Annons

Praon behöver professionaliseras

Har en gnagande känsla av att något saknas med prao. Den känslan har gnagt länge nog nu. Praktisk arbetslivsorientering är en obligatorisk skolverksamhet från höstterminen 2018.

Många kommuner har redan prao, andra behöver återupprätta den. Vissa kommuner har en kommunal plan för detta medan andra saknar det. På vissa skolor är det studie-och yrkesvägledaren som sköter om det och i andra skolor sköter andra på skolan detta. I vissa kommuner och stadsdelar finns en praktiksamordnare (jämför med SSA-råd) som skaffar praktikplatser till skolorna och på annat håll för eleverna skaffa själva. Det finns ingen enhetlighet för prao i Sverige utan detta har skötts på traditionsmässig grund.

Prao har ofta förknippats med något positivt, särskilt bland eleverna som fått ett välkommet uppehåll i skolarbetet och fått in en liten fot i arbetslivet. Många lärare, inte alla, har sett prao som en värdefull resurs i undervisningen.

Praon är en förvånansvärd oreglerad verksamhet i skolsammanhang. Reglerna som finns regleras av Arbetsmiljöverket och gäller hur barn och unga får arbeta. Skolverket har inga regler för detta utan bara tips och råd.

Jag har arbetat länge som studie- och yrkesvägledare (24 år), mest på grundskolor som nästan alla haft prao för både 8:or och 9:or. I vissa skolkommuner har det funnits praosamordning och i andra har det saknats. Lärarnas engagemang har varierat mycket, vissa svenskalärare har t ex arbetat med CV-n och vissa SO-lärare har använt prao i undervisningen andra har sett elevernas prao som en tid att rätta prov. Verksamheten har präglats mer av välvilja än av professionalitet.

Jag har länge saknat målbeskrivning för vad prao ska ge för:

  • eleverna
  • lärarna
  • skolan
  • praktikplatserna
  • samhället

En målformulering som vilar på vetenskaplig grund och som kan kvantifieras och utvärderas för att kvalitetssäkras. Därmed professionaliseras.

  • Syfte. Vad ska prao vara?
  • Mål. Vilken nytta ska prao ge?
  • Innehåll. Vad ska prao lära?
  • Metod. Hur ska prao skötas?

Hur kan prao göras kunskapsbaserat enligt de fyra F:n – fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Hur ska prao kunna integreras i alla skolämnen? Vem bär ansvaret för att läromedel för prao utvecklas så att eleverna i hela landet får en likvärdig och kvalitetssäkrad prao?

Vad finns det för vetenskaplig forskning kring praktik som lärande? Erfarenhetsbaserad kunskap och liknande. Vilka ska arbeta med att utveckla sådan vetenskap? Yrkesverksamma studie-och vägledare och/eller lärare eller pedagogiska forskare på lärosäten? 

Vems huvudvärk ska prao egentligen vara? Syvs, lärarnas, kommunens eller rektorernas?

Reagera på inlägget:

”Så kan praon bli värdefull och relevant för eleverna”

Jag har alltid tyckt att praon inom skolan varit bristfällig och otillräcklig. Den har byggt på tradition snarare än ambition. Jag har diskuterat detta med såväl lärare, skolledare och syv-kollegor men ofta landat i att varken de eller jag kan göra så mycket mer med praon än vad vi gemensamt gör. Därför ser jag faktiskt fram emot att praon nu ska bli obligatorisk.

Det jag har saknat inom prao är riktigt genomtänkta formuleringar om dess mål, syfte, innehåll och kvantifierbara utvärderingar.

  • Vad ska eleverna/skolan/arbetsgivarna lära sig under prao?
  • Varför ska prao finnas som en del av skolans undervisning?
  • Vilka ämnen ska integreras med prao?
  • Hur ser vi inom skolan till att skolan efterlever sitt mål med prao? Hur mäter vi på skolan att målen med prao uppnås?

Jag tycker att prao ska vara en angelägenhet på alla nivåer: nationellt, regionalt, kommunalt och till sist på skolnivå och individnivå.

Eleverna behöver känna att praon gör skillnad, att den ger något bestående och värdefullt samt att den är organiserad och planerad på ett respektfullt och seriöst sätt.

Företag och förvaltningar som erbjuder eleverna prao-tid gratis behöver också se att praon är värdefull och ger dem något tillbaka.

Skolan behöver ta tillvara detta på ett förnuftigt sätt.

För att visa att prao verkligen är en seriös och genomtänkt del av skolarbetet behöver skolorna få nationellt beslutade regler och stödmaterial, gärna i form av Allmänna råd från Skolverket, lärarhandledning och kommunerna behöver får ersättning för att inrätta någon form att SSA 2.0.

