Annons

Passa, heja på, driv – och ta plats

Skolorna har startat här i Umeå. Det är pirriga magar och springiga ben som befolkar skolorna. Själv har jag en som börjar tvåan och en som börjat trean i år. Den yngre är en flicka och den äldre är en pojke. Något som förstås lätt blir avgörande för deras framtida val och förutsättningar.

Båda har sedan de var relativt små ägnat sig åt sport. Det började med dans, blev sedan gymnastik och nu är det fotboll på somrarna och basket respektive innebandy på vintrarna.

När de var små och skulle börja i sina bollsporter var båda två nervösa och hade ganska dålig koll. Såklart, de var ju kring fem/sex år. Ingen av dem hade någon aning om hur de skulle passa, eller än mindre skjuta mål. Men så hände något ganska snart. Min son började ägna rasterna på skolan åt att spela fotboll eller innebandy, tillsammans med sina killkompisar. Min dotter tittade på, tillsammans med sina tjejkompisar, eller gick och gjorde något annat.

Könssegregerade miljöer

Som de flesta av oss vet är skolgårdar ganska tuffa miljöer. Det är mycket att förhålla sig till om man vill passa in. Skolgårdar är dessutom tämligen könssegregerade. Sonen lärde sig tidigt att vara med i sporten, dottern att titta på, eller göra något annat. Och de är tillsynes nöjda med det.

Tillbaka till fotbollsträningen. Där kommer den ena av dem ganska snabbt att bli allt duktigare. Han utmanar sig själv på träningarna genom att driva och dribbla. Ta plats och skjuta. Hon väljer att fortsätta passa bollen. I och för sig inte rakt ut i ingenstans, som tidigare. Men ändock, i stort sett direkt bollen landar vid fötterna för hon den vidare till en lagkamrat. Hon är dessutom en ivrig påhejare av de andra.  

En spelare som alltid passar vidare är kanske en god lagspelare, men får inte möjlighet på att själv träna på att dribbla och driva den framåt. Hon tränar inte på att ta plats på plan och våga skjuta mot mål. Således blir det ju svårt att knäcka koden för själva spelandet. Det blir en balansgång mellan att passa, heja på, driva och ta plats.

En balansgång

Att använda sportmetaforer är kanske uttjatat, men detta passar verkligen in på själva livet. Livet handlar ofta om denna balansgång. Att heja på andra och att delta själv. Vi som vuxna lärare i skolan – oavsett årskurs, måste nog hjälpa våra elever med detta. Vissa behöver träna på att driva framåt och ta plats. Att delta. Andra behöver träna på att stanna upp, se sig om, passa till någon annan och heja på.

Så till alla klassrum, skolgårdar och spelplaner, nu när skolorna kommer igång. Se till att peppa alla att delta, oavsett kön. Inte bara med ord, utan också genom att strukturera raster och lektioner så alla får prova på. Se till att lära vissa stanna upp, se sig om, passa och heja på. Inte bara med ord, utan också genom att strukturera raster och lektioner så alla får prova på. Låt det finnas en genusmedvetenhet kring både klassrumssituationer och raster. Hjälp barnen prova på många olika saker. Hjälp dem bryta begränsande normer.

Det som är viktigt är att aktivt och systematiskt arbeta för att det faktum oavsett om ett barn är en flicka eller pojke, eller något annat, ska inte könstillhörighet styra deras chanser och förutsättningar. Alla barn behöver verktyg för att kunna passa, heja på, driva och ibland ta plats.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer