Annons

Passa, heja på, driv – och ta plats

Skolorna har startat här i Umeå. Det är pirriga magar och springiga ben som befolkar skolorna. Själv har jag en som börjar tvåan och en som börjat trean i år. Den yngre är en flicka och den äldre är en pojke. Något som förstås lätt blir avgörande för deras framtida val och förutsättningar.

Båda har sedan de var relativt små ägnat sig åt sport. Det började med dans, blev sedan gymnastik och nu är det fotboll på somrarna och basket respektive innebandy på vintrarna.

När de var små och skulle börja i sina bollsporter var båda två nervösa och hade ganska dålig koll. Såklart, de var ju kring fem/sex år. Ingen av dem hade någon aning om hur de skulle passa, eller än mindre skjuta mål. Men så hände något ganska snart. Min son började ägna rasterna på skolan åt att spela fotboll eller innebandy, tillsammans med sina killkompisar. Min dotter tittade på, tillsammans med sina tjejkompisar, eller gick och gjorde något annat.

Könssegregerade miljöer

Som de flesta av oss vet är skolgårdar ganska tuffa miljöer. Det är mycket att förhålla sig till om man vill passa in. Skolgårdar är dessutom tämligen könssegregerade. Sonen lärde sig tidigt att vara med i sporten, dottern att titta på, eller göra något annat. Och de är tillsynes nöjda med det.

Tillbaka till fotbollsträningen. Där kommer den ena av dem ganska snabbt att bli allt duktigare. Han utmanar sig själv på träningarna genom att driva och dribbla. Ta plats och skjuta. Hon väljer att fortsätta passa bollen. I och för sig inte rakt ut i ingenstans, som tidigare. Men ändock, i stort sett direkt bollen landar vid fötterna för hon den vidare till en lagkamrat. Hon är dessutom en ivrig påhejare av de andra.  

En spelare som alltid passar vidare är kanske en god lagspelare, men får inte möjlighet på att själv träna på att dribbla och driva den framåt. Hon tränar inte på att ta plats på plan och våga skjuta mot mål. Således blir det ju svårt att knäcka koden för själva spelandet. Det blir en balansgång mellan att passa, heja på, driva och ta plats.

En balansgång

Att använda sportmetaforer är kanske uttjatat, men detta passar verkligen in på själva livet. Livet handlar ofta om denna balansgång. Att heja på andra och att delta själv. Vi som vuxna lärare i skolan – oavsett årskurs, måste nog hjälpa våra elever med detta. Vissa behöver träna på att driva framåt och ta plats. Att delta. Andra behöver träna på att stanna upp, se sig om, passa till någon annan och heja på.

Så till alla klassrum, skolgårdar och spelplaner, nu när skolorna kommer igång. Se till att peppa alla att delta, oavsett kön. Inte bara med ord, utan också genom att strukturera raster och lektioner så alla får prova på. Se till att lära vissa stanna upp, se sig om, passa och heja på. Inte bara med ord, utan också genom att strukturera raster och lektioner så alla får prova på. Låt det finnas en genusmedvetenhet kring både klassrumssituationer och raster. Hjälp barnen prova på många olika saker. Hjälp dem bryta begränsande normer.

Det som är viktigt är att aktivt och systematiskt arbeta för att det faktum oavsett om ett barn är en flicka eller pojke, eller något annat, ska inte könstillhörighet styra deras chanser och förutsättningar. Alla barn behöver verktyg för att kunna passa, heja på, driva och ibland ta plats.

Reagera på inlägget:

När Gud var engelsman

I något år eller så har sidor med viktorianska, lite ”knäppa” bilder funnits i flödet på mina sociala medier. Jag passade på att fråga mina elever om de sett samma delningar som jag. Vilket de hade. Detta föranledde den typen av spontan lektion när läraren (alltså jag) blir peppad på att berätta. Ni vet, de där lektionerna vi själva tycker blir så bra. Men, som eleverna antagligen har glömt innan de gått hem för dagen. Fast ändå, någonstans där bakom vill jag ändå tro att kunskapen finns kvar. Rätt vad det är kommer de, om tio år, stöta på korsordsfrågan: Brittisk regent 1837–1901, och då minns de: Det var ju drottning Victoria!

Familjebilder post-mortem, fotomontage och systrarna Brontë är något vi förknippar den viktorianska eran. Bilkälla: Wikimedia commons

Viktoriansk fotokonst är ju lite speciell. Under denna era är fotokonsten på stark utveckling och vi ser knasiga och humoristiska fotomontage. Samtidigt ser vi också döda familjemedlemmar uppställda bredvid levande. Tanken var att de ville ge människors korta liv mening. Vi ser även dubbelexponeringar som liknar genomskinliga andar. Vi ser allvarliga miner på barn som vuxna. Sen, rätt vad det är, ser vi en rolig grimas.

Drottning Victoria

Den Viktorianska eran är en benämning på tiden i Storbritannien från 1830 till cirka 1900. Drottning Victoria regerade och nationen stod på toppen av ekonomisk och politisk makt.

Drottning Victoria av Storbritannien, även Kejsarinna av Indien, har en unik historisk särställning. För tiden är hon så pass framstående att hela eran är uppkallad efter henne. Viktoriansk tid förknippas å ena sidan med tiden då aristokratin sätter normen för medelklassmänniskorna. En sträng kristen moral härskar, samtidigt som en romantisk känslosamhet råder. Men vi ser också revolutionärer förena sig och en vass samhällskritik formuleras i takt med att industrialiseringen befäster en ny sorts fattigdom och kvinnor och barn prostituerar sig i städernas gränder.

Den Viktorianska tiden var även en tid då det brittiska imperiet bredde ut sig över världen. Gud var engelsman. Engelsmannen var fullkomligt överordnad alla andra nationer. Drottning Victoria härskade över en fjärdedel av jordens befolkning. Det vi idag kallar rasism, kallade den viktorianska engelsmannen optimism, när det restes land och rike runt för att i imperialistisk anda sprida den brittiska kulturen. 

Romankonst och underlägsenhet

Även om vi idag gärna frotterar i viktorianernas konstigheter, är det också en tid av blomstrande konst och kultur. Brontë-systrarna, Elisabeth Gaskell och Mary Anne Evans (under pseudonymen George Eliot) var kvinnor som starkt kom att prägla den brittiska romankonsten.

Drottning Victoria, 1887. Bildkälla Wikimedia commonsDen viktorianska tiden kommer även att vara en tid då synen på kroppen, inte minst kvinnokroppen, förändras. Kroppen kartlades enligt vetenskapligt manér och skillnaderna mellan kvinnor och män befästes. Det ansågs bland annat bevisats att kvinnor inte hörde hemma i det offentliga livet och kvinnlig utbildning betraktades av många som vansinne. Det upplevdes att kvinnans underlägsenhet var vetenskapligt bevisad. Ett perfekt verktyg att använda mot den framväxande kvinnorörelsen. 

Samma rättigheter och skyldigheter

Det vi idag förknippar med kvinnlighet ansågs bevisat i den kvinnliga biologiska särarten. En vanlig åsikt var att eftersom skillnaderna mellan kvinnor och män är så stora, ska de inte heller behandlas lika. Eller för den delen ha samma rättigheter och skyldigheter i samhället. Men med den framväxande kvinnorörelsen får ändå Storbritanniens kvinnor rösträtt 1918, och på lika villkor som männen 1928. I Sverige får vi, som bekant rösträtt 1921. Men trots bildning, karriärer och lika skyldigheter kommer många kvinnor än idag att präglas av 1800-talets föreställningar könens särart. Kvinnor och mäns såväl arbetsuppgifter som arbetsinsatser värderas olika och kvinnor väljs bort från såväl redogörelser av centrala vetenskapspersoner som berättelsen om det moderna samhällets historiska bakgrund.

När vi inspireras av flödet

Kvinnorna saknas ofta såväl i skolböckerna som i många lärares spontana historier. Men visst ser vi en förändring på gång. Kanske får våra barn uppleva något annat?

Det är ändå detta som är det häftiga med att vara lärare. Hur viktorianska bilder i flödet på sociala medier kan lägga grunden till kanske de viktigaste lektionerna. Hur vi som lärare kan påverka våra elevers möjligheter och vilja att delta som aktörer i kampen för likvärdighet, jämställdhet och bevarandet av demokratin.

Reagera på inlägget:

En lärarinna värd att hylla

Maja Beskow var Umeås första lärarinna på ett högre allmänt läroverk.Umeå kommun ska nyöppna en gymnasieskola som genomgått omfattande renovering. En skola som fått rum för fler elever samt ett högstadium. Skolan kommer att namges efter Umeås första lärarinna på ett högre allmänt läroverk.

Ett lämpligare namn kan skolan inte få. Lärarinnan ifråga var en kvinna som stred för alla elevers lika förutsättningar, oavsett kön. En kvinna som engagerade sig i såväl föreningsliv som dövas förutsättningar. Tänk om hon visste det den dagen hon med dispens från kungen fick tillträda tjänsten. Tänk om hon visste att en dag skulle skolan uppkallas efter henne. En namngivning som blir en bra och viktig symbol för det fortsatta arbetet inom Umeås skolor.

Detta inlägg ska dock inte handla om nyöppnandet av skolan. Inte heller om renoveringar eller om frågan att inhysa högstadier och gymnasier i samma byggnad. Detta inlägg ska handla om den fantastiska kvinna som skolan kommer att namnges efter: Maja Beskow.

Första lärarinnan i Umeå på högre allmänt läroverk

Umeå, där jag bor och verkar, har sedan länge haft såväl akademisk profil som starkt kulturliv. På 70-talet ansågs universitetet progressivt och på 90-talet fanns en stark rörelse där många hjälptes åt att lägga grunden för en stad fylld av liv, aktivitet och diskussion.

I mer historisk tid var utgångsläget i Umeå, precis som många andra städer, kanske inte lika progressivt. Inte eller var det progressivt under hösten 1900, när Maja Beskow tog m/s Uman och begav sig till Umeå. Med sig hade hon lärarinneexamen i teckning från dåvarande konstfack, samt slöjdutbildning från Nääs slöjdlärarseminarium. I Umeå skulle hon tillträda ett vikariat vid Umeå högre allmänna läroverk, som 1966 fick namnet Östra gymnasiet.

Hösten 1900 var läroverket enbart öppet för manliga elever och först 1923 skulle kvinnliga elever och lärare få tillgång till skolan. Redan 1903 kom dock Beskow att, med dispens från Oskar II och trots rektors avrådan, få anställning på skolan.

Stort engagemang

Här i Umeå benämns Maja Beskow som en stridbar kvinna. Vilket hon säkerligen var. Det finns gott om arkivmaterial som visar Beskows breda engagemang bevarat.

Maja Beskow satt tidigt i styrelsen för Teckningslärarnas Riksförbund. Eftersom de kvinnliga eleverna inte hade tillgång till den ordinarie gymnasieföreningen, startade hon den kvinnliga gymnasieföreningen Orbis. Hon fick även många stipendier, vilket möjliggjorde utbildningsresor runt Europa.

Beskow engagerade sig i EFS och föreningslivet. Bland annat var hon 1910 en av initiativtagarna till Umeås scoutkår. Samt, med ett stort engagemang för de dövstummas sak, en av grundarna till de dövstummas förening. Utöver dessa engagemang var hon är driven akvarellist och amatörfotograf. Vill man se hennes bilder finns ett antal representerade på Västerbottens museum. Brev och annat arkivmaterial finns bevarat på folkrörelsearkivet.

Välvalt mål

Enligt kommunens politiker ligger de värderingar Maja Beskow för med sig i linje med målet att ”skapa förutsättningar för kvinnor och män att ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. Ett bra mål som jag hoppas också kunna genomsyra det fortsatta arbete som Umeå och Sverige står inför. Ett mål för att låta ett medvetet värdegrundsarbete bli och fortsätta vara en tydlig del i skolans medborgarskapande uppdrag.   

Reagera på inlägget:

Jag vill inte debattera kondomer i min klass

När jag gick ut lärarutbildningen 2006/2007 valde jag att skriva mitt examensarbete om värdegrundsarbete utifrån HBTQ-frågor inom skolan. Jag ville veta om detta var något lärare arbetade med och om de hade den kompetens som krävdes.

Lite statistik

Den enkätstudie jag gjorde bland lärare och elever på gymnasiet i Umeå visade att 100% av lärarna och 79% av eleverna ansåg att det är viktigt att lyfta värdegrundsarbetet kring HBTQ-frågor. Drygt hälften av lärarna hade någon gång valt att göra det men 83% av eleverna hade inte ens tänkt tanken att detta skulle kunna göras i skolan.

Bland de lärare som lyft dessa frågor ansåg nästan samtliga att det hade varit positivt, något enbart var femte elev som upplevt det höll med om. En tredjedel av lärarna ansåg att de hade goda verktyg för att lyfta frågorna, en tredjedel ansåg att de nog hade det i vissa givna situationer. En tredjedel av lärarna ansåg att de inte hade några verktyg för det alls Alla önskade mer fortbildning och mer tid för att kunna reflektera, resonera och erfarenhetsutbyte kring hur de kan arbeta med HBTQ-frågor.

Den forskning jag visade på i mitt examensarbete pekade mot att dessa frågor ska lyftas i alla ämnen. Lärarna ansåg att Svenska och Samhällskunskap var bäst lämpade.

Sex och samlevnad

Men hur jobbar vi bäst med värdegrundsfrågor? Ja, en sak säger många sakkunniga: temadagar och värdegrundsövningar är problematiska. Temadagar för att de tar slut och sällan påverkar det vardagliga arbetet och värdegrundsövningar för att de kräver väldigt mycket kunskap av ansvarig lärare.

Satsa hellre på att integrera det i alla ämnen. Låt det bli en naturlig del av klassrumsdiskursen. Själv kommer jag genast att tänka på hur sex och samlevnad nu ska bli en tydligare del av samtliga ämnen. Jag fick dock lätt panik när jag läste en skrivelse och förslaget att man kunde låta eleverna skriva argumentationer kring kondomanvändning togs upp. Ett bra förslag för många kanske, men själv blir jag av någon anledning tomatröd i ansiktet bara jag läser ordet kondom.

Däremot brukar jag alltid beröra makt, kön och samtycke. Detta kan man göra i svenskan genom att välja artiklar som eleverna skriver referat på, eller kanske som tema för utredande text. I historian finns massor med uppslag där vi kan beröra och belysa makt, kön och samtycke ur ett historiskt och samtida perspektiv.

I Sverige har sexualkunskap varit ett obligatoriskt ämne sedan 1955 och var införlivat i biologi och historia. Bildkälla: Wikimedia Commons

Regeringssatsning

En artikel i Skolvärlden lyfte nyligen Skolinspektionens granskning av skolors arbete med sex och samlevnad. Granskningen visade att det är svårt att få elever delaktiga samt att det behövs fler verktyg för lärarna. Resultatet på den undersökning jag gjorde 2006 står sig alltså fortfarande. Även rörande HBTQ-frågorna som särskilt omnämns som ett område där mer arbete är nödvändigt.

Skolinspektionen klargör att sex och samlevnad är formulerad som en del i läroplanens centrala innehåll och således varje lärares ansvar. Rektors ansvar sedan att detta arbete följs upp och att personal i behov av utbildning får det. Redan nästa år, menar Gustav Fridolin i artikeln, kommer dessutom regeringen med fler konkreta förslag krig arbetet med sex och samlevnad.

#tystiklassen

Så nu är vi här. Vi har vetat det länge. Skolan med allt vad den ansvarar för i form av att vara obligatorisk i nio år och sedan väldigt viktigt i ytterligare tre, kan inte erbjuda alla elever en skolgång trygg från sexuella trakasserier och kränkningar. Hundratals vittnesmål samlades in under haschtagen #tystiklassen. Facebookgruppen med samma namn fick snabbt 1700 medlemmar. Detta sker under deras arbetsdag i den skola de enligt lag måste gå till i nio år. Det borde inte ske. Inte 2018. Och måtte det nu gå snabbt att implementera mer undervisning, mer dialog och en trygg miljö för våra elever.

Så, vad försöker jag egentligen komma fram till? Jo, vi har ett stort intresse för värdegrundsfrågor i skolan, men vi har få verktyg.

Vi lärare tycker det gick superbra när vi lyfte HBTQ-frågor i klassrummet. Eleverna höll inte med. Vi lärare vill lära och mer. Vi vill reflektera, diskutera och bli bra på detta. 

Sex och samlevnad ska prägla skolämnena tydligare. Jag vill inte debattera kondomer i min klass (vad ska de debattera? Vems ansvar det är att ha en i väskan, eller om de ska användas alls?). Läraren i naturkunskap tog på sig det uppdraget.

Jag vill prata makt, kön och samtycke, och på så vis känner jag att jag drar mitt strå till stacken. Och alla ni som tycker att detta känns för svårt: kräv fortbildning, det är både er rättighet och skyldighet. 

Reagera på inlägget:

Lika lön för lika arbete?

I den senaste säsongen av Fröken Friman synliggörs de spänningar som skapas i och med att många män inte ville låta kvinnorna ta del av den fackliga kampens gemenskap. Vid tiden säsongen utspelar sig finns yrkesarbetade kvinnor, men de arbetar inte på samma villkor som männen.

Detta fick mig att börja tänka på oss lärare. I vårt yrke ser vi skillnad mellan könen vad gäller såväl undervisningsområden som lön, där manliga medlemmar i LR tjänar i genomsnitt cirka 6000 kronor mer per år. Skillnader som är arv från svunna tider. Arv som jag tror vi vill lämna bakom oss.

Det är i dessa svunna tider jag tar avstamp i detta inlägg. Vi börjar dock inte under medeltidens katolska skola, eller 1700-talets revolutionära idéer om jämlikhet. Vi ska börja under den industriella eran.

Kvinnor som arbetskraft

Under 1800-talet kommer en ny arbetsmarknad att efterfråga ny arbetskraft. Den puritanskt präglade synen på kvinnan kommer att luckras upp, nu när hon efterfrågas på arbetsmarknaden, och grunden läggs för ett modernt industriellt samhälle där både män och kvinnor arbetar.

Men även om allt fler kvinnor arbetar, ses de som en tilläggsarbetskraft. En gift kvinna försörjdes av sin man och en ogift kvinna försörjer ingen familj och behöver därför inte ha en hög lön. Lönefrågan leder dock till att kvinnor och män blir konkurrenter där vissa anser att kvinnors närvaro på arbetsmarknaden håller lönerna nere.

Fler kvinnor yrkesarbetar dock, samt deltar i akademiska studier. 1800-talet är en tid då många lagar tillkommer just för att öppna upp akademin, som tidigare varit förbehållen män. 1923 kom dessutom behörighetslagen, något som skulle ge även gifta kvinnor möjlighet att yrkesarbeta på samma villkor som männen.

Sinnessvaga och underutvecklade kvinnor

Erstaviks folkskola med lärarinnan Hanna Lundström och skolklass. Skolan lades ner 1935, byggnaden brann ner 1966. Bilden är från 1902. Bildkälla: wikimedia commons

Att kvinnor gav sig ut i det offentliga livet var nytt och många hade svårt att vänja sig vid tanken. Den tidigare biologistiskt präglade synen på kvinnor menade att hon var av ett svagare psyke. Hennes energi skulle inte heller räcka till att både föda friska barn och studera. En svensk medicinare dokumenterade under tidigt 1900-tal att en småskolelärarinnas sinnessjukdom berodde på en intellektuell överansträngning hon dragit på sig genom deltagande vid seminarier. Många av de lösningar som kommer att presenteras för kvinnor vid denna tid utgår ofta ifrån att hon är svagare än mannen. Enligt många skulle därmed kvinnan särskiljas från mannen, eftersom hon ändå inte kan konkurrera med honom. Hon ska således välja yrken som präglar hennes moderlighet, en egenskap som för övrigt ses som väldigt positiv. 

Kvinnan som aktiv medborgare

Industrialiseringen har tagit plats i Sverige. Kvinnor har med många förbehåll och trots många hinder börjat arbeta och utbilda sig. Demokratin växer fram och kvinnor inser att de kan förändra samhället om de börjar organisera sig. Hon strävar efter rösträtt och den manliga dominansen hotas. Kvinnor kan bli aktiva medborgare.

Denna politiska utveckling går också att koppla till folkskolans införande. Något som inte alls sågs som positivt vid 1800-talets mitt. Den var dyr och det var besvärligt att inte i samma utsträckning kunna använda barn som arbetskraft. För att hantera motståndet instiftas småskolor, vilka ska ligga nära hemmen. På småskolorna arbetade framför allt lågutbildade kvinnliga ungdomar eftersom de var billiga att anställa. Det fanns två vinster med detta: kvinnor fick in en fot i det svenska skolsystemet och motståndet mot skolorna minskade. Kvinnors undervisning av små barn var inget nytt, det fanns en lång tradition av detta. Det nya är titeln lärarinnor, vilket småskolans undervisande kvinnor från år 1887 kommer att få kalla sig. Småskolan blir en succé. Den är både billig och bildande.

Den fattiga lärarinnan föds

Folkskollärarinnan vid Jakobs folkskola, Hilma Bergman, ca 1893. Bildkälla: Wikimedia Commons I och med den nya yrkestiteln händer det något för kvinnor inom lärarbanan. Man vill inte att småskolans personal, som är billig i drift, ska konkurrera ut folkskolans examinerade lärare. Många familjer fortsätter dessutom skicka sina äldre barn till småskolan, eftersom den ligger närmare. Staten sätter tydliga gränser mellan småskolan och folkskolan, där småskolan hamnar i en klart underordnad position.

Småskolans lärarinna blev en del av ett lärarproletariat. Hon levde under miserabla förhållanden och saknade ända fram till sekelskiftet såväl minimilön som pension och uppsägningstid. Hon tjänade klart mindre än andra yrkesarbeterskor och behövde ofta ha ett extraarbete.

Inom folkskolan var inte heller kvinnans närvaro ovanlig. Hon ansågs lämplig för undervisning utifrån sin kvinnliga natur och medelklasskvinnan hade dessutom bra moral. Medelklasskvinnan hade sedan länge arbetat som guvernant. År 1856 fastslogs det att kvinnor skulle anställas inom folkskolan, trots att hon då skulle konkurrera mot männen. Hon fick dock inte leda skolan. Ur ett arbetsgivarperspektiv var kvinnans närvaro bra eftersom lönerna hölls nere.

Konflikter mellan män och kvinnor

Spänningarna mellan män och kvinnor inom folkskolan kommer att växa. Konkurrensen och lönefrågan skapar splittringar. Inom småskolan fanns grupper av kvinnor som arbetade organiserat för att uppnå pension, högre lön, arbetsbostad och dylikt. Här var splittringen inte densamma som inom folkskolan. Inom folkskolan uppstod konflikten framför allt mellan kvinnliga och manliga lärare.

Lärarnas arbetsmarknad var könssegregerad. Det ansågs att män och kvinnor var lämpade inom olika ämnesområden utifrån deras könsspecifika egenskaper. Fram till 1890 åtnjöt män och kvinnor inom folkskolan förhållandevis lika förutsättningar. Dock ser man då hur löneskillnaderna började öka och det diskuteras ett giftermålsförbud. Med oro för vidare försämringar kommer nu kvinnorna inom folkskolan att organisera sig. Kvinnor på styrande positioner minskar i antal, trots att antalet kvinnliga folkskollärare ökar. Vidare var också hennes karriärmöjligheter stängda och hon hade inga möjligheter att gå vidare till högre lärartjänster inom skolan.

Samtidigt minskar tillströmningen av manliga lärare, något man vill motverka. Argument från regeringshåll menade att män bygger upp och driver skolan, och därav förtjänade högre lön. Dessutom ansågs det biologiskt betingat att kvinnor orkar mindre. Detta kom att landa i löneregleringsförslaget och skapade en intensiv debatt, inte minst på riksdagsnivå.

Det blev dock inte någon statlig reglering av lönerna just då, även om debatten fick stor genomslagskraft. Det finns också de som menar att särskillnadssynen rörande mäns och kvinnors särart levde kvar längre i skolan än i resten av samhället. Men mot 40-talet beslutades att lönerna skulle vara jämlika.

Mot en jämställd arbetsmarknad

Vi kan dock konstatera att kampen för lika lön och en uppvärdering av kvinnors insatser fortfarande är på agendan. Även om det är på väg åt rätt håll känns det rimligt att fortsätta sträva mot att löneskillnader mellan män och kvinnor ska försvinna helt. Kanske kan vi även hoppas på att den moderna skolan i allt större utsträckning får barn och unga att uppleva att deras könstillhörighet inte styr yrkesvalen. Att alla möjligheter är öppna för alla barn och unga, och att det i sig ger en mer jämställd arbetsmarknad.

Reagera på inlägget: