Annons

”Så kan praon bli värdefull och relevant för eleverna”

Jag har alltid tyckt att praon inom skolan varit bristfällig och otillräcklig. Den har byggt på tradition snarare än ambition. Jag har diskuterat detta med såväl lärare, skolledare och syv-kollegor men ofta landat i att varken de eller jag kan göra så mycket mer med praon än vad vi gemensamt gör. Därför ser jag faktiskt fram emot att praon nu ska bli obligatorisk.

Det jag har saknat inom prao är riktigt genomtänkta formuleringar om dess mål, syfte, innehåll och kvantifierbara utvärderingar.

  • Vad ska eleverna/skolan/arbetsgivarna lära sig under prao?
  • Varför ska prao finnas som en del av skolans undervisning?
  • Vilka ämnen ska integreras med prao?
  • Hur ser vi inom skolan till att skolan efterlever sitt mål med prao? Hur mäter vi på skolan att målen med prao uppnås?

Jag tycker att prao ska vara en angelägenhet på alla nivåer: nationellt, regionalt, kommunalt och till sist på skolnivå och individnivå.

Eleverna behöver känna att praon gör skillnad, att den ger något bestående och värdefullt samt att den är organiserad och planerad på ett respektfullt och seriöst sätt.

Företag och förvaltningar som erbjuder eleverna prao-tid gratis behöver också se att praon är värdefull och ger dem något tillbaka.

Skolan behöver ta tillvara detta på ett förnuftigt sätt.

För att visa att prao verkligen är en seriös och genomtänkt del av skolarbetet behöver skolorna få nationellt beslutade regler och stödmaterial, gärna i form av Allmänna råd från Skolverket, lärarhandledning och kommunerna behöver får ersättning för att inrätta någon form att SSA 2.0.

Som jag ser det behöver det finnas en tjänsteman på kommunal nivå som koordinerar praon så att alla elever kan garanteras en prao-plats och att praoplatserna räcker till och fördelas till skolorna. De företag och förvaltningar som tar emot eleverna behöver också en samordnare som upprätthåller kontakten och uppdaterar uppgifter mellan dem och skolorna, och som också kan gå in då det uppstår problem, oftast i form att stora skillnader i förväntningar och kommunikation mellan elev och praoplatshandledare.

Kanske behöver det också finnas en liten ekonomisk ersättning som prao-platserna kan få som tack för att de hjälper till att genomföra praon.  En obligatorisk prao kan kanske inte luta sig mot den frivillighet som råder idag och som det byggt på i många år. Praon liksom skolämnen behöver ha läromedel och budget som skolorna behöver kunna ha råd med.

Reagera på inlägget:

Studiebesök är guld värda för känsliga elever

Jag är så tacksam för att ha kunnat ge mina elever en chans att få komma på studiebesök till de gymnasieskolor som har program som de vill veta mer om innan gymnasievalet. Vissa elever behöver få se med egna ögon hur det kan vara. Det räcker inte med att läsa sig till hur det är genom att besöka hemsidor eller prata med gymnasister och gymnasieskolpersonal på gymnasiemässor.

Öppet hus kan ibland upplevas som missvisande och kanske lite röriga, ”jippoaktiga” och ger inte alltid den info som blivande elever behöver. Gymnasiemässorna kan för en del elever upplevas som allt för skrämmande, kaotiska, för många människor och för stora lokaler för att de ska kunna erbjuda eleverna den info inför valet de behöver. Därför avstår en del elever att gå på dessa.

Jag har goda erfarenheter av att åka iväg till gymnasieskolor med enstaka elever eller små elevgrupper, ibland med övrig personal från IM, till exempel lärare eller elevassistenter. Då har vi kunnat dela upp eleverna så att eleverna kunnat se de program de själva är mest intresserade av. Ibland har vi åkt i skolans egen minibuss och ibland med kollektivtrafiken beroende på hur elevsammansättningen sett ut. Inte alla elever på IM klarar av att åka kollektivt på grund av sina funktionsvariationer.

Egenupplevd information behövs särskilt för elever med olika särskilda behov inom såväl IM (introduktionsprogrammet på gymnasiet, för obehöriga elever) som för nior. Det gäller särskilt elever inom FBK (grundskolans förberedelseklasser för nyanlända elever), gymnasieelever på språkintroduktion, NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) och andra funktionsvariationer. Det betyder mycket att se hur skollokalerna ser ut, hur man tar sig dit och att på förhand få träffa lärare och andra där innan man eventuellt ska börja där. Motivationsstyrda och relationskänsliga elever behöver detta.

Det är så tacksamt att kunna få lyfta luren eller skicka ett mail om att få komma och sen få ett snabbt svar med förslag på tider och datum då vi får komma. Det gör inte så mycket att det råkar vara lite lugnt och händelsefattigt på skolan när man kommer med vissa elever. Det kan vara nog så skrämmande och ansträngande att komma till en helt ny och okänd plats.

Tack snälla gymnasieskolor som öppnar era skolor för dessa besök. Dessa besök behöver inte vara långa, eleverna orkar inte ta in för mycket på en gång. Tycker ni att ni inte hann med det ni ville, erbjud istället ytterligare besök, kanske kan även vårdnadshavare eller deras lärare följa med nästa gång och inte syv.

Reagera på inlägget:

Win-win för unga (o)sysselsattas bästa

I februari kommer jag att byta jobb och återvända till grundskolan, som jag längtar tillbaka till, och jag kommer snart att se tillbaka på min tid som syv på komvux och minnas det som varit bäst – samarbetet med ungdomscoacherna på kommunens aktivitetsansvar och med Arbetsförmedlingen. Min roll har främst varit att ha vägledningssamtal och skriva studieplaner för att unga vuxna först och främst ska slutföra sina avbrutna gymnasiestudier, men också söka yrkesutbildningar inom vuxenutbildningen.

I Håbo kommun finns såväl KAA som DUA. KAA (Kommunens aktivitetsansvar) har en ungdomscoach som arbetar med ungdomar mellan 16 till 19 år som varken arbetar eller studerar. Dessa ungdomar är sådana som hoppat av grundskolan eller gymnasiet, har varit hemmasittare ett tag eller är på väg att hoppa av studierna. KAA:s uppgift är att med motiverande samtal och uppmuntran försöka förmå ungdomarna att i första hand slutföra sina avbrutna studier alternativ erbjuda dem praktik för att på så vis göra dem bättre rustade för att kunna få ett ”riktigt” jobb till exempel via Arbetsförmedlingen.

Kommunen har även en ungdomscoach som arbetar med unga vuxna mellan 20 och 24 år som varken arbetar eller studerar. Coachens funktion tillkom genom ett #jagmed-projekt inom DUA (Delegationen för unga nyanlända utan arbete). DUA:s uppgifter liknar de som KAA har och målgruppen liknar den ovan. DUA och Arbetsförmedlingen har ett nära samarbete för att fånga upp målgruppen och erbjuda de unga olika möjligheter, till exempel Utbildningskontrakt, praktik till jobb, studiestartsstöd med mera. De arbetar uppsökande och rekryterande för att få tag i unga vuxna som varken arbetar eller studerar. Det finns också ett nära samarbete med Försäkringskassan för de unga vuxna som har rätt till Aktivitetsstöd för förlängda studier.

Håbo vuxenutbildning har tillsammans med KAA, DUA och AF lyckts få till några trainee-jobbplatser, utbildningskontrakt, studiestartstöd samt fått en hel del unga att börja plugga för att slutföra sina avbrutna studier. Jag har även träffat unga vuxna som varit inskrivna inom vården och psykiatrin och som har förmåga och motivation att slutföra sina avbrutna gymnasiestudier. Jag har även haft ett nära samarbete med Arbetsförmedlingen där jag främst skrivit remisser för avgångselever på gymnasiet som har olika neuropsykiatriska diagnoser och som är föremål för de särskilda insatser som Arbetsförmedlingen för unga med funktionshinder har, till exempel stöd av SIUS-konsulent och lönebidragsarbete.

För att klara arbetet med att lägga upp studieplaner för vuxna elever inom komvux har jag har stor nytta av Skolverkets planeringverktyg så att examensplaneringen blir korrekt och har rätt kursinnehåll och poäng. Andra värdefulla stöd för slutbetygs- och examensplaneringar är Skolverkets omvandlingstabeller, särskilt om den vuxna har gamla betygsdokument, typ avgångsbetyg eller gamla slutbetyg samt UHR:s bedömningshandbok (gäller främst de som redan har gymnasieexamen och vill komplettera sina betyg eller har utländska betyg).

Det har varit en lärorik tid som har vidgat mina perspektiv på vägledning – att det finns många fler dörrar in än jag kände till tidigare. Att samarbeta och bilda ett mångprofessionellt nätverk är otroligt värdefullt och kraftfullt för att kunna ge stöd och hjälp till individer som behöver extra stöd för att kunna komma vidare i arbets- och studieliv.

Reagera på inlägget:

Blir 2018 det stora syv-året?

Det kommer hända massor av saker nästa år som påverkar studie- och yrkesvägledningen. Till exempel kommer regeringen att presentera ett antal utredningar under 2018, bland annat Tillträdesutredningen, Gymnasieutredningen, Vuxenutbildningsutredningen och en alldeles ny utredning där studie- och yrkevägledningen ska granskas. 

Prao kommer troligtvis presenteras som obligatoriskt i skolan nästa år.

Arbetsförmedlingen står inför vissa organisatoriska förändringar och de kommer också att genomföra en del arbetsmarknadspolitiska program som kan beröra individer som syvare möter, främst inom vuxenutbildningen (inklusive sfi) men också inom kommunala aktivitetsansvaret och gymnasieskolan (mest IM?).

Om utredningarna i korthet:

  • Tillträdesutredningen vill göra det enklare och mer överskådligt att söka till högskolan, färre urvalsgrupper, meritpoängen ifrågasätts och färre föreslås kunna tas in via högskoleprovet (förändringsförslag för provet finns också). Ändringarna föreslås träda i kraft 2022.
  • Gymnasieutredningen vill bland annat införa ämnesbetyg och grundläggande behörighet i alla program och se över antagningsreglerna till gymnasiet. Ändringarna beräknas troligtvis träda i kraft 2020.
  • Vuxenutbildningsutredningen vill göra det rättvisare och mer likvärdigt inom vuxenutbildningen.
  • Studie- och yrkesvägledningen behöver bli mer likvärdig och tillgänglig för alla landets elever.

Dessa förändringar kommer innebära att syvare kommer att behöva hålla sig extra uppmärksamma och uppdatera sina egna kunskaper inför vägledningen av elever och presumtiva elever/studenter.

Sveriges Vägledarförening har 2018 fått förtroendet att hålla i IAEVG (International Association for Educational and Vocational Guidance) åriga konferens för syvare som kommer att pågå 2–4 oktober 2018 på Svenska Mässan i Göteborg. Detta betraktas om en ”världskonferens” för syvare.

Glöm inte vägledningens dag 8 oktober!

Reagera på inlägget:

Gustav Fridolins svar på mitt öppna brev om prao

Jag fick svar från Gustav Fridolin:

”Hej Liselott,

Ville bara skriva en rad och tacka för din initierade text om vår lagrådsremiss om obligatorisk prao (i Skolvärlden). Tror precis som du att det är viktigt att när detta lagfästs, det också blir tryck på huvudmännen/kommunerna att organisera praon gemensamt och på ett sätt som inte lägger det som en extra uppgift för SYV och lärare. När lagen är avlämnad till riksdagen är planen att träffa SKL och andra aktörer för att diskutera hur lagen kan leda till bra processer runt om i kommunerna, och då kommer jag kunna ha med ditt brev i ryggen. Tack.

Trevlig helg (eller när nu mailet kommer fram)

Gustav”

Senast det fanns något som reglerade prao var när det fanns beskrivet i LGR80, sidan 28–29. …”Under tiden i grundskolan skall eleverna genom skolans försorg få en praktisk arbetslivsorientering. Till den skall anslås upp till tio veckor. Den omfattningen kan emellertid inte uppnås omedelbart i varje kommun, bl a av det skälet att det kan vara svårt att få fram tillräckligt antal platser för verksamheten. Den praktiska arbetslivsorienteringen skall dock omfatta minst sex veckor för varje elev under hela grundskoletiden.

Genom arbetslivsorienteringen och genom skolans studie- och yrkesorientering skall eleverna tillägna sig kunskap om olika verksamhetsområden, arbetsmiljöer, arbetsuppgifter och yrken och om arbetets betydelse för människorna och samhället. De skall skaffa sig insikt i partsförhållandena i arbetslivet, i de olika synsätt och intressen, som parterna företräder, och kunskaper om lagar och avtal, om arbetsgivares och arbetstagares rättigheter och skyldigheter, om sambanden mellan dessa faktorer och om företagsamhetens förutsättningar. De skall få kunskap om arbetsförmedlingarnas uppgifter och service till arbetssökande och arbetsgivare. I skolan skall eleverna i olika ämnen få möjligheter att bearbeta sina erfarenheter, så att dessa kan bidra till ett väl övervägt studie- och yrkesval.

Arbetslivsorienteringen skall liksom skolans övriga verksamhet motverka sådana begränsningar i studie- och yrkesvalet, som beror på traditionellt könsrolls- och statustänkande eller social och kulturell bakgrund. Den skall inriktas mot jämställdhet mellan könen i familj, arbetsliv och samhälle i övrigt. Arbetslivsorienteringen är liksom övrig studie- och yrkesorientering i vid mening en angelägenhet för alla i skolan. Den skall i olika former ingå i skolans verksamhet från första till sista årskursen och i övergången från skola till arbetsliv. Kunskaper om arbetslivet och arbetsmarknaden kan förvärvas både genom praktisk verksamhet inom och utom skolan och genom undervisningen i skolans olika ämnen. All arbetslivserfarenhet — också elevernas egen från fritid och ferier — bör tillvaratas i skolarbetet. Även skolans eget arbetsliv och de olika personalgruppernas uppgifter och situation bör således uppmärksammas.

I årskurs 9 skall studie- och yrkesorienteringen intensifieras, bl a genom elevernas direkta kontakter med olika utbildningsvägar. I samband med intagningen till gymnasieskolan och den uppsökande studie- och yrkesorienteringen måste skolan tillgodose vissa elevers särskilda behov av vägledning inför val av utbildning och av kontakt med arbetslivet. De direkta arbetslivskontakterna skall ske i form av studiebesök och längre perioder under vilka eleverna aktivt deltar i verksamheten på arbetsplatserna. Skolstyrelsen skall besluta om arbetslivskontakternas sammanlagda längd inom ramen sex till tio veckor och om deras förläggning inom stadier och årskurser. Besluten skall förberedas i det lokala planeringsrådet (SSA-rådet).

Genom arbetslivsorienteringen skall elever under högstadietiden genom minst veckolånga perioder skaffa sig erfarenheter från var och en av följande tre arbetslivssektorer:

* Teknik och tillverkning

* Handel, kommunikation, service, jord- och skogsbruk

* Kontor och förvaltning, vård och undervisning.

Skolan skall därvid verka för att eleverna kombinerar valen inom de tre sektorerna på ett sådant sätt, att de ger pojkar inblick i kvinnodominerade yrken och flickor i mansdominerade.”

I dagens läroplan LPO94 är skrivelsen vag och handlar om samverkan med arbetslivet och närsamhället som ett av underlagen för fortsatta studier.

Många kommuner fick kalla fötter och upphörde med prao när Arbetsmiljöverket gav ut skärpta arbetsmiljökrav för det systematiska arbetsmiljöarbetet i skolan. Inte alla dock, det finns skolor som löst frågan om riksbedömning på ett tillfredsställande sätt och de har fortsatt att ha prao. Många elever kan uppleva det som orättvist att vissa skolor har prao och inte andra. Det finns också upplevda orättvisor vad gäller tillgången till arbetsplatser för elever att få prova på, då landet är väldigt varierat. Vissa regioner har blomstrande näringsliv och gott och praktikplatser och andra regioner har ytterst små möjligheter att erbjuda praktikplatser till eleverna.

Jag kan tycka att det handlar om rättsäkerhet, rättvisa och ansvar att en verksamhet som prao ska ha en ordentlig reglering som alla skolor – kommunala och fristående – ska följa. Det är jättebra att elever kan försöka skaffa egna prao-platser och därmed öva i konsten att söka jobb ”på riktigt”, men inte alla elever klarar av detta. Inget ämne i skolan saknar läromedel och det ska inte heller prao göra, därför måste det finnas upparbetade näringslivskontakter med prao-platser till skolan som skolan ska ha tillgång till.

Någon behöver skaffa dessa platser, förr fanns så kallade SSA-råd som gjorde detta, idag finns på sina håll praktikplatsanskaffare. Att skaffa och upprätthålla goda relationer till praktikplatser tar tid och kräver engagemang och jag har svårt att se att lärarna och studie- och yrkesvägledarna ute på skolorna ska ha tid med detta. Det händer ibland att elever och praktikplatshandledare inte kommer överens, då behöver någon ibland gå emellan då kan det vara bra om det finns en neutral person till exempel praktikplatsanordnare som hjälper till att lösa konflikten.

Reagera på inlägget:

Sidor