Annons

Bland horpallar och utomäktenskapliga förbindelser

Kristus och äktenskapsförbryterskan. Bildkälla: Wikimedia Commons

Angående äktenskapsförbryterskan sade Jesus: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne” (Joh 8:7-8). Alla som omringat henne går och Jesus blir ensam kvar med henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre”. Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer” (Joh 8:10-11).

Det är kanske vanskligt att använda bibliska citat för att förklara något ur ett historiskt perspektiv. Äktheten på stycket ovan är även något många diskuterar, eftersom det inte finns med i de äldsta handskrifterna. Vad vet jag, kanske har det tillkommit i efterhand. Vad vi dock kan konstatera är att trots den kristna moral som kom att prägla lagstiftningen kring äktenskapsbrott och utomäktenskapliga förehavanden, var det ingen lagstiftare (eller historieskrivare!) som valde att gå på Jesus linje.

Detta inlägg kommer att handla om lagstiftning och moral. Kanske ger det även en förklaring till att vi saknar en hel del kvinnor i historieböckerna.

Sambolagen och historisk tillbakablick

1987 var året då sambolagen trädde i kraft. Från och med nu fick par gemensam äganderätt i hemmet. Inte förrän 1969 hade utomäktenskapliga barn arvsrätt från sin far. Tidigt 1900-tal fick barnet ärva sin mor. Innan dess var det som om dessa barn inte fanns. I det svenska folkhemmet hade vi även en rigorös kontrollmaskin runt barnaavlandet i form av tvångssteriliseringar och tvångsmässiga fosterhemsplaceringar utifrån t.ex. vilken folkgrupp du tillhörde. Detta pågick längre än någon vill erkänna.  

Vi vet nog alla att utomäktenskapligt samliv i vår historia inte har setts på med blida ögon. Fram till 1600-talet var det dock ofta mannen som dömdes vid dess förekomst. Kvinnan sågs som ett offer för hans beteende. Det kom att dröja mycket länge än innan man ansåg att kvinnan hade en egen sexualdrift. Men med kyrkans inflytande kom dock lagstiftningen från slutet av 1600-talet att anse män och kvinnor lika skyldiga till det utomäktenskapliga umgänget. Kyrkan tog nu över kontrollen över äktenskapet, som nu skulle ingås frivilligt av båda parter.

Fick man ett utomäktenskapligt barn stod valet mellan böter och horpall i kyrkan. Något som delade upp rika och fattiga. Den skamfyllda horpallen till den fattige och anonyma böter till den rike.

I slutet av 1600-talet övergick samhället från naturahushållning till penningekonomi. Även detta kom att förändra lagstiftningen kring barnalstringen. Under tiden för naturahushållning skulle barnet bo hos sin mor i tre år, för att amma, och sedan hos sin far i fyra, för att försörjas av hans gård. I och med penningshushållningens intåg kom barnet sedan att bo kvar hos sin mor och fadern fick försörjningsplikt.

Barnamord

Straffen och stigmatiseringen kring barnalstringen, i synnerhet efter 1600-talet, kom även att leda till en stor ökning av barnamorden. Gustav III införde till följd av detta barnamordsplakatet i slutet av 1700-talet. Detta tillät kvinnor föda barn på okänd ort och utan att uppge namn på varken fadern eller sig själv. Barnet kunde sedan sättas på barnhem. I rätten förbjöds även domare att ställa generande frågor till kvinnan.

Nu kom de utomäktenskapliga födslarna att öka. Nästan inga utomäktenskapliga barn hade nu heller en namngiven fader.  Det var inte direkt ovanligt att de gemensamma föräldrarna gjorde upp och kvinnan fick ett engångsbelopp av fadern mot att hon inte gick ut med hans namn. Detta engångsbelopp var oftast inte så högt, men å andra sidan kunde mannen även få för sig att neka till faderskap och i så fall kom kvinnans vittnesmål att sakna tyngd i rätten. Så ofta var det engångsbeloppet eller ingenting hon hade att välja mellan.

Barnamordsplakatet kom således att framförallt att ge mannen möjlighet att undvika ansvar för barnet. Kvinnan kunde, om hon hade gott om pengar, placera barnet anonymt på barnhem. Men oftast behöll hon och vårdade barnet själv. Något som försatte henne i utanförskap enligt dåtidens moraliska samhälle.

