Annons

Blir 2018 det stora syv-året?

Det kommer hända massor av saker nästa år som påverkar studie- och yrkesvägledningen. Till exempel kommer regeringen att presentera ett antal utredningar under 2018, bland annat Tillträdesutredningen, Gymnasieutredningen, Vuxenutbildningsutredningen och en alldeles ny utredning där studie- och yrkevägledningen ska granskas. 

Prao kommer troligtvis presenteras som obligatoriskt i skolan nästa år.

Arbetsförmedlingen står inför vissa organisatoriska förändringar och de kommer också att genomföra en del arbetsmarknadspolitiska program som kan beröra individer som syvare möter, främst inom vuxenutbildningen (inklusive sfi) men också inom kommunala aktivitetsansvaret och gymnasieskolan (mest IM?).

Om utredningarna i korthet:

  • Tillträdesutredningen vill göra det enklare och mer överskådligt att söka till högskolan, färre urvalsgrupper, meritpoängen ifrågasätts och färre föreslås kunna tas in via högskoleprovet (förändringsförslag för provet finns också). Ändringarna föreslås träda i kraft 2022.
  • Gymnasieutredningen vill bland annat införa ämnesbetyg och grundläggande behörighet i alla program och se över antagningsreglerna till gymnasiet. Ändringarna beräknas troligtvis träda i kraft 2020.
  • Vuxenutbildningsutredningen vill göra det rättvisare och mer likvärdigt inom vuxenutbildningen.
  • Studie- och yrkesvägledningen behöver bli mer likvärdig och tillgänglig för alla landets elever.

Dessa förändringar kommer innebära att syvare kommer att behöva hålla sig extra uppmärksamma och uppdatera sina egna kunskaper inför vägledningen av elever och presumtiva elever/studenter.

Sveriges Vägledarförening har 2018 fått förtroendet att hålla i IAEVG (International Association for Educational and Vocational Guidance) åriga konferens för syvare som kommer att pågå 2–4 oktober 2018 på Svenska Mässan i Göteborg. Detta betraktas om en ”världskonferens” för syvare.

Glöm inte vägledningens dag 8 oktober!

Reagera på inlägget:

Gustav Fridolins svar på mitt öppna brev om prao

Jag fick svar från Gustav Fridolin:

”Hej Liselott,

Ville bara skriva en rad och tacka för din initierade text om vår lagrådsremiss om obligatorisk prao (i Skolvärlden). Tror precis som du att det är viktigt att när detta lagfästs, det också blir tryck på huvudmännen/kommunerna att organisera praon gemensamt och på ett sätt som inte lägger det som en extra uppgift för SYV och lärare. När lagen är avlämnad till riksdagen är planen att träffa SKL och andra aktörer för att diskutera hur lagen kan leda till bra processer runt om i kommunerna, och då kommer jag kunna ha med ditt brev i ryggen. Tack.

Trevlig helg (eller när nu mailet kommer fram)

Gustav”

Senast det fanns något som reglerade prao var när det fanns beskrivet i LGR80, sidan 28–29. …”Under tiden i grundskolan skall eleverna genom skolans försorg få en praktisk arbetslivsorientering. Till den skall anslås upp till tio veckor. Den omfattningen kan emellertid inte uppnås omedelbart i varje kommun, bl a av det skälet att det kan vara svårt att få fram tillräckligt antal platser för verksamheten. Den praktiska arbetslivsorienteringen skall dock omfatta minst sex veckor för varje elev under hela grundskoletiden.

Genom arbetslivsorienteringen och genom skolans studie- och yrkesorientering skall eleverna tillägna sig kunskap om olika verksamhetsområden, arbetsmiljöer, arbetsuppgifter och yrken och om arbetets betydelse för människorna och samhället. De skall skaffa sig insikt i partsförhållandena i arbetslivet, i de olika synsätt och intressen, som parterna företräder, och kunskaper om lagar och avtal, om arbetsgivares och arbetstagares rättigheter och skyldigheter, om sambanden mellan dessa faktorer och om företagsamhetens förutsättningar. De skall få kunskap om arbetsförmedlingarnas uppgifter och service till arbetssökande och arbetsgivare. I skolan skall eleverna i olika ämnen få möjligheter att bearbeta sina erfarenheter, så att dessa kan bidra till ett väl övervägt studie- och yrkesval.

Arbetslivsorienteringen skall liksom skolans övriga verksamhet motverka sådana begränsningar i studie- och yrkesvalet, som beror på traditionellt könsrolls- och statustänkande eller social och kulturell bakgrund. Den skall inriktas mot jämställdhet mellan könen i familj, arbetsliv och samhälle i övrigt. Arbetslivsorienteringen är liksom övrig studie- och yrkesorientering i vid mening en angelägenhet för alla i skolan. Den skall i olika former ingå i skolans verksamhet från första till sista årskursen och i övergången från skola till arbetsliv. Kunskaper om arbetslivet och arbetsmarknaden kan förvärvas både genom praktisk verksamhet inom och utom skolan och genom undervisningen i skolans olika ämnen. All arbetslivserfarenhet — också elevernas egen från fritid och ferier — bör tillvaratas i skolarbetet. Även skolans eget arbetsliv och de olika personalgruppernas uppgifter och situation bör således uppmärksammas.

I årskurs 9 skall studie- och yrkesorienteringen intensifieras, bl a genom elevernas direkta kontakter med olika utbildningsvägar. I samband med intagningen till gymnasieskolan och den uppsökande studie- och yrkesorienteringen måste skolan tillgodose vissa elevers särskilda behov av vägledning inför val av utbildning och av kontakt med arbetslivet. De direkta arbetslivskontakterna skall ske i form av studiebesök och längre perioder under vilka eleverna aktivt deltar i verksamheten på arbetsplatserna. Skolstyrelsen skall besluta om arbetslivskontakternas sammanlagda längd inom ramen sex till tio veckor och om deras förläggning inom stadier och årskurser. Besluten skall förberedas i det lokala planeringsrådet (SSA-rådet).

Genom arbetslivsorienteringen skall elever under högstadietiden genom minst veckolånga perioder skaffa sig erfarenheter från var och en av följande tre arbetslivssektorer:

* Teknik och tillverkning

* Handel, kommunikation, service, jord- och skogsbruk

* Kontor och förvaltning, vård och undervisning.

Skolan skall därvid verka för att eleverna kombinerar valen inom de tre sektorerna på ett sådant sätt, att de ger pojkar inblick i kvinnodominerade yrken och flickor i mansdominerade.”

I dagens läroplan LPO94 är skrivelsen vag och handlar om samverkan med arbetslivet och närsamhället som ett av underlagen för fortsatta studier.

Många kommuner fick kalla fötter och upphörde med prao när Arbetsmiljöverket gav ut skärpta arbetsmiljökrav för det systematiska arbetsmiljöarbetet i skolan. Inte alla dock, det finns skolor som löst frågan om riksbedömning på ett tillfredsställande sätt och de har fortsatt att ha prao. Många elever kan uppleva det som orättvist att vissa skolor har prao och inte andra. Det finns också upplevda orättvisor vad gäller tillgången till arbetsplatser för elever att få prova på, då landet är väldigt varierat. Vissa regioner har blomstrande näringsliv och gott och praktikplatser och andra regioner har ytterst små möjligheter att erbjuda praktikplatser till eleverna.

Jag kan tycka att det handlar om rättsäkerhet, rättvisa och ansvar att en verksamhet som prao ska ha en ordentlig reglering som alla skolor – kommunala och fristående – ska följa. Det är jättebra att elever kan försöka skaffa egna prao-platser och därmed öva i konsten att söka jobb ”på riktigt”, men inte alla elever klarar av detta. Inget ämne i skolan saknar läromedel och det ska inte heller prao göra, därför måste det finnas upparbetade näringslivskontakter med prao-platser till skolan som skolan ska ha tillgång till.

Någon behöver skaffa dessa platser, förr fanns så kallade SSA-råd som gjorde detta, idag finns på sina håll praktikplatsanskaffare. Att skaffa och upprätthålla goda relationer till praktikplatser tar tid och kräver engagemang och jag har svårt att se att lärarna och studie- och yrkesvägledarna ute på skolorna ska ha tid med detta. Det händer ibland att elever och praktikplatshandledare inte kommer överens, då behöver någon ibland gå emellan då kan det vara bra om det finns en neutral person till exempel praktikplatsanordnare som hjälper till att lösa konflikten.

Reagera på inlägget:

Vägledning i en föränderlig värld

Jag har debuterat som talare på en konferens: Vägledning i en föränderlig värld där jag talade inför cirka 20 vägledarkollegor om att upprätthålla min kompetens som syv.

Konferensen anordnades av Teknologisk Institut AB och handlade om vägledning i en föränderlig värld och om vilka höga krav det ställs på studie-och yrkesvägledare att hänga med i trender och förändringar, upprätthålla kompetensen, den kommer också att handla om mottagning av nyanlända, samtalsmetoder, motivation, e-vägledning och framtidens arbetsmarknad.

Här är en redogörelse för det som jag talade om. Jag inledde med att konstatera att jag är någonstans närmare veteran än nybörjare som studie- och yrkesvägledare.

Om hur studie-och yrkesvägledarens roll utvecklats och utvecklas

Jag minns att studie- och yrkesvägledares roll diskuterades livligt redan under utbildningen som jag gick mellan 1991 till 1994. Då handlade det om att få omvärlden att förstå att det inte hette syo eller syokonsulent, utan att det var studie-och yrkesvägledare jag gick utbildningen för i Stockholm. Utbildningen till studie-och yrkesvägledare var då som nu på tre olika lärosäten i Sverige: Malmö högskola, Stockholms universitet (som tog över Lärarhögskolan i Stockholm) och Umeå universitet.

Studie- och yrkesvägledare har ett klientcentrerat perspektiv som gör att jag alltid satt eleven i centrum och ibland upplevt mig som elevens ambassadör eller advokat om eleven haft en kamp med sin omgivning. Som syv upplever jag också att jag har många uppdragsgivare: Eleverna, skolan, samhället, föräldrar med flera.

Att vår kår är förändringsorienterad märkte jag inte minst av att under sista året skedde en gigantisk gymnasiereform då treåriga programmen helt skulle ersätta linjer som kunde variera ifrån ett till fyra år. Jag behövde aldrig lära mig linjerna utan kunde gå direkt på programmen och sätta mig in i deras innehåll. Jag tycker att min roll som studie-och yrkesvägledare har varierat beroende på främst var jag arbetat, grundskola, gymnasiet eller komvux.

Jag började hösten 1994 som nybakad syv på grundskolor, det var innan internet fanns. Gymnasievalet gjordes på pappersblanketter och infomaterial som var aktuellt då kom från Arbetsförmedlingen. Fakta om yrken, lappar som skulle finnas i stora klumpiga ställ som stod utanför syvs rum – och även färdigtryckta praolappar kom från Arbetsförmedlingen på den tiden. Senare skulle kommunen ta över prao från Arbetsförmedlingen och fakta om yrkeslapparna ersattes med disketter, DIVA, som man fick uppdatera manuellt i datorn. Jag fick tjata mig till dator i början.

Om att hålla sig uppdaterad

Jag har alltid uppfattat det som ett stort eget ansvar att hålla mig uppdaterad. Internt på skolan är det viktigt som syv att höra till ett arbetslag för att kunna hålla sig à jour och informerad.

Jag kan aldrig visa förra årets powerpointpresentation för klassen utan att ha kollat om datum och förutsättningar fortfarande gäller. Jag tycker att vissa utantillkunskaper som rör omvärlden kan vara förrädiska. Det finns alltid en överhängande risk att jag kan säga fel uppgift. Detta är klokt att tänka på i detta sammanhang.

För att hålla mig uppdaterad har jag nästan alltid fått abonnemang på Vägledarkalendariet av min arbetsgivare. Det har hetat olika under årens lopp: syo-kalendariet, sen KSL-kalendariet. Det har varit 4–6 heldagskonferenser per år i Stockholm. Många vägledarkollegor från hela Mälardalsområdet har varit med i denna konferens. Konferenserna har inte bara varit matnyttiga utan de har också varit socialt viktiga eftersom många av oss är ensamma på våra skolor och vi behöver få träffas ibland, både för erfarenhetsutbyte och inte minst för att känna en yrkesmässig gemenskap (enpowerment).

Utöver detta har jag varit med niorna till gymnasiemässan och avgångseleverna till SACO:s studentmässa för att själv hålla mig à jour. Sedan har Skolverket, UHR, MYH, Skolsamverkan (Gabriella Holm) erbjudit informations/inspirationskonferenser. Jag håller mig också uppdaterad genom e-nyhetsbrev från bl a Skolverket,  SACO,  UHR, Svenskt Näringsliv, samt genom sociala media, till exempel Linkedin, Twitter och Facebook. På Twitter följer jag bl a Skolverket, MYH, SACO, UHR, Svenskt Näringsliv och regeringen. Twitter är ett väldigt snabbt media, här får man en känsla av att vara först med att få info. Facebook är också bra, där följer jag också de ovannämnda samt ingår i syv-grupper som Syv Forum Sverige som förmodligen har landets alla FB-anslutna syvare. FB har fördelen att där går det att få tala till punkt och där är lättast att dela med sig av material genom att det är så lätt att ladda upp dokument på FB.

 Om vägledningsmaterial och information för vägledning

Det har varit lättast att få tag på tryckt material till niorna inför deras gymnasieval och för gymnasiets avgångselever inför deras högskoleval, svårast är det att få tag på material för komvux.

Jag uppfattar syvare som generösa och osjälviska som gärna delar med sig av material som vi ofta skapar själva. Vi producerar själva massor av vårt material eftersom våra elevers förutsättningar ser så olika ut i landet. Vi känner våra elever och vet vad de kan ta till sig och det finns alltid lokala hänsyn att ta när det gäller information om såväl gymnasievalet, studier efter gymnasiet eller komvuxstudier.

Vi har hjälp av några förlag som förser oss med material, till exempel:

  • Framtidsvalet i Malmö – ger bl a ut Framtidsvalethäften och har Framtidståget som är informationsföreställning om yrken inför niornas gymnasieval
  • Tremedia i Borås – ger ut Programväljaren som är en omtyckt gymnasiekatalog och de ger också ut yrkeskort och vägledarlitteratur
  • Alter Information i Uppsala – ger också ut gymnasiekatalog
  • Svenskt näringsliv – ger ut skolmaterial bl a en Praktik pärm
  • Utblick – ger ut gratismaterial till skolan och även SYV

Utöver detta får syv på skolorna mängder av broschyrer och affischer från bl a UHR, Folkhögskolor, Skolverket, gymnasieskolor, högskolor, språkskoleföretag, yrkesbrancher.

Viktig kompetens för framtiden enligt mig är

  • Var lyhörd för vad just dina elever efterfrågar och kan ta till sig.
  • Var aldrig för säker på att det som gäller idag även gäller imorgon.
  • Varje syvare vet bäst själv vilken fortbildning/kompetensutveckling som hen behöver och måste ibland slåss för att få detta. Ta fajten för detta.
  • Se det som en fantastisk förmån att få lön för att få vara nyfiken och framtidsorienterad.

Att hålla sig ständigt uppdaterad med aktuell information är inte jättesvårt egentligen. Det svåra är att hålla sina vägledarverktyg vässade och uppdaterade. Jag kan bland se risken att vi syvare kan uppfattas som kockar med slöa knivar. Det händer massor på forskningssidan som inte riktigt når ut till verksamma syvare ute på fältet.

Jag skulle gärna se att lärosätena som idag utbildar studie- och yrkesvägledare (Malmö högksola, Umeå universitet och Stockholms universitet) erbjöd oss verksamma syvare fortbildande 7,5p-kurser för att vi ska upprätthålla vår vägledarkompetens. Det är ett jätteglapp mellan utbildningens teoretiska perspektiv och vardagsverkligheten där ute på skolorna, Arbetsförmedling, högskolorna och andra arbetsplatser som anställer syv.

Reagera på inlägget:

Öppet brev till Gustav Fridolin om nya prao-lagen

Hej Gustav!

Jag har jobbat som studie-och yrkesvägledare i väldigt många år, främst inom grundskolan, och jag nog skickat ut omkring minst tusen elever på prao. Mina erfarenheter av detta kan sammanfattas som såhär:

* Eleverna fick värdefulla arbetslivserfarenhet som i bästa fall också gav dom nyckeln till sommarjobb och extrajobb och stärkt självförtroende.

* Eleverna fick möjlighet att testa nått annat än skolarbete och få beröm för sina sociala förmåga.

* Deras val av praoplats har inte haft så hemskt mycket att göra med deras gymnasieval.

* Lärarna tog inte alltid tillfället i akt att engagera sig i prao utan istället ägnade de sig ofta åt att se praoperioderna som lite av andrum för att rätta prov och annat administrativt lärararbete.

* Skolorna hade inga särskilda mål eller ambititionet med prao.

* Det fanns inga riktlinjer för hur prao skulle organiseras utan oskrivna rutiner enligt 'såhär har vi alltid gjort' mer tradition än profession.

* Prao innebär för mig som syv och mina syvkollegor en massa administration som vår utbildning inte rustat oss för, jag jagade praolappar som skulle lämnas in ibland utan stöd eller hjälp av lärarna.

* Arbetet med prao krockade med vägledningen. Det fanns inget värde i att bli irriterad på elever som inte lämnade in lappar i tid istället för att bygga upp ett förtroendebyggamde relation inför vägledningen.

* När jag kom som ny syv till en skola och frågade rektor om hur skolan skötte prao fick jag ingen info utan istället fick jag fråga mina kollegor i skolorna i området.

* Det fanns i bästa fall en prao-samordare som skaffade praoplatser och gav skolorna listor med praoplatser att dela ut till eleverna så att de själva inte skulle behöva skaffa dom själva.

* I små kommuner med ytterst begränsat arbetsliv, både offentligt och privat kan det vara en nästa omöjlig utmaning att få tag på praoplatser. 

Enligt de senaste allmänna råd för arbetet med studie-och yrkesvägledning på skolan som Skolverket gav ut 2013 ska studie-och yrkesvägledning i vid bemärkelse vara hela skolans ansvar och till vid bemärkelse är prao ett utmärkt exempel. prao skulle enligt denna skrivelse mycket väl integreras i alla skolämnen men då krävs ett verktyg som även lärare kan hantera så att prao intet enbart hamnar på syvs bord.

Därför tycker jag att regeringen ska ge Skolverket i uppdrag att utfärda allmänna råd för prao och att Svenskt näringsliv och SKL behöver vara med på tåget så att alla elever kan garanteras en praoplats som ligger i deras hemkommun. Inte alla skolor/kommuner har råd att bekosta arbetsresor utanför kommunen för eleverna.

Det är också viktigt att villkoren för prao blir likvärdiga över hela landet om verksamheten ska vara obligatorisk. En annan aspekt handlar om finansiering av prao, verksamheten kostar pengar. Eleverna ska ha lunch och ibland busskort i samband med prao, detta måste skolorna ha råd med. Någon ska också belönas för att samordna prao så att alla elever kan få en praoplats åt gå till. 

Jag hoppas att mina synpunkter kan komma regeringen till nytta för det fortsatta arbetet i utformandet av det praktiska spörsmålen kring prao.

Vänliga hälsningar 
Lotta Lindström

Reagera på inlägget:

Realitychock – när teori och praktik krockar

Det var länge sedan jag gick ut utbildningen till studie- och yrkesvägledare, ändå minns jag så väl känslan av otillräcklighet när mina nyvunna teoriska kunskaper inte passade med den vardagsverklighet som jag mötte som nyanställd studie- och yrkesvägledare.

Vardagsverkligheten vill att vi syvare ska klara av vissa saker vi inte har utbildning för.

Utbildningen gav INTE kunskaper:

...om hur man skaffar prao-platser, fördelar dessa rättvist till alla elever som ska ut på praktik eller hur man administrerar matersättning och reseersättning vid detta tillfälle.

...om hur man fyller i ansökningsblanketter till gymnasiet eller annan utbildningsanordnare eller hur man kodar ansökningar till gymnasiet (innan gymnasievalet gjordes på nätet, gjordes det på pappersblankett som vi syvare skulle koda innan de lämnades in till gymnasieantagningen).

...i hur man gör ändringar i elevers studieplaner i betygsdatabaser av olika slag t ex Extens eller Procapita.

...som gör oss till ”matchnings-konsulter” och får elever att söka utbildningar som leder till jobb som är bristyrken eller fyller tomma utbildningsplatser.

Det är inte ovanligt att vi ses som administratörer istället för att vi ska ses som resurser för lärare och elever, särskilt elevers möjliga vägar vidare när grundskolan eller gymnasiet närmar sig slutet och eleven och lärarna behöver stöd och hjälp att rusta eleven för nästa steg.

Jag vill sticka ut hakan och påstå att studie- och yrkesvägledaren är expert på elevers övergångar mellan skolformerna: från grundskola till gymnasium, från gymnasium till högskola, yrkeshögskola, folkhögskola, komvux eller ut till arbete i Sverige eller utomlands. Behörighetsregler och omvärldskunskaper är några av syvs specialiteter.

Utbildningen GAV kunskaper:

...om karriärval och väljande utifrån olika och tvärvetenskapliga perspektiv.

...om omvärlden och dess påverkan på bland annat karriärval, förutsättningar för studier och arbete. Detta gör syv beredd på att tillvaron är i ständig förändring och därför behöver syv alltid hålla sig á jour med det senaste inom främst regelverk kring behörigheter och utbildningsstrukturer (t ex har gymnasieskolan genomgått ett antal olika reformer under min tid som syv).

...om samtalstekniker och om ett individorienterat förhållningssätt där syv aldrig går in och styr individens val utan leder individen rätt genom att lyssna noga på vad individen vill, kan och drömmer om själv.

Till slut vill jag säga att jag genom alla år som syv har mött massor av lärare, elever och andra i skolan som jag haft fantastiska samarbeten med och som gett mig utrymme och plats i klassrum, matsalar, aulor och entréer för studie- och yrkesorienterande projekt. Allt från att jag själv presenterat mig för klasser, föräldrar och personagrupper till inbjudna gäster som haft informationspresentationer om sig själva och sina yrken eller utbildningar.

Reagera på inlägget:

Sidor