Som jag ser det behöver det finnas en tjänsteman på kommunal nivå som koordinerar praon så att alla elever kan garanteras en prao-plats och att praoplatserna räcker till och fördelas till skolorna. De företag och förvaltningar som tar emot eleverna behöver också en samordnare som upprätthåller kontakten och uppdaterar uppgifter mellan dem och skolorna, och som också kan gå in då det uppstår problem, oftast i form att stora skillnader i förväntningar och kommunikation mellan elev och praoplatshandledare.

Kanske behöver det också finnas en liten ekonomisk ersättning som prao-platserna kan få som tack för att de hjälper till att genomföra praon.  En obligatorisk prao kan kanske inte luta sig mot den frivillighet som råder idag och som det byggt på i många år. Praon liksom skolämnen behöver ha läromedel och budget som skolorna behöver kunna ha råd med.

Reagera på inlägget:

Studiebesök är guld värda för känsliga elever

Jag är så tacksam för att ha kunnat ge mina elever en chans att få komma på studiebesök till de gymnasieskolor som har program som de vill veta mer om innan gymnasievalet. Vissa elever behöver få se med egna ögon hur det kan vara. Det räcker inte med att läsa sig till hur det är genom att besöka hemsidor eller prata med gymnasister och gymnasieskolpersonal på gymnasiemässor.

Öppet hus kan ibland upplevas som missvisande och kanske lite röriga, ”jippoaktiga” och ger inte alltid den info som blivande elever behöver. Gymnasiemässorna kan för en del elever upplevas som allt för skrämmande, kaotiska, för många människor och för stora lokaler för att de ska kunna erbjuda eleverna den info inför valet de behöver. Därför avstår en del elever att gå på dessa.

Jag har goda erfarenheter av att åka iväg till gymnasieskolor med enstaka elever eller små elevgrupper, ibland med övrig personal från IM, till exempel lärare eller elevassistenter. Då har vi kunnat dela upp eleverna så att eleverna kunnat se de program de själva är mest intresserade av. Ibland har vi åkt i skolans egen minibuss och ibland med kollektivtrafiken beroende på hur elevsammansättningen sett ut. Inte alla elever på IM klarar av att åka kollektivt på grund av sina funktionsvariationer.

Egenupplevd information behövs särskilt för elever med olika särskilda behov inom såväl IM (introduktionsprogrammet på gymnasiet, för obehöriga elever) som för nior. Det gäller särskilt elever inom FBK (grundskolans förberedelseklasser för nyanlända elever), gymnasieelever på språkintroduktion, NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) och andra funktionsvariationer. Det betyder mycket att se hur skollokalerna ser ut, hur man tar sig dit och att på förhand få träffa lärare och andra där innan man eventuellt ska börja där. Motivationsstyrda och relationskänsliga elever behöver detta.

Det är så tacksamt att kunna få lyfta luren eller skicka ett mail om att få komma och sen få ett snabbt svar med förslag på tider och datum då vi får komma. Det gör inte så mycket att det råkar vara lite lugnt och händelsefattigt på skolan när man kommer med vissa elever. Det kan vara nog så skrämmande och ansträngande att komma till en helt ny och okänd plats.

Tack snälla gymnasieskolor som öppnar era skolor för dessa besök. Dessa besök behöver inte vara långa, eleverna orkar inte ta in för mycket på en gång. Tycker ni att ni inte hann med det ni ville, erbjud istället ytterligare besök, kanske kan även vårdnadshavare eller deras lärare följa med nästa gång och inte syv.

Reagera på inlägget:

Win-win för unga (o)sysselsattas bästa

I februari kommer jag att byta jobb och återvända till grundskolan, som jag längtar tillbaka till, och jag kommer snart att se tillbaka på min tid som syv på komvux och minnas det som varit bäst – samarbetet med ungdomscoacherna på kommunens aktivitetsansvar och med Arbetsförmedlingen. Min roll har främst varit att ha vägledningssamtal och skriva studieplaner för att unga vuxna först och främst ska slutföra sina avbrutna gymnasiestudier, men också söka yrkesutbildningar inom vuxenutbildningen.

I Håbo kommun finns såväl KAA som DUA. KAA (Kommunens aktivitetsansvar) har en ungdomscoach som arbetar med ungdomar mellan 16 till 19 år som varken arbetar eller studerar. Dessa ungdomar är sådana som hoppat av grundskolan eller gymnasiet, har varit hemmasittare ett tag eller är på väg att hoppa av studierna. KAA:s uppgift är att med motiverande samtal och uppmuntran försöka förmå ungdomarna att i första hand slutföra sina avbrutna studier alternativ erbjuda dem praktik för att på så vis göra dem bättre rustade för att kunna få ett ”riktigt” jobb till exempel via Arbetsförmedlingen.

Kommunen har även en ungdomscoach som arbetar med unga vuxna mellan 20 och 24 år som varken arbetar eller studerar. Coachens funktion tillkom genom ett #jagmed-projekt inom DUA (Delegationen för unga nyanlända utan arbete). DUA:s uppgifter liknar de som KAA har och målgruppen liknar den ovan. DUA och Arbetsförmedlingen har ett nära samarbete för att fånga upp målgruppen och erbjuda de unga olika möjligheter, till exempel Utbildningskontrakt, praktik till jobb, studiestartsstöd med mera. De arbetar uppsökande och rekryterande för att få tag i unga vuxna som varken arbetar eller studerar. Det finns också ett nära samarbete med Försäkringskassan för de unga vuxna som har rätt till Aktivitetsstöd för förlängda studier.

Håbo vuxenutbildning har tillsammans med KAA, DUA och AF lyckts få till några trainee-jobbplatser, utbildningskontrakt, studiestartstöd samt fått en hel del unga att börja plugga för att slutföra sina avbrutna studier. Jag har även träffat unga vuxna som varit inskrivna inom vården och psykiatrin och som har förmåga och motivation att slutföra sina avbrutna gymnasiestudier. Jag har även haft ett nära samarbete med Arbetsförmedlingen där jag främst skrivit remisser för avgångselever på gymnasiet som har olika neuropsykiatriska diagnoser och som är föremål för de särskilda insatser som Arbetsförmedlingen för unga med funktionshinder har, till exempel stöd av SIUS-konsulent och lönebidragsarbete.

För att klara arbetet med att lägga upp studieplaner för vuxna elever inom komvux har jag har stor nytta av Skolverkets planeringverktyg så att examensplaneringen blir korrekt och har rätt kursinnehåll och poäng. Andra värdefulla stöd för slutbetygs- och examensplaneringar är Skolverkets omvandlingstabeller, särskilt om den vuxna har gamla betygsdokument, typ avgångsbetyg eller gamla slutbetyg samt UHR:s bedömningshandbok (gäller främst de som redan har gymnasieexamen och vill komplettera sina betyg eller har utländska betyg).

Det har varit en lärorik tid som har vidgat mina perspektiv på vägledning – att det finns många fler dörrar in än jag kände till tidigare. Att samarbeta och bilda ett mångprofessionellt nätverk är otroligt värdefullt och kraftfullt för att kunna ge stöd och hjälp till individer som behöver extra stöd för att kunna komma vidare i arbets- och studieliv.

Reagera på inlägget:

Blir 2018 det stora syv-året?

Det kommer hända massor av saker nästa år som påverkar studie- och yrkesvägledningen. Till exempel kommer regeringen att presentera ett antal utredningar under 2018, bland annat Tillträdesutredningen, Gymnasieutredningen, Vuxenutbildningsutredningen och en alldeles ny utredning där studie- och yrkevägledningen ska granskas. 

Prao kommer troligtvis presenteras som obligatoriskt i skolan nästa år.

Arbetsförmedlingen står inför vissa organisatoriska förändringar och de kommer också att genomföra en del arbetsmarknadspolitiska program som kan beröra individer som syvare möter, främst inom vuxenutbildningen (inklusive sfi) men också inom kommunala aktivitetsansvaret och gymnasieskolan (mest IM?).

Om utredningarna i korthet:

  • Tillträdesutredningen vill göra det enklare och mer överskådligt att söka till högskolan, färre urvalsgrupper, meritpoängen ifrågasätts och färre föreslås kunna tas in via högskoleprovet (förändringsförslag för provet finns också). Ändringarna föreslås träda i kraft 2022.
  • Gymnasieutredningen vill bland annat införa ämnesbetyg och grundläggande behörighet i alla program och se över antagningsreglerna till gymnasiet. Ändringarna beräknas troligtvis träda i kraft 2020.
  • Vuxenutbildningsutredningen vill göra det rättvisare och mer likvärdigt inom vuxenutbildningen.
  • Studie- och yrkesvägledningen behöver bli mer likvärdig och tillgänglig för alla landets elever.

Dessa förändringar kommer innebära att syvare kommer att behöva hålla sig extra uppmärksamma och uppdatera sina egna kunskaper inför vägledningen av elever och presumtiva elever/studenter.

Sveriges Vägledarförening har 2018 fått förtroendet att hålla i IAEVG (International Association for Educational and Vocational Guidance) åriga konferens för syvare som kommer att pågå 2–4 oktober 2018 på Svenska Mässan i Göteborg. Detta betraktas om en ”världskonferens” för syvare.

Glöm inte vägledningens dag 8 oktober!

Reagera på inlägget:

Sidor