Ogifta mödrar sprider engelska sjukan

Stigmatiseringen kring ogifta mödrar bestod och var kraftigt normgivande även under 1800-talet. Exempelvis skulle dessa kvinnor bära en viss sorts kläder och hålla sig undan samlingsplatser. På många orter trodde man att den ogifta modern spred engelska sjukan. Idag vet vi att engelska sjukan, eller rakit som det också kallas, orsakas av d-vitaminbrist. Något som drabbade många som flyttade från landsbygden till den industrialiserade staden. 

Denna oerhört fascinerande person är prinsessan Cecilia Vasa. Upprorisk dotter till Gustav Vasa. Bildkälla: Wikimedia Commons ”Nödvändiga” bordeller accepteras

Eftersom mannen var tvungen att få utlopp för sin sexualdrift, samt för att locka människor till Stockholm, blev bordeller ett vanligt inslag. Om besiktningsbyrån och lagstiftningen kring prostitution har en del av oss kanske sett i den senaste säsongen av Fröken Frimans krig.

De kvinnor som smög med sina utomäktenskapliga förehavanden sågs ofta stå lägre än de kvinnor som öppet erkände sina misstag. Cecilia Vasa, som förövrigt levt ett oerhört mångfacetterat liv med såväl utomäktenskapliga skandaler samt sjöröverianklagelser i sitt CV, sades ryktevägen driva ett horhus.  Kring prostitutionen växte lagar fram som kom att innefatta även ickeprostituerade. Kvinnors rörelsefrihet begränsades. De fick inte gå i grupp, vara ute på kvällen eller stanna under lyktstolpar. Även om prostitution likt de kungliga mätresserna och adelns sällskapsdamer var mer norm än undantag, var det en verksamhet som skulle finnas men inte synas. 

Prästerna skriver historia

Kyrkoböckerna är ett otympligt källmaterial. Prästen antecknade nämligen hur han tyckte att människors liv borde se ut, inte hur det faktiskt såg ut. Hälften av de vuxna stockholmarna var ensamstående på 1800-talet. Men normen var ändock idealfamiljen med en husbonde som överhuvud, varav kyrkoböckerna i många fall kommer att lyfta fram detta framför verkligheten. Eftersom nästan 50% av barnen i 1800-talets Stockholm var födda utanför äktenskapet kan man konstatera att samhället inte levde som det lärde.

Wollstonecraft

En person vilken jag skrivit om innan, men som bör nämnas i detta sammanhang är Mary Wollstoncraft. Hon fick utomäktenskapliga barn kring 1700-talets slut.  Wollstonecraft var vidare en feministisk upplysningstänkare och en mycket aktiv och populär skribent under sin tid.

Efter Wollstonecraft avlidit i sviterna av förlossningen gav hennes änkeman ut hennes biografi.  Hon var för sin tid, i och med sitt leverne och utomäktenskapliga umgänge en rebell. Hennes rykte kom att bli skamfilat i ett decennium. I slutet av 1800-talet lyftes hennes idéer igen då av t.ex. Virginia Woolf. Fortfarande fördömde dock många Wollstonecrafts livsstil. Först i slutet av 1900-talet börjar akademin nyansera bilden av henne.    

”Jag tror inte det finns något samband mellan mitt vetenskapliga arbete och uppgifter om privatlivet.” sade Marie Curie när nobelkommittén ville dra in hennes pris. Bildkälla: Wikimedia Commons Marie Curie

Den, än idag, enda kvinna som fått två nobelpris och den första kvinnan att ens få nobelpriset är Marie Curie. Hon tilldelades pris för sin forskning inom radioaktivitet. Pris vinner hon inom både fysik och kemi. Hon kom från ett hem som hyllade självständighet för såväl kvinnor som män, och bestämmer sig tidigt att bli vetenskapsman. Hon och hennes man arbetade sida vid sida tills den dag han plötsligt dör. Curie fortsätter på egen hand och inleder en kärleksaffär med en gift kollega. När deras brevväxling stjäls vid ett inbrott blir deras relation offentlig. Något som nästan kostade henne det andra Nobelpriset. Nobelkommittén råder henne att avstå priset, men Curie svarar: 

”I själva verket har priset utdelats för upptäckten av radium och polonium. Jag tror inte det finns något samband mellan mitt vetenskapliga arbete och uppgifter om privatlivet. Jag kan inte acceptera uppfattningen att erkännandet av värdet på ett vetenskapligt arbete ska påverkas av förtal och skvaller beträffande privatlivet. Jag är övertygad om att denna åsikt delas av många människor. ”

Curie mottar priset men återvänder till Paris som djupt deprimerad. Hennes offentliga person präglas av omgivningens hat. Hon får ett nervöst sammanbrott och det dröjer över ett år innan hon återvänder till laboratoriet.

Kvinnor i historieböckerna

Nästan ända fram till andra halvan av 1900-talet fördömdes alltså Wollstonecrafts beteende. På grund av den livsstil hon förde har inte heller hennes, för 1700-talet, centrala filosofiska teser lyfts fram. Wollstonecraft är således ett bevis på att kvinnliga tänkare inte saknas i historien, men att de på grund av sin livsföring ibland saknas i böckerna. Likt hur prästerna antecknade i kyrkoböckerna, valde de som hade privilegiet att skriva vår historia, att utesluta henne.

Utgår vi från Curie ser vi liknande tendenser. Hon gjorde oerhört viktiga upptäckter, men hennes privata förehavanden höll på att kosta henne ett viktigt pris. Hade dessa förehavanden försiggått innan hon ens fått något pris kanske vi inte alls hade känt till Curie på de premisser som vi känner till henne idag.

Och jag frågar mig ständigt; hur många historiska kvinnor har egentligen drabbats av detta. Hur många fler kvinnor hade vi känt till om historieskrivningen inte hade varit så moraliskt betingad. Och så diskriminerande.

 

Reagera på inlägget:

Varför pratar vi inte mer om Caesars dotter och Kleopatra?

Häromveckan jobbade vi med historiebruk. Så som varje lärare bör göra lite då och då hade jag lånat en uppgift av en kollega. Uppgiften berör områdena historiebruk samt historiska perspektiv och är en jämförande analys av hur läroboken (”Alla tiders historia 1b”) respektive en tidningsartikel (av Gunilla Boëthius) framställer Mary Wollstonecraft. Eleverna kommer ganska snart fram till att hon inte finns med i läroboken.

Det är ju superintressant. Vi tar detta med oss och fortsätter diskutera perspektiv. Det blir en ganska lång diskussion kring varför vissa är med men andra inte är det. Artikeln tar upp det faktum att Wollstonecraft fick utomäktenskapliga barn. Kanske är hon inte med i boken eftersom det ursprungligen inte riktigt skulle talas om kvinnor som inte följde dygdighetsnormer? Det kan vi inte veta, men vi kan spekulera. Och det gör vi med glädje. Jag upplever att diskussioner kring historieskrivning gör att eleverna får med sig viktiga verktyg för analys och kritisk granskning, verktyg som kan användas långt utanför historieämnet.


Woolstonecraft var en brittisk författare och filosof. Mest känd är hon för ”Till försvar av kvinnans rättigheter” där hon argumenterar bl.a. för att kvinnor inte är underlägsna av naturen och att samhället bör styras av förnuft. Hon tog ställning för den Franska Revolutionen. Bildkälla: Wikimedia Commons

Caesar och Sibirien

En, nu pensionerad, historielärarkollega till mig förklarade en gång att alla hennes historiegenomgångar alltid slutade i Sibirien. Var hon än startade drev berättelsen åt samma håll. Jag vet inte om det alltid är så för mig, men denna gång landade klassen och jag i vår läroboks redogörelse över Caesar. Ett väldigt bra avsnitt när vi ska diskutera historieskrivning.   

I ”Alla tiders historia 1b” har han fått ett uppslag, vilket är helt rimligt för en så pass central historisk person. Det står om konsuler, värnplikt, krigsbyten, legoarméer, Pompejus, Crassus, att ”Caesars dotter blev Pompejus hustru”.  Vi kan läsa vidare om överenskommelser och den republikanska författningen. Galler och senaten, att ”tärningen är kastad” och Pompejus blev besegrad (Obs! Efter att Caesars dotter dött i barnsäng och banden således upphävts) samt Veni vidi vici, och Caesar blev diktator. Sedan Et tu Brute och Octavius som blir Augustus och till sist Pax Romana. 

I historieundervisningen tar vi alltid upp Caesar. Men varför måste vi prata om honom? Och vad måste vi egentligen prata om? Alla dessa turer… floder som korsas, arméer som besegras? Egentligen är nog kärnan i det vi pratar om att han gjorde slut på republiktiden och kejsartiden kom att inledas. Sedan kom freden. Som varade i 200 år. Det är ändå viktigt. Hur Roms republik fungerade behöver vi veta för att förstå hur man under epoken på vilken demokratins vagga vilar, definierade folkstyre. Vilket blir viktigt för vår förståelse av demokrati idag. Hur kejsartiden fungerade behöver vi veta för att förstå hur Rom utvecklades i relation till sin omvärld. Och hur det tillslut föll. 


Denna beundrade kvinna är Julius Caesars mamma, Aurelia Cotta. Hon hade en framstående position och var respekterad. Vidare sägs det även att hon räddade livet på sin man,  Julius Caesar (d.ä), genom att övertala den dåvarande diktatorn att inte avrätta honom. Bildkälla: Wikimedia Commons

Belys perspektiven

I en historiebok jag använde innan GY11 beskrevs Caesars militära framgångar väldigt sparsmakat. I stället hade författarna fokuserat på de reformer som genomfördes i hans namn. Att han var kritisk till överklassen och förbättrade läget för de fattiga. I detta sammanhang har vi som lärare chansen att belysa fler perspektiv. Vi kan kort belysa de olika militära slagen; ovanifrånperspektiv men vi kan även se på hur reformerna och upphävandet av republiktiden påverkade livet för den vanliga människan. För familjen; underifrånperspektiv. Således förenklas även belysandet av kvinnors och mäns roller i republikens Rom respektive i enväldets Rom.

Att se hur människors roller förändras i och med att styret förändras är ju superspännande, och en rimlig analys att ta med sig till nutid. Allt handlar om perspektiv. Förtydliga för dig själv och för eleverna vilka perspektiv som präglar din genomgång. Utifrån det kan ni också diskutera vilka fler perspektiv som skulle kunna berika redogörelsen. Eleverna är superduktiga på det. Många tror att man måste kunna massor om kvinnohistoria för att inkludera det perspektivet i sin undervisning. Och lite kvinnor i historien är det förstås bra om man har koll på. Men överlag så tänker jag nog att kärnan ligger i perspektiven. Utifrån dem kan man diskutera sig fram till mycket.

Att förstå FN

Ett annat exempel, på temat perspektiv, är när vi diskuterade en text som tar upp hur FN skapades som NF i kölvattnet av första världskriget och hur de sedan valde att resonera kring alliansbyggen, för att skapa säkerhet. Texten är skriven ur ett tydligt ovanifrånperspektiv och berör olika länders ledare. I klassen resonerade vi kring huruvida den är skriven ur ett manligt eller kvinnligt perspektiv. ”Ja, men kanske lite manligt, eftersom männen är överrepresenterade bland ledarna”. Ja. Kanske lite manligt. Då lyfter en av eleverna det faktum att det är ju supersvårt att prata om FN ur ett mer kvinnligt perspektiv, eftersom kvinnor är underrepresenterade.


Det var tätt bland herrarna vid det officiella öppnandet av NF. Hur kommer det sig? Vad betyder det för NF? 1979 upprättade FN ”Kvinnodiskrimineringskonventionen”. 1981 togs den i bruk i Sverige. Ganska sent kan man tänka. Bildkälla: Wikimedia Commons. 

Vi går igenom just hur FN skapades. Vi pratar om första världskriget, om Versaillesfreden och om andra världskriget. Men vad innebär FN? Vad innebär det i praktiken för resten av oss? Vilka sanktioner används? Hur drabbas människor av det? Hur bidrar den till att behålla freden? Hur påverkas vi av fred? Låt oss titta på betydelsen för massan inom befolkningen, familjerna. För kvinnorna, männen, barnen, de rika och de fattiga. Om vi bara pratar om FN ovanifrån, förstår eleverna då verkligen vad FN är?

Diskutera, utred och undersök

Jag försöker tänka på det viset generellt. Vissa saker bör vi prata om. De är viktiga hörnstenar i förståelsen av andra tider och andra människor. De är således viktiga hörnstenar i en vidgad världsbild. Hörnstenar så som Caesar, FN och Wollstonecraft. Men innan vi pratar om vissa saker, bör vi också ta oss en allvarlig funderare på hur vi vill prata om det. Det är lätt att låsa in sig i historieämnets tradition och återge ett manligt ovanifrånperspektiv. Men klurar vi lite på det, och kanske diskuterar det med våra kollegor och elever, kan vi nog hitta angreppssätt som vidgar perspektiven.

Och ärligt talat. Blir vi inte lite nyfikna på hur livet tedde sig för Julia, Caesars dotter? Det blir jag i alla fall. Och kan vi verkligen prata om Caesar utan att prata om Kleopatra? Och den beundrade Aurelia Cotta (hans mamma). Eller varför inte hans faster, Julia som gifte sig med Maurius och således gav honom möjlighet att få ett högt ämbete och i förlängningen möjlighet att reformera röstätten och således bli poplulär hos folket.  Här finns det massor av kvinnliga trådar att följa. Vem vet, vi kanske landar i Sibirien?

Reagera på inlägget:
Annons
Annons
Annons