Annons

Varför pratar vi inte mer om Caesars dotter och Kleopatra?

Häromveckan jobbade vi med historiebruk. Så som varje lärare bör göra lite då och då hade jag lånat en uppgift av en kollega. Uppgiften berör områdena historiebruk samt historiska perspektiv och är en jämförande analys av hur läroboken (”Alla tiders historia 1b”) respektive en tidningsartikel (av Gunilla Boëthius) framställer Mary Wollstonecraft. Eleverna kommer ganska snart fram till att hon inte finns med i läroboken.

Det är ju superintressant. Vi tar detta med oss och fortsätter diskutera perspektiv. Det blir en ganska lång diskussion kring varför vissa är med men andra inte är det. Artikeln tar upp det faktum att Wollstonecraft fick utomäktenskapliga barn. Kanske är hon inte med i boken eftersom det ursprungligen inte riktigt skulle talas om kvinnor som inte följde dygdighetsnormer? Det kan vi inte veta, men vi kan spekulera. Och det gör vi med glädje. Jag upplever att diskussioner kring historieskrivning gör att eleverna får med sig viktiga verktyg för analys och kritisk granskning, verktyg som kan användas långt utanför historieämnet.


Woolstonecraft var en brittisk författare och filosof. Mest känd är hon för ”Till försvar av kvinnans rättigheter” där hon argumenterar bl.a. för att kvinnor inte är underlägsna av naturen och att samhället bör styras av förnuft. Hon tog ställning för den Franska Revolutionen. Bildkälla: Wikimedia Commons

Caesar och Sibirien

En, nu pensionerad, historielärarkollega till mig förklarade en gång att alla hennes historiegenomgångar alltid slutade i Sibirien. Var hon än startade drev berättelsen åt samma håll. Jag vet inte om det alltid är så för mig, men denna gång landade klassen och jag i vår läroboks redogörelse över Caesar. Ett väldigt bra avsnitt när vi ska diskutera historieskrivning.   

I ”Alla tiders historia 1b” har han fått ett uppslag, vilket är helt rimligt för en så pass central historisk person. Det står om konsuler, värnplikt, krigsbyten, legoarméer, Pompejus, Crassus, att ”Caesars dotter blev Pompejus hustru”.  Vi kan läsa vidare om överenskommelser och den republikanska författningen. Galler och senaten, att ”tärningen är kastad” och Pompejus blev besegrad (Obs! Efter att Caesars dotter dött i barnsäng och banden således upphävts) samt Veni vidi vici, och Caesar blev diktator. Sedan Et tu Brute och Octavius som blir Augustus och till sist Pax Romana. 

I historieundervisningen tar vi alltid upp Caesar. Men varför måste vi prata om honom? Och vad måste vi egentligen prata om? Alla dessa turer… floder som korsas, arméer som besegras? Egentligen är nog kärnan i det vi pratar om att han gjorde slut på republiktiden och kejsartiden kom att inledas. Sedan kom freden. Som varade i 200 år. Det är ändå viktigt. Hur Roms republik fungerade behöver vi veta för att förstå hur man under epoken på vilken demokratins vagga vilar, definierade folkstyre. Vilket blir viktigt för vår förståelse av demokrati idag. Hur kejsartiden fungerade behöver vi veta för att förstå hur Rom utvecklades i relation till sin omvärld. Och hur det tillslut föll. 


Denna beundrade kvinna är Julius Caesars mamma, Aurelia Cotta. Hon hade en framstående position och var respekterad. Vidare sägs det även att hon räddade livet på sin man,  Julius Caesar (d.ä), genom att övertala den dåvarande diktatorn att inte avrätta honom. Bildkälla: Wikimedia Commons

Belys perspektiven

I en historiebok jag använde innan GY11 beskrevs Caesars militära framgångar väldigt sparsmakat. I stället hade författarna fokuserat på de reformer som genomfördes i hans namn. Att han var kritisk till överklassen och förbättrade läget för de fattiga. I detta sammanhang har vi som lärare chansen att belysa fler perspektiv. Vi kan kort belysa de olika militära slagen; ovanifrånperspektiv men vi kan även se på hur reformerna och upphävandet av republiktiden påverkade livet för den vanliga människan. För familjen; underifrånperspektiv. Således förenklas även belysandet av kvinnors och mäns roller i republikens Rom respektive i enväldets Rom.

