstiden var turbulent. Bland annat genom utomäktenskaplig samvaro med en stilig greve som sågs klättra in genom hennes fönster, tills dess Cecilias bror ertappade honom i hennes rum. Greven dömdes till fängelse, och eventuellt kastrering innan han sedan valde ett isolerat liv i celibat. Hovet försökte förmå det unga paret att gifta sig för att undvika skam. Men de ville inte. Denna skandal kom att kallas Vadstenabullret.  

Efter en hemlig fest med dans och vin som Cecilia ordnat tillsammans med sin syster och hovets musiker, infördes nya regler. Cecilia fick nu inte längre lämna slottet ensam, vara ute sent eller ta emot gäster.

Drömmen om att förbli ogift

Det var inte heller sällan Cecilia fick motta frierier. Och när ett av dem höll på att förverkligas tog hon kontakt drottning Elisabeth i England och bad om att få besöka henne. Cecilia önskade egentligen att få leva som ogift hovdam åt drottningen. Ogift förblev hon inte men hon reste till England och blev kvar där ganska länge. Dock så levde hon långt över sina tillgångar och tvingas sedan pantsätta kläder och smycken för att bekosta hemresan.

Sjöröveri och vapensmuggling

Väl hemma i Sverige försörjde sig Cecilia bland annat på att kapa skepp ute på Östersjön. Vissa skepp var helt lagliga att kapa. Prinsessan hade kapartillstånd för dessa. Cecilia och hennes flotta kapade dock även ganska många andra skepp. Varav hon blev anklagad för sjöröveri. Utöver detta valde hon att beslagta varor vid tullarna, illegalt exportera spannmål samt smuggla vapen.

Konverteringen

Efter ett antal fler olagliga kontroverser och konflikter med ena brodern kommer Cecilia att konvertera till katolicismen (på tal om att välja andra vägar än sina föräldrar) och lämna Sverige. Cecilia föder ett utomäktenskapligt barn i Baden, som tas ifrån henne.

Cecilia kommer att fortsätta leva över sina tillgångar och förblir skuldsatt. Hon väljer även att låta barnen gå i en katolsk skola, trots att de bor i ett protestantiskt område. Med många ovänner sprids många rykten om Cecilia Vasa. Bland annat det att hon startat en bordell i Antwerpen.

Med ett CV som rymmer utomäktenskapliga barn, sjöröveri, vapensmuggling, konvertering till katolicismen och kanske även start av en bordell blir Cecilia Vasa för sin tid hissnande 87 år. Hon överlevde alla sina söner, dock inte sin dotter, och dog sedan i Bryssel.

ANDRA TONÅRSUPPROR

Detta år finns inte tid, men någon gång vill jag ägna några veckor åt tonårsuppror. Jag vill prata om hur de sett ut genom historien. Resonera kring vilka normer man väjer att bryta mot. Hur såg tonårsupproren ut på 1500-talet, på 50-talet och hur ser det ut i dag? Har jag tur kommer det även finnas tid för att beröra nedanstående upproriska damer:

Drottning Kristina (f. 1626) som under hela sin uppväxt inte vill förlikas med den lutheranska religionsundervisningen hon får. Hon kommer sedermera att abdikera och konvertera till katolicismen.

Agnes von Krusenstjerna (f. 1894) var övertygad om sin egen genialitet, vägrade infinna sig i kvinnorollen och gifte sig med en man som familjen inte accepterade. Varav hon bröt kontakten med dem.

Magdalena Jalandoni (f. 1893) var en framgångsrik feministisk filippinsk poet som av sina föräldrar blev förbjuden att skriva. Trots det publiceras hon första gången redan vid tolv års ålder.

TILLSAMMANS ÄR VI OSLAGBARA

Tonårsuppror i buller och bång till trots tror jag dock vi vuxna har väldigt mycket att lära av ungdomar. Liksom de har av oss. Alla uppror är ju inte liksom Cecilia Vasas kantade av en hel del problematiska förhållningssätt, utan många kommer att bidra till att samhället utvecklas i en positiv riktning. Det blir nästan som en dialektisk process, där ungdomar drar framåt, och vi vuxna försöker hålla tillbaka. Syntesen blir att utvecklingen går lagom fort. Och att vi tillsammans blir oslagbara.

 

Reagera på inlägget:

Representation i undervisningen räknas

Jag är en vit västerlandskvinna. Det är min erfarenhet som jag kan ta med mig in i undervisningen. Jag är inte från överklassen. Det är också en erfarenhet jag kan ta med mig in i undervisningen. Jag kan arbeta med maktanalyser och representationsproblematik utifrån detta. Det är viktigt för mig och jag är bekväm i det.

Det finns så många perspektiv jag missar. Så många förebilder jag inte låter ta plats i mitt klassrum.

Intersektionalitet

I ett intersektionellt perspektiv betraktas inte kvinnor som en enhet. Intersektionaltet inkluderar även t.ex. klass, ålder, funktion, sexuell läggning och etnicitet. Perspektivet innefattar alltså att kvinnor aldrig enbart ses som kvinnor, eftersom många andra parametrar spelar in. Det är ett synsätt som är ganska vanligt, men som vi i skolan ofta glömmer bort.

I höstas fick jag förfrågan att författa ett lektionscase till ett läromedel med lärarstudenter som målgrupp. Mitt expertområde är kvinnohistoria, men i detta case blev jag ombedd att använda ett intersektionellt perspektiv. På grund av vem jag är och mina erfarenheter är jag inte den som ska skriva ett case till ett läromedel med intersektionellt perspektiv. Jag känner att jag inte behärskar det nog för att göra något bra av det. Så jag tackade nej till uppdraget. Men snälla, jag vill gärna läsa det läromedlet. Låt våra lärarstudenter göra det. Låt dem tänka i termer av representation.

Nu vill jag ha revansch

Jag vet hur jag ska arbeta med kvinnlig representation i undervisningen. Jag kan även arbeta med kvinnlig representation ur ett mer globalt perspektiv, och sträva efter stunder då jag bitvis kan släppa eurocenterismen.

Så långt är jag med. Så långt klarar jag av.

Missförstå mig inte. Jag tycker att det är rimligt att anta ett intersektionellt perspektiv. Jag tycker att bred representation är jätteviktigt. För vissa ungdomars vägval i livet kan det till och med vara helt avgörande. Jag vill vara expert på detta också. Men det är jag inte.

Det blev alltså inget case skrivet av mig. På samma sätt som jag förstår att det måste vara jättesvårt för många att lyfta kvinnliga perspektiv i undervisningen. Men trots att caset uteblev, tänkte jag att jag ändå kan droppa några coola tjejer vi kan ta upp för en bred representation.

Funktionsvariation - Temple Grandin f.1947

Denna urhäftiga kvinna är autismtalangen personifierad. Hon är professor, kämpar för djurskyddsfrågor och en talesperson för personer med autism. Dessutom har hon utvecklat ett välanvänt system för human hantering av kor. Hon har tagit med sig sina egna erfarenheter in i teorierna kring hanteringen av boskap. Om Grandin finns en jättebra och prisbelönt spelfilm.  Se den!

I klassrummet

Hur ser en normenlig hjälte ut? Hur ser en normenlig skönhet ut? Vem ryms inom ramen? Vad gör vi med de som faller utanför? Personer med funktionsvariationer har länge i historien varit institutionaliserade. Detta gör att det finns enormt få förebilder. På senare år har diskussionen kring representation av människor med funktionsvariationer inom offentliga media blommat upp. Det är uppenbart att människor i rullstol, med downs syndrom eller någon annan variation inte syns i media så mycket, och det är ett problem. Det är något vi kan diskutera med våra elever om. 

Klass - Moa Martinsson f. 1890

Efter en fattig och ganska eländig uppväxt lyckas denna kvinna bli en av våra mest uppskattade författare. Här finns det många böcker att välja mellan när ni ska diskutera Sveriges historia, kvinnors möjligheter och Martinssons författarskap.

I klassrummet

Vilka möjligheter har arbetarklasskvinnorna idag? Vilka sociala och ekonomiska hinder ska de övervinna? Jämför nu och då! Martinsson var bortglömd under stora delar av 1900-talet. Varför?

Jag funderade och funderande. Jag engagerade dessutom alla runt omkring mig. Kvinnor som kommer från arbetarklassen, men lyckats bli historiska genom sina bedrifter lyser med sin frånvaro. Varför är det så? Dessa kvinnor har såklart haft enorma såväl ekonomiska som sociala hinder att övervinna. Att som arbetarklasskvinna i Sverige välja bort barn och fabriksarbete var för de flesta en omöjlighet. Detta är enormt intressant att diskutera med eleverna.

Bessie ”Queen Bess” Coleman f. 1892

Som dotter till två f.d. slavar och sedan uppvuxen med sin ensamstående mamma, var utsikterna för Coleman egentligen inte de bästa. Att både vara afroamerikan och arbetarklass försvårar avsevärt möjligheten att bli en historiskt känd person. Men Bessie Coleman ville bli pilot. För detta var hon tvungen att uthärda rasistiskt våld och grov diskriminering. Tillslut avslutade hon utbildningen i Frankrike och blev den första afroamerikanska personen att ta flygcertifikat. Efter detta försörjde hon sig som konstflygare för att samla in pengar till en flygskola för afroamerikanska kvinnor.    

I klassrummet

Att ta med sig sina erfarenheter är enormt givande. Vilka erfarenheter bär eleverna omkring på? Erfarenheter som kan ombildas till drivkrafter. Diskutera den tidlösa frågan om vad som driver oss. Många skolor kan dessutom ha turen att bedriva utbildning för ungdomar som just kommit till Sverige. Ungdomar med massor av erfarenheter. Samarbeta! Detta är en guldgruva för den nyfikne.  

Sexuell läggning / könsidentitet - Karin Boye f. 1900

Ett utmärkt sätt att både få njuta av underbar poesi och ta del av ett livsöde utöver det vanliga är att studera Karin Boye. Det går att läsa Karin Boye som en historisk gestalt, som berättar mycket om sin samtid. Man kan bara föreställa sig hur mycket mod det måste ha krävts av Boye att avsluta ett äktenskap med en man, för att leva tillsammans med en kvinna. På den tiden var homosexualitet brottsligt.

I klassrummet

Eftersom normbrytande sexuella handlingar länge fallit under strafflagen är mörkertalet stort. Vi hittar enkelt ett antal kvinnor som klätt ut sig till män, det öppnade dörrar. Det är svårare att hitta historiska förebilder som har brutit mot normer för sexuell läggning och könsidentitet för att leva ett liv som t.ex. öppet homosexuell kvinna. Minnen av dessa människor hittas allt för ofta i arkiven för de psykiatriska institutionerna.

Om sig själv skrev Karin Boye ”Dig jag hatar, du mitt usla videväsen, du som flätas, du som vrides, lydande tåligt andras hand" (Moln 1922). Finns det unga som känner så idag? Jämför och prata om när det är extra svårt att vara sig själv? 

SLUTLIGEN

Representation är jätteviktigt. Vi vill alla kunna relatera. Vi vill veta att vi får delta, att vi räknas, att vi också kan vara som hjältarna, att vi också kan lyckas och att vi också kan bli historiska, eller kanske bara få det där jobbet vi gärna vill ha. Saknar vi representation riskerar vi cementeras in i en föreställning om vad vi borde vara. Då vågar vi inte utmana.  Då vågar vi kanske inte någonting.

Reagera på inlägget:

Sidor

Annons
Annons
Annons