Annons

Därför kan jag inte sluta tänka på Cecilia Vasa

Jag kan inte sluta tänka på henne. Ända sedan jag ramlade över henne i höstas är hon med mig överallt. Hon är en sådan gåta. Förfärlig i sina förhållningssätt, men av samma anledning även fascinerande. Hon är nog på inget vis en förebild, men ändå en person som verkligen gjorde uppror mot sin tids normer. Ställtiden är i alla fall igång (jag har väldigt lång sådan) och varje gång jag motionerar, duschar, lagar mat, städar eller ska sova så planerar jag för momentet ”Tonårsuppror i historien”. Där kommer hon att spela en ytterst central roll.

Tidigare blogginlägg har handlat om behovet av representation, det intersektionella perspektivet. Som lärare handlar detta även om att komma eleverna nära. Under hela deras skoltid fokuserar många ämnen, kanske i synnerhet de samhällsvetenskapliga, på vad vuxna gör. Vad de vuxna ställer till med för oreda och orättvisa, och vad de vuxna gör för att ställa till rätta andra vuxnas oreda och orättvisa.

UNGAS PERSPEKTIV

Ungdomars representation i undervisningen och skolböckerna är nog även den ganska dålig. För historieundervisningen handlar det nog också om att det rent historiskt är ett ganska flyktigt begrepp. Ungdomskulturen ”uppfanns” i mitten av 1900-talet och kom att prägla åren mellan barndom och vuxenliv. Nu kan man tycka att åren då man är ungdom har blivit allt fler. Ungdomstiden är lång. Och det är absolut en tid i livet som utmärker sig på olika sätt.

Som ungdomar har vi ett behov, och ett uppdrag, att definiera oss som egna individer. Vi definierar oss gentemot vuxenvärlden; våra föräldrar, de vuxna i skolan. Gentemot vuxna förebilder. Vi skaffar en egen musiksmak, egna åsikter, ett eget språk och egna intressen. Vi vill stå på egna ben. Ibland sker denna resa med buller och bång, ibland lite mer i smyg. Men den sker. Detta leder till att ungdomar bidrar till mycket positiv utveckling. Ta exemplet kring hur många nyord de bidrar med. Ungdomar är inte heller fast i de vuxnas normsystem, vilket leder till att de utmanar vår ibland bristande syn på rättvisa och jämlikhet. Hade vi inte haft en ungdomskultur hade samhällsutvecklingen, om inte stannat av, så i alla fall gått väldigt mycket långsammare.

Jag vill genomföra ett moment som kan handla om just denna tid i livet, då unga definierar sig som egna individer. När unga väljer en annan väg än de vuxna förebilderna runt dem gjorde. Tonårsupproret. Och det är där hon kommer in. Hon som nu varit med mig så länge. Lite som en följeslagare jag både gillar och ogillar. Hon som jag är så enormt nyfiken på.

Cecilia Vasa är tonårsupproret personifierad. Bildkälla: Wikimedia commons

CECILIA VASA f. 1540

Margareta Eriksdotter Leijonhufvud och Gustav Vasa är föräldrar till denna svenska prinsessa; Cecilia Vasa. Den mytomspunne och kanske skidåkande kungen, hade fullt upp med att sprida protestantismen i Sverige när Cecilia växte upp. Cecilia hade dock annat för sig än att hänge sig åt sin fars förehavanden.

Stilig greve på rummet

Cecilia ville krama ur det bästa ur livet. Hon missade aldrig en fest och är omskriven som en oerhörd skönhet. Tonårstiden var turbulent. Bland annat genom utomäktenskaplig samvaro med en stilig greve som sågs klättra in genom hennes fönster, tills dess Cecilias bror ertappade honom i hennes rum. Greven dömdes till fängelse, och eventuellt kastrering innan han sedan valde ett isolerat liv i celibat. Hovet försökte förmå det unga paret att gifta sig för att undvika skam. Men de ville inte. Denna skandal kom att kallas Vadstenabullret.  

Efter en hemlig fest med dans och vin som Cecilia ordnat tillsammans med sin syster och hovets musiker, infördes nya regler. Cecilia fick nu inte längre lämna slottet ensam, vara ute sent eller ta emot gäster.

Drömmen om att förbli ogift

Det var inte heller sällan Cecilia fick motta frierier. Och när ett av dem höll på att förverkligas tog hon kontakt drottning Elisabeth i England och bad om att få besöka henne. Cecilia önskade egentligen att få leva som ogift hovdam åt drottningen. Ogift förblev hon inte men hon reste till England och blev kvar där ganska länge. Dock så levde hon långt över sina tillgångar och tvingas sedan pantsätta kläder och smycken för att bekosta hemresan.

Sjöröveri och vapensmuggling

Väl hemma i Sverige försörjde sig Cecilia bland annat på att kapa skepp ute på Östersjön. Vissa skepp var helt lagliga att kapa. Prinsessan hade kapartillstånd för dessa. Cecilia och hennes flotta kapade dock även ganska många andra skepp. Varav hon blev anklagad för sjöröveri. Utöver detta valde hon att beslagta varor vid tullarna, illegalt exportera spannmål samt smuggla vapen.

Konverteringen

Efter ett antal fler olagliga kontroverser och konflikter med ena brodern kommer Cecilia att konvertera till katolicismen (på tal om att välja andra vägar än sina föräldrar) och lämna Sverige. Cecilia föder ett utomäktenskapligt barn i Baden, som tas ifrån henne.

Cecilia kommer att fortsätta leva över sina tillgångar och förblir skuldsatt. Hon väljer även att låta barnen gå i en katolsk skola, trots att de bor i ett protestantiskt område. Med många ovänner sprids många rykten om Cecilia Vasa. Bland annat det att hon startat en bordell i Antwerpen.

Med ett CV som rymmer utomäktenskapliga barn, sjöröveri, vapensmuggling, konvertering till katolicismen och kanske även start av en bordell blir Cecilia Vasa för sin tid hissnande 87 år. Hon överlevde alla sina söner, dock inte sin dotter, och dog sedan i Bryssel.

ANDRA TONÅRSUPPROR

Detta år finns inte tid, men någon gång vill jag ägna några veckor åt tonårsuppror. Jag vill prata om hur de sett ut genom historien. Resonera kring vilka normer man väjer att bryta mot. Hur såg tonårsupproren ut på 1500-talet, på 50-talet och hur ser det ut i dag? Har jag tur kommer det även finnas tid för att beröra nedanstående upproriska damer:

Drottning Kristina (f. 1626) som under hela sin uppväxt inte vill förlikas med den lutheranska religionsundervisningen hon får. Hon kommer sedermera att abdikera och konvertera till katolicismen.

Agnes von Krusenstjerna (f. 1894) var övertygad om sin egen genialitet, vägrade infinna sig i kvinnorollen och gifte sig med en man som familjen inte accepterade. Varav hon bröt kontakten med dem.

Magdalena Jalandoni (f. 1893) var en framgångsrik feministisk filippinsk poet som av sina föräldrar blev förbjuden att skriva. Trots det publiceras hon första gången redan vid tolv års ålder.

TILLSAMMANS ÄR VI OSLAGBARA

Tonårsuppror i buller och bång till trots tror jag dock vi vuxna har väldigt mycket att lära av ungdomar. Liksom de har av oss. Alla uppror är ju inte liksom Cecilia Vasas kantade av en hel del problematiska förhållningssätt, utan många kommer att bidra till att samhället utvecklas i en positiv riktning. Det blir nästan som en dialektisk process, där ungdomar drar framåt, och vi vuxna försöker hålla tillbaka. Syntesen blir att utvecklingen går lagom fort. Och att vi tillsammans blir oslagbara.

 

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer

Annons
Annons
Annons