Att se hur människors roller förändras i och med att styret förändras är ju superspännande, och en rimlig analys att ta med sig till nutid. Allt handlar om perspektiv. Förtydliga för dig själv och för eleverna vilka perspektiv som präglar din genomgång. Utifrån det kan ni också diskutera vilka fler perspektiv som skulle kunna berika redogörelsen. Eleverna är superduktiga på det. Många tror att man måste kunna massor om kvinnohistoria för att inkludera det perspektivet i sin undervisning. Och lite kvinnor i historien är det förstås bra om man har koll på. Men överlag så tänker jag nog att kärnan ligger i perspektiven. Utifrån dem kan man diskutera sig fram till mycket.

Att förstå FN

Ett annat exempel, på temat perspektiv, är när vi diskuterade en text som tar upp hur FN skapades som NF i kölvattnet av första världskriget och hur de sedan valde att resonera kring alliansbyggen, för att skapa säkerhet. Texten är skriven ur ett tydligt ovanifrånperspektiv och berör olika länders ledare. I klassen resonerade vi kring huruvida den är skriven ur ett manligt eller kvinnligt perspektiv. ”Ja, men kanske lite manligt, eftersom männen är överrepresenterade bland ledarna”. Ja. Kanske lite manligt. Då lyfter en av eleverna det faktum att det är ju supersvårt att prata om FN ur ett mer kvinnligt perspektiv, eftersom kvinnor är underrepresenterade.


Det var tätt bland herrarna vid det officiella öppnandet av NF. Hur kommer det sig? Vad betyder det för NF? 1979 upprättade FN ”Kvinnodiskrimineringskonventionen”. 1981 togs den i bruk i Sverige. Ganska sent kan man tänka. Bildkälla: Wikimedia Commons. 

Vi går igenom just hur FN skapades. Vi pratar om första världskriget, om Versaillesfreden och om andra världskriget. Men vad innebär FN? Vad innebär det i praktiken för resten av oss? Vilka sanktioner används? Hur drabbas människor av det? Hur bidrar den till att behålla freden? Hur påverkas vi av fred? Låt oss titta på betydelsen för massan inom befolkningen, familjerna. För kvinnorna, männen, barnen, de rika och de fattiga. Om vi bara pratar om FN ovanifrån, förstår eleverna då verkligen vad FN är?

Diskutera, utred och undersök

Jag försöker tänka på det viset generellt. Vissa saker bör vi prata om. De är viktiga hörnstenar i förståelsen av andra tider och andra människor. De är således viktiga hörnstenar i en vidgad världsbild. Hörnstenar så som Caesar, FN och Wollstonecraft. Men innan vi pratar om vissa saker, bör vi också ta oss en allvarlig funderare på hur vi vill prata om det. Det är lätt att låsa in sig i historieämnets tradition och återge ett manligt ovanifrånperspektiv. Men klurar vi lite på det, och kanske diskuterar det med våra kollegor och elever, kan vi nog hitta angreppssätt som vidgar perspektiven.

Och ärligt talat. Blir vi inte lite nyfikna på hur livet tedde sig för Julia, Caesars dotter? Det blir jag i alla fall. Och kan vi verkligen prata om Caesar utan att prata om Kleopatra? Och den beundrade Aurelia Cotta (hans mamma). Eller varför inte hans faster, Julia som gifte sig med Maurius och således gav honom möjlighet att få ett högt ämbete och i förlängningen möjlighet att reformera röstätten och således bli poplulär hos folket.  Här finns det massor av kvinnliga trådar att följa. Vem vet, vi kanske landar i Sibirien?

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer