Annons

Därför ska lärare samarbeta med institutioner utanför skolan

Det är med risk för att låta snobbig jag talar om vikten av bildning. Ordet kan för många klinga lite väl förnämt. Men medveten om denna risk talar jag ofta hur bildning nästan är en förutsättning för demokrati. Bildning är dessutom bra att ha i många olika situationer. Som när du ska lösa söndagskrysset, titta på frågesport på tv eller kanske imponera på svärföräldrarna. Men bildning handlar också om att kunna sköta sin ekonomi, kunna delta i den politiska debatten, fungera med andra på en arbetsplats. Kunna våga och ha självförtroende att kasta sig ut i världen.

Den obligatoriska skolan gjorde att skriv- och läskunnighet blev tillgängligt för alla. Bildkälla: Libris.

Skolan som brygga

Många barn får med sig bildning hemifrån. Eller från sitt umgänge. De behöver inte primärt skolan för att lära sig om de demokratiska värdena, om alla människors lika rättigheter och om sina egna skyldigheter gentemot samhället. Många barn fostras till aktiva, kritiskt tänkande medborgare oavsett om skolan gör sitt eller inte. Men många barn gör det inte. Därför är skolan en så viktig brygga. Det är viktigt att den är lika för alla och att de kan förbereda alla barn, oavsett bakgrund, på livet. Det är viktigt för alla människors lika möjlighet att kunna ta beslut över sina egna liv samtidigt som man har full respekt för andras. Bildning är viktigt för fortlevnaden av vår demokrati. 

Som lärare i skolan, oavsett ämne, är detta ytterst närvarande. Vi undervisar, vi fostrar. Vi ordnar, till många elevers stora fasa, med grupparbeten och tvingar dem dessutom lära sig saker de inte är ett dugg intresserade av. Vi lär dem samarbete, ger dem förutsättningar att klara livet. Vi tar konflikterna och vi visar medmänsklighet. Skolan är en plats där eleverna växer upp. Vi visar dem vad som krävs.

Skolan som nyckel 

Bildning kan omfatta många saker. Det handlar inte bara om att läsa Södergran och Strindberg, att lösa ekvationer eller ha koll på periodiska systemet. För mig handlar bildning om att ha verktyg för att möta världen utanför. Förståelse för olikheter, kunskap om nuet samt möjlighet att kritiskt granska. Ett sätt att nå detta är genom litteratur som vidgar världsbilden och matematik som ökar analysförmågan. Självklart går även bildning att nå på många andra sätt. Men för mig, som lärare, är skolan nyckeln för de flesta. 

Skolan är obligatorisk i många år. Den ska vara tillgänglig och ska finnas till för alla. Det är nog den viktigaste folkbildande institution vi har och dess tillgänglighet är något vi ska värna om. Dess likvärdighet är dessutom något vi ska kämpa för. Det finns dock många andra folkbildande institutioner i samhället, t.ex. bibliotek och museum. För många, inte alla, upplevs dock bibliotek, men kanske framförallt, museum som något otillgängligt. Något som är till för vissa utvalda intellektuella som gillar att ha tråkigt. Därför upplever jag att det som lärare är väldigt viktigt att kunna samarbeta med dessa andra samhällsinstitutioner. För att göra dem tillgängliga även för ungdomar.

Midgårdsskolans utställning ”Kända kvinnor” på Kvinnohistoriskt Museum. Bildkälla: Bildkälla: anitamedia.blogg.se

Skolan som medborgarskapande 

På min skola återkommer vårt samarbete med kvinnohistoriskt museum för andra gången nästa läsår. Vi är många lärare, på flera program som har massvis med idéer. Eleverna ska på något vis få jobba med något kvinnohistoriskt tema. Detta ska på något vis sedan synas på muséet. Förra gången vi genomförde detta samarbeta blev det en utställning mycket större än vi hade kunnat hoppas på. 

Genom att samarbeta mellan olika program så som Samhällsprogrammet, Filmprogrammet och Estet Media kan vi jobba på djupet med såväl innehåll som presentationsform. Vinsterna med samarbetet är att eleverna måste jobba tillsammans mot ett gemensamt mål, mot en deadline som inte går att skjuta på samt att deras arbete syns i samhället. Eleverna tar plats i det offentliga rummet och får bli medskapare. Detta skapar tillgänglighet. Att gå på museum nästa gång kanske inte känns lika främmande. 

Stora ord som bildning och demokrati är något som vi lärare arbetar konkret med varje dag. De finns i de små uppgifterna, i de viktiga samtalen, i de snabba genomgångarna. Men jag vill också slå ett slag för skolans samarbeten med institutioner utanför skolan. Gå på visningar, visa hur biblioteken fungerar. Men våga också samarbeta. Ta reda på hur ni kan bidra till varandras verksamheter. Eleverna kommer att få med sig viktiga kunskaper för livet. Kunskaper om samarbeten, om ämnesområden de kanske inte kommer åt annars, om deadlines som inte går att skjuta upp. Kanske kommer de att bli stolta och lyckas eller kanske får de lära sig den viktiga läxan att de kanske inte lyckas, men förstår varför. 

Skolan för individen och gruppen 

Skoldebatten handlar ofta om de faktiska ämneskunskaper som eleverna ska få med sig. Det är en jätteviktig debatt och ett jätteviktigt ämne. Vi ska dock inte heller glömma bort all den sociala bildning som eleverna får i skolan, genom aktivt deltagande, genom grupparbeten, genom att sitta och lyssna, kritiskt granska, tänka som ett lag och tänka som en individ. Själv upplever jag att den sociala bildningen och kunskaper i skolämnena går hand i hand. De två områdena behöver varandra. I Gy11 står det att läsa: ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”.

Poängen jag försöker driva är kanske svår att missa. Kanske är jag till och med lite tjatig. Men jag vill slå ett slag för bildning och demokrati. Och för samarbeten.

Reagera på inlägget: